Minneslista för biodlare.September.
September är sjelfvabiinvintringsmånaden. Såsom hufvudpunkter vid invintring afbisamhällen må framhållas; att bina få ett tillräckligtvinterförråd (12 kg.) af god honung eller sockerlösning, attkolonien är bistark med en god kontingent af unga bin och medlifskraftig drottning samt att vinterutrymmet i biboningen afpassasefter bimassan. För att erhålla kännedom häruti, är en ingåendeundersökning (höstrevision) af nöden hos de bifolk, som skolaöfvervintra. Bin i halmkupor (stabilbygge) granskas sålunda: sedanlitet tobaksrök inskickats genom flustret och yttre halmkappan lagtsafsides, lossas kupan från bottnen och, omstjelpt eller lagd på enaknäet, kan bimannen öfverskåda kupans inre konditioner. Är hontung, fattas kupan bakifrån af en medhjelpare och vändes med toppenbakåt, hvarigenom bina blottas framtill och kupan stöder med sinbakre kant mot bottnen. Bina drifvas tillbaka med några rökpustardå och då; dessa i förening med en lugn och varsam behandling göratt bina förhålla sig tåliga och undergifna. Mycket biyngel ikakverkets nedre delar samt täckt honung deruppöfver är hvadbiskötaren helst ser. Genom att lyfta kupan pröfvar man henne påvigten ; är man likväl i ovissket, väges hon. En bruttovigt af t.ex. 20 kg. angifver, med afdrag af 5 kg. för tomkupa och vax samt 3kg. för bin och yngel, en nettobehållning i honung af 12 kg. tillvinterföda, som bör räcka till våren. Afvels- eller påläggsbini ramkupor (mobilkupor) undersökas på bin, yngel, vaxkakor ochhonungsförråd genom att man mot aftonen uttager skott efter skott,hvilka under revisionen hängas på skyddad plats. I närheten afflustret pläga bina hafva sitt yngel. På dessa yngelkakor älskabina att klunga sig tillsamman när vinterkölden gör sig kännbar.Dessa lätta med föga honung försedda kakor placeras derför inåtflustret (4 á 5 stycken) bildande det s. k. vinterrummet. De öfrigamera honungsfyllda kakorna (4—6 stycken) få sin plats der bakomoch utgör honungsmagasinet. Afståndet mellan kakorna vare 12—13mm. Gamla, svarta kakor (»brännskott») samt drönarkakorutmönstras gerna eller flyttas längst utåt. Bisvaga samhällenförenas med andra, som behöfva förstärkning. Drottninglösabifolk få ej tålas i bigården. »Vid Bartelsmesso tid slagtas bådebaggar och bi» ! Men de gamla bislagter med deras otäcka svafvelröktorde, tack vare nu mera tidsenliga driftsmetoder, hvilka dess bättrebörja allmänt tillämpas, varda en saga blott. För bi- ochdjurvännen har det alltid förefallit ej blott oklokt, utan ockmotbjudande och inhumant att röka ihjäl de flitiga arbetarne, föratt åtkomma deras arbetsprodukter, honungen och vaxet. Biskötsel ihalmkupor förutsätter dock dylik slagt. Uttrumma hellre slagtbina,förena två eller flera familjer till en stark, som sedan föröfvervintring utrustas med bostad, vaxkakor och vinterföda. Villman ej inlåta sig härpå, kunna de uttrummade bina gifvas åt någonmera bisvag kupa. Annars återstår intet annat än att ihjälsvaflaslagtbina och derpå utskära honungen, som genom sjelfrinning,pressning eller skirning skiljes från vax och frömjöl. Denskördade till försäljning afsedda honungen ifylles snygga burkaraf glas, porslin eller bleck, och dessa gifves en smakfull utstyrsel.Honungskärlen öfverbindas med s. k. smörpapper eller pergament. Påyttersidan påklistras etikett, angifvande qvalité, vigt och pris. Iseptember aftager honungsdraget, honungsblomstren blifva allt färre.Efterskörd bjudes dock bina af några ånyo blommande örter samt afåtskilliga höstblommor: såsom: Convolvulus, Vinda; Erica tetralix,klockjung; Echium vulgäre, blåeld; Nepeta cataria, kattmynta;Melilotus alba, honungsklöfver; Phacelia tanacetifolia ; Salvia samtnågra klöfver- och vickerarter. J. A. L.
Titel: Kalmar
Datum: 1900-09-10
Minneslista för biodlare.(Eftertryck förbjudes.) Oktober.
I och med höstkylanaftager binas lifsverksamhet. Det synes gälla som en naturlag, attmedlemmarna i en bistat under den kalla årstiden försjunka icke idvala, utan såsom i sömn eller halfslummer. Foderförbrukningen ärunder vinterhvilan obetydlig, i oktober ungefär 1 kg. honung perbisamhälle. För att med förenade krafter skydda sig mot kölden,draga bina sig tätt tillhopa i s. k. vinterbiklunga. Förmedelsthonungsförtäring och andningen utveckla bina värme i sin bostad.»Det ena kolet värmer det andra». Ljumma, vackra höstdagar lösesklungan något och en del intaga sig en stunds motion i det fria,gladt flygande i »förspel» framför sin kupa alla med hufvudenavända mot densamma. Hafva bisamhällena invintrats, blir biskötarensnästa uppgift att medelst värmepackning söka underlätta sina småvänners kamp mot vinterns mödor. Uppöfver och baktill i ramkupanstoppas väl med värmehållande ämnen, såsom tidningsmakulatur,gamla kläder, mattor, hö, torr mossa och dylikt. Men bina beböfvaock god tillgång på frisk luft hela vintern. Tillse att flustret ärtillräckligt stort (8—12 cm. bredt, 7—10 mm. högt) samt att detej tilltäppes af vaxsmulor och döda bikroppar. Bina må illa af attoroas under vinterhvilan. Är flustret högre än en cm., öppnas vägför råttor och möss, hvilka gerna utföra siua orgier i bikuporna.Sätt jerntrådsnät med glesa maskor eller ett galler af jernstiftframför kupans ingång bjuder godt skydd mot de objudna gästerna.Närgångna fåglar såsom talgoxen, starkt solsken i flustret samtkattor på jagt böra ock hållas på afstånd från bikuporna.Ingången beskuggas af en- eller granris eller medelst ett blände,lagdt på flusterbrädan. Halmkuporna förses med hvar sin halmkappaoch kupan erhåller stöd mot storm och oväder af tre i markennedslagna störar, hopbundna vid toppen. Tillse att fotstöd ochbibänk är i godt skick. Ett verksamt medel mot sömnlöshet ochnervositet är honung. Att regelbundet innan man går till sängsförtära 1—2 matskedar honung verkar närande och blodbildande,inverkar lugnande på nervösa personer och skaffar god sömn. Den,som har svårt att förtära honungen enbart, kan äta ett styckehvetebröd till den eller upplösa den i ljumt vatten och tillsättaett glas vin. J. A. L
Titel: Kalmar
Datum: 1900-10-08
Minneslista för biodlare.(Oktober manad).
