Andra försöket på (nästan) samma runda. Förra året plågades jag av magproblem men tog mig runt eftersom jag hade sällskap. Den här gången blev det en solorunda.
Inför cyklingen hade jag justerat en del på cykeln. Kortare stam, ny sadel och 35mm breda däck både bak och fram. 35mm innebär också att jag kör utan skärmar. Stam och sadel hade testats på en klubbrunda med framgång.
Målet med dagen var att hinna med sista pendeltåget 02:18, alltså slutstämpling vid Leons senast 02. Jag tänkte att om allt går bra kanske jag till och med hinner i mål till midnatt.
Upp 5 för att hinna med tåget till Norrköping och sedan lugn cykling till Klockaretorpet. ICA öppnade precis när jag kom fram så jag köpte juice till flaskorna och en second-breakfastsmörgås. Tiden gick snabbt och snart var alla tre startande samt de två som körde 200km på plats. Följde efter arrangören i tätgruppen ut från Norrköpong men släppte strax efteråt när vi kom ut på landsvägarna vid Svärtinge eller där omkring. Så här i efterhand öppnade jag för hårt. Hastigheten var bra, men ansträningsnivån för hög.
Mötte dem sedan igen på väg till stämplingen i Igelfors, där var jag bara 600 meter efter men skulle stämpla först. På väg till Tjällmo blev det allt jobbigare motvind och snitthastigheten sjönk. Efter Borensberg kom vi in på Östgöta Motionspåret. Vid Bjärka ropade funktionären glatt "Nu är det inte långt kvar!" och det var det ju inte för ÖM-deltagarna. Men det blev mentalt en käftsmäll eftersom jag hade ungefär 200km kvar.
På väg till Boställets Vedugnsbageri blev sidvinden mer och mer påtaglig eftersom landskapet öppnade upp sig. Såg liggcykeln när jag kom fram så jag var inte jättelångt efter täten. Kassan var jättelångsam. De plockade fel bullar till kunderna innan mig, fick inte med allt de beställt och kortköpet skulle avbrytas... Jag gav upp och lät arrangören signera kortet istället. Praktiskt med randoarrangör på stämpelplatsen. ;-)
Fyllde en vattenflaska och fortsatte cyklandet nån minut efter täten utan att ha fikat. Sidvinden blev motvind och jag låg på tröskel men tog mig bara framåt 14km/h. Det här var riktigt jobbigt. Skulle hinna till Ulrika Butik och Café om jag körde in fem minuter. När jag kom fram hade jag tappat 15 minuter istället.
Stannade och vilade där en stund trots allt. Funderade allvarligt på att bryta efter 163km. Insåg att närmsta pendeltåg var från Vikingstad eller möjligtvis Boxholm (men dit var det i alla fall en sträcka grusväg) medan det bara var 25km till Kisa där jag visste att det fanns en pizzeria jag besökt förra året. Minskade ansträningsnivån så att jag i princip bara "alibitrampade" medan jag fortsatte mot Kisa.
Köpte falafelrulle och en stor Cola. Colan såldes enbart på takeaway så det fick bli det... Åt en tredjedel av rullen och bytte strumpor.
Vägen till Åtvidaberg gick lättare. Sidvinden var mer fördelaktig och trots att jag stannat i Kisa så var totalsnittet ungefär samma när jag kom fram som när jag lämnade Ulrika.
Slog på lamporna när jag lämnade Åtvidaberg, trots att det nog inte behövdes riktigt. 66km kvar till målet och enligt Garmin beräknades jag gå i mål 22:45.
Jag hade inga krampkänningar sista femtedelen. Efter ytterligare 22km hade jag tagit in omkring fem minuter och då var näst sista Garmin ClimbPro-backen besegrad efter Yxnerum tror jag.
Slog på batterilampan för att se eventuella potthål bättre, men vägen från Åtvidaberg var generellt sett bra. Det enda jobbiga potthålet var precis efter skolan i Östra Ryd men det låg inte riktigt i spåret jag cyklade så jag undvek det utan problem.
Sista backen efter golfbanan var som vanligt jobbig för mig, men det gick trots allt bra och den här gången var jag noga med att köra Öbonäsvägen eftersom den rakare vägen inte var tillåten på denna distans.
Hade tur med alla trafikljus på väg in mot Norrköping, men det var många ute på stan så det gick lite långsammare på slutet med många inbromsningar och igångdrag. Slutstämplade klockan 22:30. Raskt vidare till stationen där det visade sig att sista tåget gick 23:18, resten var inställda. Plockade på mig jackan, skoöverdragen och en riktig mössa medan jag väntade. Ett par överdragsbyxor hade inte varit fel.
Sadeln då? Jo, den fungerade fortfarande bra i alla normala styrpositioner och på pinnarna. Som utlovat fungerade de sämre i en mer upprätt position med händerna på armkuddarna men det ser jag mer som motivation att göra mig av med den "ovanan".
Totalt blev det här äventyret bara drygt 18 timmar dörr-till-dörr. Lite bättre än förra året.
Nästa rando kan bli på torsdag i Tranås. Ska visst bli kallt enligt prognoserna.
