Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!

B

bokaj

Aktiv medlem
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
Det uppstod en något för livlig debatt i en tråd rörande el-cykling i Svenska fjällen nyligen och tråden stängdes. Vad jag och flera andra försökte varna för var den typ av debatt som pyser på allt fler arenor och riskerar att koka över med förbud och dålig stämning som följd, om vi inte hjälps åt att visa på goda exempel.

www.utemagasinet.se

Krönika: ”Sabba inte våra stigar!”

”Låt mig vara tydlig: Jag gillar mountainbike. Men, vi har ett problem. Stigcyklisterna har blivit väldigt många. De är, för att tala i biologiska termer, invasiva. Den ökande mängden hotar mångfalden…
www.utemagasinet.se www.utemagasinet.se

Snälla ni, sköt cyklingen snyggt framöver så slipper vi förhoppningsvis så mycket som möjligt av förbud och hyttande nävar.
 
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
Ni är alla välkomna ut till oss i obygden, här är inte problemet att stigar slits och att människor skräms av snabba cyklister. Här växer stigarna igen pga för lite slitage och ser man en annan människa blir man lite förvånad, glad och säger hej! :-)
Så alla ni som vill fortsätta cykla och ha kul i skogen, lämna storstads hetsen och flytta ut till oss på landsbygden. När lägenheten i Stockholm är såld kan du köpa både ett hus, nu cykel och vara ledig ett år utan att ha nå större problem med pengar :-)
 
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
en stor fördel som vi cyklister har i den här debatten är att vi värnar allemansrätten, och att vi inte drar alla cyklister över en kam.

motståndarsidan vill kollektivt bestraffa och inskränka allemansrätten. det är sunkigt.

vi däremot, kan komma med "förnuftets röst" och säga att vi bara behöver värna den ickemotoriserade allemansrätten och förtydliga terrängkörningslagen så att el-mtb är tydligt förbjudet. en annan förnuftig sak vore om lagen kunde ha nån slags vårdslöshet i trafiken-paragraf. möten ska ske i gångfart, t ex.
 
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
Fast många ser det som en bansport, vilket det så klart är när det äger rum på en bana men inte i skogen.
 
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
Märkligt att samma publikation ofta tipsar om schysst stigcykling i fjällen. Kanske är det ett hopplock av frilansande krönikörer/journalister (hej gig-ekonomin!), vilket skulle förklara svårigheten i att hålla en konsekvent linje utåt?
 
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
Makten sa:
"Men, vandring är friluftsliv. Mountainbike är sport."

Tur att han redan bestämt varför vi cyklar. Diskad direkt.
Klicka för att se resterande...

Fast hur rätt och riktiga våra argument kommer vara så är de tyvärr bara argument från en part i målet, jag tyckte att texten som helhet var ovanligt balanserad, referensen till sport upplevde jag mest som ett förtydligade till varför så många vandrare har svårt att se att det inte finns motsatta intressen med att vistas i skogen. Dessutom kallade han ju vandrarna godhetsknarkare, så får nog ändå ge farbror en liten guldstjärna för insikt.

Grundproblemet är väl som vanligt intressekonflikten och hur vi bemöter de andra intressegrupperna när vi är ute och rör oss i skog och mark, det tar ju bara 1 dåligt möte för att skaffa sig en felaktig uppfattning, men det kommer krävas 100-tals trevliga möten innan våra cyklar se som samma självklara besökare i skogen som vandrarna.
 
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
vandring är väl också en sport, men en bedömningssport i att ha rättast bomullsjacka, planast sträck på tältet och ta snyggaste instagrambilden på campingplatsen. ett himla sjå och pillande med filtren i appen, hinner de ens uppfatta naturen runtomkring dem?

dessutom hugger de med yxor i träden och eldar upp vindskydd.

(övning i att dra alla vandrare över en kam)
 
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
Problemen kommer väl när friluftsaktiviteten övergår till nån slags lekstuga; det byggs hopp, grävs berms, körs upp nya stigar som inte fanns innan, osv. Där skapas konflikter med markägarna.
 