Bien böra nu varafullkomligt invintrade, så att de hädanefter icke behöfva blifvastörda, ty de hafva oftast redan intagit sitt vintersäte i kupanoch att derefter oroa dem är för dem i hög grad menligt. Hafvasamhällena tillräckliga förråd af god, betäckt honung, ungdrottning och desslikes unga bin, i följd deraf att drottningensäggläggning fortgått ända till midten af föregående månad, dåeger man grundadt hopp om lycklig öfvervintring, förutsatt attboningarna ordnats så, som förut redan är påpekadt, samt att bienhafva varmt ofvantill i kupan, om tillfälle derjemte är beredt tillriklig luftvexling under ramarna. Så länge man ännu kan fruktaföfveri, böra flustern hållas tillräckligt trånga och små, mensedan bör man förstora dem i mån af bifolkets styrka, så attmycket starkt folk har flustret alldeles öppet. Det bör förses med... radduk för att utan hinder för bien sjelfva hindra möss attinträda i kupan. Getingar och Vespor böra, så länge de ännuflyga, alltjemt fångas och utrotas. Sedan bien kommit i ro, böra deej störas af »mesar" eller dylika fåglar. En lagom storgranrisruska, hängd eller lagd framför flustret och på brädet ärhärvid till stort gagn.
Titel: Östergötlandsveckoblad
Datum: 1887-10-14
Minneslista för biodlare.November
Bina hafva gått ivinterhvila. Alla biinvintringsarbeten böra nu vara afslutade. Dåbina numera ej hos sig hafva yngel att rugga och förpläga och dåtillika moder natur tillslutit sina näringskällor, hafva bina att isina kupor utveckla minsta möjliga arbete. Deras uppgift är attspara sina krafter för event. förestående vidrigheter, med ett ordatt betrygga bisamfundets existens. Ett knappt hörbart sus är detenda lifstecken bina afgifva. Foderåtgången belöper sig till etthalft kg. för månaden. Bjuder november på en eller annan vackerdag med s. k. »flygväder» (en temperatur i det fria af minst 10till 12 gr. utan blåst eller nederbörd samt snöfri mark), är detnyttigt för de små djurens fortsatta välbefinnande om de begifvasig utom vägg under muntert sorl kretsande kring sitt kära hem.Derunder befria de sig från i deras tarmar hopade exkrementer. Rooch stillhet är hvad bin i vinterhvila behöfva, och detta böra vigerna unna dem. På det biskötaren må göra sin sak allt bättre,använde han sin tid de långa höst- och vinteraftnarna att än merasöka skickliggöra sig i denna nyttiga och trefliga konst ellersport, den att sköta bin. Med ledning af anteckningar frånsommarkampanjen i bigården öfverväger han betydelsen af de gjordaerfarenheterna och de uppnådda resultaten. Inkomster och utgifter påbinas konto beräknas. Han läse ånyo sin bitidning isynnerhet hvadhan blott flyktigt hunnit taga del af, eller uppsatser, som hankanske helt förbisett. På kretsens bimöten bör han inställa sigoch taga del i förhandlingarne. Biböckerna studeras ånyo, mångensak kan hafva råkat i glömska. Af nyare bilttteratur framhålles :Wieslander: Vägledning i biskötsel, 76 sid., 50 öre, förf:sförlag, adress: Jönköping, Lefverén: Handbok i praktiskbiskötsel, 93 sid., pris 1 kr., Ljungström: Handbok i biskötsel,2:dra uppl., 128 sid., 1; 25 kr. (tillgänglig i bokhandeln),Ljungström: Bin och blommor, 50 öre, hos författaren, adr.Ulfatorp.
***
Verldens störste biodlareär Mr Harbison i Californien, N. Amerika. Han lär innehafva 6,000bisamhällen och skördar årligen 100,000 kg. honung. Antaletbisamhällen, som underhållas i vårt land, torde uppgå till100,000. Har hvarje bisamhälle ett medelvärde af 12 kr.,representerar hela vår biskötsel en förmögenhet af 12,000,000 kr.Antages årliga afkastnlngen pr bistock till åtminstone 15 kilogramhonung, så få vi en honungsproduktion af en och en half millionkilogram pr år till ett värde 1,875,000 kronor. Likväl motsvarardenna tillgång på honung ingalunda den efterfrågan, som denna vararöner. J. Å. L.
Titel: Kalmar
Datum; 1900-11-12
Meddelande i biskötsel.(För tidn. »Kalmar».) December.
Bina förbruka denna månadhelt ringa föda, ca 7 kg. Ehuru de små djuren ännu ej torde hafvabehof af att afbörda sina exkrementer, ser biodlaren gerna, att binabegifva sig ut i en stunds rensningsflygning om en blid, vacker daginträffar. En sådan flygning främjar bistockens välbefinnandeunder tre följande månader, hvilka pläga bjuda stark och ihållandeköld. Förefinnes i kupan under sjelfva vinterkylan föga behof afuttömning, sitta bina i lugn och ro och taga ingen skada af Boresstundom hårda spira. Flyghålen renkratsas någon gång med en afullgarn omvirad krok af ståltråd. Ty blockeras ingången af dödabikroppar, vaxsmulor etc. utsättas djuren för faran att qväfvas.Finna bin sig instängda råka de i stark upphetsning och arbeta sigtill döds för att komma ut. De äro i hög grad frihetsälskandedjur. Utanför kupans ingång anbringas ett blände, en tegelsteneller granris till skydd mot solstrålar, blåst, fåglar och möss.Biodlaren afslutar nu det snart tillryggalagda årets biräkenskaper.Förslag och plan för nästa års biskötsel uppgöres. Liksomhvarje annat företag går ock biodlingen utan klok beräkning ochnödiga kalkyler gerna … -— Biboning, ramar oel: edskaprepareras eller förfärdigas nya. Saknas färdighet, tid och lusthärför beställas sådana och ser man mera på ett välgjordt,ändamålsenligt arbete än på priset. Ju bättre bimannen rustarsig för sommarkampanjen i bigården, desto mera medhinner han i denbråda tiden, desto större framgång och glädje njuter han af sinavänner —- bina.
