Motivation

[fokusu]

Hjälp är nog mitt rop i natten just nu.
Jag har ett litet problem, dilemma eller vad man nu skall kalla det.
I höstas så drog jag omkull ganska så rejält och vaknade upp på akuten nån timme senare. En vecka senare så var jag ute i skogen igen, dock rätt mycket försiktigare än innan. Körde sista passet sent i november (i korta cykelbyxor må tilläggas) då vintern här nere i Blekinge blev ganska så hård och rädslan började göra sig påmind.

Under vintern så har jag bara tränat: styrka, spinning och hemma i vardagsrummet på trainer och är i bättre form än när jag var 18 (är 27 i skrivande stund). Och nu sitter jag här, 2 månader innan säsongen börjar och vet inte om jag vågar köra i skogen. Jag tror att jag vill men jag vet inte om jag vågar. Fegis kanske man är men vad vet jag. Jag har till och med övervägt att bara köra landsväg i år.

Just nu, visserligen lite småonykter men det behövs för att vika ut sig så här, så vet jag inte vart jag skall ta vägen. Jag vill cykla det är klart... jag tror jag vill cykla i bergen... men jag vet inte om jag vågar tillräckligt för att bli bättre.

Jag tävlar endast mot mig själv och ingen annan. Skiter fullständigt i hur bra/dåliga alla andra är. Men när jag känner att jag inte vet om jag ens vågar att utmanna mig själv.

Vad skall man göra? Hur får man känslan och motivationen tillbaka? Hur vågar jag komma tillbaka ut i skogen? Har redan bestämt ny cykel för i år, men det kvittar ju om man inte vågar köra på den...

Jaja, seriöst och naket blev detta inlägget. Sorry för det... skona mig

 

[JojjeM]

Klart du ska cykla i skogen :-).
Jag tycker det låter som att du behöver sällskap. Tror det skulle kunna funka både som trygghet, draghjälp och motivationshöjare. Börja försiktigt och jobba upp självförtroendet igen. Har inga mer konkreta råd än så men hoppas att det går bra för dig.

/Johan

P.S: Vad var det för säsong du yrade om? Precis inkommen efter en härlig skoterspårstur i pannlampans sken :-) (inte i shorts dock)

 

[Jensen]

börjar lite försiktigt och ökar sen mängden i skog. vurpade själv o slog ut tänderna genom läppen, slutade även det på akuten, satt på hojjen en vecka senare fast jag var avråd o cykla. var läskigt att spurta då jag vurpat just i spurt. DOCK så avtog rädslan dessto mer jag körde. bästa sättet att få bort det är möta det så att säga. konfrontera det.

slå undan tankarna på vad som hände, gå vidare. du sitter ju här, me tanke på att du cyklade en vecka senare så verkar du inte tagit allt för stor skada fysiskt sett.

 

[Oskar_]

Jag kan rekomendera extreme freeride det är phett mkt säkrare än XC.

Passa dig även för att köra på trainer kan va farligt.

 

[glupsk]

precis som dom andra säger, börja lugnt.

använd mer skydd också vettja...om du nu inte är värsta seriösa xc-svettot. ryggskydd och mer heltäckande hjälm rekommenderar jag även om du inte kör ren downhill. när jag kör dh vurpar jag mest hela tiden och har än så länge aldrig fått några allvarligare skador tack vare skydden. dessutom...ju mer du ramlar desto mer fallteknik får du ;)

 

[Jerry]

Börja på en lagom nivå och testa gränserna en efter en
i din egen takt.

Det tar en stund att få tillbaka självförtroendet efter
en olycka.

Det viktigaste är att komma igång.

Lycka till.

 

[Johan S]

Strategi för att våga återvända till skogen:
Nyckelorden i sammanhanget är 'återvunnet självförtroende'. Efter vurpan är ditt självförtroende sargat men det går att bygga upp igen! Det måste du bygga upp steg för steg. Därför börjar du med att enbart köra lätta stigar ett tag, det ska inte finnas en enda svårighet att oroa sig för. Medan du cyklar den lätta stigen så koncentrerar du dig på att ha roligt. Försök känna efter om du tycker att den lätta stig du cyklar på är rolig och att du känner dig avslappnad och säker. Efter ett tag släpper rädslan steg för steg och du kan testa något svårare stigar. Fortsätt koncentrera dig på lust och avslappning. Till slut vågar du cykla de stigar som befinner sig på den nivå du vill ligga. Men låt det gärna ta ordentligt med tid innan du känner dig redo för nästa nivå.

