Jag, Lisa och Eyvind stämplade in kl. 21:38-ish. Felix stämplade in några minuter tidigare då han skulle tillbaka till Gnesta och hade ett tåg att passa.
Vilken idioti! Min värsta runda någonsin! Jag hade glömt av att det var så många backar. Jag har glömt av hur jobbigt det är att cykla i motvind. I stort sett hela turen var i motvind. Vi hade medvind under dag 2, men då regnade det i 20h - och då räknas inte. Men allt detta regn som aldrig tog slut. Why me!! Vi hade nog värsta oflytet med renget. tror att vi jagade regnet öster ut under hela dag 2. Tror inte jag varit så blöt någon gång, och inte under så lång tid.
Det värsta som jag hade fantisera hände på denna rundan. Punka mitt i natten när det regnar och när man är våt sedan start på morgonen. Fryster om fingrarna och det är becksvart ute. Hade som livräddare en gas-/luftpatron, men munstycket hade jag ju glömt att stänga innan jag drog åt patronen (läxa lärd den hårda vägen). Bara och handpumpa...
Lisa vinkade vi av i Kisa. Vidare färd mot Åtvidaberg. Där pekade jag för Eyvind vart jag och Michel tog skydd för fyra år sedan. Den där soluppvärmda betonglastkajjen med utåtstickande plåttak. På parkeringen stod en Securitas bil och vaktade hela resecentrum (eller vad det är). Vi fortsatte och direkt efter kommer Securitasbilen efter oss och stoppar oss. Han vevar ner rutan och vi småsnackar lite. Han säger sedan att han för några år sedan släppte in 2 cyklister i vänthallen mitt i natten för att de frös så mkt! Samma vakt som barhärtigade sig för mig och Michel har kvar sitt jobb i Åtvida berg! En stjärna till honom i randohimlen. Han kände igen mig, men Michel var inatt utbytt mot Eyvind som han inte kände igen. Jag var bra sugen på att gå in igen för att vi hade spenderat 19h i regnet, men vi hade ju bara ca. 22 km kvar till en varm dusch och säng. Men vi fortsatte vidare i mörkret och regnet...
Näst intill hela vägen från Åtvidaberg till Yxnerum har det lagt nytt oljegrus. Livrädd för att punka igen! Men vi längtar så efter att komma till hotellet så vi står på i utförslöporna. Regnet ökar, sikten i stort sett obefintlig. En mil innan Yxnerum i en utförslöpa ser jag något hoppa fram från min högra sida från det höga gräset. Jag hinner inte reagera. En hoppar framför mig och två bakom mig. Eyvind ligger en halv cykellängd bakom mig på min vänstra sida. De som passerar precis bakom mig hoppar in i Eyvind och knockar honom i backen med nylaggt oljegrus. Innan jag fått stopp på min cykel vänder jag mig om för att kolla efter Eyvind. Han ligger och glider på oljegruset med skorna kvar i pedalerna och intrasslad med ett av rådjuren i honom och cykeln. Min första tanke är att: Nu dör han!. När jag väl fått stopp på min cykel så vänder jag mig om igen. Kom ihåk att det pissregnar ner och det är kolmörkt så jag är tvungen att vända på min cykelför att lysa med lampan. Det jag ser är Evnind på backen fortfarande med skorna i pedalen, rådjuret försvann in det höga gräset. Eyvind ligger stilla och det enda som hörs är regnet som smattrar mot hjälmen och den våta regnjackan. Sedan stönar Eyvind med det värsta ångeststönet jag hört. Lägger undan min cykel och märker ju att jag ser ju inget, måste ju rikta lyset mot honom så att jag ser. Går fram till Eyvind och tänker att han brutit alla ben i kroppen och vara försiktig innan jag lyfter bort hans cykel. Får bort cykel, och Eyvind fortsätter och stöna. Jag är livrädd! Vad gör jag nu? Eyvind börja röra på sig och vakna till liv. JESS!! DU LEVER EYVIND!! Eyvind är borta. Han har slagit i huvudet och skrapat sig i ögonbrynen. Jag blev rädd när han säger att han har ont i huvudet. Inget verkar som tur är vara brutet, Eyvind sitter kvar på backen i regnet. Han försöker resa upp för att checka av var det gör ont, han vacklar och det går inte så han sätter sig igen. Han sitter kvar där i regnet och i mörkret, det är väldigt få bilar som passerar kl. 03:00, vi har ingen aning om var det finns hus och hjälp i närheten för att det är ju så mörkt så att vi ser ju inget. Vi är helt utelämnade till oss själva.
Tror att vi står där i minst 30-45 min. Styret på cykel är snett, jag kan inte vrida tillbaka det och det är lönlöst att stå mecka i regnet med kalla fingrar. Det går att trampa iallafall och vi bestämmer oss för att cykla till hotellet. Vi rullar med styfart shockade och vi når till slut fram. Så glada att vara innomhus och en var dusch. Evind är rejält skrapad. Hjälmen sprucken och alla Rapha kläder söndertrasade. SHIT Eyvind vilken resa! Detta gör vi inte om nästa år.
Tack till alla som jag cyklade med! Fy fan va grymma ni är som klarade denna runda. Eyvind, jag hade aldrig cyklat dag 3.
@ohellstrom, jag cyklade på min kronan till jobbet idag. Nerför hela vägen till Centralen. =)
@bigmollo, det finns en buske 17km efter Vegby som du inte behöver gösla. Det har Eyvind redan fixat. =)
//wei
