Hur blir man det bästa man kan bli?

Hur blir man det bästa man kan bli?
Att skylla på gener känns som den största bortförklaringen. Innan man når sina begränsningar har man nog i alla fall tagit sm-medalj i elitklass.

Herregud, HTFU och sluta hitta bortförklaringar. Rannsaka sig själv så inser man att man inte vill det tillräckligt mycket för att göra det jobb som måste göras.
 
Hur blir man det bästa man kan bli?
"Som 40-åring vägde Kari Martens 106 kilo och var utarbetad. I dag är han en ultraatlet som har gjort sin 100:e Iron Man. Hör vad det är som motiverar honom."

 
Senast ändrad:
Hur blir man det bästa man kan bli?
Strakka sa:
Cyklingen, är den annorlunda? Jag tror inte det. Kolla på Rissveds. Tränar hon längst? Hårdast? Jag tror inte så, hon har bara "det".
Hon lär ha tävlat sedan 7 års åldern och tränade för att bli bäst. Att hon har en benstomme och muskeluppsättning som passar MTB XC hjälper också.
Motivationsbrist sållar bort många. Hur många klarar att träna 2 ggr/dag, 6 dagar/ vecka året runt under 10-15 år och längre?
 
Hur blir man det bästa man kan bli?
geologen sa:
Kristoffer R sa:
Att prata om gener känns som en enkel utväg.

Jag tror faktiskt tvärtom mot geologen. Den mentala biten är det precis allt utgår från.

Det krävs arbete, arbete, arbete. I alla sporter finns talanger som "har det lätt" men ju längre man kommer desto tuffare blir det. Det gäller oavsett gebit.

I alla olika biografier jag läst från toppidrottare och liknande extrema - gitarrvirtuoser, racerförare eller skidåkare är det samma sak. Ett enormt fokus. När alla satsat sitt yttersta, all sin kraft, offrat massor, då finns ändå omständigheter utom deras kontroll. F1-världsmästaren Nigel Mansell sålde huset och familjen bodde i en husvagn för att finansiera en F3-säsong. Gunde Svans träning. Joe Satrianis nötande på gitarren. Att orka genomföra det man tänkt sig, orka träna, orka hålla kvalitet.

Nja, jag är absolut övertygad om att genetiken styr helt och hållet vem som KAN nå den yttersta eliten, men det du lyfter fram styr vilka av dem som i sin tur faktiskt genomför det som krävs för att nå dit. Att nån som har taskiga gener för idrotten skulle nå högt med enbart hård träning och jävlaranamma finns inte, tyvärr. I botten måste det finnas riktigt bra gener.

Det känns inte sannolikt. Den forskning som finns visar oklara samband och motsägelsefulla fördelar och nackdelar med olika genuppsättningar.

Det kanske finns vissa extremt specialiserade sporter, typ 100 sprint, som på VM eller OS består av åtta nästan exakt likadana personer, där det ger utslag.

Sporter med bredare krav är annorlunda. Kasta en blick på valfritt fotbollslag, hockeylag, cyklist-team för att se en rejäl skillnad på individerna i längd, kroppsbyggnad, rörelsemönster etc.

Visst, jag som är två meter lång kommer inte bli världens bästa långdistanslöpare eller ta bergströjan i Tdf. Där är generna mot mig. Jag skulle dock ha fördel i typ Paris-Roubaix.

Men än så länge är dessutom forskning på genuppsättningar för superatleter i sin linda så vi kan båda ha rätt.

Det vore trist om man direkt efter födseln kunde stänga dörren till en elitkarriär.

Jenny, "hur bra" är du idag? I mätbara termer, W/kg eller i de lopp du provat. Det är inte jättemånga år sen du startade ditt nya liv.
 
Hur blir man det bästa man kan bli?
Stefan Holm är ju rätt så kort i rocken, sett med friidrottsögon, men det gick ju ganska bra ändå i höjdhopp. Apropå kroppsspecifika gener.
 
Hur blir man det bästa man kan bli?
Kristoffer R sa:
geologen sa:
Kristoffer R sa:
Att prata om gener känns som en enkel utväg.

Jag tror faktiskt tvärtom mot geologen. Den mentala biten är det precis allt utgår från.

Det krävs arbete, arbete, arbete. I alla sporter finns talanger som "har det lätt" men ju längre man kommer desto tuffare blir det. Det gäller oavsett gebit.