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
Crocko sa:
Fast hur rätt och riktiga våra argument kommer vara så är de tyvärr bara argument från en part i målet, jag tyckte att texten som helhet var ovanligt balanserad, referensen till sport upplevde jag mest som ett förtydligade till varför så många vandrare har svårt att se att det inte finns motsatta intressen med att vistas i skogen. Dessutom kallade han ju vandrarna godhetsknarkare, så får nog ändå ge farbror en liten guldstjärna för insikt.

Grundproblemet är väl som vanligt intressekonflikten och hur vi bemöter de andra intressegrupperna när vi är ute och rör oss i skog och mark, det tar ju bara 1 dåligt möte för att skaffa sig en felaktig uppfattning, men det kommer krävas 100-tals trevliga möten innan våra cyklar se som samma självklara besökare i skogen som vandrarna.
Klicka för att se resterande...

Jag tycker ändå han skriver en hel del trams. typ. "Ty denna dyra actionsport utförs påtagligt ofta av män i en period av livet där de ännu tror sig kunna skjuta åldrandet framför sig. " Ok..actionsport jag vet inte.. Om man köper en cykel för 15 tusen och kör med några år. Är det så himla dyrt?

"Men, vandring är friluftsliv. Mountainbike är sport. Vandring är långsamt och meditativt. Mountainbike är snabbt och impulsivt. " Ogillar han löpare osv? Impulsivt?
 
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
Blir det sånt slitage i skogarna kring storstäder? Att det blir sunkigt och svårframkomligt för vandrare? Jag bor ju i en mindre stad och kanske inte lika mycket skogscyklister här, men jag har nog aldrig upplevt att en stig känns så illa däran att det tar bort från upplevelsen.

Men visst, det finns ju enstaka små partier där vatten samlas och det ser grisigt ut av cykelspår och hovspår osv, men det är väl lättare för en vandrare att ta sig runt än för en cyklist. :P

Ryttare har ju som väl är oftast egna stigar där dom får rida, för annars hade det väl sett förjävligt ut. Tycker dom är ett större problem för skogsstigarna än något annat. Men som sagt, jag bor i en mindre stad så jag vet ju inte alls hur det ser ut runt Stockholm t.ex.

Hur känner ni som bor där och cyklar i skogarna? Är det ett faktiskt problem med slitage att det blir besvärligt för vandrare?
 
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
alltså herregud vad mycket dyra ultralätta prylar som "vandrarna" (denna helt homogena grupp) har. den som kastar första stenen i glashuset, osv.

en tanke: bidrar stigcykelföreningarnas blotta existens och syfte, att representera och tala med en röst etc, till att alla cyklister dras över en kam?

i fallet med fornslingan var det nån som skulle representera och försökte rätta enskilda protester i ledet och sen gick det åt helvete.
 
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
Har artikeln varit uppe till diskussion tidigare här på happy? Eller har den varit publicerad i nån dagstidning? Jag har iaf läst den tidigare.
 
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
jingleyschmidt sa:
Blir det sånt slitage i skogarna kring storstäder? Att det blir sunkigt och svårframkomligt för vandrare? Jag bor ju i en mindre stad och kanske inte lika mycket skogscyklister här, men jag har nog aldrig upplevt att en stig känns så illa däran att det tar bort från upplevelsen.

Hur känner ni som bor där och cyklar i skogarna? Är det ett faktiskt problem med slitage att det blir besvärligt för vandrare?
Klicka för att se resterande...


Jag brukar cykla i två områden i Sthlms norrförorter. Dessa båda områden ligger 2,8 resp 2,9 mils bilresa från Stureplan. Jag cyklar där i stort sett varje helg under perioden mars-november. Och sanningen är att jag nästan aldrig träffar på någon annan människa ute på stigarna. Nästan alla stigar jag cyklar finns på Trailforks och/eller som Stravasegment, så det rör sig knappast om några "hemliga" områden.

Visst kan jag föreställa mig att det kan uppstå s.k. "brukarkonflikter" i vissa extremt välkända och lättillgängliga områden, men min bestämda uppfattning är att detta rör en försvinnande liten andel av av Sveriges stigar...

[edit] Jag insåg nu att du egentligen frågade efter slitaget. Såklart beror detta på hur nära bebyggda områden stigen ligger. Men på några av de stigavsnitt jag beskriver ovan tänker jag faktiskt ibland att "det vore kul om fler cyklade denna trevliga stig, så att den inte växer igen"
 
Senast ändrad:
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
Tycker han har rätt i ganska mycket.

