[OT] Chans att rädda karriären?

[Pajas]

Man blir deppig av att läsa i tråden.

Sök hjälp. Herregud.

Det är väl i den här tråden Lars Norén får inspiration antar jag..... tror även Ingemar Bergman gillat den.

 

[ForesterGuy]

Gärna ett nytt jobb, men först nya strumpor.

 

[izar]

I dagens DN stod det att vikten av utbildning betyder mindre för löneutvecklingen jämfört med social kompetens. Tror att det var studier gjorda sedan början av 90 talet tills nu.

 

[geologen]

När jag började plugga som 34:a åring så var jag bland de yngsta av oss 40. Äldst var typ 58, han läste för att bli elkraftingenjör. Det handlar bara om vilja, alla har inte det.

När det gäller att läsa en ny utbildning handlar det om pengar. Det skulle jag inte ha råd med. Men läser man sin första i 40-årsåldern är det en helt annan sak.

Jag valde tyvärr fel och läste en oefterfrågad kompetens, så jag får göra det bästa av skiten nu.

 

[Fältprästen]

Byta inriktning där samma kvalifikationer krävs är inte vad jag menar. Har man en ingenjörsutbildning t ex är ju dörrarna vidöppna överallt, även där ingen ingenjör krävs. Ungefär som att många väljer Apple även när andra tillverkare har lämpligare produkter.

Det jag menar är att på riktigt byta inriktning. Som att vara farmaceut och bli programmerare.

Du menar att en ingenjör skulle få företräde i t.ex. hemtjänsten (jag tänker inte på dig), fast det finns bättre lämpade personer?
De jag tänker på har någon typ av teknisk utbildning (gymnasium)/erfarenhet, men där den nya arbetsgivaren såg potential i personerna (viljan fanns) och var beredd att satsa på att utbilda personerna (på högskola) i månader.

 

[geologen]

Byta inriktning där samma kvalifikationer krävs är inte vad jag menar. Har man en ingenjörsutbildning t ex är ju dörrarna vidöppna överallt, även där ingen ingenjör krävs. Ungefär som att många väljer Apple även när andra tillverkare har lämpligare produkter.

Det jag menar är att på riktigt byta inriktning. Som att vara farmaceut och bli programmerare.

Du menar att en ingenjör skulle få företräde i t.ex. hemtjänsten (jag tänker inte på dig), fast det finns bättre lämpade personer?
De jag tänker på har någon typ av teknisk utbildning (gymnasium)/erfarenhet, men där den nya arbetsgivaren såg potential i personerna (viljan fanns) och var beredd att satsa på att utbilda personerna (på högskola) i månader.

En ingenjör ses nog som neutral i just hemtjänsten. Nu menade jag mer kvalificerade tjänster.

 

[lundatok]

Jag anställde en kille som suttit i IT-support i oktober för ett och ett halvt år sedan. 1 mars började han som specialist hos oss pga att han är driven och bra på alla sätt. Han har typ läst ut gymnasiet, tror jag, men jag frågade ärligt talat inte. Han kom in första gången på rekommendation och andra gången blev han befordrad på rekommendation.

Enligt mig sitter det mesta i inställningen, man ska vara intresserad av det man gör och vilja framåt.

 

[Hep]

Det jag menar är att på riktigt byta inriktning. Som att vara farmaceut och bli programmerare.

Vår förra chef över kundtjänst och innesälj gick just från jobbet som farmaceut till oss i en helt annan branch när hon fyllt 40.

 

[Miss Lycka 2.0]

Är du hallick?

 

[Frankenstein's Bike]

Vad är ni i för branscher? Min erfarenhet är att om man annonserar efter tekniska tjänster får man vara glad om någon söker över huvud taget. Det finns i princip inga arbetslösa ingenjörer i Sverige i dag.

Förmodligen sitter det tiotusentals arbetslösa där ute som, liksom jag, inte söker eftersom annonserna har sida upp och sida ner med extremt långtgående och högt ställda krav, som förmodligen väldigt få uppfyller.

Om de skriver om annonserna utifrån ett realistiskt perspektiv ska du se att de blir dränkta i ansökningar.

