Kanis provrullat
Efter nästan en hel sommar med missade tillfällen, arbete, resor och annat så tog jag mig till slut till cykelparken på Kanisberget i Älvsbyn. Efter att tidigare sett bilder och faktiskt varit på plats men utan cykel var det med lite förväntan jag betalade 95 riksdaler för "dagskortet". Jag använder citationstecken för man får inget egentligt kort utan de känner igen cyklisterna. Hey, det är ju Norrland...
Eftersom jag vid tidigare utförsåkningar har varit bortskämd med sittliftar och kabiner behövde jag lite tips om hur man bäst åker ankarlift med cykel. Kock/liftwaffe för stunden Fredrik erbjöd dessa och inom kort blev jag sakta bogserad upp på berget.
Förresten det här med ankarlift, det är på inget vis lika vilsamt som att slappa i en sittlift utan kräver full koncentration.
Liftwaffe für alle
Daniel Rönnbäck ställde upp och guidade mig då flera av lederna tyvärr är bristfälligt uppmärkta. Här finns utrymme för förbättring helt klart. Och varför inte lite roliga namn på de olika slingorna?
I alla fall, Daniel hävdade att han skadat ett ledband i foten och ville därför inte köra så hårt. Jo tjenare! Jag hade fullt sjå att hänga på. Stort tack för guidningen Daniel!
Liftåkarens guide till Kanis
Väl på toppen har man ett antal val att göra beroende på vad man tycker är roligt och hur erfaren man är.
För nybörjare finns ren grusväg att rulla ner på. När man fått kläm på det finns det hoppfri singletrack att slingra sig nedför berget på. När man behärskar sin cykel och vill ha mer adrenalinfixar utan att hjulen lämnar marken kan man prova den lätta delen av north shoren.
Erik Karlsson rullar plank
För de med större behov av spänning finns den avancerade north shore slingan. Här är konsekvensen av misstag högst påtaglig då det innebär ett fall på många meter om du faller åt fel håll... Inget för de som inte vet exakt vad de gör.
Ett tips, ramla inte åt höger om du kör detta. Foto anki
En av avfarterna från avancerade north shoren är ett stort gaphopp över den tidigare nämnda grusvägen.
Pär Berglund lägger en söt table över gapet.
Kompisen Niklas Granström ville inte vara sämre han och drog på med en one hander!
Jag behöver väl inte ens säga att jag bangade detta hopp...
DH-banan tyckte jag var bland det roligare på berget med en skön blandning terräng. Riktigt brant stök, stenkistor, flertalet drop, en och annan north shore-bit och dito wallride samt längre ner en sektion med ett gäng ordentliga berms. Me like!
Hej, jag heter Sten
Pär drar på igen
Hemtrevligt sned veranda mitt i skogen
Petter Hurtig pressar bööörm
Mitt på berget finns en ordentlig box med både "feglinje" med 2 meters drop och en 1.5 meter högre sektion för de med stora kulor. Oavsett vilken man vågar sig på har man en finfin sluttande landning. Feglinjen räckte för att ge mig en ordentlig adrenalinfix.
Även en ordentlig 4x-bana finns och naturligtvis provrullades även den. Med ordentliga berms och hopp bjuder den på många leenden trots att underlaget inte var färdigställt utan alldeles för grusigt och därmed lite rulligt under däcken. Med ett jordigare underlag kommer det att gå ruskigt fort för de som vet vad de gör.
Vid foten av berget finns vad som måste vara bland de största naturliga wallridesen i åtminstone Sverige. Man kommer ut på väggen genom någon av två north shore-bitar. Den lägre påfarten är omkring 2.5 meter hög och räckte bra för att skrämma liv i den här gubben, rushen räckte hela bilresan hem. Den övre påfarten adderar ytterligare 1.5 meter till den lägre och är föga överraskande ännu hårigare.
Wallriden från restaurangverandan. Foto anki
Man kommer gaaanska långt ut på väggen
För de som vill träna på sina hopp finns det vid foten av berget i anslutning till restaurang och lift en ordentlig dirt som inkluderar box och annat skojsigt.
Parkbyggare Hampus provrullar skapelsen
Det SKA gå att hoppa dööört med 7 tum fram och bak, Daniel Rönnbäck
Ja just det, Pär kan tricka också...
Grabbarna som slitit med att bygga på Kanis har ordnat det så finurligt att det går att byta mellan många av slingorna och kombinera ihop sitt eget favoritåk. Varför inte börja med lite north shore för att sedan glida över i 4x-banan? Eller övre delen av DH-banan följt av north shore och sedan wallride? Eller 4x följt av dirten? Möjligheterna till variation är tillräckligt stor för att det inte ska bli tråkigt trots att berget inte är jättestort. Det ryktas även om nya stigar som är under projektering, bland annat på hällarna som ska finnas på andra sidor av berget. Jag väntar med spänning!
Mat serveras i den nyrenoverade restaurangen. Menyn såg fin ut men dagens cykellunch, pasta och prinskorv just denna lördag, för 45 spänn? Taget! Jag intog min gigantiska portion i solen på den nybyggda verandan. Från verandan och inifrån restaturangen ser man större delen av berget och saknar således inte underhållning medan man äter.
Restaurangen har fullständiga rättigheter så de som inte behöver köra bil hem kan avsluta dagen med en välförtjänt iskall bira.
Allt som allt hade jag en supertrevlig dag på berget tack vare alla roliga slingor och hopp och inte minst alla trevliga människor, personal som cyklister. Jag är helt förbluffad över hur mycket som åstadkommits på en enda sommar och hoppas att utvecklingen på berget fortsätter. Genom fler rena stignedfarter i olika svårighetsgrader för att bredda målgruppen tillsammans med bättre uppmärkning av nedfarterna så kommer Kanis bli hur bra som helst.
