Nu har jag haft hojen i några veckor och med ordentliga däck kan jag uttala mig lite bättre om hur den funkar. Det verkar av allt att döma vara helt rätt cykel för mig och jag är mycket glad att jag valde XL.
Jämför jag med mina tidigare cyklar; Transition Scout och Santa Cruz 5010, så är Ripleyn bättre på det mesta. Faktum är att den är bättre utför än Scouten (2019) som ändå var redigt flack, låg och med köttiga komponenter. Tror det helt enkelt är längden på Ripleyn som gör det. Uppför beter sig länkaget ungefär som på Santan men min position på cykeln är enormt mycket bättre. En del kluriga krux klaras nu galant medan de förut var precis på gränsen att det gick.
Jag var lite skeptisk till större hjul men det är bara att ge sig. Skillnaden i rull över stök är signifikant, eller så känns det i alla fall. Visst blir det lite klumpigare känsla men det är det värt. Med det aningen högre BB:t kan man trampa sig över saker där det var ett jäkla trixande med de andra cyklarna.
Någon frågade i en annan tråd hur det är att cykla långt med brant sadelrör. Toppen, säger jag! Hojade 86 kilometer grus och asfalt till landstället, iförd 10-kilos rygga, och jag har aldrig tidigare cyklat den sträckan med så lite kroppsliga problem. Inte ens med CX. Jag sitter skitbekvämt och har ändå nån slags effektiv position. Till och med arslet låter bli att gnälla, vilket är ovanligt.
Dock känner jag
efter varje cykeltur att korsryggen är ganska trött, men imorrn åker det på en lite kortare styrstam. Får se om det verkligen är bättre, för 50-stammen gör att man får en skapligt rejsig position vilket gör att det går snabbt på stökig och böljande stig.
Bromsbeläggen är bytta till Maguras egna "Race", och se, nu tar bromsarna som de ska:-) Låter som en tågtuta i blöta dock, men tar fortfarande skapligt även då.
Nån ny baktriangel har jag inte sett än. CK har inte fått svar av Ibis. Det skulle inte förvåna mig om de insett att det tillverkats en herrans massa felaktiga baktrianglar och sliter sina frisyrer där borta. Nåja, cykeln håller ihop än.
Jag skulle säga att den här typen av cykel, alltså en rejält stor, flack men kortslagig och relativt lätt 29:a, borde vara det effektivaste man kan cykla på i stökig stockholmsterräng. Kan inte hitta nån uppenbar nackdel som inte med råge vägs upp av fördelarna. Idag blev det PR-festival på Strava när jag var ute och småhetsade lite på egen hand. Och jag tog inte i så jag sprack direkt. Cykeln liksom cyklar sig själv.
Just det! Jag har också äntligen hittat grepp som jag gillar. Race Face Grippler, som är stora (33 mm) OCH ganska hårda. Har även monterat mitt gamla Easton-styre som i framrullad position har mer upsweep än backsweep, vilket passar mig perfekt. Ibis-styret var lite knäppt böjt och hamnade väldigt långt fram för att få tillräckligt med upsweep.
Imorrn ska jag försöka tvätta bort däckloggorna. Synd och skam med fula blaffor på en så clean cykel:-)