Förutsättningar för att våga återvända till skogen:
Tillsammans:Cykla med kompisar, klubb osv. Det är mycket tryggare i grupp än ensam.
Skydd:Ordentliga skydd ger trygghet även om du cyklar lätt stig, Fullfacehjälm inger trygghet.
pedaler:Det kan upplevas som tryggare att cykla med plattformspedaler än SPD.

 

[bigmollo]

Håller med alla tidigare tips. Sätt upp ett mål för sommaren också. Jag vet inte vjlken nivå du cyklade på tidigare. Men målet kan ju vara vad som helst. Att fixa den stigen du vurpade på, att köra bra på nån tävling eller helt enkelt hänga med till Kinekulle i Juni.
Jag tror att du fixar det här, du har ju faktiskt redan börjat.
/Johan

 

[cerro]

Starta en tråd om det finns några cyklister i närheten. allting blir mycket roligare och enklare om man är några stycken. Lycka till.

 

[fokusu]

Tack för all uppmuntran. Och jag tror att ni kommit fram till det jag visste men ignorerat. Jag är en ensamvarg när det gäller träning. Kör hårt och länge, ensam. Skall nog försöka hitta lite folk här omkring för ett par mindre turer. Sjävlförtroende var på väg tillbaka i höstas men sen kom snön och det blev kanske på sin höjd cykling till jobbet och självförtroendet sjönk igen.

Har bara vågat mig på ett mål i år, Vätternrunda. Har inte anmält mig till några som helst långlopp ännu, men om jag så gör så blir det kanske lättare att övervinna den där osäkerheten som finns.

Btw, extremt xc-svetto... freerajd verkar farligt som bara den ;)

Nån ifrån Karlskrona? :P

 

[glupsk]

äsch, freeride och downhill är inte ett dugg farligt jmf med xc. eftersom man har så mycket skydd ju :P

 

[fox]

fokusu: Känner att jag är lite i en liknande situation.

Var med om en _rejäl_ olycka när jag var ganska liten, men det sitter i än idag ändå. Dom sa till mig på sjukhuset att om jag inte hade haft hjälm så hade jag nog inte klarat mig, åtminstone inte utan permanenta hjärnskador. Gissa varför jag aldrig kör utan hjälm numera.. Men den största skadan var nog den psykiska. Jag lyckades ju börja cykla igen men jag tror att jag alltid sedan dess varit mycket mer försiktig. Har dock ramlat många gånger efter det och det har inte direkt hjälpt till heller..

Problemet jag känner nu när jag börjat ta upp mountainbikingen igen är att jag fortfarande har en mental spärr, när det blir för läskigt så låser det sig bara. Har dock gradvis försökt mig på mer saker, och precis som andra säger här, så gav det mig mycket självförtroende när jag kände att jag klarade av mer och mer. Börja med det du vågar, om du nu säger att du inte bryr dig om vad andra tycker så ta det långsamt, känner du att det är något du inte vågar, så gör det inte. Det kommer tillbaks förr eller senare. Försök hellre med lite än att inte försöka alls så kommer det tillbaks, tror jag i alla fall.

Själv har jag tänkt att övervinna min rädsla genom att skaffa knä/benskydd och kanske armbågsskydd, så om jag ramlar så slår jag mig inte åtminstone. Sen tror jag på att träna fallteknik, eller åtminstone att träna på _att_ ramla. Jag vill känna att jag inte är rädd för det, så det inte påverkar en så mycket när det väl händer.

Sen tänker jag faktiskt gå över till att köra mer all mountain/freeride än xc, och därmed skaffa en sådan hoj (och skydd! =) ) för att känna att jag får mer kontroll över cykeln. Min nuvarande xc-mtb är rätt stor och klumpig. Känner att en mindre, mer smidig mtb skulle ge mig mer självförtroende. (AM/FR lockar mig personligen mer än XC också.)