SLI sa:
Luthman Photography sa:
Hur man upplever det beror nog på rätt mkt hur man är som person också. Är man van vid att bli omhändertagen och lite bortskämd så är det klart att man uppfattar strikta regler och lite mer kompromisslöshet som hårdare och kanske mer svårhanterligt. Medan om man är mogen nog att förstå syftet med hur saker fungerar kanske man inte tar lika illa vid sig.
Vilket konstigt inlägg av nån som inte gjort lumpen!
Vi som var spanare var utvalda till det, och vi var varken bortskämda eller omogna.
Jag valde att spela med. Om luckan inte var perfekt städad, och befälet sa "40 armhävningar", så gjorde jag 40 armhävningar. Inte 39½. Det var enklast så. Hur skulle du "som person uppleva det"? Skulle du "ta illa vid dig", Luthman Photography?
Om förstudien av investeringsobjektet inte är perfekt utförd och min chef säger "40 armhävningar", så... nä, så funkar det ju inte.
Gjorde grundutbildningen 1998 i flottan. Fick lära mig allt om ludermässighet och sittkissande fjollor. Hela verksamheten var en sluten verkstad för svåranpassade individer som inte skulle klarat två veckor på den reguljära arbetsmarknaden. Varken under mönstringen eller utbildningen sades ett knyst om krigsuppgifter, det handlade bara om att lyfta ut en generation ungdomar ur arbetslöshetsstatistiken. Kan inte tänka mig att någon av oss på förbandet blev krigsplacerad efter utbildningen, det fanns till att börja med inga krigsförband att placera oss i. Vi var bara grå arbetskraft. Man hänvisade istället till rent metafysiska värden, det skulle på något vis vara "meriterande" att ha gjort lumpen. Ett totalt slöseri med ekonomiska och mänskliga resurser. Jag säger inte att Sverige inte borde ha en kompetent försvarsmakt, men det var helt rätt att utplåna den lekstuga som bedrevs på 1990-talet och istället börja om från noll.
Lärde mig en användbar grej: att vänta i timmar.
