Jag började med MTB 28 maj -88. Jag bodde då i Trollhättan och jobbade på SAAB, och när jag slutade tidiga skiftet fredagen 27 maj så åkte jag till Göteborg för att köpa "nåt" (skor har jag för mig), och nog köpte jag nåt alltid. Jag lallade omkring på Sportex på Backaplan när jag hamnade i "koma" framför en Haro Extreme. Jag la omedelbart handpenning på den och hämtade den nästa dag. Full XT, Norba-körställning, Mintgrön/vit och 6000 spänn dyr. Det var MYCKET pengar för en hoj -88. Det märkligaste med det hela var ändå att jag 3 dagar tidigare av en impuls hade köpt min första MTB-tidning, maj-numret av MBA, där dom testade just den där Haron, och sen ramlar på en av de få såna i Sverige. Jag hade alltså väldigt svårt att stå emot den. Jag var väl rätt trött på endurohojen (MC, inget annat...) som åt pengar också iofs. Första turen på hojen gjorde mig totalt fast i MTB-träsket.
Sen körde jag under sommaren där i Trollhättan men den enda mtb:n jag såg var en amerikansk gästingenjör på SAAB som körde en Fat City Cycles Team Fat Chance med slicks och pakethållare. Skogen var han inte intresserad av. Jag var istället och kollade lite i Stockholm (köpte hjälm) och körde milslingan på Hellas första gången 26 juli -88. MTB i Trollhättan funkade ju inte så jag fixade ett snabbt internt jobbyte till Scania i Södertälje och i slutet av augusti så flyttade jag dit. Jag körde först i Södertälje med några killar på jobbet men när Jim Schlichter (och John) annonserade "Thanks givings day race. Be there, don´t be a turkey!" så hamnade jag första gången bland riktiga mountainbikers på Hellas. Om det var 19 eller 26 november -88 minns jag dock inte, men det var kallt, isigt och kämpigt. Jag var den ende med dubbdäck (Tioga Farmer John dubbade av Tellus Motor) och kom sist (och låg dessutom sjuk hela veckan efter...). Snygg debut...
Sen blev det Hammarby MTB (liksom en del andra här) under de där riktigt kul "pionjäråren" med mest social cykling och mycket folk, men efter att ha träffat min sambo på pendelstationen i Älvsjö -90 (Vi var på väg till samma tävling på Rudan) så "värvades" jag till slut (93 kanske. aningen tveksam) till hennes klubb Spårvägen, som främst mekaniker. Hammarby hade då iofs stagnerat rätt ordentligt då inte så många där var så där tävlingsmässiga som seden hade blivit. Spårvägen-tiden tog dock mycket hastigt slut på en parkering i Huddinge då ett ord för mycket från "chefen" gjorde att jag tog mina grejer, gick därifrån och la ner det där med "seriös" mtb.
1995 flyttade vi hit och efter det har jag kört mest teknisk terräng, med några korta uppehåll bl a segling (E-jolle) och sjukdom. Nu är det enbart (nästan...) toktekniskt på Hitman:en som gäller.
:)