Mini-RR (nej, inga bilder) - del 3
Nästa ben på banan skulle ta oss till Landvetters flygplats via ett antal -red orter och en -hult men för ordningens skull ska påpekas att ev skyltspurtstramsande helt lagts åt sidan för "the greater good", vilket så här i efterhand troligen var ett väldigt bra beslut. Länsväg 156 var f.ö ungefär lika ocharmig som jag minns den från förra året även om asfalteringsarbetet med tillhörande uppfräsningar och kanter nu var klart.
Någonstans här på vägen fick jag även min andra punka, en rejäl glasbit hade gjort ett stort hål i framdäcket och ett lite mindre i slangen. Innan dess hade jag även fått ett nippelbrott på en bakhjulseker, oväntat och istället för att stå i regnet och finlira med hjulriktning släpptes bromsen ut för att tåla lite mer spel. En annan intressant mekstund var när Niklas kedja i en uppförsbacke bestämde sig för att gifta sig med framväxel och vevparti, snudd på ett under att inte bakväxeln rök samtidigt. Efter dessa malörer sjönk modet något.
Som lite extra krydda (kan man ha lök på makrillen?) verkade det dessutom som att den sydliga vinden tilltagit något och gav oss inget gratis. Sista backen upp till flygplatsen forcerades fokuserat och belöningen blev (ännu) en korv. Tyvärr bara i bröd då moset " var slut" så där blev nån snuvad på middagsmaten vilket kändes så där bra mtp att följande 17 mil hade rätt begränsat med (snabb)mat.
Nåja, vilka är vi att klaga? Bara att förse sig med annat gott (och blandat), fylla flaskorna och streta vidare. Vid ett tillfälligt uppehåll i regnet kände jag att det nog var smart med en powernap och bakom någon kabeltrumma hittade vi en plätt väldränerat grus att knoppa in för en kvart/tjugo minuter med ambitionen att det skulle vara det enda sovstoppet.
De följande milen rullade på i ett kontrollerat tempo även om kantvinden ( och ibland sidamot) gjorde att det inte gick riktigt så fort som önskat. Backarna fortsatte komma och gå och i Vegby var inget öppet så vi fortsatte mot nästa kontroll med det vi hade med oss i bagaget.
På sträckan söder om rv 40 är det en extra hjälp att ha med sig kartnoter eftersom det stundom känns som att man aldrig kommer fram och att det alltid finns (minst en backe till som väntar). Den ultimata psykningen är när det känns som man borde vara framme bara för att se skylten "Taberg 15" ökande in på en smal skogsväg (där vi f.ö blev omkörda av en timmerlastbil).
Innan klockan slagit tolv var vi ändå på den nattöppna Shell-macken i Torsvik för ännu en stämpel och förhoppningsvis en liten paus från regnet. Här slog jag på stort och tog förutom korv med mos även alla tillbehör inklusive rejäl portion räksallad plus kaffe och en pistagebulle. Att ta på mer kläder inför resten av nattkörningen var inte mycket lönt eftersom nästan allt redan var blött och jag plockade fram diskhandskarna för att åtminstone hålla händerna någorlunda varma.