Kränkt, krängkt, krängt eller krengkt

Lejon

Aktiv medlem
Kränkt, krängkt, krängt eller krengkt
Min inneboende besserwisser har länge noterat hur många skriver att man blivit ”krängt” när man blivit omcyklad. Jag har trott att det varit en vanlig felstavning av ”kränkt”. Jag har alltid trott att man upplevt sig lite förnedrad av omkörningen och man därför menar ”kränkt”.
Men nu upplever jag att fler och fler skriver ”krängt” och jag funderar på om jag missat något etymologiskt och att man faktiskt menar ”krängt” - men varför i så fall?
https://sv.m.wiktionary.org/wiki/kränga#Svenska
https://sv.m.wiktionary.org/wiki/kränka
 
Kränkt, krängkt, krängt eller krengkt
Avsiktlig felstavning i nästan alla fall säger jag, i alla fall på detta forum. Men ibland går det ju snett, t.ex. när folk började tro att det heter att vika tid till något när det heter att viga tid till något. Då gick det ju över vigt-vikt som låter nästan likadant, alltså i stil med krängt-kränkt.
 

Hyvä

Ny medlem
Kränkt, krängkt, krängt eller krengkt
itisasitis sa:
Avsiktlig felstavning i nästan alla fall säger jag, i alla fall på detta forum. Men ibland går det ju snett, t.ex. när folk började tro att det heter att vika tid till något när det heter att viga tid till något. Då gick det ju över vigt-vikt som låter nästan likadant, alltså i stil med krängt-kränkt.

Så fint att du vikt tid till detta inlägg.
 
Senast ändrad:

me.I.am

Aktiv medlem
Kränkt, krängkt, krängt eller krengkt
Väldigt många som felstavar "cykla" med u, "cukla", eller ännu värre med "ü", cükla. Väldigt upprörande, lite krengktande faktiskt.
 

emmer

Ny medlem
Kränkt, krängkt, krängt eller krengkt
Raggamuffin sa:
ForesterGuy sa:
Raggamuffin sa:
Kanske hänger ihop med att man vill kränga cykeln efter att ha blivit kränkt.

Om nån vill kränga däck då?

Då blir det lurigt, jag kränger ju ofta däck innan jag kränger dem och ibland tvärtom.

Ja när någon kränger okrängda däck blir man lätt kränkt.
Man budar ju inte på hela cukelen och då ska ju inte cukelen va med i det man budar.
 

patten

Aktiv medlem
Kränkt, krängkt, krängt eller krengkt
emmer sa:
Raggamuffin sa:
ForesterGuy sa:
Raggamuffin sa:
Kanske hänger ihop med att man vill kränga cykeln efter att ha blivit kränkt.

Om nån vill kränga däck då?

Då blir det lurigt, jag kränger ju ofta däck innan jag kränger dem och ibland tvärtom.

Ja när någon kränger okrängda däck blir man lätt kränkt.
Man budar ju inte på hela cukelen och då ska ju inte cukelen va med i det man budar.

Är det postnord som budar så är det lätt hänt att de flesta blir kränkt när det en krängt inte budas.
 

Preacher

Aktiv medlem
Kränkt, krängkt, krängt eller krengkt
Normalt kränkt, men har någon nisse kissat på dig och din mediokra snitthastighet ordentligt på morgonpendlingen är du krenkt.

Kränkt < Krenkt.
Krenkt ≈ Skändad.

Krängt, det gör man på loppis.
 

staine

Aktiv medlem
Kränkt, krängkt, krängt eller krengkt
Det är tillräckligt förnedrande att skriva krängd, när man har blivit det. Kr*nkt är ett alltför obscent ord i sammanhanget.
 

GoranS

Aktiv medlem
Kränkt, krängkt, krängt eller krengkt
Från SAOB:

1) (föga br.) tr.: vända omkring; vrida; sno; äv. refl.: vrida l. sno sig. De, som lärdt med krusta låckar flänga, / .. / Som lärdt sitt snett och bredt i kors och kröke kränga. Frese VerldslD 41 (1716, 1726). Götha Elf, som .. mellan åkrar och lustgårdar kränger sitt breda, blåa band. Crusenstolpe CJ 1: 249 (1845). Backen kastar sig tvärbrant ned i djupet, .. den vrider och kränger sig ofta i skarpare än räta vinklar. TurÅ 1915, s. 351.
2) (vard.) intr.: vrida l. sno sig l. böja kroppen åt olika håll (i sht för att komma lös); ofta i uttr. kränga på kroppen o. d., kränga på sig; ngn gg i utvidgad o. överförd anv.: ”sno” l. lirka sig fram (till ngt). Skall Legopigan sielf till Grytan Krängia, / Tå båta icke flesken widh Kroken hengia. Aschaneus HwsRegl. 22 (1614). Än hit, än dit Gascognarn smidigt kränger / Och undan huggen sina lemmar stjäl. Kullberg Tasso 1: 162 (1860). (Hunden) vred och krängde på kroppen ängsligt och otåligt. Forsslund Djur 83 (1900). Gumman smålog och krängde för att komma lös (ur omfamningen). Bergman Mark. 179 (1919). Jag krängde och vrängde på mig. Renner Berge o. Lanier 95 (1930). — särsk. i uttr. kränga katt, lek som tillgår så att man fattar tag i en vågrät stång, en pinne på en mot en vägg lutad stege l. dyl., hänger sig i armarna o. böjer upp benen samt sticker dem mellan armarna o. släpper sig ned så långt som möjligt utan att vidröra marken med fötterna. NordKult. 24: 25 (1933).
3) (vard.) vända ut och in på (ngt, särsk. ett klädesplagg), så att innersidan (avigan) kommer utåt; stundom i uttr. kränga (strumpa, rock osv.) avig; äv. i uttr. kränga (strumpa osv.) rätt, vända (krängd strumpa osv.), så att rätsidan kommer utåt (igen). Weste (1807). Kränga ett par strumpor. Dens. FörslSAOB (1823). En krängd handskfinger. Quennerstedt Värld 15 (1904). Precis som när man kränger en rock avig och får fram ett trasigt foder. Koch Arb. 273 (1912). Öfverlädret (till skon) spännes öfver lästen med insidan utåt och förenas med sulan, lästen dras ut, skon kränges rätt (osv.). 2NF 25: 1039 (1917).
4) i sådana uttr. som kränga (ngt) på, över, omkring (ngt), draga (ngt avigvändt) på, över l. omkring (ngt); med större l. mindre ansträngning draga l. pressa (ngt) på, över l. omkring (ngt); i sht med avs. på klädesplagg. Denna (upptill hopbundna halmkärve) kränger och breder man jämt omkring (bi-)kupan. Lindström Bi 11 (1780). Mössan krängdes .. öfver hufvudet så, att endast ansigtet lemnades bart. Sundblad GBruk 292 (1888). Så krängde han en gammal päls utanpå nattrocken. Siwertz Varuh. 356 (1926).
5) sjöt. lägga (fartyg, båt) på sidan (för kölhalning, rengöring o. d.); äv. om vind, vågor m. m.: vräka (i gång varande fartyg l. båt) på sidan. Grundell AnlArtill. 1: 11 (c. 1695). Den .. afbrutne Masten .. hängde uti siön och krängde hela Skieppet på den ena sidan. Ehrenadler Tel. 229 (1723). År 1809 i Maj månad krängdes Örlogsskeppet Konung Gustaf IV Adolf, för att rengöras. KrigVAH 1808, s. 188. Om vinden kränger båten för mycket. 2NF 24: 1456 (1916).
6) i sht sjöt. om fartyg l. båt: luta tvärskepps, lägga sig på sidan, intaga en lutande ställning åt ena sidan. Nordberg C12 1: 662 (1740). Vinden kommer plötsligt friskare, och korvetten kränger hårdt babord öfver. Wrangel SvFlBok 383 (1898). Kantring kan förorsakas av .. lastens eller barlastens förskjutning vid starkare krängning. Hornborg Segelsjöf. 450 (1923). — särsk. mer l. mindre bildl.; i sht om vagn l. annat fordon: (häftigt, knyck- l. ryckvis) slänga ut åt sidan l. sidorna. Ha! hur käns mit rörda hjerta kränga / Uti känslans vilda ocean! JournSvL 1797, s. 118. Släden krängde i svängarna. Mörne Liv 27 (1925). Den häftigt krängande och slängande (spår)-vagnen. SvD(A) 1935, nr 222, s. 6.