* * *
Huru gammalt blir ett bi?Honungsbiets ålder beror af den arbetsprodukt det haft att utföra.Under det ansträngande samlingsarbetet på ängar och fältförbrukas hastigt det flitiga djurets krafter. Sommartiden uppnårarbetsbiet en ålder af 5—-7 veckor; bin tillkomna på höstenöfverlefva vintern, 5—-6 månader. — Moderbiet, drottningen,blifver 4-—6 år gammal. Hanbina, drönarne, hvilka endast underbisvärmningen hafva en uppgift att fylla i bistaten, njuta entillvaro af blott en sommar. J. A. L.
För biodlare.
I
"Vi skulle ta hand omen bisvärm i somras " berättade för något år tillbaka enhemmans- och biägare, »men det var envisa, arga rackarbin, som baraville stickas, men ej både last att gå in i någon kupa. Viskuggade dem med lakan, byggde ställning och satte till denomväxlande ett par tre kupor, som vi gnodt med blommor och smort medhonnng, men bina sutto lika envist där uppe i päronträdet. Tillsist gingo vi och vaktade den, 4 å 6 stycken handfasta karlar ochrökade och sprutade vatten pä dem emellanåt, utan resultat. Vid4-tiden på eftermiddagen lämnade vi dem allesammans en stund föratt gå in och få oss litet kaffe. När vi väl voro ifärd med attinmundiga kaffetåren, hörde vi svärmsång in genom fönstret ochnär vi sprungo ut reste de illmariga uslingarna ifrån oss. En annanbiägare omtalar: »Jag fick ca 40 svärmar sistlidet år. En 14 årsgosse infångade dem ensam åt mig. Ungefär hälften afmodersamhällenas drottningar har jag klippta, hälften oklippta. Ettmärke: K, å respektive kupor antyder att drottningen är klippt!När nu svärm drager ut från något samhälle, blir nämnde gossesförsta åtgörande att se efter, om något >K> finnes anbragtå den bestämda platsen. I sådant fall uppletas genast drottningenframför biståndet och inburas. Den svärmande kupan flyttas undan,eller kakorna ställlas bakom bisatt galler i samma kupa, och den försvärmens emottagande afsedda bostaden ställes fullt färdig åmoderkupans plats. I tanke att efter ett misslyckadt försökåtervända hem till sin gamla bostad svärma bina efter en kvart insig själfva — hvar de klasat sig, är likgiltigt — och derasdrottning påsläppes. (På sådant sätt lurade bin vilja dock gärnasvärma ut igen, hvarför spärrgaller de första dagarna blirnödvändigt). Om andresvärm ej önskas, får svärmen behållamoderkupans plats, hvarefter denna senare gradvis försvagas, genomöfverförandet af bin och yngel, till svärmen under hand eller tillandra samhällen, som möjligtvis äro i behof däraf, i annat fallvidtagas lämpliga anordningar för modersamhällets återflyttning.Har den med svärmen uttågande drottningen sina vingar oklippta,gäller det att taga på slöja och handskar samt så fort sommöjligt bringa svärmen i en fångstkupa. Härtill har jag tunna ochlätta halmkupor med handtag. Denna procedur brukar taga blott någraminuter ty pojken är vig till att klättra och skyddad för stick,är han ej rädd för att ta itu med sitt arbete. Svärmbina få blii fångstkupan som skuggas väl, till aftonen, då bina släppes påsin bestämda kupa och plats. Vill man nu >reflektera> öfverdessa båda berättelser, så blir det väl tydligt, att en svärmningaf bin icke beböfver vara ett företag, som kräfver mångahandfasta män och stor attiralj och som ändock till resultatet äralldeles beroende af binas tillfälliga lynne. Nej, då ett barn medvilliga händer och klar huvudknopp kan sköta saken ensamförträffligt, får nog biodlaren lof att skylla på sig själf,ifall han har »otur» härvidlag. Alldeles detsamma kan väl,tyvärr, icke sägas om bimannens i höga Norden förmåga att redasig med det värsta af sina problem: konsten att bärga samhällenagenom vintern och i synnerhet den förrädiska vårvintern. Men detmesta beror nog äfven här på biodlaren själf. Talgoxar, råttoroch andra bifiender kunna lista sig på ett samhälle och göra detskada, olämpliga förråd i kupan kunna framkalla sjukdom och törsthos dess innebyggare o. s. v, men vintern i och för sig är icke detringaste mattande eller skadlig for bina, huru sträng kölden, änmånde vara, blott bina ha god föda och luft och få vara i fred.Och föda, det är en sak som hör till invintringen och naturligtvisicke kan ändras nu på vintern. Kan man då ens, äfven om man vidinvintringen försöker göra sitt allra bästa, vara säker på, attbina under sin långa hvilotid verkligen få lämpligt foder attlefva på? Vissa honungssorter ha under somliga år — dock detta imycket olika grad för skilda orter — visat sig vara ett dåligt,ja, för något år llfsfarligt vinterfoder för bina. Honungensockrar sig t ex. i kupan, bina få törst och utsot och gåslutligen under. Erfarenheten har däremot visat, att sockerlösning,gifven så tidigt (första hälften af september), att bina hinna välbearbeta, invertera densamma, alltid blir ett utmärkt vinterfoder,som därjämte ställer sig mer än dubbelt billigare än honung.Beträffande ramkupor blir därför den säkraste och fördelaktigasteinvintringsmetoden att taga bort honungen så nära sig göra låter,ordna vinterlaget med passande antal kakor och därefter lnfodrabehöfligt kvantum sockerlösning (7—8 kg). Att gifva hvarjesamhälle, som måste invintras på egna förråd, ett par kg.sockerlösning extra, blir därför också en klok säkerhetsåtgärd,som kommer att förebygga törstnöd under vintern. För öfrigt ärden runda halmkupan, som för skörd af honnng kan förefalla mycketbesvärlig, just genom sin form den för öfvervintrigennfördelaktigaste kuptypen. Födan kan vara olämplig; den kan ocksåtryta, och bristande förråd vållar årligen många bilifs fördärf.Det är dock icke nödvändigt att låta ett samhälle, som i följdaf för knapp honungstillgång eller för hård skattning samtunderlåten eller för sparsam höstfodring blifvit förutbestämdtför svältdöden, följdriktigt undergå denna. Genom nedläggande itopphålet, resp. matareöppningen, af fuktad kandiskaka eller Goodafoder (uppvärmd honung, inältad med Anstått socker till en deg)kan samhället, ehuru med oro och besvär, räddas till flygtidensbörjan, hvarefter flytande foder bör användas. I värsta fall kansådant äfven på senvintern gifvas till nödfoder (i en med tygöfverbunden flaska).__________Sanoj.