Tja, kan nog skiva under på denna. Sökte en tjänst med flera krav på erfarenhet och dokumenterad kunskap från arbetslivet samt, naturligtvis, examen. Skattad kravspecen så att jag precis uppfyllde den.

Fick inte jobbet, ringde och frågade av nyfikenhet med tanke på att en mer kvalificerad fått jobbet. Nejdå, tvärt om hade de velat ha en nästan nyexad och också anställt en sådan.

Två funderingar:
Ett: Hur funderar man när man formulerar en annons som kräver gedigen arbetslivserfarenhet, dokumenterade kunskaper utöver examen när man letar efter en nyexad?

Två: hur är den nyexad funtad som sökte och fick jobbet? Megaloman narcissist?

 

[marr]

Vad är ni i för branscher? Min erfarenhet är att om man annonserar efter tekniska tjänster får man vara glad om någon söker över huvud taget. Det finns i princip inga arbetslösa ingenjörer i Sverige i dag.

Förmodligen sitter det tiotusentals arbetslösa där ute som, liksom jag, inte söker eftersom annonserna har sida upp och sida ner med extremt långtgående och högt ställda krav, som förmodligen väldigt få uppfyller.

Om de skriver om annonserna utifrån ett realistiskt perspektiv ska du se att de blir dränkta i ansökningar.

Tja, kan nog skiva under på denna. Sökte en tjänst med flera krav på erfarenhet och dokumenterad kunskap från arbetslivet samt, naturligtvis, examen. Skattad kravspecen så att jag precis uppfyllde den.

Fick inte jobbet, ringde och frågade av nyfikenhet med tanke på att en mer kvalificerad fått jobbet. Nejdå, tvärt om hade de velat ha en nästan nyexad och också anställt en sådan.

Två funderingar:
Ett: Hur funderar man när man formulerar en annons som kräver gedigen arbetslivserfarenhet, dokumenterade kunskaper utöver examen när man letar efter en nyexad?

Två: hur är den nyexad funtad som sökte och fick jobbet? Megaloman narcissist?

Eller så hade den nyexade läst denna tråden och förstått det som inte geo förstår. Det är ingen kravspecifikation som måste helt uppfyllas.

 

[svurr]

Chalmers har i alla fall den principen. Tyvärr kan jag inte ange en källa eftersom jag inte skärmdumpar alla saker jag läser genom åren. Men jag har läst tidningsartiklar där representanter för Chalmers och ett annat motsvarande lärosäte beskrivit att första året är planerat som ett sållnings- och utslagningsår. Idén från början var nog att första året skulle vara så för att få bort folk som inte kommer att klara de mer avancerade kurserna senare i utbildningen, men resultatet blev i stället att första året blev det ojämförligt tuffaste.

Fel, ingen av de riktigt svåra kurserna på något Chalmersprogram ligger i åk 1 (möjligtvis på något av de "lätta" programmen), att folk tycker det är svårt är delvis för att gymnasiet är för lätt. Många går ut gymnasiet med max betyg utan att någonsin ha behövt anstränga sig öht och får sedan en chock när de måste det.

Jag jobbar inom pappers/massaindustri och det är stora problem att få tag i ingenjörer och annan teknisk personal.

Stora pensionsavgångar och många som lämnar för andra jobb (bättre betalt i större städer).

Intresset från yngre är inte åt industri utan alla ska bli youtubers och jobba med media.

Så även om man är 50+ så finns det jobb bara man vågar söka.

Dumheter! Samma nonsens som folk sa om unga på 90-talet. "Alla vill ju bli programledare i ZTV!". Absolut inte sant. Några promille, kanske. Inte mer än så.

Kanske borde företagen inventera sina tjänster och se om de verkligen behöver en examinerad ingenjör, eller om de lika gärna kan ta in nån med intresse och vilja att lära sig. Företagen sätter sig själva i den här situationen när de är så rigida i synen på kvalifikationer och utbildning. Visst, i vissa fall är det befogat, men garanterat inte i många andra fall. Men sitter det en mossig ingenjör på chefsstolen då ser han (för det är en han) världen i ingenjörer och ickeingenjörer.

Varför söker inte de unga jobben då?
Vi sökte ca 30 sommarersättere och fick inte ansökningar så att alla blev tillsatta.

