SkogsKarin
Ny medlem
MTB, mod och lårbenshalsar
Alltså jag är grym nybörjare, har alltid hävdat att jag HATAR cykling (avfärdat alla idéer om tjejklassiker/klassiker med det). Då en envis inflammation i hälen (aka hälsporre) har tvingat mig att låta bli löpning sedan december fick jag för ett tag sen en uppenbarelse: med en MTB slipper jag nöta landsväg, jag kommer ut i skogen och jag får fin motion.
Stegade in på cykelaffären i min stad och förkunnade att jag skulle börja cykla MTB ("hur svårt kan det vara?"), köpte första bästa cykel som jag blev rekommenderad (eller njae, vägrade lägga mer än 10 000 på något som jag inte ens gillade så det blev den "andra bästa" cykeln). Blev dessutom övertalad om att jag behövde SPD-pedaler och skor. "Du lär dig snart, ett eller två fall så sitter reflexen att vrida ur foten". Första veckorna ramlade jag ca 10 gånger... Mestadels när jag stod still och alltid åt vänster (högerfoten fattade reflexen fortare...). Sen hjälpte min bror mig att justera fjärdringen och nu är de så löst fastsatta att jag knappt har nån nytta av dem.
Mitt största problem är att jag är så jäkla feg, är så rädd för att ramla att jag tar det så försiktigt så att jag ramlar pga fartbrist... Brorsan och jag var och cyklade i Nackareservatet i går och jag gick och drog cykeln mer än jag cyklade. Inser att det är sant det man säger till barnen: "Man måste öva för att bli bra!" Men hur lätt är det att öva när man är rädd för att bryta lårbenshalsen hela tiden?!?
Ska man ge upp tanken på MTB i skogen när man är "lagom tjock i sina bästa år" och bara glida runt på grus-/landsväg eller har någon något bra tips om hur man blir modigare/skickligare?
Stegade in på cykelaffären i min stad och förkunnade att jag skulle börja cykla MTB ("hur svårt kan det vara?"), köpte första bästa cykel som jag blev rekommenderad (eller njae, vägrade lägga mer än 10 000 på något som jag inte ens gillade så det blev den "andra bästa" cykeln). Blev dessutom övertalad om att jag behövde SPD-pedaler och skor. "Du lär dig snart, ett eller två fall så sitter reflexen att vrida ur foten". Första veckorna ramlade jag ca 10 gånger... Mestadels när jag stod still och alltid åt vänster (högerfoten fattade reflexen fortare...). Sen hjälpte min bror mig att justera fjärdringen och nu är de så löst fastsatta att jag knappt har nån nytta av dem.
Mitt största problem är att jag är så jäkla feg, är så rädd för att ramla att jag tar det så försiktigt så att jag ramlar pga fartbrist... Brorsan och jag var och cyklade i Nackareservatet i går och jag gick och drog cykeln mer än jag cyklade. Inser att det är sant det man säger till barnen: "Man måste öva för att bli bra!" Men hur lätt är det att öva när man är rädd för att bryta lårbenshalsen hela tiden?!?
Ska man ge upp tanken på MTB i skogen när man är "lagom tjock i sina bästa år" och bara glida runt på grus-/landsväg eller har någon något bra tips om hur man blir modigare/skickligare?