Titel: Kalmar
Datum: 1907-02-18
För biodlare.
/Ingen numrering
Bilifvet företer årligentvänne motsatser: 1) en period af intensivt arbete dygnet om underden varmare åretiden; 2) en vinterhvila, då allt arbete liggernere. Men liksom > allt flyter> uti hvart annat, så äfvenunder dessa perioder.
Redan i slutet af februaribörjar drottningen i starka samhällen äggläggningen, och blott såsmåningom och gradvis aftaga lifsfunktionerna under hösten, tilldess fram i oktober eller november månad bina draga sig tilleammansi sin bostad till vinterklunga.
Bina sofva dock icke underdenna >>döda säsong>>, ännu mindre ligga de i dvala,hvilken föreställning man kan få höra ibland.
Om biklungan heltoförheredt kunde skakas ut en kall vinterdag, skulle bina antagligenflyga upp som midt i sommaren. De tära ständigt, ehuru yttersthushållsaktigt, på sina förråd äfven om vintern och flytta sigefter dessa inom bostaden.
Men bina önska ochbehöfva lugn om vintern. Det är ett nödvändigt villkor för attde skola kunna bestå i kampen emot ett oblidt klimat.
Allt, som kan störavinterfriden i bibostäderna bör alltså aflägsnas. De orsaker, somkunna vålla att ett bisamhälle bli oroadt, äro tvåfaldiga:farliga makter utanför samhället och missförhållanden inomdetsamma.
De farligheter, somutifrån kunna oroa ett bisamhälle äro: talgoxar, råttor, starkblåst, starkt solljus i flusteröppningen, särskildt då snötäcker marken, samt - biskötaren själf, då han undersöker sinabevingade skyddslingars tillstånd på ovarsamt eller oriktigt sätt.
Ingen näsvisarebifridstörare ftinnes än talgoxen. Den, som sett, med hvilkenretsam flit och envishet denne lille omättlige oxe förstår attknacka fram bina i flusteröppningen för att genast knipa dem, ettefter ett, samt sedan lyssnat till binas upphetsning och oro efterett sådant fientligt anfall - förlusten af de enskilda bilifvenbetyder mindre —, han kan fatta bivännens känslor beträffandenämnda fridstörares visiter i bigården. Månget bisamhällesundergång är skrifvet på hans konto. Den upprepade oron framkallarhos bina utsot, biodlingens hemska vinterspöke.
Och dock är talgoxen inomnaturhushållningen en nyttig fågel, som kommit med i den storainternationella fågelfridlysningen af den 19 december 1905.
Det går alltså icke anatt möta hans påhälsningar med kulor och krut eller fällor, ifall bivännen, som också vanligen brukar vara djurvän, slutligenblefve <sinnter< öfver sådan >pårlugenhet>, utan detbästa är helt enkelt att bjuda talgoxen och hela hans släkt påkalas i bigården. Huru sker de? Genom att uppsätta ej allt försnålt tilltagna talgbitar -- såvida man därpå har tillgångnämligen - på ståltrådskrokar i bikupans omedelbara närhet.Bjudningskort behöfs icke. Talgen går åt, och bilifven, såsommindre begärlig kost, få vara i fred.
Gensm skyddsnät, lutandebrädlappar, gelstenar, enris eller granrs för flustren kan manockså försöka mota i grindhålet eller afvända uppmärksamhetendärifrån.
Har talgoxen en gång fåttsmak på bina i en kupa, måste han förgöras, så vida man vill hasamhället fredadt.
En nykonstruerad kupa, dens. k. föreningskupan af 1906 års modell, afser genom särskildflusteranordning skydd mot talgoxeangrepp. Den beekrifves iBitidningen n:o 1 för innevarande år.
Råttorna taga sig stundomfriheten att bjuda sig på honung inne i bisamhällena om vintrarna,när de komma åt, ja. ibland, för att göra det riktigt bekvämt åtsig, ta de helt ogeneradt och bygga bon i kuporna.
Ett lågt fluster, c:a 13m. m., eller en ståltrådsspiral i detta hindrar råttorna attinkomma, men om de komma in genom att bita hål på halmen ihalmkuporna, måste man under iakttagande af största försiktighetför att ej mer än nödvändigt störa bina, aflägsna och ommöjligt döda dem. Annars vilja de komma igen. Råttorna äro ejfridlysta, och mot dem brukas alltjämt fällor med stor fördel,äfvensom kattor.
Stark blåst kan sättabina i rörelse, om lösa kupdelar stöta och slamra, eller omkuporna gingla för blåsten. Ett plank bör skydda för nordan,solen må icke locka ut bina för tidigt, framför allt icke, då lössnö betäcker marken. Då blir manspillan bland bifolket stor.Tegelstenar, bräder, ris skydda äfven häremot. Men man får aktasig för att kväfva samhällena.
Om vintern vore det bäst,att biodlaren aldrig behöfde titta åt sina bin, och mångabihållare lefva också efter den principen utan undantag.
Det är heller ickemeningen att tillråda det ringaste arbete med bina under dennaårstid, där det icke för särskilda undantagsfall, såsom ofvannämnts, nödvändiggöres.
Men nybörjaren ibiskötsel går stundom till en annan ytterlighet. Han knackar påflusten tidt och tätt för att efterhöra vederbörandes hälsa, hanöppnar på kuporna, han lyssnar icke blott med öronen, utan äfvenmed händer och axlar, och blir en orostiftare i stil medvedersakaren talgoxen. Bina kunna ju icke veta, hvad det är för ettstort djur, som går där och knarrar i snön och gör hemgång påderas stat. Icke kunna de genom kupväggarna känna igen sin godevårdare och vän.
Flustret är bisamhälletspuls. Det är tillräckligt att blott se på eller lyssna vidflustret för att genast känna kupans tillstånd. Äfven om vinternhar denna puls, ehuru till synes afstannad, högst karaktäristiskakännemärken för hvarje samhällets belägenhet.__________Sanoj
Titel: Kalmar
Datum: 1906-01-27
För biodlare.
II.