Men jag känner inte igen mig i hans förenklade bild av mountainbikecyklister.
"Men, vandring är friluftsliv. Mountainbike är sport. Vandring är långsamt och meditativt. Mountainbike är snabbt och impulsivt. "

Stigcykling för mig är modernt friluftsliv likväl som vandring är det och jag gör det lika delar för naturupplevelse, avkoppling och träning som för att det är kul. Ibland cyklar jag långsamt. Jag får meditativ avkoppling av cykling oavsett fart, bikefulness. Och jag bryr mig om slitaget och försöker hitta sätt att minimera det och aktivt minimera konflikter. Samt arbetar för att fler andra ska göra det också, och få förutsättningar att göra det.

Men att artikeln skrivs tror jag är viktigt och problemet finns uppenbarligen i ngn utsträckning kring de flesta storstadsnära skogar numera.
 
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
Detta är helt klart en diskussion vi behöver ta. Även på cykelstigar, typ Våfflan i Åre, verkar ju stjärtskallar till cyklister inte respektera avspärrningar. Fram med högafflarna.
 
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
Som sagt tror jag den är delvis rätt. På facebook ser man jämt att leder i skogen refereras till som banor och t.o.m förundran att gräset är dåligt klippt
 
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
Tyvärr så är det så att det finns dom som inte visar hänsyn har själv varit ute för det i ett motionsspår där cyklisten mtb har skrikigt flytta på dig. Nästa som gör det skall få cykel jävlen skallen.
 
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
Det finns ju fortfarande många mountainbikecyklister med dåligt omdöme. Driftsladda i fjällen, göra raka cutlines samt cykla oavsett hur lerigt det är är väl beteenden fler behöver förstå är problematiska utöver det klassiska att komma fort och indirekt knö undan/skrämma folka av stigen. Fler och fler fattar att vi måste bete oss och låta bli att lämna mer spår än det nödvändiga slitaget från nyttjande efter oss men det är för många som inte fattar ännu och bidrar till den där bilden.
 
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
jag tänker att det finns fler strategier än "föregå med gott exempel" som vi kan använda parallellt, för att motverka den förenklade bilden av cyklister.

idéer:
* organisering mot el-mtb
* översyn av stigcykelföreningsstrategin, vore det smartare med en flora av föreningar för olika typer av cyklister? dessa kan t o m debattera med varann sen. men även gå fram i enad front (vilket kan bli ännu effektivare när intressena är gemensamma)
* satiriska grovt förenklande texter om "vandrare"
* konkreta "queera" aktiviteter, typ en "forncykling" på fornslingan, med inbjuden mtb-cyklande fornvetare som föreläser om olika fornlämningar längs vägen. eller varför inte botaniska cyklingar. etc.
 
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
Det som är synd är ju att så mycket cykling buntas ihop det pratas om cykling i naturen. Särskilt från sådan som "krönikören". Jag gillar själv att träna, sporta, anstränga mig, svettas men också naturen, skogen, äventyr, uteliv och uppleva nya saker. Allt detta kan man kombinera i cyklingen på olika sätt.

Vissa skiter i själva naturen och upplevelsen, det går ut på att stravahetsa och köra fortast möjligt. Eller adrenalin och bomba utför Åreskutan. Inget fel i det alls, det är också kul, och också cykling. Men den typen av cykling kan lika gärna ske på helt dedikerade "banor"/områden och det är dit man kan tänka att vi är på väg på sikt. Ett problem är ju att det kostar, behöver man plötsligt egen mark samt underhåll, så behövs kanske medlemsskap och annat, sen är vi kanske golfare allihopa.

Här nere i Skåne t.ex. har det ju dykt upp ett antal dedikerade MTB-banor det senaste året, det tycker jag är bra, jag vill gärna ha fler. Jag tycker det är kul att cykla dom också, det är bra att det inte finns vandrare eller löpträning där, man kan få features som man inte kan bygga i allmän skog. Men oftast är det ingen naturupplevelse eller äventyr. Gravel, bikepacking, eller utforska fjället eller skogen på en MTB för en kombination av naturupplevelse, äventyr och cykling, är en helt annan typ av cykling och den rikskerar ju att gå åt skogen om man nu skall säga så, OM det nu är så att man skulle börja göra inskräkningar i t.ex. allemansrätten gällande cykel.

