Luftmotståndet ger ingen nåd.
Att sitta så högt upp ger massa onödig frontyta och totalyta när man ska täta runt hjulen också. Att ha utrymmet för att veva runt benen baktill, där man vill att formen ska gå samman mot en ändpunkt, är också ogenomtänkt. Volymfördelningen är väldigt ogynnsam för en vettig aerodynamisk form att innesluta det hela. Att vara lite mer ihopkrupen, men på rätt ställe, är troligtvis mer gynnsamt än att ligga raklång, i synnerhet om man är hyfsat lång (Obree verkar vara ca 180 cm). I de farter det handlar om dominerar ytfriktion, och den minimerar man genom att minimera totalytan. Och den form som har bäst förhållande mellan volym och yta är sfären.
Tyvärr gör tryckförluster baktill att det är en dålig form på det sättet, men det löser man genom att anpassa formen i längdriktningen så man får en så gynnsam tryckgradient som möjligt, och samtidigt försöka hålla formen så nära sfärens som möjligt. En trixig balansgång, men det verkar inte som om Obree är så intresserad av den biten. Att avsluta med det smala bakhjulets gör att man kan få till den där kilformade avslutningen som gör att tryckförlusterna minimeras. Framhjulet kan man inte göra så mycket åt, men det är ändå vettigt att nästan helt innesluta det i den frontyteprofil som skalet runt kroppen tvingar fram (och ha hjulet mellan benen, med vevarna framför), i stället för att sticka ner det undertill som Obree verkar tvingas göra (och dito för bakhjulet).
Jag ifrågasätter också hur mycket mothåll han kan få i axelstöden när han ska trycka ifrån under accelerationen, men det är mer en spekulation. Det kanske funkar jättebra för honom.
Andningen då? Hur bra kan man andas i den ställningen? Titta på Barbara Buatois (hoppa till ca 2 min in) när hon slår motsvarigheten till Whittinghams rekord på damsidan (i samma farkost).
Med tanke på hur små marginalerna är i så extrema farter tvivlar jag starkt på Obrees möjligheter, baserat på det jag sett av projektet hittills. Men lyckas han, så är det bara att gratulera!!!
