[Kalender] Randonnée 200 km grus – Bollnäs
- Trådstartare Peth
- Start datum
Peth
Aktiv medlem
[Kalender] Randonnée 200 km grus – Bollnäs
Vi är lite oense om exakt hur banan blir. Jag hade tänkt Monte Carlo mot Åmot, sen vidare till Edsbyn och därefter över Galven mot Arbrå för att avsluta i Bollnäs. Men, skulle något hända på vägen till Åmot, så är man väldigt långt bort från precis allting. Så vi tittar på alternativ.
Peth
Aktiv medlem
[Kalender] Randonnée 200 km grus – Bollnäs
Ser ut att bli den här rundan. Ca 60% grusväg. Backen upp mot Monte Carlo bjuder på drygt 250 höjdmeter.
[Kalender] Randonnée 200 km grus – Bollnäs
Ligger vid Sundsjön på Bollnäs finnskog.
Peth
Aktiv medlem
[Kalender] Randonnée 200 km grus – Bollnäs
Min gissning är att vägen förbi Monte Carlo skulle tilltala dig. 6 km med oavbruten stigning, snittlutning på drygt 4% och totalt 250 höjdmeter.
[Kalender] Randonnée 200 km grus – Bollnäs
Jodå, Monte Carlo fanns kvar!
Håll koll även efter Pär Harbor, Lars Vegas och Kent Lucky i närheten :-)
Vägen upp var helt ok, men strax innan Monte Carlo skylten var det en strömfåra över vägen som är värd att se upp för! Dessutom var det väldigt grovt grus nyligen pålagt på byvägen genom Västansjö, dvs fr Hällbovägen tills man svänger av mot Monte Carlo och Stugubacken, ca 2 km.
Håll koll även efter Pär Harbor, Lars Vegas och Kent Lucky i närheten :-)
Vägen upp var helt ok, men strax innan Monte Carlo skylten var det en strömfåra över vägen som är värd att se upp för! Dessutom var det väldigt grovt grus nyligen pålagt på byvägen genom Västansjö, dvs fr Hällbovägen tills man svänger av mot Monte Carlo och Stugubacken, ca 2 km.
[Kalender] Randonnée 200 km grus – Bollnäs
I den här tråden https://happyride.se/forum/threads/ot-konstiga-eller-vackra-ortsnamn.2287466/page-3
finns det ännu fler roliga ortsnamn.
Peth
Aktiv medlem
[Kalender] Randonnée 200 km grus – Bollnäs
Två km av sånt här föranleder en liten omledning. Helt ocyklingsbart var det inte, men det var löst och slirigt och man vill inte gärna få möte. Så det får bli några extrakilometer med sjöutsikt i stället.
Spikad rutt:
[Kalender] Randonnée 200 km grus – Bollnäs
Jag sa ju det :-)Visa bilaga 510338
Två km av sånt här föranleder en liten omledning. Helt ocyklingsbart var det inte, men det var löst och slirigt och man vill inte gärna få möte. Så det får bli några extrakilometer med sjöutsikt i stället.
Spikad rutt:
Så nu kör du runt hela Bofarahavet istället?
milledille
Aktiv medlem
Peth
Aktiv medlem
[Kalender] Randonnée 200 km grus – Bollnäs
Tack Milan, kul att du kom och kul att du gillade banan. Starkt cyklat idag!
Peth
Aktiv medlem
[Kalender] Randonnée 200 km grus – Bollnäs
Detta var rundan som bjöd på väldigt varierande underlag och omgivning, det var släta grusvägar genom små byar, grovt grus genom skog, slingrande asfaltvägar – så där fina som man önskar att de alltid ska vara, sönderregnade traktorstigar med lösgrus och stenar stora som handbollar och så backar, en himla massa backar. Och så potthål. Men, vi börjar från början.
