Det blev en solo darkness ride eftersom ingen annan behagade dyka upp, men oj vad skönt det var att komma ut och cykla. Var lite smågrinig efter en dag på jobbet med problem som malde i huvudet. Snorhalt var det i skogen och jag stod på öronen några gånger, men jag få skylla mig själv för varje gång jag vurpade hade jag låtit tankarna vandra iväg. Man var tvungen ett vara riktigt allert för att det inte skulle gå på tok.
Körde den vanliga rundan med ett undantag (mer om det senare), men med alla löv som fallit var det inte som det brukar vara. Löven täkte över en del lurigheter så det vart en del sena kursändringar och i snabba utförslöpor blev det lite grann som att försöka hitta avvikelse i myrornas krig på TV:n.
Precis innan Upplandsleden kommer till Bruketsskidbacke brukar jag köra rakt fram så jag kommer till skidbacken, men inte denna gång jag tänkte att jag skulle se hur Upplandsleden fortsätter. Upptäkte en mycket trevlig och teknisk utförssektion. Den här gången blev det dock mycket fegning (downhill pushbiking) mycket pga att det var så halt. Stigen bör vara helt cyklingsbar sånär som 2 partier. Ett parti tvekar jag om någon utan Steve Peat och grabbarna klarar av, ett annat är bara för svårt för mig med min kapacitet och cykel. Resten borde med lite övning gå att fixa. På det "omöjliga" stället skulle det behöva en spång för att bli cyklingsbart, en sådan spång tror jag även skulle uppskattat av de få vandrare som går på den delen av Upplansleden. Den beskrivna delen av Upplandsleden rekommenders till de som gillar tekniska utförslöpor, något för Nolltids Downhill & Gnarl serie?
På djurfronten slapp jag skabbiga rävar, såg bara några katter, en hare och 2 hundar.
