I Dalarna är vi inte så många som använder stigarna.
Hundägare, enduro, hästfolk, löpare och cyklister. Vi hjälps alla gemensamt åt att hålla dom öppna.
Vi cyklister förstör för löparna och enduro och hästar förstör för cyklister och löpare.
Nu när det är så blött är det värre, och när det är torrt så marken bär är det inte någor problem.
Några av de bästa stigarna i Norr Amsberg kör vi om inget händer för sista säsongen, snart är de igenvuxna och borta.
Samtidit såg jag igår hade dom ridit i stigen bakom NTO-stugan och gjort djupa hål i branta backen och jag blev lite orättvist smågrinig.
Skogsbruket jobbar olika, det stora hýgget söder om Länsan ser vidrigt ut men det bolaget röjde stigen på ett berömmvärt sätt.
I Grangärde går den bästa stigen en km över hyggen, helt underbart, också röjd och städad, och den som hugger norr om Nyhammar vid stigarna runt Gylltjärn röjer efterhand.
Menj visst kan jag blr förbannad, på Tjärnaberget finns ett nytt hygge söder om Plättbacken där dom lämnat riset kvar ocj spärrat de mindre stigarna och kör maskin och förstört den stora röd/orange leden E:4.an till Skärddarbacken.
Runt samhällenena hittar man flest sigar men samtidiigt de mest brukande, och ibland förstörda.
Men letar man sig längre ut i skogen kan man hitta verkliga guldkorn.
Följ gärna med på våra Tisdagspass, jag försöker variera turena och visa så mycket jag kan av stgarna jag och OBI har letat fram.
