härko: Instant gratification är väl den stora charmen. Plus att det är sjukt mycket mindgame. Det mesta sitter i huvudet har jag märkt. Tror man att muren är för hög för att komma upp på är den det definitivt... Har fastnat på det nu. Kanter som är högre än hjulen har jag sjukt svårt för att komma upp på (till bakhjul). Sitter bara i huvudet, för går jag ner lite i höjd smäller det bara till och jag kommer upp säkert och landar flera cm in från själva kanten...
Alla kommentarer man får när man är ute och hoppar runt på bakhjulet både upp och ner på saker är väl trevliga, annars blir man snabbt trött på folk som hela tiden frågar om man är duktig och vad cykeln kostar osv... Och klassikern "Hey, du har ju ingen sadel?!"
Om man har nytta av tekniken i skogen? Definitivt. Helt ny nivå av kontroll på cykeln. Även om man inte jätteofta gör riktiga gaps och sånt i skogen så har man som sagt sjukt mycket nytta av kontrollen på cykeln. "Steg" som verkar vara uppsalatermen har jag en känsla av blir piece of cake.
Ja det är kul. Lite därför att det är så svårt. Man måste ha ett psyke som tillåter att man provar samma sak 20 gånger innan man lyckas liksom (typ som golf inbillar jag mig). Jag är på gränsen, men brukar bli så förbannad att det sitter på 5 försök vilket gör att det funkar ganska bra ändå (hållit på med idrott där man bara har två försök på sig, även om det är ett misslyckande också egentligen, så det sitter djupt rotat att det SKA gå på andra försöket om inte direkt). Har dock en känsla av att min cykel snart kommer se ut som sju svåra år - den "tappas" lite för ofta. Den stora vinsten som jag ser det är att det inte är ett sånt projekt att sticka ut när man känner för det. Bara att dra på sig hjälmen och hanskarna och rulla till första bästa lekplats/sten/whatever och sätta igång - man hinner köra helt slut på sig själv på 30 minuter om man går in för det. Lätt.
Sen vetefanken hur mycket skog jag kommer köra på sikt. Kör inget nu och saknar det väl inte direkt. Enda jag känner sug efter nu är flowiga utförslöpor och det finns det ju ändå inga att hurra över i Uppsala så... :P
Jag tror min förkärlek för trial kommer från att det lite påminner om hästhoppning som jag har hållit på med och, även om det nu låter lite väl skrytsamt, var riktigt bra på. För någon som inte har hållit på med både och kanske liknelsen är helt oförståelig iofs...