I alla olika biografier jag läst från toppidrottare och liknande extrema - gitarrvirtuoser, racerförare eller skidåkare är det samma sak. Ett enormt fokus. När alla satsat sitt yttersta, all sin kraft, offrat massor, då finns ändå omständigheter utom deras kontroll. F1-världsmästaren Nigel Mansell sålde huset och familjen bodde i en husvagn för att finansiera en F3-säsong. Gunde Svans träning. Joe Satrianis nötande på gitarren. Att orka genomföra det man tänkt sig, orka träna, orka hålla kvalitet.

Nja, jag är absolut övertygad om att genetiken styr helt och hållet vem som KAN nå den yttersta eliten, men det du lyfter fram styr vilka av dem som i sin tur faktiskt genomför det som krävs för att nå dit. Att nån som har taskiga gener för idrotten skulle nå högt med enbart hård träning och jävlaranamma finns inte, tyvärr. I botten måste det finnas riktigt bra gener.

Det känns inte sannolikt. Den forskning som finns visar oklara samband och motsägelsefulla fördelar och nackdelar med olika genuppsättningar.

Det kanske finns vissa extremt specialiserade sporter, typ 100 sprint, som på VM eller OS består av åtta nästan exakt likadana personer, där det ger utslag.

Sporter med bredare krav är annorlunda. Kasta en blick på valfritt fotbollslag, hockeylag, cyklist-team för att se en rejäl skillnad på individerna i längd, kroppsbyggnad, rörelsemönster etc.

Visst, jag som är två meter lång kommer inte bli världens bästa långdistanslöpare eller ta bergströjan i Tdf. Där är generna mot mig. Jag skulle dock ha fördel i typ Paris-Roubaix.

Men än så länge är dessutom forskning på genuppsättningar för superatleter i sin linda så vi kan båda ha rätt.

Det vore trist om man direkt efter födseln kunde stänga dörren till en elitkarriär.

Jenny, "hur bra" är du idag? I mätbara termer, W/kg eller i de lopp du provat. Det är inte jättemånga år sen du startade ditt nya liv.

Jättekul att så många skriver i tråden. Jag tycker att det är ett otroligt intressant ämne. Hur kommer det sig att de som är bra, blir så bra som de är?

Ibland säger kompisar till mig att jag har ”lätt för det", att jag har "talang". Då blir jag lite putt för de har ingen aning om hur mycket jag tränar och hur mycket jag får offra för att hänga på ”grabbarna” när de cyklar.
1 oktober är det 5 år sen jag tog mig i kragen och la om min livsstil.
Har alltid varit aktiv men aldrig tränat målinriktat och har levt ett rätt självdestruktivt liv. Var en nolla på idrott i skolan och alltid den som valdes sist i lagsporter, noll bollkänsla. Det enda jag var något sånär medelmåtta på i skolan var friidrott och orientering. Ingen i min släkt idrottar och det har setts som något dåligt att tävla och sträva efter att bli bäst. Man ska ju inte tro att man är nått, så jag har aldrig odlat någon tävlingsinstinkt.
När jag började cykla så fastnade jag direkt. Inte för att jag tänkte att jag skulle bli bäst och snabbast. Jag var alltid sämst, långsammast och den alla fick vänta på. Jag hatade just den delen men har kämpat på. Att bygga upp självkänsla och självförtroende har tagit tid. Mycket tack vare de träningsvänner som jag har runt omkring mig som stöttar och peppar. Jag har nog passerat 10.000 timmarsspärren för ett tag sen och nu är det jag som ibland får stå och vänta på andra. Jag hävdar mig hyfsat bland motionärer. Brukar vara en av de snabbaste damerna, speciellt på långdistans och söker hela tiden nya utmaningar. Vet att min watt/kg måste upp för att komma vidare. Skulle kunna tro att min tröskel ligger på 220 watt ca. Kör nästan bara med/mot killar då det tyvärr inte finns damer som tränar i grupp (på min nivå?) Jag vet inte hur bra (eller dålig) jag är då jag inte har jämfört mig med damer på tävlingar ännu. Kämpar med kosten, tränar efter program och nästa år blir konkurrensen större, då jag har tänkt att tävla på lite högre nivå.
Tror min styrka är att jag inte räds motgångar. Jag är målinriktad, har fokus och disciplin och koppen klarar en rätt hög träningsbelastning. Frågan är hur långt det tar mig.
 