Särsk. förb.: KRÄNGA AV10 4. till 3 o. 4: (med en viss ansträngning) draga (ngt) av (ngn l. ngt, ofta så att avigsidan kommer utåt). Chronander Surge D 8 a (1647). Han .. krängde kädian af sängstolpen. Säfström Banquer. Tt 2 b (1754). Frälsningssoldaten kränger av sig rocken. Lagerlöf Körk. 79 (1912). Han krängde av pälsen. Essén Doll. 193 (1917). jfr AVKRÄNGA. —
KRÄNGA NED10 4 l. NER4.
1) till 1; äv. refl. Lewenhaupt Reddy 87 (1907; refl.). Högberg Baggböl. 2: 17 (1911). Kaptenen krängde sig ned i sittrummet (på biplanet). Knöppel Barb. 169 (1916).
2) till 4. Nappens ena, vidöppna ända kränges ett stycke ned öfver halsen på en flaska, som innehåller mjölken. 2NF 19: 456 (1913). —
KRÄNGA PÅ10 4. till 4. Palmær Eldbr. 97 (1839). Dinappar af ren kautschuk att kränga på flaskhalsar. FarmT 1869, s. 47. Han .. krängde ytterrocken på sig. Hellström Lekh. 398 (1927). jfr PÅKRÄNGA. —
KRÄNGA SIG IN10 0 4. till 1. Svartbrodern gjorde loss båten och krängde sig in under pålverket. Strindberg SvÖ 1: 317 (1882). Wretlind Läk. 4: 21 (1896). —
KRÄNGA TILL10 4. till 6. Spårvagnen kränger till av farten i kurvorna. Koch Arb. 22 (1912). —
KRÄNGA UT10 4. jfr UTKRÄNGA.
1) till 1; äv. refl. (Om det fanns) någon möjlighet, att .. (skutan) kunde kränga sig ut mellan isflaken i hamnen. GHT 1896, nr 281 B, s. 2.
2) till 3. Fiskar som sväljt kroken, så att hela innanmätet kränges ut med den. Hallström El. 84 (1906). särsk. i uttr. kränga (ngt) ut och in, vända ut och in på; äv. oeg. o. bildl. När vår verld är förgången, sönderslagen, / Ur spåren körd, krängd ut och in. CVAStrandberg 5: 97 (1862). Skinnet, som .. kränges ut och in ända till näbbroten. Sjöstedt Västafr. 188 (1904). —
KRÄNGA ÖVER10 40. särsk.
1) till 4. Oxenstierna Vanderdecken 141 (1865). Vips drog läkaren fram tvångströjan och krängde den öfver unge Pettersson. Bergman GodForts. 59 (1913). Stagen fastgöras upptill vanligen med ett stort splitsadt ”öga”, som ”kränges” öfver mast- eller stångtoppen. 2NF 26: 937 (1917).
2) sjöt. till 5. SvD(A) 1929, nr 246, s. 3. Genom förflyttning av vikter om bord kränges fartyget över. Nilsson Skeppsb. 54 (1932).
3) sjöt. till 6. KrigVAH 1886, s. 165. ”Heimdall” började kränga över allt kraftigare mot styrbord. SvD(A) 1929, nr 246, s. 3.
Ssgr: A (till 4; sjöt.): KRÄNG-STEK, n. (numera mindre br.) ett slags hakstek användt att fästa bolinsprutorna o. gårdingarna i ett segels lik (enkelt krängstek) l. att fastgöra tågända i en hake, då tåget skall halas (dubbelt krängstek, ”holländare”; se d. o. 4 b). Ekbohrn NautOrdb. 192 (1840). Smith (1916). —
-STROPP. stropp (öga) stor nog att kränga över ändan av ett rundhult. Frick o. Trolle 180 (1872). —
-ÖGA. = -STROPP. Frick o. Trolle 180 (1872).
B (i allm. till 6; sjöt.): KRÄNGNINGS-ANGEL. (†) krängningsvinkel. Chapman Liniesk. 53 (1796). —
-DEVIATION. deviation som (å järn- l. stålfartyg) vid krängning tillkommer utöver den som finnes, då fartyget ligger på rät köl. TSjöv. 1864, s. 52. —
-FEL, n. förändring i deviationen, förorsakad därav att fartyget kränger över åt ena l. andra sidan; äv.: krängningsdeviation. SFS 1878, nr 20, s. 4. Ramsten o. Stenfelt (1917). —
(5) -FÖRSÖK. skeppsb. utfört för att utröna läget av ett fartygs tyngdpunkt i höjdriktning. Ekelöf Skeppsm. 6 (1881). Nilsson Skeppsb. 53 (1932). —
-GRAD. grad av krängning. Chapman Skeppsb. 63 (1775). Balck Idr. 1: 9 (1886). —
-KVADRANT. TLev. 1900, nr 21, s. 1. —
-PÄNDEL. instrument för avläsande av ett fartygs krängningsgrad för ögonblicket, klinometer. Konow (1887). —
-RÖRELSE. —
-VINKEL. vinkel som vid ett fartygs krängning uppkommer mellan fartygets lodlinje i upprätt läge o. en linje dragen i fartygets krängda läge vinkelrätt mot kölen i fartygets midtplan. KrigVAT 1834, s. 276. Nilsson Skeppsb. 54 (1932).