Många vill inte ta jobb där dom måste göra något annat än att knäppa på en dator.

Gäller såklart inte alla men det är en söndercurlad generation som ska ut och jobba.

Fast nu får ni ju faktiskt skylla er själva du skriver ju öppet att ni inte betalar marknadsmässiga löner varför ska då någon vilja jobba åt er?
Klart som fan att de människor ni faktiskt vill anställa inte vill lämna hela resten av sitt liv för att få SÄMRE betalt i en avfolkningsbygd, ingen raketforskning direkt.
Jag är ung och gillar industri men det finns industri i storstäder också...

 

[Raggamuffin]

När jag började plugga som 34:a åring så var jag bland de yngsta av oss 40. Äldst var typ 58, han läste för att bli elkraftingenjör. Det handlar bara om vilja, alla har inte det.

När det gäller att läsa en ny utbildning handlar det om pengar. Det skulle jag inte ha råd med. Men läser man sin första i 40-årsåldern är det en helt annan sak.

Jag valde tyvärr fel och läste en oefterfrågad kompetens, så jag får göra det bästa av skiten nu.

Ja och nej. Jag läste på kvällstid, utbildningen är gratis förutom en del litteratur för runt 2,5k.

Vissa utbildningar kräver att man är ledig för praktik, det kostar tyvärr. Har man tur kan man få lön där man praktiserar så täcker det lite av förlusten.

 

[rois]

En trolig förklaring är att nyutexaminerade som regel kräver lägre lön en sökande med lång erfarenhet. En annan är att nyutexaminerade har de senaste kunskaperna. Värdet av detta kan variera, men inom branscher med stark utveckling är en gammal utbildning inte värd mycket.

 

[xyz-saft]

Chalmers har i alla fall den principen. Tyvärr kan jag inte ange en källa eftersom jag inte skärmdumpar alla saker jag läser genom åren. Men jag har läst tidningsartiklar där representanter för Chalmers och ett annat motsvarande lärosäte beskrivit att första året är planerat som ett sållnings- och utslagningsår. Idén från början var nog att första året skulle vara så för att få bort folk som inte kommer att klara de mer avancerade kurserna senare i utbildningen, men resultatet blev i stället att första året blev det ojämförligt tuffaste.

Fel, ingen av de riktigt svåra kurserna på något Chalmersprogram ligger i åk 1 (möjligtvis på något av de "lätta" programmen), att folk tycker det är svårt är delvis för att gymnasiet är för lätt. Många går ut gymnasiet med max betyg utan att någonsin ha behövt anstränga sig öht och får sedan en chock när de måste det.

+1

Det handlar inte om att det är svårt. Det handlar om att många inte har någon studieteknik över huvud taget, kombinerat med att de är vana att få högsta betyg om de på sin höjd är med på lektionerna. Att de plötsligt måste lägga minst 40 h i veckan på studier, och dessutom har eget ansvar för att studera är totalt främmande. Klarar man bara att vara någorlunda strukturerad och lägger de timmar som förväntas ska första året inte vara något omöjligt. Klarar man inte det kommer man få problem när det blir svårt på riktigt.

 

[geologen]

Angående det med utslagningsplanering på Chalmers så var detta i mitten av 00-talet som jag läste om det. I samband med att jag själv skulle börja läsa (nu blev det inte där just). Så det kan ha ändrats sen dess, förstås. Och det kan också vara så att det var ett kortare försök i verksamheten.

Att sen GoranS inte hade svårigheter är irrelevant. Jag tycker att mycket tyder på att han ligger långt över snittet i förmåga. Men snittstudenten skulle förmodligen inte hålla med.

Att Chalmers, och andra i samma nivå, genomsyras av elitism och snobberi är ingen hemlighet. Med sånt i ryggen är det lätt att motivera såna upplägg som jag beskriver.

 

[geologen]

När jag började plugga som 34:a åring så var jag bland de yngsta av oss 40. Äldst var typ 58, han läste för att bli elkraftingenjör. Det handlar bara om vilja, alla har inte det.

När det gäller att läsa en ny utbildning handlar det om pengar. Det skulle jag inte ha råd med. Men läser man sin första i 40-årsåldern är det en helt annan sak.