Hur blir man det bästa man kan bli?
Finns ett antal forskningsstudier som har testat ett stort antal människor med exakt samma träning under kontrollerade former och utslagen på resultaten skiljer sig mellan 25% förbättring till 0%. Finns en andel av befolkningen som är väldigt trögtränade sk. non-responder. Som trots 12 veckors träning uppnår 0% förbättring medans andra når 25% förbättring med exakt samma träning och grundförutsättningar.
tex: http://traningslara.se/gener-och-styrketraning-hur-mycket-styr-generna-dina-resultat/

Finns andra studier på konditionsträning också.
 
Hur blir man det bästa man kan bli?
Henrik_E sa:
Både Wiggins och Froome var medelmåttor tills de blev utsatta för Skys träning och diet regim.

Tänk vilken stjärna jag kommer bli.
Hehe
Kommer dock avböja SKY, de stör mig.

För att svara på det här med gener och ny forskning, bara för att de generna man fokuserat på tidigare inte visat sig vara så viktiga betyder det inte att gener inte är så viktiga.

Sedan antar jag att jag är hopplös att diskutera med då jag inser att vi inte har fri vilja. Allt blir "gener" då.
 
Senast ändrad:
Hur blir man det bästa man kan bli?
Kämpa på, du kommer att bli mycket "bättre". Tror väl knappast att du passerat 10 000 tim, i vart fall inte om du räknar från starten av ditt "nya liv"? Det skulle i så fall göra 5.48 timmar per dag, varje dag i fem år.
 
Hur blir man det bästa man kan bli?
BjornR sa:

Det är riktigt tufft satsat!

5watt/kg är riktigt bra. Helt värdelöst om man vill vara bäst men annars är det ganska bra alltså.
Dock stor skillnad på 1h och 20 min.

Söker man på "watt bike charts" får man the gold standard
 

Bilagor

  • ASSS.gif
    ASSS.gif
    24.4 KB · Besök: 68
Senast ändrad:
Hur blir man det bästa man kan bli?
träna för mycket är också skadligt, särskilt hastigt påkommen träningsnoja från en låg nivå.

om vi bortser från non-responders tror jag personligen att ett stort flertal når väldigt långt, säg diffusa
90 procent av sitt tak, med måttlig träning. säg maxpuls 2-3 ggr per vecka några minuter.

ts retoriska fråga, hur når hon ännu längre är intressant, och det är inte utan risker. och blir hon en gladare 80-åring av att hitta sin gräns nu mitt i livet och sedan bara se hur det bär nedåt? kan vara bättre i ett livsperspektiv att inte vara sopranen som spräckte tonen.

så länge det inte skett känner man sig fri. roligare att leka med toner som man behärskar. det är sas fritt uppåt.

the sky is the limit.
 
Hur blir man det bästa man kan bli?
ejma sa:
Våra svenska stora kvinnliga idrottare som tex Rissved, Kalla, S Nilsson, Sjöström har alla börjat träna och tävla i unga år vilket bidragit till att deras fysik har utvecklats under hela uppväxten.
Tråkigt kanske, men jag tror också att en förutsättning för att nå elit kräver att man tränat något med ungefär samma kravprofil sedan ungdomsåren. Men frågan gällde ju iofs hur man blir bäst utifrån sina förutsättningar idag och då är ju det irrelevant.
 
Hur blir man det bästa man kan bli?
emmer sa:
.A. sa:
Vad är "bra gener"?
Det är något andra säger att man har bara för att slippa inse att de är sämre på att träna upp fysisk talang
och mental styrka...
Jante kan det även heta. Gen <-> Jante. Det låter rätt lika.

Så en person med en genetisk autoimmun sjukdom som tex reumatism har samma förutsättningar som dig alltså?
Överdrivet men du förstår nog vad jag menar ;) Genetiska fördelar och nackdelar är en oändlig gråskala
 
Hur blir man det bästa man kan bli?
lundatok sa:
Pratar vi att bli så bra som jag kan bli eller så bra som någon kan bli?

Ja frågeställningen var kanske vag. Det som är intressant är ju hur de som är riktigt bra kommit så långt som de har gjort. Vad påverkar att en person är snabbare/snabbare/mer uthållig än andra och uppnår sina träningsmål. Vad kan jag som vanlig motionär göra för att bli så bra som möjligt?
 
Hur blir man det bästa man kan bli?
Lyktstoplemedhjul sa:
BjornR sa:

Det är riktigt tufft satsat!