Eftersom jag vid tidigare utförsåkningar har varit bortskämd med sittliftar och kabiner behövde jag lite tips om hur man bäst åker ankarlift med cykel. Kock/liftwaffe för stunden Fredrik erbjöd dessa och inom kort blev jag sakta bogserad upp på berget.
Förresten det här med ankarlift, det är på inget vis lika vilsamt som att slappa i en sittlift utan kräver full koncentration.
Liftwaffe für alle
Daniel Rönnbäck ställde upp och guidade mig då flera av lederna tyvärr är bristfälligt uppmärkta. Här finns utrymme för förbättring helt klart. Och varför inte lite roliga namn på de olika slingorna?
I alla fall, Daniel hävdade att han skadat ett ledband i foten och ville därför inte köra så hårt. Jo tjenare! Jag hade fullt sjå att hänga på. Stort tack för guidningen Daniel!
Liftåkarens guide till Kanis
Väl på toppen har man ett antal val att göra beroende på vad man tycker är roligt och hur erfaren man är.
För nybörjare finns ren grusväg att rulla ner på. När man fått kläm på det finns det hoppfri singletrack att slingra sig nedför berget på. När man behärskar sin cykel och vill ha mer adrenalinfixar utan att hjulen lämnar marken kan man prova den lätta delen av north shoren.
Erik Karlsson rullar plank
För de med större behov av spänning finns den avancerade north shore slingan. Här är konsekvensen av misstag högst påtaglig då det innebär ett fall på många meter om du faller åt fel håll... Inget för de som inte vet exakt vad de gör.
Ett tips, ramla inte åt höger om du kör detta. Foto anki
En av avfarterna från avancerade north shoren är ett stort gaphopp över den tidigare nämnda grusvägen.
Pär Berglund lägger en söt table över gapet.
Kompisen Niklas Granström ville inte vara sämre han och drog på med en one hander!
Jag behöver väl inte ens säga att jag bangade detta hopp...
DH-banan tyckte jag var bland det roligare på berget med en skön blandning terräng. Riktigt brant stök, stenkistor, flertalet drop, en och annan north shore-bit och dito wallride samt längre ner en sektion med ett gäng ordentliga berms. Me like!
Hej, jag heter Sten
Pär drar på igen
Hemtrevligt sned veranda mitt i skogen
Petter Hurtig pressar bööörm
Mitt på berget finns en ordentlig box med både "feglinje" med 2 meters drop och en 1.5 meter högre sektion för de med stora kulor. Oavsett vilken man vågar sig på har man en finfin sluttande landning. Feglinjen räckte för att ge mig en ordentlig adrenalinfix.
Även en ordentlig 4x-bana finns och naturligtvis provrullades även den. Med ordentliga berms och hopp bjuder den på många leenden trots att underlaget inte var färdigställt utan alldeles för grusigt och därmed lite rulligt under däcken. Med ett jordigare underlag kommer det att gå ruskigt fort för de som vet vad de gör.
Vid foten av berget finns vad som måste vara bland de största naturliga wallridesen i åtminstone Sverige. Man kommer ut på väggen genom någon av två north shore-bitar. Den lägre påfarten är omkring 2.5 meter hög och räckte bra för att skrämma liv i den här gubben, rushen räckte hela bilresan hem. Den övre påfarten adderar ytterligare 1.5 meter till den lägre och är föga överraskande ännu hårigare.
Wallriden från restaurangverandan. Foto anki
Man kommer gaaanska långt ut på väggen
För de som vill träna på sina hopp finns det vid foten av berget i anslutning till restaurang och lift en ordentlig dirt som inkluderar box och annat skojsigt.
Parkbyggare Hampus provrullar skapelsen
Det SKA gå att hoppa dööört med 7 tum fram och bak, Daniel Rönnbäck
Ja just det, Pär kan tricka också...
Grabbarna som slitit med att bygga på Kanis har ordnat det så finurligt att det går att byta mellan många av slingorna och kombinera ihop sitt eget favoritåk. Varför inte börja med lite north shore för att sedan glida över i 4x-banan? Eller övre delen av DH-banan följt av north shore och sedan wallride? Eller 4x följt av dirten? Möjligheterna till variation är tillräckligt stor för att det inte ska bli tråkigt trots att berget inte är jättestort. Det ryktas även om nya stigar som är under projektering, bland annat på hällarna som ska finnas på andra sidor av berget. Jag väntar med spänning!
Mat serveras i den nyrenoverade restaurangen. Menyn såg fin ut men dagens cykellunch, pasta och prinskorv just denna lördag, för 45 spänn? Taget! Jag intog min gigantiska portion i solen på den nybyggda verandan. Från verandan och inifrån restaturangen ser man större delen av berget och saknar således inte underhållning medan man äter.
Restaurangen har fullständiga rättigheter så de som inte behöver köra bil hem kan avsluta dagen med en välförtjänt iskall bira.
Allt som allt hade jag en supertrevlig dag på berget tack vare alla roliga slingor och hopp och inte minst alla trevliga människor, personal som cyklister. Jag är helt förbluffad över hur mycket som åstadkommits på en enda sommar och hoppas att utvecklingen på berget fortsätter. Genom fler rena stignedfarter i olika svårighetsgrader för att bredda målgruppen tillsammans med bättre uppmärkning av nedfarterna så kommer Kanis bli hur bra som helst.
