Lädersadel är guld i skogen!

Makten

Aktiv medlem
Lädersadel är guld i skogen!
Det här med sadelval verkar lite kontroversiellt. En del förespråkar lättast möjliga sadel och rikligt med dämpning i brallorna. Andra anser att man ändå inte ska sitta på sadeln i onödan och att frågan därför är helt irrelevant. Jag tillhör en tredje grupp som anser att sadeln ska vara bekväm, och jag tänkte dela med mig av mina erfarenheter på detta plan.

Så länge jag cyklat har det alltid varit ändan som satt stopp för hur länge jag kan cykla i sträck. Visst, benen kan blir mjölksyrestumma och orken kan tryta. Men för min del ger ändalykten nästan alltid upp innan dess. Antingen blir sittbenen till mos eller så avstannar allt blodflöde till fortplantningsapparaten, med stort och långvarigt obehag som följd.

I försomras bestämde jag mig därför för att prova en lädersadel. De brukar hyllas av långfärdscyklister, men ratas av övriga på grund av hög vikt. Jag hostade upp och köpte en fin Aravis med titanrails från Gilles Berthoud på ren chans, och den har sen dess blivit en god kamrat.

DSC00333.jpg



Jämfört med originalet; Specialized Phenom, kunde jag plötsligt cykla utan dämpning i brallan!
I början var Aravissadeln extremt hård och ganska obekväm, men tryckte ändå aldrig på fel ställen. Nu sisådär 300 mil senare har den fått fina gropar där sittbenen ligger an och jag är mer än nöjd.

I juli köpte jag en billig sänkstolpe av märket ICE, som totalt ändrade mitt sätt att cykla. Den ganska stora lädersadelns bakdel som tidigare varit svår att komma förbi bakåt i utförslöpor, försvann när den behövde försvinna.

DSC00406.jpg



Sedemera flyttade jag sänkstolpen till min andra cykel, men lädersadeln har varit mig trogen på hardtailcykeln. Såväl i skogen som på långa landsvägsutflykter.

DSC00461.jpg



Den har stöttat min ända i Hellas och sällan varit ivägen. Ytan är hal som en orm, och det gillar jag skarpt. Att fastna med brallan i sadeln är mer regel än undantag med Phenom:en.

DSC00526.jpg



Inte ett endaste dugg har jag haft emot sadeln som sådan. Men en sänkstolpe ville jag ha igen. Och den här gången en bättre. Kombinationen KS Lev och Aravis är nog rätt jäkla ovanlig, men underbar!

DSC00568.jpg



Innan jag skriver under på att rekommendera lädersadel i alla lägen, vill jag också utfärda en liten varning. Både Brooks- och Gilles Berthoud-sadlar sjunker med tiden ihop. Det finns emellertid bot! I afton tog jag mod till mig och borrade två små hål i det nästan halvcentimetertjocka lädret, och kunde därmed dra in de spretande sidorna med buntband. Dessa skall inom kort bytas ut mot någon slags svart, vaxat snöre.

DSC00570.jpg


-------------

Det jag vill ha sagt med det här inlägget är att det finns en lösning på ömmande bakdel, även om du cyklar i skogen. Ett par hundra gram extra i form av en lädersadel väger lätt upp obehaget du slipper. Kombinerar du dessutom med en sänkstolpe så har du en arselbärare som funkar till allt från miltals på landsväg till stök och bröt.
 
Lädersadel är guld i skogen!
Härligt att du hittat en vän! Vacker är den också!
Själv var jag ovän med min Brooks i 300mil och är fortfarande efter 600mil inte helt övertygad om att den är rätt för mig. Kanske valde jag fel modell?
Att ytan är hal som en ål gillar jag inte riktigt, har därför ett sadelskydd med mattare yta på för att kunna sitta still.
 
Lädersadel är guld i skogen!
Har du mätt arslet hos en LBS och utislutit att din gamla sadel hade rätt mått?

Det kan ju vara värt det annars, för det det där såg för gräsligt ut. Det ska inte behöva cyklas 300mil innan sadeln 'går till sig'.
 
Lädersadel är guld i skogen!
Kung_Gustaf skrev:
-------------------------------------------------------
> Har du mätt arslet hos en LBS och utislutit att
> din gamla sadel hade rätt mått?

+1, körde förut många år med litet för smala sadlar och det märktes efter några timmars sittande. Med rätt sadelbredd sitter jag skönt under många timmars cykling.
 
Lädersadel är guld i skogen!
"Innan jag skriver under på att rekommendera lädersadel i alla lägen, vill jag också utfärda en liten varning. Både Brooks- och Gilles Berthoud-sadlar sjunker med tiden ihop. I afton tog jag mod till mig och borrade två små hål i det nästan halvcentimetertjocka lädret, och kunde därmed dra in de spretande sidorna med buntband."

Det är riktigt att de svankar med tiden och att flankerna kan tendera att puta ut åt sidorna. Dock har jag aldrig tidigare hört talas om någon som varit tvungen att åtgärda flankerna efter endast en kort liten sommar med inte mer än kanske 100 mils körning?
 
Lädersadel är guld i skogen!
Är inte tanken att man skall vara med och eftersträcka spänningen i sadeln? Skruven framtill bör väl göra så att nedsjunkningen kan bli minimal och utåtputet likaså?
 
Lädersadel är guld i skogen!
jonja skrev:
-------------------------------------------------------
> Jo det är det, men det ska inte vara aktuellt
> förrens efter flera års nötande.


Låter rimligt. Om man råkat få en med ganska lite förspänning och inte gör något åt det, alternativt släpper på spänningen själv så borde väl fenomenet tidigareläggas? Jag vet inte varför jag undrar över det här annat än att det är intressant. Har själv en uråldrig Ideale som jag skulle vilja återuppliva i den mån det är möjligt. Skulle vara kul med en Brooks till min Brompton också och då vill man ju sköta den på bästa sätt.
 
Lädersadel är guld i skogen!
Flankerna svänger gärna ut även om man spänt lädret, dock tycker jag aldrig att det skaver, då lädret är så halkigt.

Jag brukar dra ett spännband runt sadeln när cykeln står parkerad, särskilt om sadeln blivit blöt.


Edit:
Har en Ideale speciale från 60-talet.
 
Senast ändrad:
Lädersadel är guld i skogen!
Vet ej, har dock aldrig sett ngn läder med initialt för lite förspänning. En lite tråkig sak med att spänna som jag upplever, är att det tenderar (iaf på mina ideale) att förstöra den fina pressform som lädret hade från början. Sett ovanifrån får sadeln ett annat utseende där flankerna sträcks ut och blir raka snarare än insvängda mitt på, och det är också i samband med det som behovet att dra ihop flankerna med något kan uppstå.
 
Lädersadel är guld i skogen!
hmmm, borde inte de där "sittbensformade fördjupningarna" i sin tur skapa en upphöjning i mitten av sadeln som är alldeles perfekt för att skapa det där trycket upp i epicentrum som man inte vill ha??

Känner mig tveksam...
 
Lädersadel är guld i skogen!
Har en gammal Ideale på min landsvägshoj. Köpte den begagnad på Ebay med någon fransmans bakdel som ett avtryck i lädret...:-( Gjorde nog ändå att min inkörning av sadeln blev kortvarig. Kan bara säga att den för ögat ser jäkligt obekväm ut men att det är som att sitta i en ruggigt bekväm fåtölj. Typ. Funderar på att gifta mig med den. Kommer aldrig att skiljas från den i alla fall.

I skogen kör jag dock nån sorts San Marco el. likn. Har inte upplevt samma behov av bekväm sadel där, förmodligen för att man inte är permanent rotad i samma sittställning utan far omkring en massa. Å andra sidan kan jag inte se någon nackdel med lädersadeln i skogen. Vikten skiter jag i, är mer inne på funktion och att ha kul än att jaga sekunder.

De problem jag hade innan lädersadeln kom in i bilden var relaterade till trycksmärtor på sittbenen. Upplever att lädersadeln genom att den anpassar sig till innehavaren fördelar trycket på ett större område än vad en sadel uppbyggd av konstmaterial klarar av. Om jag skall spekulera lite så antar jag att rätt sadelbredd mest påverkar tendensen till att få skavsår.
 
Lädersadel är guld i skogen!
Om din gamla sadel pekade så där mycket uppåt så tror jag att jag vet varför din gamla sadel inte funkade för dig.

Men kul att du hittat något som funkar för dig (även om jag inte ser lösningen som speciellt smidig eftersom du varit tvungen att designa dig runt storleksproblemet genom att använda sänkbar stolpe.)
 
Lädersadel är guld i skogen!
jonja skrev:
-------------------------------------------------------
> Lädersadlar brukar peka mer uppåt än vad
> vanliga sadlar gör. Det är inget fel.


Nej, vi är ju alla skapta olika, men är nyfiken på varför just lädersadlar ska peka uppåt? Och jag menar att om hans gamla, hårda sadel pekade så där mycket uppåt så kan det vara orsaken till att juvelerna domnade bort.
 
Lädersadel är guld i skogen!
Kung_Gustaf skrev:
-------------------------------------------------------
> Har du mätt arslet hos en LBS och utislutit att
> din gamla sadel hade rätt mått?

Ja, och det hjälpte inte.

> Det kan ju vara värt det annars, för det det
> där såg för gräsligt ut. Det ska inte behöva
> cyklas 300mil innan sadeln 'går till sig'.

Lädersadlar funkar så, och jag tycker det är skitsnyggt:-)


pennerdal skrev:
-------------------------------------------------------
> Skaver inte buntbandet?

Vet inte än! Tanken är som sagt att byta till nån slags platt snöre, och då bör det inte skava. Särskilt inte med tanke på att de utstickande flankerna inte skavde.


jonja skrev:
-------------------------------------------------------
> Det är riktigt att de svankar med tiden och att
> flankerna kan tendera att puta ut åt sidorna.
> Dock har jag aldrig tidigare hört talas om någon
> som varit tvungen att åtgärda flankerna efter
> endast en kort liten sommar med inte mer än
> kanske 100 mils körning?

Det beror nog på att det inte finns ett egentligt behov. Jag ville dock få sadeln att bli planare uppepå, vilket den blev genom att dra ihop den. Förresten är den enligt alla källor betydligt hårdare än en Brooks från början, så den kanske ändrar sig mer över tid än en sadel som är skålad redan från butik.


castrello skrev:
-------------------------------------------------------
> Om din gamla sadel pekade så där mycket uppåt
> så tror jag att jag vet varför din gamla sadel
> inte funkade för dig.

Nix, snarare tvärtom. Jag hade justerat den plant enligt alla konstens regler, vilket innebär att delen man sitter på INTE är plan utan lutar framåt. Alltså glider man fram på sadeln och får ont som fan. Nu sitter den på min andra cykel och funkar skapligt just för att jag lutat upp den så att ytan där sittbenen befinner sig är plan. Nu tar jag alla expertrekommendationer med en hink salt och provar själv istället.

> Men kul att du hittat något som funkar för dig
> (även om jag inte ser lösningen som speciellt
> smidig eftersom du varit tvungen att designa dig
> runt storleksproblemet genom att använda sänkbar
> stolpe.)

Sänkstolpen hade jag köpt ändå. Den råkar bara göra ännu mer nytta om man har en lite större sadel än standard.
 
Lädersadel är guld i skogen!
Makten skrev:
-------------------------------------------------------

> Nu tar jag alla expertrekommendationer
> med en hink salt och provar själv istället.

Det är det nog allt för få som gör tyvärr.
 
Lädersadel är guld i skogen!
Fältprästen skrev:
-------------------------------------------------------
> Makten skrev:
> --------------------------------------------------
> -----
>
> > Nu tar jag alla expertrekommendationer
> > med en hink salt och provar själv istället.
>
> Det är det nog allt för få som gör tyvärr.


+1
 
Lädersadel är guld i skogen!
Fältprästen skrev:
-------------------------------------------------------
> Makten skrev:
> --------------------------------------------------
> -----
>
> > Nu tar jag alla expertrekommendationer
> > med en hink salt och provar själv istället.
>
> Det är det nog allt för få som gör tyvärr.

Tyvärr blir det lätt så när konsensus är jättestark. Och så sitter man med ont i arslet och undrar varför:-/


skier skrev:
-------------------------------------------------------
> Jag kan inte låta bli att länka till den här
> gamla godbiten:
> http://happymtb.org/forum/read.php/1/760129

Den läste jag faktiskt innan jag köpte sadeln:-) Det verkar som att den utsatts för onödigt mycket fukt, och det måste man förstås passa sig för i skogen. Själv är jag måttligt intresserad av lerfester, så det bör inte vara ett problem för min del. Men att ha med ett sadelöverdrag i händelse av regn är en bra idé.
 
Tillbaka
Topp