5watt/kg är riktigt bra. Helt värdelöst om man vill vara bäst men annars är det ganska bra alltså.
Dock stor skillnad på 1h och 20 min.

Söker man på "watt bike charts" får man the gold standard

Sweet. Då behöver vi inga cykeltävlingar längre. Bara att be alla redovisa sina watt/kg ;)
Själv hamnar jag i mitten av Cat 4 med mina blygsamma 2,9watt/kg på 20 min intervaller.
 
Hur blir man det bästa man kan bli?
KJS sa:
Att skylla på gener känns som den största bortförklaringen. Innan man når sina begränsningar har man nog i alla fall tagit sm-medalj i elitklass.

Herregud, HTFU och sluta hitta bortförklaringar. Rannsaka sig själv så inser man att man inte vill det tillräckligt mycket för att göra det jobb som måste göras.

Dumheter! Bara några få procent av befolkningen skulle kunna nå elitnivå, med flera år av optimal träning, kost och återhämtning.

Jag skulle förmodligen kunna träna upp mig till en medioker bakre-halvan-av-fältet-cyklist i svensk seniorklass, om jag satsade stenhårt i ett par år. Elit är så sjukt mycket högre nivå ytterligare att det inte finns i samma universum. Än mindre VINNA i elitklass.

Generna styr tyvärr extremt mycket när det gäller konditionsidrott. Har man inte syreupptaget som krävs för en viss nivå kan man aldrig ta sig till den nivån. Det kanske låter deprimerande, men jag tycker att det är bättre att vara ärlig med sånt.

Jag har under mina tretton år som cyklist sett alla möjliga människor komma och gå. Vissa dyker upp på träningarna och har knappt nån träningsbakgrund alls (småjoggat lite då och då), och hänger med i den snabbaste gruppen nästan direkt, efter bara några pass. Mig tog det fyra år av mycken träning att nå bara till den nivån. Första två åren blev jag regelbundet avhängd på platten i 23-gruppen. Och då hade jag nog ändå en hyfsad konditionstalang jämfört med en del andra jag sett genom åren.
 
Hur blir man det bästa man kan bli?
Har man idrottat själv på någon högre nivå, eller bland andra som gjort det, är det rätt uppenbart hur mycket genetiken spelar in. Självklart måste man också jobba hårt, men har man inte rätta förutsättningarna går det inte att nå speciellt långt.
 
Hur blir man det bästa man kan bli?
Det här med gener upprör och skapar alltid osämja. Jag ser det så här. Varje människa går runt och har sina små gener, vissa är långa andra har långa armar, vissa behöver glasögon o.s.v.


Innan jag gav mig in i den här branschen styrketränade jag från gymnasiet upp några år. Och jag var väldigt seriös med det också, precis som jag är med allting jag verkligen gillar.
Kunde bara dra slutsatsen att jag aldrig kommer bli starkstark. Nu är ju hela gymsvängen lite korrupt, då det finns hallonjuice och hallonjuice gör att man får extrema fördelar, så pass bra fördelar att man kan sitta på sin rumpa och bli större och bättre än någon som tränar seriöst och inte tar hallonjuice.

Det är inte gener ni ska bli arga på om ni vill kunna vara arga på hela det här fenomenet med att vissa är mycket bättre får ni angripa hur vi värderar framgång som är beroende av tur.

Eller så bara säger vi HARD WORK baby its all hard work.
Du kan bli vad du VILL bara du kääämpar.
Everything in Life is possible!
The sky is the limit


Yeee buddy.
 
Senast ändrad:
Hur blir man det bästa man kan bli?
Phil Heath är praktexempel på 100% gener för dopingrespons, även varför han kallas "the gift". ? Ökänt lat i gymmet precis som förra generationens genetiska under Kevin levrone.

Finns nog få hobbies som är mer gencentrerade än bodybuilding. Allt från muskelfästen och arm/benlängd till benstommens dimensioner.
 
Hur blir man det bästa man kan bli?
geologen sa:
KJS sa:
Att skylla på gener känns som den största bortförklaringen. Innan man når sina begränsningar har man nog i alla fall tagit sm-medalj i elitklass.

Herregud, HTFU och sluta hitta bortförklaringar. Rannsaka sig själv så inser man att man inte vill det tillräckligt mycket för att göra det jobb som måste göras.

Dumheter! Bara några få procent av befolkningen skulle kunna nå elitnivå, med flera år av optimal träning, kost och återhämtning.