Jag valde tyvärr fel och läste en oefterfrågad kompetens, så jag får göra det bästa av skiten nu.

Ja och nej. Jag läste på kvällstid, utbildningen är gratis förutom en del litteratur för runt 2,5k.

Vissa utbildningar kräver att man är ledig för praktik, det kostar tyvärr. Har man tur kan man få lön där man praktiserar så täcker det lite av förlusten.

Ja, all heder åt de som klarar att läsa och jobba samtidigt. Jag tillhör tyvärr inte den gruppen. Efter en arbetsdag får jag vara nöjd med att ha ork till att laga mat.

 

[geologen]

Vad är ni i för branscher? Min erfarenhet är att om man annonserar efter tekniska tjänster får man vara glad om någon söker över huvud taget. Det finns i princip inga arbetslösa ingenjörer i Sverige i dag.

Förmodligen sitter det tiotusentals arbetslösa där ute som, liksom jag, inte söker eftersom annonserna har sida upp och sida ner med extremt långtgående och högt ställda krav, som förmodligen väldigt få uppfyller.

Om de skriver om annonserna utifrån ett realistiskt perspektiv ska du se att de blir dränkta i ansökningar.

Tja, kan nog skiva under på denna. Sökte en tjänst med flera krav på erfarenhet och dokumenterad kunskap från arbetslivet samt, naturligtvis, examen. Skattad kravspecen så att jag precis uppfyllde den.

Fick inte jobbet, ringde och frågade av nyfikenhet med tanke på att en mer kvalificerad fått jobbet. Nejdå, tvärt om hade de velat ha en nästan nyexad och också anställt en sådan.

Två funderingar:
Ett: Hur funderar man när man formulerar en annons som kräver gedigen arbetslivserfarenhet, dokumenterade kunskaper utöver examen när man letar efter en nyexad?

Två: hur är den nyexad funtad som sökte och fick jobbet? Megaloman narcissist?

Eller så hade den nyexade läst denna tråden och förstått det som inte geo förstår. Det är ingen kravspecifikation som måste helt uppfyllas.

Men här uppfyllde ju Frankenbike kraven, och fick ändå inte jobbet. Dvs, damned if you do, damned if you don't!

 

[GoranS]

Att sen GoranS inte hade svårigheter är irrelevant. Jag tycker att mycket tyder på att han ligger långt över snittet i förmåga. Men snittstudenten skulle förmodligen inte hålla med.

Om detta berör det jag skrivit så måste jag uttryckt mig slarvigt om jag fått det att framstå som att min poäng var att utbildningen var lätt. Min poäng var att (a) de kurser som hade rykte om sig att vara tuffa när jag gick låg snarare senare i utbildningen än i första årskursen; (b) som ett exempel på en person som genomgått en sådan utbildning och inte funnit det första året som det tuffaste tog jag mig själv. Jag är fullt medveten om att detta inte är något vidare statistiskt underlag men jag tycker det har mer värde än något som en person som aldrig gått en sådan utbildning läste någonstans för 15 år sen.

 

[jonte987]

Ja, omöjligt att få jobb. Ingen har jobb.

Trixet med att lägga matten först är kanske inte bara att slå ut de som inte klarar det utan att den behövs i kurserna som kommer sen?

 

[geologen]

Att sen GoranS inte hade svårigheter är irrelevant. Jag tycker att mycket tyder på att han ligger långt över snittet i förmåga. Men snittstudenten skulle förmodligen inte hålla med.

Om detta berör det jag skrivit så måste jag uttryckt mig slarvigt om jag fått det att framstå som att min poäng var att utbildningen var lätt. Min poäng var att (a) de kurser som hade rykte om sig att vara tuffa när jag gick låg snarare senare i utbildningen än i första årskursen; (b) som ett exempel på en person som genomgått en sådan utbildning och inte funnit det första året som det tuffaste tog jag mig själv. Jag är fullt medveten om att detta inte är något vidare statistiskt underlag men jag tycker det har mer värde än något som en person som aldrig gått en sådan utbildning läste någonstans för 15 år sen.

Men jag kan också säga att en nära släkting läste en sån utbildning ungefär då och hans och flera av hans kurskamraters upplevelse stämde med det jag beskrev. De kurser de hade efter sig, eller tyckte var tuffast, var från första året.