Jag möter upp @Sola för en frukost på Scandic och när vi ätit färdigt så har de andra fyra deltagarna börjat droppa in. Snabb utdelning av stämpelkort och en kort väntan på att klockan ska slå åtta, och så ger vi oss av genom ett folktomt Bollnäs. Det är en knapp mil på asfalt innan det blir grusväg på riktigt. Slätt och fint, små byar, skog blandat med åkrar och sjöar. Solen skiner, men man kan nog räkna antalet plusgrader på ena handens fingrar. Efter ett par tre mil är det dags för klättringen med stort K – upp mot Monte Carlo! Det går segt uppför i sex km, 250 eller så höjdmeter. Som tur är har arrangören lagt backen i början av dagen. @Sola drar ifrån oss andra på väg upp, han pigg i benen. Väl uppe blir det ett kort stopp för att fota skylten och packa ner västen. Det blev lite varmt och svettigt. Det är fint i Monte Carlo och vid Stugubacken så öppnar sig skogen i en fäbod med ängar och betesmarker. I fjärran syns vindkraftverk. Vi cyklar mot vindkraftverken och Åmot, och nu bär det av utför. Skog, små sjöar och tjärnar, och på grund av älgjakt är det en del bilar vid vägkanterna. Helt plötsligt är vi framme i Åmot – ett fint litet samhälle med en Tempobutik. Här blir det stämpling och jag och @milledille går in och köper lite fikabröd som intas snabbt på stående fot i solskenet. Solsken, men inte varmt.
Nu ska vi till Edsbyn, drygt sju mil bort. Vägen är nyskrapad, så det är mycket löst grus, men i alla fall inga potthål. Det går uppför mot Gruvberget, segt uppför. Det är också en rätt ihärdig motvind, inte på värsta viset, men ändå motvind. Tur då att det ändå går så långsamt. Nån mil innan Gruvberget passerar vi in i Bollnäs kommun och vid Katrineberg upplyser en skylt om att vi passerar Bollnäs stadsgräns med 54 km till centrum. Vi är alltså i den södraste förorten. Vid Gruvberget, bokstavligen mitt ute i ingenstans, övergår vägen i en knapp mil till asfalt och det är den mest fantastiska asfaltsväg man kan tänka sig. Uppe på en ås slingrar den sig fram, helt slät, med sjöar vid sidorna och utsikt över Hälsinglands blåa berg.
Precis när asfalten tar slut lämnar vi den lite större vägen och svänger av mot Grannäsen. Nu blir det grövre grus, och mer sönderregnat med rännor och potthål. Men det är uppför, så farten är låg. Jag kör min grusifierade gamla Miyata med ramväxlar, så kan inte riktigt jobba med växlarna när det blir lite stökigt – välj en växel och lev med den tills det blir tillfälle att växla igen är parollen för dagen.
Vi trampar på bra, och rätt vad det är så har vi nått banans högsta punkt en bit över 400 meter över havet. Nu är det, på det stora hela, nerför mot Edsbyn, fullt fokus på att inte bränna in i en grop i 45 km/tim. Efter ett par mil blir det asfalt. Det är en längre sträcka asfalterat, men det är fin väg, så det gör absolut ingenting. Skönt att bara kunna trampa och inte vara på helspänn. I Edsbyn blir det korv på Preem innan vi ger oss av mot Arbrå.
Uppför mot Vinbergsbackens topp – normalt åker man åt andra hållet här, så det blir en fin upplevelse med kort brant uppför följt av lång utförslöpa i hissnande fart. Vid Långhed blir det grusväg igen. Kossor och magnifika hälsingegårdar står längs vägkanten. Vi svänger sedan vänster upp mot sjön Galven. Det är uppför, rakt och öppet. En klassisk norrländsk grusväg, och när man tittar bakåt så kan man se hur långt som helst.
Vips så är vi uppe vid Galven, och runt sjön är det en fantastisk väg, visserligen strösslas med potthål, och en utsikt som man inte upplever varje cykeltur.
Efter Galven går det snabbt utför in mot Arbrå, jag tror att jag träffade fler hål i vägen än vad jag missade. Det var känslan i alla fall. Snabb stämpling i Arbrå, alla var överens om att bara dra vidare. Ett vägarbete, med avstängd väg genom centrum, föranledde en liten omnavigering, men vi var snart tillbaka på spåret och på väg mot Laviken.