Jag skulle förmodligen kunna träna upp mig till en medioker bakre-halvan-av-fältet-cyklist i svensk seniorklass, om jag satsade stenhårt i ett par år. Elit är så sjukt mycket högre nivå ytterligare att det inte finns i samma universum. Än mindre VINNA i elitklass.

Generna styr tyvärr extremt mycket när det gäller konditionsidrott. Har man inte syreupptaget som krävs för en viss nivå kan man aldrig ta sig till den nivån. Det kanske låter deprimerande, men jag tycker att det är bättre att vara ärlig med sånt.

Jag har under mina tretton år som cyklist sett alla möjliga människor komma och gå. Vissa dyker upp på träningarna och har knappt nån träningsbakgrund alls (småjoggat lite då och då), och hänger med i den snabbaste gruppen nästan direkt, efter bara några pass. Mig tog det fyra år av mycken träning att nå bara till den nivån. Första två åren blev jag regelbundet avhängd på platten i 23-gruppen. Och då hade jag nog ändå en hyfsad konditionstalang jämfört med en del andra jag sett genom åren.

Hur hård konditionsträning ägnade du dig åt när du var 12-17 år då ? När hjärtat och blod ådrorna ska växa till sig..
 
Hur blir man det bästa man kan bli?
wenna sa:
emmer sa:
.A. sa:
Vad är "bra gener"?
Det är något andra säger att man har bara för att slippa inse att de är sämre på att träna upp fysisk talang
och mental styrka...
Jante kan det även heta. Gen <-> Jante. Det låter rätt lika.
Så en person med en genetisk autoimmun sjukdom som tex reumatism har samma förutsättningar som dig alltså?
Överdrivet men du förstår nog vad jag menar ;) Genetiska fördelar och nackdelar är en oändlig gråskala
Jo, jag är övertygad om att vi förstår det på samma sätt :-)
 
Hur blir man det bästa man kan bli?
Jenny W sa:
Lyktstoplemedhjul sa:
BjornR sa:

Det är riktigt tufft satsat!

5watt/kg är riktigt bra. Helt värdelöst om man vill vara bäst men annars är det ganska bra alltså.
Dock stor skillnad på 1h och 20 min.

Söker man på "watt bike charts" får man the gold standard

Sweet. Då behöver vi inga cykeltävlingar längre. Bara att be alla redovisa sina watt/kg ;)
Själv hamnar jag i mitten av Cat 4 med mina blygsamma 2,9watt/kg på 20 min intervaller.

Jenny! Jag kommer sist, jag ligger utanför tabellen under "untrained". Stabilt!

Mer seriöst: Jag hade en period nångång runt 24-26 års ålder då jag tränade extremt mycket konditon, hårt. Hade absolut noll koll och ingen plan heller. Men jag älskade att plåga mig själv till absolut max. Jag gjorde ett fystest då och enligt det låg jag strax under elitnivå. Tankarna gick då till att kanske prova på någon riktig idrott.

Nånstans där blev jag sjuk i körtelfeber. Jag var helt oduglig i några veckor och fortsatte vara svag många månader senare. Motivationen och träningsviljan försvann liksom ambitionen att ta mig tillbaka till samma nivå. Jag visste hur jobbigt det var.

Många år senare försökte jag bli en snabbare löpare men kroppen svarade inte hela vägen. Jag vet nu att det berodde på stress, eller snarare brist på återhämtning.

Kanske kommer jag prova en tredje omgång i framtiden. Läser med intresse alla kommentarer!
 
Hur blir man det bästa man kan bli?
Fredrik Erikssons Ord
"En faktor som ofta skiljer de bästa idrottarna från de som inte når sin fulla potential är sinne för detaljer. Både att se identifiera, analyser och åtgärda de allra minsta detaljerna, men även att ta beslut om att en detalj kräver för stor ansträngning att förbättra att jakten på att förbättra detta kan leda till försämringar på viktigare områden. Alla idrottare har faktorer i sin prestationsförmåga som kan förbättras. Det är alltså inga problem att lägga allsin tid och energi på detta, med den uppenbara risken att idrottskarriären avslutas p.g.a. mental utbrändhet innan den fulla potentialen nåtts. Att lära sig lägga sitt fokus på de detaljer som ger mest förbättring i förhållande till de resurser de kräver är en viktig förmåga."
 

Köp & Sälj

Tillbaka
Topp