Spalt K 3069 band 15, 1938

Dessutom finns:

(i vissa trakter, i sht vard.) klänga; klättra. När .. (mesarna) flögo från träd till träd eller krängde på grangrenarne. Kolthoff Minn. 26 (1897). (Sv.) kränga .. (t.) klimmen. Klint (1906; vard.).
Särsk. förb. (i vissa trakter, i sht vard.): KRÄNGA SIG UPP10 0 4, äv. OPP4. klänga sig upp. Livijn 1: 258 (1817). Från taket af den spårvagn, dit vi krängt oss upp, har man en ypperlig öfverblick. Vallentin London 265 (1912). —
KRÄNGA SIG UPPFÖR10 0 40, äv. 32, förr äv. UPPFÖRE. Apor, som krängia sigh vp för itt Trää. Schroderus Heracl. 24 (1638). Branter .., til hvilka är svårt at kränga sig upföre. SvMerc. 1762, s. 345. —
KRÄNGA ÖVER10 40. Klint (1906).


Spalt K 3072 band 15, 1938
 

Raggamuffin

Aktiv medlem
Kränkt, krängkt, krängt eller krengkt
staine sa:
Det är tillräckligt förnedrande att skriva krängd, när man har blivit det. Kr*nkt är ett alltför obscent ord i sammanhanget.

Nu behöver du inte vara krängd för det.


Förstår inte varför svenska sägs vara ett språk som är svårt att lära sig.
Används "Krängd" för sur/otrevlig på fler ställen än i Skåne?
 
Senast ändrad:

Diogenes

Medlem
Kränkt, krängkt, krängt eller krengkt
GoranS sa:
Från SAOB:

