[OT] Hungrig, småätande...
Lotta B skrev:
-------------------------------------------------------
> Jag känner inte alls igen mig i att gå hungrig
> när jag har gått ner lite i fettmängd,
> tvärtemot har jag ätit rätt mycket fast rätt
> mat då. Är hungerkänslor jämt nåt man
> "skaffar sig" genom att äta fel/jättemycket
> eller? Eller skiljer det sig åt så mycket mellan
> olika personer. Jag har alltid snabbt blivit
> hungrig men aldrig haft lust att äta väldigt mkt
> på en gång. Intressant det där
Jag tror att det varierar mellan olika personer och även olika perioder i livet hos samma människa.
Jag tror att vi själva vet vad vi behöver och inte behöver, fast det är lätt att blunda för vad som är rätt och fel. Att småäta kan både vara en vanesak och även till följd av hunger samt båda kombinerat bara för att komplicera till det:-)
Alla i min familj/släkt är överviktiga utan jag. Det kan ju inte vara jag som har någonsorts gen som gör att jag inte blir tjock, utan jag tror det har att göra med att den energimängd jag får i mig motsvarar den jag gör mig av med. Som sprockets sade så är kvällen den tid på dygnet då den största energimängden intas i form av bla godis,chips,läsk mm. Mycket enkelt att intala sig själv att inte äta istället efter ett visst klockslag:-) Samt ha fasta tider då man äter.
Att gå ner i vikt är vansinnigt mycket psykologi. Om det bara är maten så är det ju rätt enkelt. Vi lär oss o skolan om tallriksmodellen mm. Det gäller att man som individ bestämmer sig för att gå ner i vikt. Ungefär som att sluta röka. Varför lyckas bara vissa?
Min familj bokstavligen talat trycker i sig maten och känner sig i princip aldrig bekvämt mätta. Det blir trötta och hängiga efter att ha ätit. Så behöver de lite socker/kaffe för att bli pigga igen. Vad har ni för erfarenheter med det?
Äta gör man, ändå dör man ;-)
-------------------------------------------------------
> Jag känner inte alls igen mig i att gå hungrig
> när jag har gått ner lite i fettmängd,
> tvärtemot har jag ätit rätt mycket fast rätt
> mat då. Är hungerkänslor jämt nåt man
> "skaffar sig" genom att äta fel/jättemycket
> eller? Eller skiljer det sig åt så mycket mellan
> olika personer. Jag har alltid snabbt blivit
> hungrig men aldrig haft lust att äta väldigt mkt
> på en gång. Intressant det där
Jag tror att det varierar mellan olika personer och även olika perioder i livet hos samma människa.
Jag tror att vi själva vet vad vi behöver och inte behöver, fast det är lätt att blunda för vad som är rätt och fel. Att småäta kan både vara en vanesak och även till följd av hunger samt båda kombinerat bara för att komplicera till det:-)
Alla i min familj/släkt är överviktiga utan jag. Det kan ju inte vara jag som har någonsorts gen som gör att jag inte blir tjock, utan jag tror det har att göra med att den energimängd jag får i mig motsvarar den jag gör mig av med. Som sprockets sade så är kvällen den tid på dygnet då den största energimängden intas i form av bla godis,chips,läsk mm. Mycket enkelt att intala sig själv att inte äta istället efter ett visst klockslag:-) Samt ha fasta tider då man äter.
Att gå ner i vikt är vansinnigt mycket psykologi. Om det bara är maten så är det ju rätt enkelt. Vi lär oss o skolan om tallriksmodellen mm. Det gäller att man som individ bestämmer sig för att gå ner i vikt. Ungefär som att sluta röka. Varför lyckas bara vissa?
Min familj bokstavligen talat trycker i sig maten och känner sig i princip aldrig bekvämt mätta. Det blir trötta och hängiga efter att ha ätit. Så behöver de lite socker/kaffe för att bli pigga igen. Vad har ni för erfarenheter med det?
Äta gör man, ändå dör man ;-)
Senast redigerad av en moderator:

