Så vaknade jag upp ur dvalan och upptäckte att det hade blivit maj. 31 maj är min tridebut. Ghhaaa! Nervös!
Jag har luskat runt på nätet och hovrat över köpknappen rätt länge men inte kommit till skott. Slutligen blev det faktiskt hyrdräkt. Det som gjort det svårt med att bestämma vilken jag ska ha är att det inte finns någon klockren träff i storlekstabellerna. Hur mycket jag än mäter så är det något mått som inte stämmer. Sen blir det troligen bara ett trilopp i år, så jag kan vänta och se om lusten infinner sig till nästa år att fortsätta med triathlon öht. Jag pratade med en person som hyr ut dräkter och han skickade två olika som jag fått hem nu för provning. Det finns inte dammodell i min storlek så blir det att välja mellan herr small long eller medium. Har provat båda. Small long var ett åbäke att få på kroppen och den sitter verkligen som ett ålaskinn. Satt åt runt halsen och det var lite tryck över bröstet. M satt lite lösare och var något enklare att få på sig. Har fått ett par tumregler som jag kan använda mig av när jag väljer vilken våtdräkt som passar bäst.
- finns det luft eller vatten i dräkten som känns som om det rör sig när man simmar är den för stor
- Det ska vara full rörlighet i armarna, vara lätt att sträcka armarna över huvudet och inte strama någonstans.
Bjuder på en selfi. Känns som om hela kroppens extraskinn trycktes över kanten vid halsen. #Jabbadahutt
Lite tryck över brösten och halsen när den är torr är tydligen ok och det ska lätta i vattnet. Idag ska jag glädja min omgivning genom att prova våtdräkterna i bassängen.
Sen var det det där med förberedelser. Inte för att jag håller med riktigt men jobbutmaningen menar att jag har tränat en del. Nästan lite pinsamt faktiskt.
Jag har tränat simning och löpning så gott jag har kunnat. Jag har såklart lagt mer tid på cykling senaste tiden och jag önskar att jag hade mer timmar på dygnet men får väl ta ett par pass simning och kanske tom ett dopp i sjön för att prova dräkten innan sista maj. Vad mer kan jag göra? Målet är blott att genomföra med hedern i behåll.
Jag upplever att det varit lite för lätt detta året hittills. Knät sköter sig och varje gång jag cyklar i medvind och det känns lätt i backar, varje soltimme, så gror ett litet frö av ångest inombords. Det känns som om jag samlar ihop till den stora misären. Tillvaron strävar ju ständigt efter jämvikt. I tisdags skulle det bli regn stod det i prognosen så jag passade på att träna pannbenet genom att cykla hem från jobbet i rak motvind hela vägen. Helt ärligt blev det lite mer oväder än vad jag hade tänkt. Blött, kallt, asjobbigt och jättehärligt.
https://www.strava.com/activities/303122667