1) (föga br.) tr.: vända omkring; vrida; sno; äv. refl.: vrida l. sno sig. De, som lärdt med krusta låckar flänga, / .. / Som lärdt sitt snett och bredt i kors och kröke kränga. Frese VerldslD 41 (1716, 1726). Götha Elf, som .. mellan åkrar och lustgårdar kränger sitt breda, blåa band. Crusenstolpe CJ 1: 249 (1845). Backen kastar sig tvärbrant ned i djupet, .. den vrider och kränger sig ofta i skarpare än räta vinklar. TurÅ 1915, s. 351.
2) (vard.) intr.: vrida l. sno sig l. böja kroppen åt olika håll (i sht för att komma lös); ofta i uttr. kränga på kroppen o. d., kränga på sig; ngn gg i utvidgad o. överförd anv.: ”sno” l. lirka sig fram (till ngt). Skall Legopigan sielf till Grytan Krängia, / Tå båta icke flesken widh Kroken hengia. Aschaneus HwsRegl. 22 (1614). Än hit, än dit Gascognarn smidigt kränger / Och undan huggen sina lemmar stjäl. Kullberg Tasso 1: 162 (1860). (Hunden) vred och krängde på kroppen ängsligt och otåligt. Forsslund Djur 83 (1900). Gumman smålog och krängde för att komma lös (ur omfamningen). Bergman Mark. 179 (1919). Jag krängde och vrängde på mig. Renner Berge o. Lanier 95 (1930). — särsk. i uttr. kränga katt, lek som tillgår så att man fattar tag i en vågrät stång, en pinne på en mot en vägg lutad stege l. dyl., hänger sig i armarna o. böjer upp benen samt sticker dem mellan armarna o. släpper sig ned så långt som möjligt utan att vidröra marken med fötterna. NordKult. 24: 25 (1933).
3) (vard.) vända ut och in på (ngt, särsk. ett klädesplagg), så att innersidan (avigan) kommer utåt; stundom i uttr. kränga (strumpa, rock osv.) avig; äv. i uttr. kränga (strumpa osv.) rätt, vända (krängd strumpa osv.), så att rätsidan kommer utåt (igen). Weste (1807). Kränga ett par strumpor. Dens. FörslSAOB (1823). En krängd handskfinger. Quennerstedt Värld 15 (1904). Precis som när man kränger en rock avig och får fram ett trasigt foder. Koch Arb. 273 (1912). Öfverlädret (till skon) spännes öfver lästen med insidan utåt och förenas med sulan, lästen dras ut, skon kränges rätt (osv.). 2NF 25: 1039 (1917).
4) i sådana uttr. som kränga (ngt) på, över, omkring (ngt), draga (ngt avigvändt) på, över l. omkring (ngt); med större l. mindre ansträngning draga l. pressa (ngt) på, över l. omkring (ngt); i sht med avs. på klädesplagg. Denna (upptill hopbundna halmkärve) kränger och breder man jämt omkring (bi-)kupan. Lindström Bi 11 (1780). Mössan krängdes .. öfver hufvudet så, att endast ansigtet lemnades bart. Sundblad GBruk 292 (1888). Så krängde han en gammal päls utanpå nattrocken. Siwertz Varuh. 356 (1926).
5) sjöt. lägga (fartyg, båt) på sidan (för kölhalning, rengöring o. d.); äv. om vind, vågor m. m.: vräka (i gång varande fartyg l. båt) på sidan. Grundell AnlArtill. 1: 11 (c. 1695). Den .. afbrutne Masten .. hängde uti siön och krängde hela Skieppet på den ena sidan. Ehrenadler Tel. 229 (1723). År 1809 i Maj månad krängdes Örlogsskeppet Konung Gustaf IV Adolf, för att rengöras. KrigVAH 1808, s. 188. Om vinden kränger båten för mycket. 2NF 24: 1456 (1916).
6) i sht sjöt. om fartyg l. båt: luta tvärskepps, lägga sig på sidan, intaga en lutande ställning åt ena sidan. Nordberg C12 1: 662 (1740). Vinden kommer plötsligt friskare, och korvetten kränger hårdt babord öfver. Wrangel SvFlBok 383 (1898). Kantring kan förorsakas av .. lastens eller barlastens förskjutning vid starkare krängning. Hornborg Segelsjöf. 450 (1923). — särsk. mer l. mindre bildl.; i sht om vagn l. annat fordon: (häftigt, knyck- l. ryckvis) slänga ut åt sidan l. sidorna. Ha! hur käns mit rörda hjerta kränga / Uti känslans vilda ocean! JournSvL 1797, s. 118. Släden krängde i svängarna. Mörne Liv 27 (1925). Den häftigt krängande och slängande (spår)-vagnen. SvD(A) 1935, nr 222, s. 6.