Ktt normaltöfvervintrande bisamhälle ger följande tecken på eittvälbefinnande. Flueteröppaingen är ren och torr. annat bi liggerkanske på fluaterbrädet; dessa bin äro rena, torra, ej uppsvällda.Närmas örat intill öppningen eå varsamt, att bin: ett f<-riipjttohörbart vid mildväder. Öfvervintra alla eller de flestasamhällen! i en bigflrd på sådant sätt, bådar det »tar» medbina till nästa sommar, för så vidt vä derleken, som dockalltjämt är och förblir i ocb o beträffande biodlingens resultat,därfö; blir gyunaude. Som nämndt är det icke 11 -i yttrestörningar af binas ro, utan äfven miss förhållanden inomsamhället sjäift, som knnni äfventyra öfvervintringen. Grundentill årets biBköftel lades förvisso hösten 1905. Be fel, eom dåmöjligen be- gingos vid invintringen, hamna eig nu och gå igen.Otillräckliga förråd ta slut. odugliga sådana framkalla törst,utsotssjukdom oeti död, när det vill sig Bärost. I olämpligabostäder alstras fukt oeh mögel o s. v. Det blir lär- pengar till>en annan gångi för den, som ger akt -Men biodlaren kan äituuhjälpa i vissa fall. Det är framfor allt händelsen med trennelömska bimördare, som årligen kräfva miljon tal af offer. Denämnas ofta med ett gemen samt namn »otur», ehuru vårdslöshetvore ett riktigare namn. De beta annars rätteli- gen hungn; t«mtoch luftbrist. Det är väl tydligt, att det vore oförlåtligmisshushållning, för att icke tala om djur plågeriet, att nu påeftervintern låta ett bi- samhälle svälta ihjäl- Den honung, somför- tärts af bina sedan invintriagen, vore då utan ringaste nyttatill spillo gifven. I höstas hade det varit så lätt att, om sam-hället icke ägde 10 kg. förråd, ge det till komplettering därafnågra kg. sockerlösning. Nu är flytande foder olämpligt, emedandet narrar^ bina att flyga ut oeh börja en riklig yngelansättning.Goods foder, som tillagas af uppvärmd honung, bvari Gnt krossockerinknfidas till en tjock deg, användes med för- honungen är slut,passar icke Man får då ta till kandiskaka, hvartill re ceptetlyder: 1 viktsdel vatten och B vikts- delar ljus kändis kokastillsammans utan vidbränning. Medan massan ännu är varm, upphälleBden på med papper belagda tall rikar. När den stelnat och hängerfast vid papperet, kan den upptagaB, skäras i lämpliga bitar ochinläggas i foderöppningen (resp toppbålet på halmknpan Äromatlagningsbestyren afakräckande, går bitar, om man öfvertäekermed en våt klut
hmssh ligga på bottnenutdragna på Hiidtret. Sami.ål let brusar Btarkt. Diagnosen- firklar: törstnöd Honungen bar 'sockrat 3ig ocb »anrhallet åete havatten för att kunna upplösa den. Fyll ljumt \atten j.fi en I.ig.kurtliai-a-l ibwka. Bind en klut öfverdpjnimgeii ocli ntall tln^kanupp och nedvänd i topphålet eller matare- öppningen. Biodlarensframatn itgiiiande med sina bin är att lilN. det ! ifltintMulet tiilvinkel!) j I ståltråd ullgai . rengiira ilu Nedfallande diids hinha kanske tappt igen den trånga o>} ningen 1 östaden varkanl.anda en såilan där »liandklavértiknpa» af halm, som af sinegen Intighet buktade ned och bommade till, de yngsta telningarna ibiod- larens familj ha måhända tyckt det vara synd, alt bina skullefrysa för öppen ventil, och skjutit ihop lliMteiskjiithickorna j.ånfijron ramkupa, eller göra de nsunda ångorna från affallet åbottnen luften i kupan för kvaf- Snckande efter luft, komma dä binafram till flustret och brusa häftigt De nedfallna diida l.ina ärovåta, svarta, mtil uppsvällda bak kroppar. Kila upp ett sådantsamhälle litet ifrån bottnen några timmar, tills det blir lugnt{för ramknpa: drag glasramen n&uot tillhaka renoa ocb, om dethelöfs. fOrstoia flyghålet! Flertalet ofv.m gifna amisningar afseatt forrbf.yg,/ det cl ehajrliga^te \ intermissflde, som kan drabbaen biodlare, nämligen utsotn/tjnk- ihtm hos bina, som uppkommer dävidnghe tema af ett eller pimat slag vant dem för svåra och »gåttdem i magen». Att försöka bota denna sjukdom, dfi den redanutbrutit ... Man får då ta till kandiskaka, hvartill re ceptetlyder: 1 viktsdel vatten och B vikts- delar ljus kändis kokastillsammans utan vidbränning. Medan massan ännu är varm, upphälleBden på med papper belagda tall rikar. När den stelnat och hängerfast vid papperet, kan den upptagaB, skäras i lämpliga bitar ochinläggas i foderöppningen (resp toppbålet på halmknpan Äromatlagningsbestyren afakräckande, går bitar, om man öfvertäekermed en våt klut
Titel: Kalmar
Datum: 1906-02-28
För biodlare.
III
Den första dag, binakomma ut på våren, ränea de sig från de exkrementer, de nöd-gats hopa under vinterns lopp. De utkomma i stor myckenhet, låtahOra en glädtig sång öfver den öfverståndna vin- tern och vårensannalkande samt göra rhwlar och svängningar i luften för att tagamärke, hvar de äro hemma. På biodlarespråk betei det, att binahålla allmän ränsniosgflykt. Den upprepas, om bina af väderlekenhållas inne på nytt. Vid dessa tillfällen böra utehängandetvätt- kläder undantagas, emedan de annars bli märkta medoutplånliga bitecken. Konstlade medel att framkalla ränanings-flykten. t. ex. knackningar på flustret, varma stenar inlagda påbottnen, sådana åtgärder äro alldeles förkastliga Tvärtom börbiodlaren vara högeligen be låten, om ett eller annat frisktsamhälle uppskjuter sin ränsningtflykt. Detta bevisar blott, attbina må så väl, att de ej behöfva ränsa sig och sådanasamhällen bruka bli de allra flitigaste och bästa under denföljande arbetstiden. Endast för det fall. att uteblifven ränsningsflykt beror på binas oförmåga att afhålla