> Där är jag också, familjeaktiviteter är
> väldigt trevliga, men det tycks som om vi män
> har ett behov av att ibland koncentrera oss på
> att göra en sak. Träning, altanbygge,
> modelltåg, jakt, frimärken, läsning eller
> någon annan mindre social aktivitet. Jag har
> aldrig mött en kvinna som inte försökt ändra
> på det där hos män, samtidigt vill de inte ha
> en domesticerad man.
>
> Kvinnor vill att man skall uppoffra det man gillar
> för att visa kärlek. Det finns ju en viss logik
> i det...
Jag tror inte att det här är en fråga som handlar om manligt och kvinnligt utan att den här skillnaden finns mellan alla individer som ingår i en relation. Ibland har jag ett oerhört behov av att fokusera på en enda sak: mig. Jag är övertygad om att det inte har att göra med mitt kön utan att det handlar om människans eviga kamp: nämligen den om att balansera behovet av individualitet mot behovet av gemenskap. Detta kan vara extra svårt i grupp (som ex familj).
I en relation är det ofta fruktbart att tala om vad man kan göra för varandra för att visa kärlek på ett sätt som parterna kan acceptera. Hur visar vi kärlek, varför är det viktigt, går det att göra på andra sätt? Är det viktigt med offer, eller är det viktigt med kompromisser eller något annat? Är det en relation parterna kan acceptera? Vad vissa accepterar, accepterar inte andra.