Särsk. förb.: KRÄNGA AV10 4. till 3 o. 4: (med en viss ansträngning) draga (ngt) av (ngn l. ngt, ofta så att avigsidan kommer utåt). Chronander Surge D 8 a (1647). Han .. krängde kädian af sängstolpen. Säfström Banquer. Tt 2 b (1754). Frälsningssoldaten kränger av sig rocken. Lagerlöf Körk. 79 (1912). Han krängde av pälsen. Essén Doll. 193 (1917). jfr AVKRÄNGA. —
KRÄNGA NED10 4 l. NER4.
1) till 1; äv. refl. Lewenhaupt Reddy 87 (1907; refl.). Högberg Baggböl. 2: 17 (1911). Kaptenen krängde sig ned i sittrummet (på biplanet). Knöppel Barb. 169 (1916).
2) till 4. Nappens ena, vidöppna ända kränges ett stycke ned öfver halsen på en flaska, som innehåller mjölken. 2NF 19: 456 (1913). —
KRÄNGA PÅ10 4. till 4. Palmær Eldbr. 97 (1839). Dinappar af ren kautschuk att kränga på flaskhalsar. FarmT 1869, s. 47. Han .. krängde ytterrocken på sig. Hellström Lekh. 398 (1927). jfr PÅKRÄNGA. —
KRÄNGA SIG IN10 0 4. till 1. Svartbrodern gjorde loss båten och krängde sig in under pålverket. Strindberg SvÖ 1: 317 (1882). Wretlind Läk. 4: 21 (1896). —
KRÄNGA TILL10 4. till 6. Spårvagnen kränger till av farten i kurvorna. Koch Arb. 22 (1912). —
KRÄNGA UT10 4. jfr UTKRÄNGA.
1) till 1; äv. refl. (Om det fanns) någon möjlighet, att .. (skutan) kunde kränga sig ut mellan isflaken i hamnen. GHT 1896, nr 281 B, s. 2.
2) till 3. Fiskar som sväljt kroken, så att hela innanmätet kränges ut med den. Hallström El. 84 (1906). särsk. i uttr. kränga (ngt) ut och in, vända ut och in på; äv. oeg. o. bildl. När vår verld är förgången, sönderslagen, / Ur spåren körd, krängd ut och in. CVAStrandberg 5: 97 (1862). Skinnet, som .. kränges ut och in ända till näbbroten. Sjöstedt Västafr. 188 (1904). —
KRÄNGA ÖVER10 40. särsk.
1) till 4. Oxenstierna Vanderdecken 141 (1865). Vips drog läkaren fram tvångströjan och krängde den öfver unge Pettersson. Bergman GodForts. 59 (1913). Stagen fastgöras upptill vanligen med ett stort splitsadt ”öga”, som ”kränges” öfver mast- eller stångtoppen. 2NF 26: 937 (1917).
2) sjöt. till 5. SvD(A) 1929, nr 246, s. 3. Genom förflyttning av vikter om bord kränges fartyget över. Nilsson Skeppsb. 54 (1932).
3) sjöt. till 6. KrigVAH 1886, s. 165. ”Heimdall” började kränga över allt kraftigare mot styrbord. SvD(A) 1929, nr 246, s. 3.
Ssgr: A (till 4; sjöt.): KRÄNG-STEK, n. (numera mindre br.) ett slags hakstek användt att fästa bolinsprutorna o. gårdingarna i ett segels lik (enkelt krängstek) l. att fastgöra tågända i en hake, då tåget skall halas (dubbelt krängstek, ”holländare”; se d. o. 4 b). Ekbohrn NautOrdb. 192 (1840). Smith (1916). —
-STROPP. stropp (öga) stor nog att kränga över ändan av ett rundhult. Frick o. Trolle 180 (1872). —
-ÖGA. = -STROPP. Frick o. Trolle 180 (1872).
B (i allm. till 6; sjöt.): KRÄNGNINGS-ANGEL. (†) krängningsvinkel. Chapman Liniesk. 53 (1796). —
-DEVIATION. deviation som (å järn- l. stålfartyg) vid krängning tillkommer utöver den som finnes, då fartyget ligger på rät köl. TSjöv. 1864, s. 52. —
-FEL, n. förändring i deviationen, förorsakad därav att fartyget kränger över åt ena l. andra sidan; äv.: krängningsdeviation. SFS 1878, nr 20, s. 4. Ramsten o. Stenfelt (1917). —
(5) -FÖRSÖK. skeppsb. utfört för att utröna läget av ett fartygs tyngdpunkt i höjdriktning. Ekelöf Skeppsm. 6 (1881). Nilsson Skeppsb. 53 (1932). —
-GRAD. grad av krängning. Chapman Skeppsb. 63 (1775). Balck Idr. 1: 9 (1886). —
-KVADRANT. TLev. 1900, nr 21, s. 1. —
-PÄNDEL. instrument för avläsande av ett fartygs krängningsgrad för ögonblicket, klinometer. Konow (1887). —
-RÖRELSE. —
-VINKEL. vinkel som vid ett fartygs krängning uppkommer mellan fartygets lodlinje i upprätt läge o. en linje dragen i fartygets krängda läge vinkelrätt mot kölen i fartygets midtplan. KrigVAT 1834, s. 276. Nilsson Skeppsb. 54 (1932).