Jag läste krönikan för ett tag sedan och tycker att han till viss del har rätt, men han pekar ut en väldigt liten del av cyklisterna med sitt skitsnack. Som sagt, alla 40-åringar som skall skjuta åldrandet framför sig med nyinköpta Hillebergtält, Houdinikläder, Lundhagskängor, lättviktsprylar och skall lalla upp på Keb nämner han inte
 
Senast ändrad:
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
Det är väl okej, en eller två gånger under en dagstur, men inte tio
Klicka för att se resterande...
Gäller alltså möten med cykel i skogen. Han pratar om stadsnära skogar och försöker få det till ett problem att få 10 möten under en dagstur? Vad har han för orimliga förväntningar på stadsnära skogar egentligen?
 
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
LFN sa:
Gäller alltså möten med cykel i skogen. Han pratar om stadsnära skogar och försöker få det till ett problem att få 10 möten under en dagstur? Vad har han för orimliga förväntningar på stadsnära skogar egentligen?
Klicka för att se resterande...
Det där funderar jag också på. Vi blir mer och mer tättbefolkade i storstäderna. Fler och fler använder skogen. Vill man vara ensam är väl det rimliga då att lämna storstan? I ÄGB är det helt omöjligt att vara ensam, det får man liksom acceptera. Eller till mer obskyra stigar i ytterområdena. Förr när få stiglöpare och inga stigcyklister fanns kanske man inte mötte så många på en stig men idag behöver man ju bara ta sig några klick utanför sthlm/GBG för att få samma upplevelse. Så är den biten verkligen en rimlig målbild? Jag tycker inte det går att resa i tiden utan det är bra att fler hittar ut i naturen. Men med det då blir det viktigare med hållbara lösningar och beteenden från alla sidor.
 
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
Man får nästan aldrig som man vill genom att att hoppa ned i skyttegraven så snart man triggas av något olyckligt uttryckssätt. Tvärt om så förstör man både för sig själv och de som lärt sig att lyssna och inte bara hävda sin rätt. Försök att se bortanför hur människor uttrycker sig och se vilken lösning som alla vinner på. Bara visa tydligt man lyssnar och förstår kommer man ofta långt med.

Det han uttrycker är att vandrare känner sig bortträngda från stigarna. En önskan om att de på cykel ska visa mer hänsyn och ge företräde åt de som vandrar någon gång ibland.

Jag förstår problemet. När jag är ute till fots i skogen den kvällen i veckan då alla med mtb tydligen ska ut i skogen samtidigt, då får jag rätt snart nog av att hoppa ur spår pga mtb-tåg på 5-20 cyklister. Cykla i mindre grupper och att vara lika villig att hoppa ur spår som de till fots skulle kanske göra alla nöjda?
 
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
Så man får alltså inte cykla i skogen och råder att man ska sälja sin bil i en annan krönika..
Vi får alla ha våra egna åsikter och jag delar inte "Kugges".

Är det någon i spåret och man inte kan passera på lämpligt avstånd så kan man passera på sidan om spåret
 
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
solgule sa:
Jag förstår problemet. När jag är ute till fots i skogen den kvällen i veckan då alla med mtb tydligen ska ut i skogen samtidigt, då får jag rätt snart nog av att hoppa ur spår pga mtb-tåg på 5-20 cyklister. Cykla i mindre grupper och att vara lika villig att hoppa ur spår som de till fots skulle kanske göra alla nöjda?
Klicka för att se resterande...
Rätt, jag skulle vara glad om alla gjorde så. Stannar själv lika ofta och går åt sidan och släpper förbi hundfolk eller vandrare som de släpper mig efter hälsning, man får ge och ta. Har själv helt slutat cykla i stora grupper sedan länge och ser butiksrides som ett av de mer storskaliga beteendeproblemen i GBG tyvärr. Och även slitagegeneratorer när de körs med många täta passager genom lerhål.

