Jag tog och rustade upp svärfars gamla hurtbulle racer i våras. En silverfärgad Crescent från 80-talet. Vet dock inte vilket årtal den kom ifrån. Den ser ut att vara väldigt lik men min var i sämre skick. Jag slängde av det mesta som satt på den och bytte däck, kejda, sadelstolpe, linda, pedaler, sadel. Eftersom växelsystemet var paj och jag läst att Positron-systemet skulle vara det sämsta som någonsin gjorts gjorde jag dessutom om den till en ss. Vann säker 5 kilo i viktminksning på det. Jag plockade i sär allt och smörjde upp alla lager. Vevlagret var rätt bökigt att få isär men med värme löste sig det också.
Enligt den kollektiva visdommen på internet är den här typen av ramar inte värda att lägga mer än ett par droppar olja och nya däck på eftersom man riskerar att dö av tristess på dem. Efter att ha kört ca 100 mil på den i år måste jag dock säga att jag nog skulle tröttna om det var den enda cykeln jag hade men det fungerar perfekt som alternativ. Tyvärr får det förpassas tillbaka till landet eftersom det är i princip fullt i förrådet.