Spalt K 3069 band 15, 1938

Dessutom finns:

(i vissa trakter, i sht vard.) klänga; klättra. När .. (mesarna) flögo från träd till träd eller krängde på grangrenarne. Kolthoff Minn. 26 (1897). (Sv.) kränga .. (t.) klimmen. Klint (1906; vard.).
Särsk. förb. (i vissa trakter, i sht vard.): KRÄNGA SIG UPP10 0 4, äv. OPP4. klänga sig upp. Livijn 1: 258 (1817). Från taket af den spårvagn, dit vi krängt oss upp, har man en ypperlig öfverblick. Vallentin London 265 (1912). —
KRÄNGA SIG UPPFÖR10 0 40, äv. 32, förr äv. UPPFÖRE. Apor, som krängia sigh vp för itt Trää. Schroderus Heracl. 24 (1638). Branter .., til hvilka är svårt at kränga sig upföre. SvMerc. 1762, s. 345. —
KRÄNGA ÖVER10 40. Klint (1906).


Spalt K 3072 band 15, 1938

TL;DR
 

janolle

Aktiv medlem
Kränkt, krängkt, krängt eller krengkt
Raggamuffin sa:
staine sa:
Det är tillräckligt förnedrande att skriva krängd, när man har blivit det. Kr*nkt är ett alltför obscent ord i sammanhanget.

Nu behöver du inte vara krängd för det.


Förstår inte varför svenska sägs vara ett språk som är svårt att lära sig.
Används "Krängd" för sur/otrevlig på fler ställen än i Skåne?
Krängd betyder såld.
 

Raggamuffin

Aktiv medlem
Kränkt, krängkt, krängt eller krengkt
janolle sa:
Raggamuffin sa:
staine sa:
Det är tillräckligt förnedrande att skriva krängd, när man har blivit det. Kr*nkt är ett alltför obscent ord i sammanhanget.

Nu behöver du inte vara krängd för det.


Förstår inte varför svenska sägs vara ett språk som är svårt att lära sig.
Används "Krängd" för sur/otrevlig på fler ställen än i Skåne?
Krängd betyder såld.

Bland annat.
 

Daddy D.Lux

Aktiv medlem
Kränkt, krängkt, krängt eller krengkt
NickPick sa:
Kränkt!
Värre är det med alla drängar som skriver "cyklen" eller "däckStryck".

Det heter däckstryck.
Möjligen är det så att det är den institutionaliserad felstavningen av "fotbollförbundet" som spökar, men det har lyckligtvis inte generellt ändrat de svenska skrivreglerna.
 
Senast ändrad:

NickPick

Aktiv medlem
Kränkt, krängkt, krängt eller krengkt
Daddy D.Lux sa:
NickPick sa:
Kränkt!
Värre är det med alla drängar som skriver "cyklen" eller "däckStryck".

Det heter däckstryck.
Möjligen är det så att det är den institutionaliserad felstavningen av "fotbollförbundet" som spökar, men det har lyckligtvis inte generellt ändrat de svenska skrivreglerna.

Gärna någon källa på att det stavas med S. Googlar man däckstryck blir man dirigerad till däcktryck, eller får svar som saknar S.

Min anektodiska erfarenhet säger att det är de som pratar med norrländska som säger med S, men det är oklart.
 

Oskar

Aktiv medlem
Kränkt, krängkt, krängt eller krengkt
Lejon sa:
Min inneboende besserwisser har länge noterat hur många skriver att man blivit ”krängt” när man blivit omcyklad. Jag har trott att det varit en vanlig felstavning av ”kränkt”. Jag har alltid trott att man upplevt sig lite förnedrad av omkörningen och man därför menar ”kränkt”.
Men nu upplever jag att fler och fler skriver ”krängt” och jag funderar på om jag missat något etymologiskt och att man faktiskt menar ”krängt” - men varför i så fall?
https://sv.m.wiktionary.org/wiki/kränga#Svenska
https://sv.m.wiktionary.org/wiki/kränka

Så här ligger det till:
För några år sedan skrev Maciej Zaremba några artiklar i DN om hur lagen om likabehandling av studenter på högskolan hade lett fram till att både rättssäkerhet och förnuft satts ur spel på landets högskolor och universitet. Särskilt drabbad var enligt Zaremba Lärarhögskolan i Stockholm, och gav bl.a. ett exempel med en student som studerade till svensklärare och kände sig "krängt" över att ha blivit underkänd på ngn tenta el. dyl.

Denna "alternativa" stavning började användas av några, bl.a. här på Happy, nästan som ett slags ironisk samhällskommentar fångad i ett enda medvetet felstavat ord. Idag ingår denna felstavning i happykulturen tillsammans med "grumt", "idot", +ANNAT o.s.v.
 

Lejon

Aktiv medlem
Kränkt, krängkt, krängt eller krengkt
Oskar sa:
Lejon sa:
Min inneboende besserwisser har länge noterat hur många skriver att man blivit ”krängt” när man blivit omcyklad. Jag har trott att det varit en vanlig felstavning av ”kränkt”. Jag har alltid trott att man upplevt sig lite förnedrad av omkörningen och man därför menar ”kränkt”.
Men nu upplever jag att fler och fler skriver ”krängt” och jag funderar på om jag missat något etymologiskt och att man faktiskt menar ”krängt” - men varför i så fall?
https://sv.m.wiktionary.org/wiki/kränga#Svenska
https://sv.m.wiktionary.org/wiki/kränka

Så här ligger det till:
För några år sedan skrev Maciej Zaremba några artiklar i DN om hur lagen om likabehandling av studenter på högskolan hade lett fram till att både rättssäkerhet och förnuft satts ur spel på landets högskolor och universitet. Särskilt drabbad var enligt Zaremba Lärarhögskolan i Stockholm, och gav bl.a. ett exempel med en student som studerade till svensklärare och kände sig "krängt" över att ha blivit underkänd på ngn tenta el. dyl.