 

[GoranS]

När jag gick var de första mattekurserna linjär algebra och en kurs i vardera funktioner av en variabel och funktioner av flera variabler. Man kan förvisso ha åsikter kring upplägget och det exakta innehållet, ex. mängden exotiska variabelsubstitutioner för att analytiskt integrera funktioner, men åtminstone på den utbildning jag gick gav kurserna nödvändigt "språk" för många andra kurser och då var det ytterst rimligt att ha dem i tidigt i utbildningen. Sen får man förstås försöka balansera det mot att undvika att alltför många baskurser hamnar i början och att man måste plöja sig igenom ett/två år innan man kommer fram till det som lite mer är utbildningens profilkurser.

 

[GoranS]

Att sen GoranS inte hade svårigheter är irrelevant. Jag tycker att mycket tyder på att han ligger långt över snittet i förmåga. Men snittstudenten skulle förmodligen inte hålla med.

Om detta berör det jag skrivit så måste jag uttryckt mig slarvigt om jag fått det att framstå som att min poäng var att utbildningen var lätt. Min poäng var att (a) de kurser som hade rykte om sig att vara tuffa när jag gick låg snarare senare i utbildningen än i första årskursen; (b) som ett exempel på en person som genomgått en sådan utbildning och inte funnit det första året som det tuffaste tog jag mig själv. Jag är fullt medveten om att detta inte är något vidare statistiskt underlag men jag tycker det har mer värde än något som en person som aldrig gått en sådan utbildning läste någonstans för 15 år sen.

Men jag kan också säga att en nära släkting läste en sån utbildning ungefär då och hans och flera av hans kurskamraters upplevelse stämde med det jag beskrev. De kurser de hade efter sig, eller tyckte var tuffast, var från första året.

Men det skrev du inte. Och jag kan ju rimligen inte gissa det.

Jag kan tänka mig att det skiljer mellan linjer som har mer matematiktung profil och de med mindre matematik. På t.ex. lantmäteri vet jag att det var fruktansvärt låg andel som i slutet av min tid i den akademiska världen klarade de första mattekurserna. Om jag inte minns helt galet hade de inte så mycket mer matematik. Då det troligen typiskt inte var det mest matematikintresserade som gick lantmäteri så är det ju inte helt otroligt att de upplevde mattekurserna som svåra. Jag har dock svårt att tro att speciellt många som gick t.ex. fysik, elektro eller farkost när jag gjorde det upplevde de inledande mattekurserna i ettan som de tuffaste under utbildningstiden.

 

[Frankenstein's Bike]

Vad är ni i för branscher? Min erfarenhet är att om man annonserar efter tekniska tjänster får man vara glad om någon söker över huvud taget. Det finns i princip inga arbetslösa ingenjörer i Sverige i dag.

Förmodligen sitter det tiotusentals arbetslösa där ute som, liksom jag, inte söker eftersom annonserna har sida upp och sida ner med extremt långtgående och högt ställda krav, som förmodligen väldigt få uppfyller.

Om de skriver om annonserna utifrån ett realistiskt perspektiv ska du se att de blir dränkta i ansökningar.

Tja, kan nog skiva under på denna. Sökte en tjänst med flera krav på erfarenhet och dokumenterad kunskap från arbetslivet samt, naturligtvis, examen. Skattad kravspecen så att jag precis uppfyllde den.

Fick inte jobbet, ringde och frågade av nyfikenhet med tanke på att en mer kvalificerad fått jobbet. Nejdå, tvärt om hade de velat ha en nästan nyexad och också anställt en sådan.

Två funderingar:
Ett: Hur funderar man när man formulerar en annons som kräver gedigen arbetslivserfarenhet, dokumenterade kunskaper utöver examen när man letar efter en nyexad?

Två: hur är den nyexad funtad som sökte och fick jobbet? Megaloman narcissist?

Eller så hade den nyexade läst denna tråden och förstått det som inte geo förstår. Det är ingen kravspecifikation som måste helt uppfyllas.

Men här uppfyllde ju Frankenbike kraven, och fick ändå inte jobbet. Dvs, damned if you do, damned if you don't!

Precis! De ville uttryckligen inte ha någon med för mycket arbetslivserfarenhet, kravspecen däremot sa värt om.