den, börbiodlaren ingripa. Det kan näm ligen hända, att luften hos någotsamhälle blifvit eå osuud, att bina bedöfvats och till följd afsvampbildning i tarmen fått för- stoppning, bvilket synes däraf,att enstaka bin, som försöka flyga ut, komma uttumlan des urflustret med tjocka, uppsvällda bak- kroppar och ur stånd att ränsasig. En eådan kupa bör ställas intill en varm vägg och . kilasupp, så att den får rikligt med luft samt matas starkt med ljum,tunn sockerlösning. Under ränsningfflykten göras goda iaktta lserangående bisamhällenas styrka och tillstånd i öfrigt Efterdensamma brukar biägaren icke underlåta att efterhöra hos binasjälfva, huru de må. En temligen kraftig knackning med fingerknogenmot flustret ränsningsdagens afton, när bina kommit i lugn, är n"gatt telegrafera fram deras be stämda svar. Ett kraftigt, argt, tvärtupphörande brus får biodlaren tyda som: »Allt väl! Tack för godvakt!» Ett^tjutande svar betyder oftast viselöshet, och ettlångdraget, småningom hortdöende, dallrande sus betyder svaghet,ringa bistyrka eller hunger. Biodlaren är då varnad och fårförsöka att hjälpa. Flytande foder kan nu användas (gifret genomtopphålet). Ett utmärkt sätt att muta halmkupor om våren är detgamla, att ge dem sockerlösningen i en med en duk öfver. bunden,upp och nedvänd flaska eller burk I ramknpor matas bäst genom attinhänga uppvärmda, gömda honungskakor. Binas första omsorg efter-ränsningsfiykten blir att rengöia bostaden. Man får ae dem aläpaut döda bin, vaxauall etc, aå vida deras öfverhet. drottningen,lefver, och här igenom visa de tydligt, hur biodlaren kan hjälpadem. Mycket aibete för bina och otaliga bilif kunna sparas, ombiodlaren själf gör bottnar- na rena eller utbyter dem mot renastrax efter ränsningsfiykten. Denna bottenrengö ring är också ettradikalmedel emot vaxma- lens härjningar, emedan dess ägg ochspäd.i larfver därvid aflägsnas och förstöras. Kupor, somnedsölats af ut ot, rengöras så godt sig göra låter. Insprutningaf pulveri seradt trfikol bidrager att torka Häckarna, hvarefterbina lättare kunna fullborda ren- göringen. Den tidiga våren ärbiodlingens mest kri- tiska period. Den är under opålitlig väderlekden samhällenas nydaningstid då de öfver- \ intrade arbetsbina såsmåningom dö ut och lämna plats för det nya släkte, som skallsörja för samhällets fortsatta existens. Arbetsbinas ålder växlaemellan 7 — 8 må nåder under den kalla årstiden och 0—8 veckorunder de brådaste sommardagarna. Drott- ningen kan bli 4 å 5 år.Alla viseriktiga bisamhällen börja sålunda i slutet af mars få enmycket ömtålig del af sin lilla stat, nämligen yngelredet, till enbörjan helt litet i biklungans midt, där högata värmegradenråJer, men under normala för- hållanden tillväxande periferisktdärifrån dag för dag. Under det solen cirklar ut allt vidare rin-gar på bimlahvalfvet, börjar eå småningom den nyvaknade naturen iform af frömjöl i basselbuskarnas och alarnas stindarkno] par dukaåt bina sitt fria och rika bord. Det tillväxande yngelredet kräfvernu icke blott mycket honung — under en vecka på våren förbrnkasmera honung än under en månad på vintern — och mycket frömjöl,hvaraf i höstas för kommande vfirbehof magasinerades lämpligareservförråd i kuporna, utan äfven vatten, så mycket vatten, atthonungen, som vid cell lockens aftäckning kan upptaga från luftenhälften af sin egen vikt därntaf, icke vill förslå förändamålet. Framför kupan har solen kanske värmt upp luften till-j- W a 12" C, medan tern peratnren i skuggan kanske ej når upptill < a 7 grader. Bina, som trängta efter vatten, lockaa ut, menotaliga arbetsbin, som flyga ut så mun tert och oförväget, kommaaldrig igen. De bli borta och förfrysa på den kalla marken. F.erabin afgå, än nya komma till, och »vå- ren dräper flera bin änvintern». Därför blir ock enligt ett annat biodlare-ordspråk »ettrbi mera värdt än 10 sommarbin». Det gäller att förebygga dessaför tidiga, skadliga ntflygningar. Detta sker genom att aörja förvattentillgång inom bostaden och genom skuggning för flestrenjämväl efter rensningaflykten, så länge det är möjligt atthålla bina inne. I ramkuporna borttagas vid första lägligatillfälle alla öfverfiödiga kakor, som bina ej upptaga, isynnerhet mögliga sådana och drönarekakor. Genom en sådaninskränkning af rummet blir det lättare för bina att hålla denför yngelntvecklingen nödvändiga värme graden, och samhällettillväxer snabbare. Dock får man akta sig väl att blotta samhäl-lena på förråd. Minst 3 kg. måste ett sam i.alle ha för attkänna sig modigt nog att ge full fart åt yngelansättningen. Del äraf tvenne Bkäl farligt att rota i ram- kuporna för ingåendeundersökning vid denna tid. Bli bina upphetsade eller oroade underden första vårtiden, bruka de anfalla och ned- sticka drottningen.Biodlaren kunde annars tycka, att bimam- mas lif vid denna årstidborde vara särskiidt jespekteradt af hennes barn, emedan fOrlu stenaf detta under våren är oersättlig och liktydig med samhälletsundergång. För det andra är ynglet lätt förkyldt, och då kommerbipest, den allra värsta historien. Ett samhälle, som på ett ellerannat sätt förlprat sin drottning, bör dock genom före- ning medett viccriktigt sådant komma till nytta. Därom skall vidare isammanhang med anvisningar om öfriga operationer med- delas iföljande artikel. Samhällena hållas väl ombonade och tillförebyggande af tjufveri minskas flyghålen 4 tlli a G cm:s bredd,så snart bina liyga ut. __________Sang
Titel: Kalmar
Datum: 1906-04-02
För biodlare.