Oavsett börjar förändring hos en själv, och författaren påpekar problem som förekommer frekvent och ligger oss som kollektiv om foten. Utmaningen som jag ser det är att dom som beter sig sämst också är dom som själva minst förstår att deras beteende är ett problem för kollektivet. Snarlikt som med e-cyklister som förminskar problrmet och gör ett själviskt val som riskerar straffa oss som sköter oss när man drar alla över en kam.
 
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
Som prenumerant på utemagasinet blev jag riktigt trött när jag läste den krönikan, de tjänar gärna pengar på artiklar om cykling och cykeldelar men vill inte ha cyklister i skogen.

För mig är mtb till stor del en naturupplevelse, visst, jag tränar på de anlagda mtb-banorna på vardagskvällar, men om jag på helgerna bara hade fått cykla på anlagda spår hade jag inte fortsatt med mtb.

Sen tror jag personligen att många cyklister förstör vårt rykte genom att gräva egna spår, köra vid sidan om spångar, inte sakta ner ordentligt vid möten med vandrare osv. I vissa städer finns det väl stigcykelföreningar som för cyklisternas talan, men på många ställen saknas det och då blir det bara ena sidans åsikter som hörs, där hade nog varit nyttigt med en motvikt där kommun och länsstyrelse hade någon som representerade cyklister att prata med angående problem innan det blir förbud.
 
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
SthlmJ sa:
Så man får alltså inte cykla i skogen och råder att man ska sälja sin bil i en annan krönika..
Vi får alla ha våra egna åsikter och jag delar inte "Kugges".

Är det någon i spåret och man inte kan passera på lämpligt avstånd så kan man passera på sidan om spåret
Klicka för att se resterande...

Canadensare är som sagt ok. Men inte kajak.
 
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
Ju snabbare myndigheterna kommer in i matchen och börjar bygga leder för cykling desto bättre. Det är ju inte så att fjällen och skogarna har någon sorts trängsel. Cykling är ju en lika mycket värd friluftsaktivitet som vandring.
 
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
solgule sa:
Man får nästan aldrig som man vill genom att att hoppa ned i skyttegraven så snart man triggas av något olyckligt uttryckssätt. Tvärt om så förstör man både för sig själv och de som lärt sig att lyssna och inte bara hävda sin rätt. Försök att se bortanför hur människor uttrycker sig och se vilken lösning som alla vinner på. Bara visa tydligt man lyssnar och förstår kommer man ofta långt med.

Det han uttrycker är att vandrare känner sig bortträngda från stigarna. En önskan om att de på cykel ska visa mer hänsyn och ge företräde åt de som vandrar någon gång ibland.

Jag förstår problemet. När jag är ute till fots i skogen den kvällen i veckan då alla med mtb tydligen ska ut i skogen samtidigt, då får jag rätt snart nog av att hoppa ur spår pga mtb-tåg på 5-20 cyklister. Cykla i mindre grupper och att vara lika villig att hoppa ur spår som de till fots skulle kanske göra alla nöjda?
Klicka för att se resterande...
eller så luras vi att köpa problemformuleringen om vi accepterar att det är "cyklister" som är problemet.
 
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
Vad trist att så många attackerar författaren till krönikan och nagelfar alla hans argument. Poängen (enligt mig...) är att det förs en diskussion om olyckliga möten med cyklister som inte visar hänsyn i stadsnära skog, stadsavlägsen skog, fjäll osv. Det vi kan göra är att föregå med gott exempel och sprida budskapet bland dem som cyklar.
 
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
Jag undrar vilka storstads nära skogar han rör sig i? Bor själv söder om storstan och har cykelavstånd till tre stora skogsområden som jag besöker regelbundet (3-4 ggr/vecka, året runt). Ungefär 2 utav 3 gånger möter jag inte än själ. När jag möter någon är det i vanlighetsordning 1: hundägare, 2: annan ensam cyklist, 3: terränglöpare 4: ryttare. Någon "vandrare" eller friluftsmänniska uns har jag nog aldrig stött på hittills... Slitaget på stigarna jag cyklar är inget som jag märkt av, snarare vissa partier växer igen.. Som så många sagt redan: sunt förnuft och trevligt bemötande, så behöver det inte bli en höna av en fjäder... Vi får alla plats i skogen, även i storstan.
 

Senaste inläggen

Köp & Sälj

Ny annons

Artiklar

Tillbaka
Topp