Om nu målet var att få ett utval nyexade, och sedan välja den bästa var det ju en rejäl fail även på det. Kan tänka mig att många med korrekt självbild avstod från att söka

 

[Lars.E]

Om jag fattat tråden rätt...
Jobb finns.
De som vet vad de vill och tror på sig själva får jobben oavsett vad de lärt sig i skolan och på eventuellt tidigare jobb.
De som inte riktigt vet vad de vill och inte tror på sig själva skyller på systemet när de inte får jobben som de mer drivna får.

Eller har jag missat något?

 

[Frankenstein's Bike]

Om jag fattat tråden rätt...
Jobb finns.
De som vet vad de vill och tror på sig själva får jobben oavsett vad de lärt sig i skolan och på eventuellt tidigare jobb.
De som inte riktigt vet vad de vill och inte tror på sig själva skyller på systemet när de inte får jobben som de mer drivna får.

Eller har jag missat något?

Ja, att det går enormt många sökande per tjänst.

 

[Lars.E]

Om jag fattat tråden rätt...
Jobb finns.
De som vet vad de vill och tror på sig själva får jobben oavsett vad de lärt sig i skolan och på eventuellt tidigare jobb.
De som inte riktigt vet vad de vill och inte tror på sig själva skyller på systemet när de inte får jobben som de mer drivna får.

Eller har jag missat något?

Ja, att det går enormt många sökande per tjänst.

Det tänkte jag var en del av systemet jag nämnde.

 

[Hep]

Är du hallick?

Nej, men min chef är.

 

[Källis]

......Enligt mig sitter det mesta i inställningen, man ska vara intresserad av det man gör och vilja framåt.

Mitt i prick!

Mycket hänger såklart på i vilken arbetsuppgift det gäller men ett positivt bemötande mot intern/extern kund, ordning och reda på arbetsplatsen samt intresserad att leverera en mycket bra produkt till kund internt/externt. Det många arbetssökande saknade som jag kom i kontakt med när jag fick vara med och rekrytera en ny medarbetare till mig var svalt intresse för jobbet dom sökte.

Fina betyg, höga lönekrav och meritlistor som gjorde dom var kvalificerade raka vägen in i NASA:s kontrollrum. Men när jag fick möjlighet att känna och klämma på dom lite i verkligheten på arbetsplatsen visade det sig att CVt mest var luft.

edit: stavning

//Källis

 

[Frankenstein's Bike]

Om jag fattat tråden rätt...
Jobb finns.
De som vet vad de vill och tror på sig själva får jobben oavsett vad de lärt sig i skolan och på eventuellt tidigare jobb.
De som inte riktigt vet vad de vill och inte tror på sig själva skyller på systemet när de inte får jobben som de mer drivna får.

Eller har jag missat något?

Ja, att det går enormt många sökande per tjänst.

Det tänkte jag var en del av systemet jag nämnde.

"De som vet vad de vill och tror på sig själva får jobben oavsett vad de lärt sig i skolan och på eventuellt tidigare jobb" - Kanske, men i så fall torde de inte behålla jobben så länge, eller är faktiska kunskaper irrelevanta?

 

[Hasse#7]

Om jag fattat tråden rätt...
Jobb finns.
De som vet vad de vill och tror på sig själva får jobben oavsett vad de lärt sig i skolan och på eventuellt tidigare jobb.
De som inte riktigt vet vad de vill och inte tror på sig själva skyller på systemet när de inte får jobben som de mer drivna får.

Eller har jag missat något?

Ja, att det går enormt många sökande per tjänst.

Det tänkte jag var en del av systemet jag nämnde.

"De som vet vad de vill och tror på sig själva får jobben oavsett vad de lärt sig i skolan och på eventuellt tidigare jobb" - Kanske, men i så fall torde de inte behålla jobben så länge, eller är faktiska kunskaper irrelevanta?

Det är stor skillnad mellan att prestera bra på ett prov och att vara så intresserad att man minns saker hela livet.

 

[görveln]

Jag har inte heller något minne av att de första kurserna skulle anses som de svåraste. Däremot var det ju endel som trots bra resultat på gymnasiet inte hade det så lätt.