III
Förening af bisamhällenpå hösten, k, äl något år en sådan blomrikedom Adanalstringaifver i hela naturen försport! -, b ir nu genom de ännu islutet af skör demånaden tätt och jämnt fallande regusku rama törlandimancen i allmänhet cch föi biodlare i synnerhet ettpröfningeiiB år. På de flesta ställen i dessa bygder habtOJsvärmat synnerligen lifligt -kn hel n.ängd nya samhällen haställts upp ocb äro full; ömma på honung .ast de tidigaste svannma och sådaiu hällen, som ej svärmat ha några förråd Till följdaf hela växtligheten: försenande kan man ftnnu hoppas något afljungdraget, för så vidt den efterlängtade sol- värmen slutligenkommer med en sensorn mar, men i allt fall torde den blifvamie höstgallringen af bisamhällena i år bli särdeles våldsam. I ställetför den barbariska cch förlustbi gande slaktningen afhalmkopeeamhfillena t drag! kall här angifvas ett bekvämt nytta afsamtliga de bilif, som nu l dylika boningar i bigårdarna, undersamtidig erforderiig minskning af antalet bisamhällen iiomhufvudregel i blodlingen gäller, att en- dast samhällen »it lunt/a /)■■'/ ingår äro lämp- liga till öfvervintring. Deafsvämiade mo- derkuporna och eftersvämiarna ifrån ue-sa — desenare i den mån de äro i det närma- ste fullbygda -- passafördenskull bäst tiil att öfvervintra, emedan båda slagen ha ungadrottningar, födda under sommaren. Vid utgalhingen af bisamhällenpå hö; är det därför skäl att i första hand gå löst påsådana, eom hsfva de ■lida (sämsta) drotfc ningarna. Dessasamhällen, för eå vidt dt betinna sig i halmkupor, böra strax vidljung dragets början eller åtminstone i god tid före dess slutaftrummas. hvarefter deras drott- ningar lätt kunna uppletas ochborttagas ssuit bimassan förenta med ett näistfiende sam- hälle,som lämpar sig för öfvervintring. Sluten trumning ar bäst viddenna årstid. Det samhälle, som skall aftrummas. ställes upp- ochnedvändt i en bänk eller att man kommer åt att bänka eller påkupan i närheten af toppbålet, vänd tomkupa fastsättes med någraträspetor e::er ståltrådshakar ofvanpå trumkupan kring kupornasförenineställe bindes något i kraftiga elag i i undre kupa ianflytt
närhete börja bina aniupp i den öfre utföras med blotta händerna par kfli par,fortsattes, bvarund si»; uÄ^ot uppåt med trumela; en kvart äro detle-ta bina up Öfverkupau. som nu innehåller bimassan, tages saktaaf, vändes upp och ned och gif- ves en stöt, eå att bina ramla neiåt toppen Härefter sträfva de att taga sig uppåt kan- terna igen.hvarvid diottningen brukar bli lätt åtkomlig och kan borttagas ochdödae. Kupan med trum&värmen uti rättvändei därefter på enbotten och ställes på barnbi- nas gamla plats. Efter ungefär enhalftim- nu-s förlopp, ibland något kortare eller längrt tid. gebina tecken till viselöshet. i det dt letande springa oroligaomkring på flustret. Just då har biodlaren dem alldeles i em band.Omedelbart ställes deras ilusterbräde intill den närstående föröfvervintring afeedda ku- pa, med hvilken man tänker förena dem.bina gå pjälfmant in där ocb förena sig undantagsl
lan proppen uttagitepHrrgaller lagts Öfver propphålet föi Ira drottningen att gå uppoch lägga ägg skattkupan. hvilket den dock vid sen åretid i alltfall icke brukar göra. Det förenade samhället bör etällae midtemellan de platser. !e båda kuporna förut intagit, Bå vida dertått , fall är sådan förening som den nämnda fullt lämp- vT.o. m. 3 sam stående kupor kunna staplas ihop ocb förenas till ettsamhälle;. Fördelarna af en sålunda utförd operation o: 1] yngleti skattkupan kryper småning- a ut och i stället blir denna, såvida näm- ligen drag tinnes, fylld af honung, — i mot- satt fallbäres den honung, som möjligen re- finnea där, ned i undre kupan —; 2; alla de bin som med besvär och kostnad blifvit uppfödda, kommatill nytta och behöf- j slaktas och förgöras, hvarvid ej hellerhonungen blir 8' efter ekattkupam undersättande af en krans) har mani den kvarstående kupan ett med ang drottning för- sedt. mycketInrikt samhälle, som ger löfte ett godt arbete följande vår ochsommar och tidiga svärmar. iurligtvis går det också att i ettbalm- kupesamhälle, hvars bin jämte kakverk och honung man villbehålla för öfvervintring, införa ny drottning jämte bin påsådant sätt. att samhället aftrommas och drottningen bort tagesBom nämndt, hvarefter samhället med den drottning, man villtillsätta, likaledi trimmas och båda trumsvärmarna samtidigtnedtdås : förenämnda kupa.
Titel: Kalmar
Datum: 1907-08-28
För biodlare.
IV
Om bipamhallenaeinYlntring, En större procent af de samhällen, s öfrlgt denna höstära dugliga att invintra för att därmed grundlägga nästkommandeårs bi- odling, sakna förmodligen härför tillräckligahomtngsförråi. Detta är dock en sak, Bom står att hjälpa förden som vågar offra er- forderligt kapital och arbete. Under sjalfvavintermånaderna, nov.—febr.. förtär ett bisamhälle ej mycket,låt oss eäga 3 å 4 kg allt efter sin bietyrka. Få våren däremotOkas foderåtgången allt mer för hvarje m&nad. Då fodringunder den tidiga våren oftast blir oroande och mattande för binasamt ännn mera besvärligt för biodlaren bör intet sära hälleinvintras med mindre än 8—12 kg. för- råd allt efter bimasBanastorlek emedan er- farenheten visat att denna fodermängd är ungefärhvad eom behflfvee till dess vårdra- get blir tillräckligtgifvande. För binas ttnferbehof ftr lämpligt tillredd och i rätttid infodrad sockerlösning fullkorn - ligt lika t)ra som den bästahonung. Vissa honnngseorter ha somliga år benä- genhet att hårdnaoch sockra alg i cellerna. I förhållande till dessa ärsockerlösningen ett pålitligare foder, emedan den alltid ger binatillgång p& det för dem under vintern utifrån oåtkomligavattnet. Det Kr fördenskull en klok åtgärd att gifva äfven desamhällen, eom ha tillräckliga för råd, ett eller annat kg.sockerlösning extra, emedan detta förebygger vattenbrist och be-tryggar en lögn öfvervintnng Sockerfodret bitr hälften billigareän ho- nung hvarför alla skäl föreligga att ersätta brittandeförråd med sådant. Höst foder af aocker tillredes sålunda: Bästahvitt socker, topp- eller kross-, upplöses i vatten — till 3 kgsocker tagas 2 å 27* liter vatten. Lösningen får koka upp ochskum- mas väl, eå att det nltramarinblå färgämnet aflägsnas eåvidt görligt. Den bör koka i 5 minuter. Ett kg. pr dag och samhälleär ordinarie ranson Fodret bör endast gifvae mot afto- nen förundvikande af tjufveri, hvilket på höstsidan är lätt attframkalla. Vid stark