Efter Arbrå är det lite asfalt, men vid Flästa blir det grusvägen från helvetet (eller himlen, lite beroende på preferenser och var man befinner sig i livet och vilken cykel man har). Här kommer den sönderregnade traktorstigen med lösgrus och lösa kattskallar. Jag skojar inte när jag säger att regnfårorna på sina ställen är en par tre decimeter djupa. Det är brant uppför och brantare nerför. Jag hade fullt upp att hålla i styret, så det blev varken fotat eller växlat. Som tur är så går det över ganska snabbt och man befinner sig längs Ljusnan på en fin skogsväg. De andra i gruppen klarade av att köra lite hårdare över det jobbiga partiet, så i stället för att få njuta av skogsvägen så blir det till att jaga ikapp. Väl ikapp är livet härligt igen. Solsken, fin väg, Sjörgrå, Västra Växbo och Laviken är tre byar som ligger fint längs den del av Ljusnan som kallas för Växsjön. Efter Laviken ska det stämplas, men först en rejäl backe – så klart. 60 höjdmeter och en lutning på i snitt 10%. Oj vad det kändes i benen på toppen. Mats cyklade utan framväxel och hade lagt upp kedjan på stora klingan. Han kom först upp, ben av stål och lungor stora som sopsäckar skulle jag tro.
Laviken är egentligen bara en vägskylt där arrangören lagt till en kontroll för att inte randonnörerna ska ta genaste vägen från Arbrå och spara en 15 km. Och efter ett snabbstopp för att hämta andan och ta lite foton och fylla i stämpelkort rullar vi de sista 12 kilometrarna mot Bollnäs. Det går undan, och hoppet om att klara sig under 9 timmar lever. Jag trycker på ordentligt på den sista lilla sträckan med grus och de efterföljande cykelvägarna. På klockslaget 17:00 rullar vi in till Scandic och slutstämplar. Cykeldatorn visar 8:59:39. @Sola hade anlänt ca 20 minuter tidigare och sitter i solen och väntar på oss.
En fin men tuff bana, fantastiskt väder och redigt starka och trevliga cyklister. En toppendag helt enkelt!
Jag möter upp @Sola för en frukost på Scandic och när vi ätit färdigt så har de andra fyra deltagarna börjat droppa in. Snabb utdelning av stämpelkort och en kort väntan på att klockan ska slå åtta, och så ger vi oss av genom ett folktomt Bollnäs. Det är en knapp mil på asfalt innan det blir grusväg på riktigt. Slätt och fint, små byar, skog blandat med åkrar och sjöar. Solen skiner, men man kan nog räkna antalet plusgrader på ena handens fingrar. Efter ett par tre mil är det dags för klättringen med stort K – upp mot Monte Carlo! Det går segt uppför i sex km, 250 eller så höjdmeter. Som tur är har arrangören lagt backen i början av dagen. @Sola drar ifrån oss andra på väg upp, han pigg i benen. Väl uppe blir det ett kort stopp för att fota skylten och packa ner västen. Det blev lite varmt och svettigt. Det är fint i Monte Carlo och vid Stugubacken så öppnar sig skogen i en fäbod med ängar och betesmarker. I fjärran syns vindkraftverk. Vi cyklar mot vindkraftverken och Åmot, och nu bär det av utför. Skog, små sjöar och tjärnar, och på grund av älgjakt är det en del bilar vid vägkanterna. Helt plötsligt är vi framme i Åmot – ett fint litet samhälle med en Tempobutik. Här blir det stämpling och jag och @milledille går in och köper lite fikabröd som intas snabbt på stående fot i solskenet. Solsken, men inte varmt.
Nu ska vi till Edsbyn, drygt sju mil bort. Vägen är nyskrapad, så det är mycket löst grus, men i alla fall inga potthål. Det går uppför mot Gruvberget, segt uppför. Det är också en rätt ihärdig motvind, inte på värsta viset, men ändå motvind. Tur då att det ändå går så långsamt. Nån mil innan Gruvberget passerar vi in i Bollnäs kommun och vid Katrineberg upplyser en skylt om att vi passerar Bollnäs stadsgräns med 54 km till centrum. Vi är alltså i den södraste förorten. Vid Gruvberget, bokstavligen mitt ute i ingenstans, övergår vägen i en knapp mil till asfalt och det är den mest fantastiska asfaltsväg man kan tänka sig. Uppe på en ås slingrar den sig fram, helt slät, med sjöar vid sidorna och utsikt över Hälsinglands blåa berg.
Precis när asfalten tar slut lämnar vi den lite större vägen och svänger av mot Grannäsen. Nu blir det grövre grus, och mer sönderregnat med rännor och potthål. Men det är uppför, så farten är låg. Jag kör min grusifierade gamla Miyata med ramväxlar, så kan inte riktigt jobba med växlarna när det blir lite stökigt – välj en växel och lev med den tills det blir tillfälle att växla igen är parollen för dagen.