 

[Lars.E]

Om jag fattat tråden rätt...
Jobb finns.
De som vet vad de vill och tror på sig själva får jobben oavsett vad de lärt sig i skolan och på eventuellt tidigare jobb.
De som inte riktigt vet vad de vill och inte tror på sig själva skyller på systemet när de inte får jobben som de mer drivna får.

Eller har jag missat något?

Ja, att det går enormt många sökande per tjänst.

Det tänkte jag var en del av systemet jag nämnde.

"De som vet vad de vill och tror på sig själva får jobben oavsett vad de lärt sig i skolan och på eventuellt tidigare jobb" - Kanske, men i så fall torde de inte behålla jobben så länge, eller är faktiska kunskaper irrelevanta?

Det är stor skillnad mellan att prestera bra på ett prov och att vara så intresserad att man minns saker hela livet.

Jag tänkte svara att de som verkligen vet vad de vill och tror på sig själva gör vad de kan för skaffa den kunskap som behövs för att ta sig mot sitt mål. Och att rekryterare ofta prioriterar drivet dessa människor har.
Men Hasse#7 hade ett minst lika bra svar.

 

[Tomcat1]

Om jag fattat tråden rätt...
Jobb finns.
De som vet vad de vill och tror på sig själva får jobben oavsett vad de lärt sig i skolan och på eventuellt tidigare jobb.
De som inte riktigt vet vad de vill och inte tror på sig själva skyller på systemet när de inte får jobben som de mer drivna får.

Eller har jag missat något?

Ja, att det går enormt många sökande per tjänst.

Det tänkte jag var en del av systemet jag nämnde.

"De som vet vad de vill och tror på sig själva får jobben oavsett vad de lärt sig i skolan och på eventuellt tidigare jobb" - Kanske, men i så fall torde de inte behålla jobben så länge, eller är faktiska kunskaper irrelevanta?

Det är stor skillnad mellan att prestera bra på ett prov och att vara så intresserad att man minns saker hela livet.

Jag upplevde faktiskt att jag träffade bägge två bra för några år sedan när jag pluggade till Pilot. Motivationen var riktigt bra då. Inte för att den är sämre nu inför andra saker men det var något särskilt när jag började att plugga till det.

 

[geologen]

Det jag är rädd för är att söka och få ett jobb som jag tror att jag ska klara av, men att det efter en tid visar sig att jag inte klarar det. I det läget blir jag antingen uppsagd eller måste själv säga upp mig. Och när jag ska söka nästa jobb har jag en dålig referens. Förklara gärna vad som är fel med att tänka så.

Det handlar inte om brist på driv eller vilja, utan en högst befogad rädsla för att misslyckas.

 

[jonte987]

De flesta har samma känsla men vi biter ihop

 

[Frankenstein's Bike]

Om jag fattat tråden rätt...
Jobb finns.
De som vet vad de vill och tror på sig själva får jobben oavsett vad de lärt sig i skolan och på eventuellt tidigare jobb.
De som inte riktigt vet vad de vill och inte tror på sig själva skyller på systemet när de inte får jobben som de mer drivna får.

Eller har jag missat något?

Ja, att det går enormt många sökande per tjänst.

Det tänkte jag var en del av systemet jag nämnde.

"De som vet vad de vill och tror på sig själva får jobben oavsett vad de lärt sig i skolan och på eventuellt tidigare jobb" - Kanske, men i så fall torde de inte behålla jobben så länge, eller är faktiska kunskaper irrelevanta?

Det är stor skillnad mellan att prestera bra på ett prov och att vara så intresserad att man minns saker hela livet.

Ja, men det är ju något helt annat. Att ha faktiska kunskaper är alltid ett plus. Att tro på sig själv också bra, särskilt om man kombinerar det med förmågan att realistiskt skatta sina kunskaper.

 

[geologen]

De flesta har samma känsla men vi biter ihop

Men hur hanterar du då misslyckandet? När du inser att du inte klarar att utföra jobbet?

 

[Raggamuffin]

De flesta har samma känsla men vi biter ihop

Men hur hanterar du då misslyckandet? När du inser att du inte klarar att utföra jobbet?

Söker nåt annat.

