Är inne i en period där jag sover rätt dåligt igen. Oroar mig för mycket jobb ekonomi mm nu när jag börjar stämpla på måndag. Jag har aldrig stämplat innan så jag har ingen aning hur det funkar. Det har blivit siså där 3-4 timmar/natt ett par veckor nu och det lirar dåligt med träningen. Igår morse vakande som vanligt kl halv fem och låg och vred mig i sängen tills det var dax att gå upp. Kände mig skakig som ett bakrusigt fyllo men stack först iväg för att hjälpa en kompis med lite flyttstyleing i trädgården.
Vid ett skulle jag cykla tillsammans med ett par andra i cykelklubben som har fördelen med flexibla arbetstider. De jag skulle träffa är rätt snabba och jag var riktigt pepp. Det skulle bli kul och jag behövde ett fartpass.
Klockan 12 ringde den ena jag skulle cykla med, Tomas. Han hade fått punktering på sin bil och stod mellan Kristianstad och Hässleholm, hade inget reservhjul och behövde lite assistans. Jag hade cykelkläder på mig och skulle just iväg men snäll och hjälpsam som man är så kastade jag mig i bilen och körde dit och hämtade honom, och hjulet - sen till däckservice i Hässleholm - sen tillbaka till bilen som saknade ett hjul.
Jag hade informerat den tredje musketören om situationen så vi hade skjutit upp starten till kl 14. Allt var frid och vi drog iväg i de varma sommarvindarna vid 14 från min uppfart. Ja vind var det och varmt var det och jag hade glömt äta lunch och kommit lite i osynk med energiintag. Jag hade stoppat en energibar i fickan så det skulle nog gå bra ändå. Jag började dra.
Ganska nära mitt hem finns ett stravasegment som heter Nösdalabacken. Jag har jagat QOMen på det länge utan att lyckats ta den. Denna dagen kände jag mig lätt och stark och jag hade bra fart upp för backen. Hörde bakom mig "kolla in människan. Jävla kärring, alltså". Efter backen fick jag återhämta mig lite och la mig i lä bakom de två andra. Jag återhämtade mig snabbt och det var fortfarande bra fart i vår lilla grupp. När Nästa tog över dragjobbet så var det som om han minsann skulle visa mig :) Han lade i en högre växel och trampade på som om han ville köra livet ur oss andra. Jag höll mig kvar men fick slita och det blev småluckor hela tiden som jag fick täppa till. Han drog gott och väl 20 minuter innan det var det Tomas tur att dra och det gick lite lugnare men jag var rätt slut. Jag tog fram min bar och åt halva. Det är så svårt att äta och dricka när man flåsar som en idiot men man kan lagra lite kaka i kindpåsen som en hamster och tugga lite då och då. Säkerligen jättebra för tänderna men i alla fall...
Äntligen var det min tur att dra igen (så jag kunde vila lite) :D Jag tyckte nog inte att baren hjälpte så mycket. Inte alls faktiskt. Krafterna sinande och det gick fort. Psykningarna bakifrån det korta ledet lät inte vänta på sig. "Alla är med så du kan köra nu", "ska du ha de där byxorna en gång till får du faktiskt ligga sist", osv. Det är just fina vänner det :P Men jag är ju i och för sig inte sen att svara så...
En mil kvar hem och energin tar tvärslut. De andra försvinner i horisonten medan jag andtrutet väser "lucka". Rullar sakta framåt och känner mig helt överhettad och helt slut i benen. De står i en korsning och väntar och ser lite oroliga ut men jag försäkrar dem att jag hittar hem och klarar mig så de kan köra vidare på den planerade rundan. Jag tackar för mig och rullar hemåt i sakta mak.
Väl hemma tar jag fram vattenmelon och citronvatten och sätter mig ute på verandan i skuggan och kollar strava. QOM i Nösdalabacken!!! YES!!
Bibsen hänger jag undan till något passande randolopp ;)
Sen var det iväg och hämta på fritids, handla + ANNAT
Barends på kundvagnen?
Somnade gott innan tio på kvällen och sov gott (nästan) hela natten. Idag får jag väl vila och äta för imorn är det rock n roll igen. Då ska jag till Ängelholm och cykla och då är väggning och annat trams inte ett alternativ.
Oh ja. Jag har tydligen gått ner till al time low sen jag började cykla oxå. Vägde i morse 73 kg.
http://www.strava.com/activities/144643384
Edit:stavfel
Edit igen: Redigerat och ber om ursäkt om jag sårat någons känslor. Allt är skrivet med glimten i ögat utan mening att hänga ut någon.