Vi trampar på bra, och rätt vad det är så har vi nått banans högsta punkt en bit över 400 meter över havet. Nu är det, på det stora hela, nerför mot Edsbyn, fullt fokus på att inte bränna in i en grop i 45 km/tim. Efter ett par mil blir det asfalt. Det är en längre sträcka asfalterat, men det är fin väg, så det gör absolut ingenting. Skönt att bara kunna trampa och inte vara på helspänn. I Edsbyn blir det korv på Preem innan vi ger oss av mot Arbrå.
Uppför mot Vinbergsbackens topp – normalt åker man åt andra hållet här, så det blir en fin upplevelse med kort brant uppför följt av lång utförslöpa i hissnande fart. Vid Långhed blir det grusväg igen. Kossor och magnifika hälsingegårdar står längs vägkanten. Vi svänger sedan vänster upp mot sjön Galven. Det är uppför, rakt och öppet. En klassisk norrländsk grusväg, och när man tittar bakåt så kan man se hur långt som helst.
Vips så är vi uppe vid Galven, och runt sjön är det en fantastisk väg, visserligen strösslas med potthål, och en utsikt som man inte upplever varje cykeltur.
Efter Galven går det snabbt utför in mot Arbrå, jag tror att jag träffade fler hål i vägen än vad jag missade. Det var känslan i alla fall. Snabb stämpling i Arbrå, alla var överens om att bara dra vidare. Ett vägarbete, med avstängd väg genom centrum, föranledde en liten omnavigering, men vi var snart tillbaka på spåret och på väg mot Laviken.
Efter Arbrå är det lite asfalt, men vid Flästa blir det grusvägen från helvetet (eller himlen, lite beroende på preferenser och var man befinner sig i livet och vilken cykel man har). Här kommer den sönderregnade traktorstigen med lösgrus och lösa kattskallar. Jag skojar inte när jag säger att regnfårorna på sina ställen är en par tre decimeter djupa. Det är brant uppför och brantare nerför. Jag hade fullt upp att hålla i styret, så det blev varken fotat eller växlat. Som tur är så går det över ganska snabbt och man befinner sig längs Ljusnan på en fin skogsväg. De andra i gruppen klarade av att köra lite hårdare över det jobbiga partiet, så i stället för att få njuta av skogsvägen så blir det till att jaga ikapp. Väl ikapp är livet härligt igen. Solsken, fin väg, Sjörgrå, Västra Växbo och Laviken är tre byar som ligger fint längs den del av Ljusnan som kallas för Växsjön. Efter Laviken ska det stämplas, men först en rejäl backe – så klart. 60 höjdmeter och en lutning på i snitt 10%. Oj vad det kändes i benen på toppen. Mats cyklade utan framväxel och hade lagt upp kedjan på stora klingan. Han kom först upp, ben av stål och lungor stora som sopsäckar skulle jag tro.
Laviken är egentligen bara en vägskylt där arrangören lagt till en kontroll för att inte randonnörerna ska ta genaste vägen från Arbrå och spara en 15 km. Och efter ett snabbstopp för att hämta andan och ta lite foton och fylla i stämpelkort rullar vi de sista 12 kilometrarna mot Bollnäs. Det går undan, och hoppet om att klara sig under 9 timmar lever. Jag trycker på ordentligt på den sista lilla sträckan med grus och de efterföljande cykelvägarna. På klockslaget 17:00 rullar vi in till Scandic och slutstämplar. Cykeldatorn visar 8:59:39. @Sola hade anlänt ca 20 minuter tidigare och sitter i solen och väntar på oss.
En fin men tuff bana, fantastiskt väder och redigt starka och trevliga cyklister. En toppendag helt enkelt!
Senast ändrad:
Peth
Aktiv medlem
[Kalender] Randonnée 200 km grus – Bollnäs
Haha!
Bläddrade igenom tråden, och nu först fattar jag skämtet. Det går trögt ibland.
Liknande trådar
Köp & Sälj
-
Säljes i Stockholm -
Säljes i Stockholm -
Säljes i Gävleborg -
Säljes i Stockholm -
Säljes i Stockholm