 

[Frankenstein's Bike]

Om jag fattat tråden rätt...
Jobb finns.
De som vet vad de vill och tror på sig själva får jobben oavsett vad de lärt sig i skolan och på eventuellt tidigare jobb.
De som inte riktigt vet vad de vill och inte tror på sig själva skyller på systemet när de inte får jobben som de mer drivna får.

Eller har jag missat något?

Ja, att det går enormt många sökande per tjänst.

Det tänkte jag var en del av systemet jag nämnde.

"De som vet vad de vill och tror på sig själva får jobben oavsett vad de lärt sig i skolan och på eventuellt tidigare jobb" - Kanske, men i så fall torde de inte behålla jobben så länge, eller är faktiska kunskaper irrelevanta?

Det är stor skillnad mellan att prestera bra på ett prov och att vara så intresserad att man minns saker hela livet.

Jag tänkte svara att de som verkligen vet vad de vill och tror på sig själva gör vad de kan för skaffa den kunskap som behövs för att ta sig mot sitt mål. Och att rekryterare ofta prioriterar drivet dessa människor har.
Men Hasse#7 hade ett minst lika bra svar.

Nja, vad jag hört direkt av en rekryterare, i ett annat sammanhang, är att skriva just "jag är villig att lära mig / lär mig snabbt" är samma sak som att säga "jag kan inget av det ni vill ha idag men kan tänka mig att lära mig på betald arbetstid" alltså ingen direkt fördel framför någon som kan.

Det jag är rädd för är att söka och få ett jobb som jag tror att jag ska klara av, men att det efter en tid visar sig att jag inte klarar det. I det läget blir jag antingen uppsagd eller måste själv säga upp mig. Och när jag ska söka nästa jobb har jag en dålig referens. Förklara gärna vad som är fel med att tänka så.

Det handlar inte om brist på driv eller vilja, utan en högst befogad rädsla för att misslyckas.

Samme rekryterare tyckte att någon som slutat innan ett halvår tvärt emot visade just sund självinsikt, och att det var ett plus.

De som jobbade på utan att fatta att de var fel för tjänsten fick ofta sparken till slut, men den processen tar mellan 1,5-2 år.

 

[Hasse#7]

De flesta har samma känsla men vi biter ihop

Geo, eftersom företagen har ganska rutinmässig "lunk" och förändringar tar en stund hinner man med att anpassa sig. Eftersom du är en vetgirig person räcker det med att du lyckas i början för att lyckas sen också. Du kommer alltid kunna se och förstå var du gör mest nytta för helheten. Enda gången en sån som du sitter löst till är när företaget går så dåligt att att man inte har kvar möjligheten att rädda skutan. I den situationen är vi alla ganska lika och hänger på en skör tråd, och det enda vi kan göra för att förhindra det är att göra ett bra jobb varje dag och hoppas att resten av företaget gör likadant.

 

[jonte987]

De flesta har samma känsla men vi biter ihop

Men hur hanterar du då misslyckandet? När du inser att du inte klarar att utföra jobbet?

Alla misslyckas lite ibland. Det är dessutom svårt att få sparken för inkompetens. Inte för att jag är inkompetent. Mina misstag är mer av politisk karaktär och jag klarar mig ändå skapligt enligt de flesta mått.

 

[ooms]

Det jag är rädd för är att söka och få ett jobb som jag tror att jag ska klara av, men att det efter en tid visar sig att jag inte klarar det. I det läget blir jag antingen uppsagd eller måste själv säga upp mig. Och när jag ska söka nästa jobb har jag en dålig referens. Förklara gärna vad som är fel med att tänka så.

Det handlar inte om brist på driv eller vilja, utan en högst befogad rädsla för att misslyckas.

Hur vanligt tror du det är? Hur många känner du som råkat ut för det? Jag känner ingen, och jag har inte hört nån berätta att de känner nån som råkat ut för detta heller. Däremot är det många, inkl mig själv, som går runt och undrar när bluffen ska avslöjas, dvs att vi egentligen inte kan nåt. Trots det får vi ha kvar våra jobb, och presterar tydligen bra på dem också.

 

[Tomcat1]

Fan vad jag hatar den här tråden

 

[Hasse#7]

Fan vad jag hatar den här tråden

Hur går det med din lärjunge?