Denna "alternativa" stavning började användas av några, bl.a. här på Happy, nästan som ett slags ironisk samhällskommentar fångad i ett enda medvetet felstavat ord. Idag ingår denna felstavning i happykulturen tillsammans med "grumt", "idot", +ANNAT o.s.v.

Tack för klargörandet! Undrar hur många som felstavar med medveten ironi och hur många som bara felstavar?

Apropå ”däckstryck” vs ”däcktryck”: http://www.gp.se/nyheter/göteborg/språkfrågan-många-retar-sig-på-fotbollförbundet-1.138511 Som jag fattar det borde man alltså skriva ”däckstryck”.
 

Puttefritz

Ny medlem
Kränkt, krängkt, krängt eller krengkt
Däcktryck vs däckstryck
Två ord som sätts ihop - inget s. Lingonsylt.
Ett sammansatt ord som sätts ihop med ytterligare ett ord - s. Blåbärssylt.
Däcktryck.
 

janolle

Aktiv medlem
Kränkt, krängkt, krängt eller krengkt
Raggamuffin sa:
janolle sa:
Raggamuffin sa:
staine sa:
Det är tillräckligt förnedrande att skriva krängd, när man har blivit det. Kr*nkt är ett alltför obscent ord i sammanhanget.

Nu behöver du inte vara krängd för det.


Förstår inte varför svenska sägs vara ett språk som är svårt att lära sig.
Används "Krängd" för sur/otrevlig på fler ställen än i Skåne?
Krängd betyder såld.

Bland annat.
När man tvättar jeans kränger man dom ut och in.
 

Lejon

Aktiv medlem
Kränkt, krängkt, krängt eller krengkt
Puttefritz sa:
Däcktryck vs däckstryck
Två ord som sätts ihop - inget s. Lingonsylt.
Ett sammansatt ord som sätts ihop med ytterligare ett ord - s. Blåbärssylt.
Däcktryck.
Nej, inte enligt länken i min förra post. Foge-s ska in (som du säger) om ett sammansatt ord sätts ihop med ytterligare ett ord. Men om man bildar ett nytt sammansatt ord finns ingen regel. ”Språkkänslan får avgöra” enligt L-G Andersson. Min språkkänsla säger ”däckstryck” men vad som är grammatiskt ”rätt” går nog inte att avgöra med andra ord.
 

emmer

Ny medlem
Kränkt, krängkt, krängt eller krengkt
GoranS sa:
Peth sa:
Puttefritz sa:
Däcktryck vs däckstryck
Två ord som sätts ihop - inget s. Lingonsylt.
Ett sammansatt ord som sätts ihop med ytterligare ett ord - s. Blåbärssylt.
Däcktryck.

Högtalarelement och stolsdyna.
Utedassstak?
Är väl i sig skumt så det räcker? Där ute under taket? Nä, här inne under öppen sky.

Ska det vara diskantshögtalarelement eller diskanthögtalarselement? Så jävla skit me regler alltså!
 

Raggamuffin

Aktiv medlem
Kränkt, krängkt, krängt eller krengkt
Lejon sa:
Puttefritz sa:
Däcktryck vs däckstryck
Två ord som sätts ihop - inget s. Lingonsylt.
Ett sammansatt ord som sätts ihop med ytterligare ett ord - s. Blåbärssylt.
Däcktryck.
Nej, inte enligt länken i min förra post. Foge-s ska in (som du säger) om ett sammansatt ord sätts ihop med ytterligare ett ord. Men om man bildar ett nytt sammansatt ord finns ingen regel. ”Språkkänslan får avgöra” enligt L-G Andersson. Min språkkänsla säger ”däckstryck” men vad som är grammatiskt ”rätt” går nog inte att avgöra med andra ord.

Cykeldäckstryck har ett visst däcktryck med andra(annat?) ord.

Finns det någon regel för detta "a" som har blivit populärt att stoppa in?
Svenskprov - svenskaprov?
 
Senast ändrad:

Köp & Sälj

Topp
Happyride sparar data i cookies. Genom att använda våra tjänster godkänner du det. Läs mer