RR Göteborgs 100-milare - Första delen.
En resa i inre och yttre landskap som Sfinx uttryckte det så passande och under dessa hundra mil fick jag lära känna mig själv ännu lite mer, så väl som andra som jag fick förmånen att dela äventyret med. Det blev en fördjupad självstudie av mina styrkor och svagheter. Var går gränsen? Vad händer om jag passerar gränsen? Det är så otroligt mycket som hinner passera utefter vägen och många tankar hinner man avhandla och man tappar greppet lite på tid och rum. Det här med distans blir bara en siffra. Var ska jag börja att berätta om? När jag satt och grät som ett barn på torget i Bollebyggd? Eller när jag badade naken i en sjö vi passerade genom Halland?
Äsch. Jag börjar väl från början.
Jag åkte till Göteborg redan på tisdagen då jag hade ett inbokat besök hos Aktivitus och jag inakorderade mig på Geologens helpensionat som ligger 5 minuter från Hisingens CK där starten skulle vara på torsdagen.
Efter testerna på Aktivitus på tisdagen tänkte jag att jag skulle lägga in GPXfilerna i min Edge samt byta vevlager som hade börjat låta lite oroväckande. Jag hade alla verktyg och nytt lager med mig. Gott om tid och detta hade jag ju gjort några gånger innan. Inga problem. När jag skulle skruva ut aluminiumskruven ur (det lånade) vevpartiet insåg jag snart att det inte skulle bli så lätt. Insexskallen som håller partiet på plats var rund. Jag tog en liten tankepaus och tänkte att jag lägger in GPXfilerna samtidigt som jag vässade min googleskills och sökte efter lösning på runddragna skruvar. Fick tips om grispitt och att borra ut skruven vilket jag var lite sugen på då jag inte ville skada vevpartiet som inte var mitt. Fann ingen annan råd än att köra bort till biltema och skaffa grispittar. Provade dessa och det funkade dåligt. Detta samtidigt som att jag inte fick GPXfilerna att fungera i min garmin fick mig att börja tvivla på att jag skulle kunna starta öht. Geo fick en ide om att vi skulle kontakta Gabbeon som är en duktig cykelmeck och har verkstad i närheten. Det började bli sent men han är tydligen lika mycket nattsuddare som en annan så när vi fick tag i honom var vi varmt välkomna till hans verkstad. Gabbeons cykelverkstad gjorde mig grön av avund. Wow! En sån vill jag oxå ha när jag blir stor. Tack Gabbeon! Utan din hjälp hade det nog inte blivit någon 100-milare för mig denna helg.
Beklagade mig lite för bsandborg angående GPXfilerna och han visste råd som vanligt och jag fick alla "spår" uppdelade i nio delar. En stämpel i taget och de funkade med min GPS. Lycka!
Jag hade ju onsdagen att slå ihjäl och om man inte ska cykla, vad hittar man på då? Geologen har en segelbåt och jag har båtvana ca 0 och förslog att vi skulle ut på sjön lite. Sagt och gjort. Det blev en strålande dag med friska vindar. Jag fick prova på lite aktionfylld segling. Skitkul faktiskt.
Så kom torsdag morgon och jag var som vanligt tidsoptimist. Bromsade in med en bredsladd 10 minuter innan start och då skulle jag hinna gå på toa en gång (till) innan avfärd samt få mitt kort, hälsa fint på alla nya och redan kända vänner och så en sista genomgång av utrustningen. De hade tydligen missat att göra kort till mig men jag fick någon annans som inte hade dykt upp. Jag smet från gruppfotot så jag han gå på toa. Vi var tydligen 29 st startande. Kul med så många och det ger oxå goda förutsättningar för olika fartgrupper.
Vi drog iväg och jag hängde med i första gruppen där tempot var högt men det passade mig att få en flygande start och komma iväg med en effektiv klunga. Tyvärr så fick jag och några andra jaga ikapp några gånger då klungan inte saktade in efter korsningar och backkrön och det var inte bara jag som fick gå på rött emellanåt. Det gick lite för fort. Vädret var fint förutom att vi fick ett par uppfriskande skurar och vinden gjorde sitt bästa att smula sönder gruppen. Har för mig att vi hade sydvästliga vindar så vi förärades sida-med så länge vi rörde oss norröver.
Första stämpeln hämtades efter 77 km i Skärhamn. Vår stora flåshurtiga grupp dundrade in på en liten butik och köpte bullar och stämplade. Jag var en av de sista i kön och stämplade 3 minuter efter lovlig tid.
Undrar om det var någon som stäplade för tidigt?
Efter Skärhamn började folk flyga av på allvar. Den ena efter den andra släpte. Mitt ena flaskställ hade börjat skramla och jag var tvungen att stanna och skruva fast det och jag vinkade av första gruppen efter ca tio mil bra skjuts. Helt ok med tanke på att det var 90 mil kvar att cykla och det skulle jag verkligen inte greja i det där tempot. Det kändes lite onödigt att ödsla kraft på att jaga och täppa luckor. Sfinx och bsandborg släppte samtidigt som jag och vi fick även kontakt med en till som heter Henrik som visst hade flugit av i någon backe innan. Vi fyra bildade en liten eftertrupp och tuffade vidare i behagligt tempo. Mellan första och andra stämpeln var det över 15 (femton!!!) mil och det var inte ens en gång en stämpel utan en så kallad fotokontroll vid Norska gränsen. Vi var ju tvugna att stanna innan dess och det blev på en Statoilmack någonstanns på vägen.
När vi provianterat lite och var redo att dra vidare kommer minsann Bigmollo och Ev randonneur in på macken. Vi väntar in deras smash-n-grab-snabb-shopping och tar följe så nu är vi en helt perfekt liten klunga på 6 personer. Vi drar vidare mot norska gränsen med ytterligare ett stopp för lunch. Vi hittade ett hak i Tanumshede som serverade lunchbuffe.
Restauranginnehavaren gick nog med förlust den dagen då de erfarna randonneurerna fyllde upp sina reptilmagar till bristningsgränsen. Jag har ännu inte byggt upp förmågan att äta hela dagsransonen på ett bräde utan för i stället den strategin att äta konstant. Det ryms rätt mycket smågodis i en liten ramväska
Nu var det inte långt till fotokontrollen i Norge. Vägarna dit var väldigt fina och nu med lite lugnare tempo hade jag möjlighet att njuta av utsikten. Så många fina böljade smala och glest trafikerade vägar med fin asfalt slingrade sig mot Norge och så här glada blev vi när vi äntligen kom fram.
De som var nödiga passade på att kissa på andra sidan gränsen. Nu var det bara 13 mil kvar den dagen. Någonstans - jag minns inte var - så bad tyvärr Sfinx om att få släppa för att köra i sitt eget tempo så när vi kom fram till vandrarhemmet så var vi bara fem personer. Vi hittade ett rum där vi fick plats allihopa och mutade in våra hörn.
Det blev en snabb öl och förvånansvärt god mickromat och inte långt senare sömn.
Kroppen kändes efter första dagen rätt ok. Lite öm och trött så klart men inte värre än väntat. Vi avklarade trots allt, enligt min GPS 3531hm 364km på 12:30h. 8 QOM blev det oxå.
http://www.strava.com/activities/174801669/overview
Fortsättning följer