födring är bäst att sätta en krans underhalmkupan samt gifva fodret i bleck- bnnkar med en träskifva tillflytare, att ej bina må dränkaa. Man kan då gifva störreportioner åt gången. Många sorters foder- apparater finnas föröfngt både för halm- och ramkupor. Mot elutet af en starkarefodring gifvas några små satser med ett par dagara mellan- rum, pådet att bina m& eggas till att för- segla det indragna fodretväl. Hvad ramkupan beträffar, gäller att tillse, det fodret blirriktigt plaeeradt. Under vin- terhvilan sammandraga sig nämligenbina till en tät klunga och taga alltid sitt vinternäste pfl dekakor, där de sist hade yngel. För- denskull böra yngelramarnaplaceras 1 sam- hällets midt och därefter tillses att förrådet ide 3 mellersta kakorna kommer att utgö: 1 å l'/« kg. pr hvardera.De yttre kakorna böra helst vara fyllda och täckta. Kakverketsstorlek bestämmes af bii där bygget är rörligt. I medio afseptember böra bina i ramkuporna belägra alla kakorna. Kan blmassanej upptaga 5 å 6 normalkakor vid denna tid, är samhället förBvagt al vervintra i det fria och bör förstärkas trumbin ellerförenas med ar Mera än 10 a 12 kakor torde ej för något fallbehöfva användas Halmkupesamhällen, som ej ha byggt till */•«är bäat att kassera för invintring. De skalle komma att må illaför vintern, och om det lyckades att bärga dem till våren skullede nästa år bygga en myckenhet drö< narvax. Från en mycket högkupa skällt man ju dock kunna skära bort ett par tre halmringar, såvida den ej vore för god atl stympa. Att bygget ej räcker alldelesned tUl hAlnen är däremot mycket fördelaktigt Aro kuporna alldelesfullbyggda, lyckas öfvervintringen bäst, om man skär bort detallra nedersta a* kakorna eller sätter under en lfig krans, gemi snbrädkrane. Om på bottnen lägges ett styft papper, bli rensningenmycket lätt att verkställa vid ut vintringen. Ju tidigare binainvintras, ju bättre. Före denna månads slut bör allt egentligtarbete med deraa inre angelägenheter vara undan- stökad t. och denhufvudsakliga fodringen helst vara slnt strax efter media afVinterpackningen i ramkupoma. skild sådan användes kan påläggasFör halmkupan utgör den vanliga halmhat ten ett tillräckligt ochbra skydd äfven fö vintern. Ett ytterhus är snyggare. Om bA dantanvändes bör man ej stoppa emellar huset och kupan, ty därafalstras fukt och mögel. Till ofvanpackning för ramkupi das medfördel hackelsemadraseer. Den bör ej göras för tjock, om meravärmebevarande ting, såsom täcken eller dyl. begagnai Iflnstermynningarna insättas Btåltrådsspi raler till skydd motgnagare, om flustren Bå höga, att de kunna komma in. Sanoj
Titel: Kalmar
Datum: 1907-09-18
För biodlare.
VI
Om honungsskörden. Åretssoliga, varma sommar, har litet hvarstädes i bygderna framalstrat enrikedom af bisvärmar. Äfven honungsdraget har, där icke torkangjort sig för kännbar, varit ganska gifvande, fastän en stor delaf den tidiga sommar-honungen torde ha förbrukats af bina själfvavid uppfödandet af de nya bina. Antingen honung eller bin gällernämligen som allmän regel i fråga om biodlingens resultat, ehurudet ju, vid halmkupebiskötsel åtminstone, oftast blir något afhvartdera. Ramkupisten, som sträfvar för honungsskörd påbekostnad af samhällenas förökning, inskränker yngelansättningenmedelst spärrgaller för drottningen under ortens hufvuddrag. En afde biväxter, som i vår ort och i hela vårt land lämna hufvuddrag,är som kändt ljungen. Minst tre fjärdedelar af Sveriges helahonungsproduktion stammar från de små anspråkslösa blommorna åljungfält. I kvalité är dock ljunghonungen betydligt underlägsenför- ocb högsommarhonungen, hvilken i marknaden betingar afsevärdthögre pris. Hallonhonungen anses bäst, därnäst klöfver- ochlindhonung. Den slungade honung, som salubjudes, brukar ju dockklassificeras blott i tvänne slag: sommarhonung och ljunghonung. Denkramade honungen blir aldrig fri från vax. Ju mera honungskakornauppvärmes vid urkramningen, desto lättare går denna för sig, mendesto mera vax följer med. Förstår så icke heller biodlaren attafskilja frömjöls- och yngelskakorna, utan rör ihop alltsammarshelst efter föregående svafling det hela i stället gör honung envidrig soppa, bestående af svafvelsyrad honung, frömjöl, krossadebin och yngel samt vax. Ett sådant mixtum compositum ställerhonungen i vanrykte och borde vara förbjudet att afyttra. Vidförståndig och noggrann behandling kan en kramad honungframställas, som i finlek föga skiljer sig från den själfruonaoch slungade. Viktigt är att honungen vid skördandet är mogen (afbina förseglad med vaxlock öfver cellerna). Omogen honung råkarefter någon tids förvaring i jäsning och surnar. Fullt mogen sådanhåller bättre om den förvaras i tättslutet kärl å varm, torrplats, huru länge som helst. Bleckkärl äro mycket lämpliga försådant ändamål men ej kärl af zink eller s. k. galvaniserad(förzinkad) plåt, emedan honungen följd af sin syrlighet anfräterzinken och skämmes. Oförtenta kopparkäl äro alldeles oanvändbaraäfven för kortare tid. Glas-, porslin- och lerkärl duga. Honung,som varit lagrad någon längre tid, hårdnar, kristallerar, återbringa den i flytande form, nedsänkes honungen, förvarad ibleckkärl, i gryta med vatten, som upphettas till högst 60 graderC. Högre värmegrad må man icke bibringa honungen emedan den dåtager skada och förlorar i arom och hållbarhet och kristalliserarsedant ojämnt eller alls icke. Kakhonung har föga marknad i vårtland, men är i England ocb Amerika den nästan mest använda formenaf honung. Dock förspörjes en tendens till efterfrågan äfven här,ej ovälkommen för biodlaroe, emedan ett lättare skördesätt afhonungen ställes i utsikt. Kakhonungen skördas bäst i småramarsectioner, hvaraf äfven namnet sections-honung. Dessa ramartillverkas af 4 mm. tjocka träspånor, hvilka vikas och hopfästaskvadratformigt. Orenad blomsterhonungi. >renadfrugthonung>, m.m. i den stilen tillhandahålles också af en del honungsfabrikanter.Dessa humbugsartade namn äro skyltar för en förfalskad vara, somantingen är endast konstprodukt eller också naturhonung medhvarjehanda inblandningar: rörsocker, invertsocker, glykos o. s. v.En gröfre förfalskning är tillblandning af mjöl i honung. Dennaär lätt att upptäcka, litet af varan lägges i vatten, då mjöletsamlar sig till bottnen. Förfalskad honung kristalliserar aldrig.Totalproduktionen af honung i Europa för innevarande år beräknastill cirka 80.000 ton.
Titel: Kalmar
Datum: 1906-10-31
