Äh jag vet inte, verkar inte så enligt internet. Men min upplevda känsla är absolut att det gick betydligt enklare.
Lösningen är att inte ta i så mycket. :) Funkar för mig (plus att jag värmetränats genom jobbet)! Nä, det är inte kul att svettas/gå varm. Och vissa svettas ju mer/mindre än andra.Ja, jag tycker också det går lättare att hålla ett högt tempo på löpband vs utomhus även om jag kör väldigt lite löpband (huvudorsaken är att jag tycker det tenderar bli en väl varm svettfest så fort man ökar tempot). Generellt sett avskyr jag konditionsmaskiner på gym eftersom det oftast blir för varmt/svettigt när man börjar ta i (möjligen svettas jag mer än genomsnittet dock). Avsevärt enklare hemma under tex Zwift eftersom man då kan ha korsdrag och fläktar etc framme hur sjutton man vill. För mig är det ett totalt mysterium att såpass många föredrar tex spinning pass i grupp vs Zwift, usch och fy. Svetten sprutar i gruppform, huva.
Lite är det viktiga ordet här. Det krävs en ganska hög löphastighet för att det ska göra en skillnad att bry sig om som motionär.
Ja, men jag tycker nog det är svårare att hålla uppe kadensen när man springer lite lugnare så det kanske är bra att träna på?
Obs: Jag är ingen kadensexpert whatsoever men min kollega på jobbet (en mycket rutinerad rackare som gjort maran under 3 etc) har tryckt på detta en del. Sedan har jag ingen aning om det blir annorlunda för långa personer. Garmin brukar visa att jag springer på runt 178-180 spm när jag ligger på lite drygt 4 min tempo och ca 169-170 när jag springer i cirka fem min / tempo. (Så möjligen lägre spm ju långsammare tempo.)Stegfrekvens är mer ett resultat av energiinsats och löpstegsteknik, än ett självändamål. Med det sagt så får de flesta en stegfrekvens på säg 175 och uppåt med ett bättre (energieffektivt, skaderisk) löpsteg. Så gå efter tekniken först, sen märker du kanske (antagligen) att det resulterar i en högre stegfrekvens. Löpband har fungerat bra för mig i omskolning/återskolning av mitt egna löpsteg, det är lätt att få till ett störningsfritt fokus. Bäst har dock löpbana varit.
Att videofilma sig själv är ett jobbigt (mentalt, att titta på efteråt) men bra sätt att ta sig ur missförstånd om vad man faktiskt gör.
Inte nödvändigtvis att hitta smådetaljer att fila på (det gör en professionell löpcoach bättre) men för att bara få en första insikt i "Men sådär gör ju inte jag! Va, är det där jag?!" Själv tyckte jag att jag var "energieffektiv" med min armar, tills löpcoach tyckte jag skulle röra mer på dem (låta de gunga med mer naturligt). Tyckte jag ändrade mig och kastade armarna omkring mig, men fick samma feedback. Fick se inspelad video och jo, jag hade gått från 10 till 40% av vad som nog är rätt armrörelse (för mig).
Jo, det är ju dels individuellt vad som är bäst för individen men också den klassiska, eviga, svårbesvarade "...men hur snabba hade de varit med annan teknik?"
En kompis videofilmade mig för några år sen... Huga! Bra att vakna upp, men på DET sättet!? Nästan elakt!Att videofilma sig själv är ett jobbigt (mentalt, att titta på efteråt) men bra sätt att ta sig ur missförstånd om vad man faktiskt gör.
Jag faller fortfarande tillbaka i för frusna armar när jag blir trött/det går långsamt, funderar på att bilda "T-Rex Runners Club" med andra liknande löpare.
(Jag är ingen förespråkare av kraftig aktiv armföring generellt vid motionslöpning, men det finns gränser på hur spända och tryckta mot bröstet de ska vara för ett bra löpsteg, och jag var definitivt låångt ut på ena sidan spektrat tidigare. Men helt okänt för mig innan jag såg det med egna ögon med en video.)
De har nog bra syreupptag också. Och hittat SIN löpekonomi. Tycker skillnaderna i löpstil är intressant när man kollar på stora tävlingar. Det går helt klart snabbt med olika stilar. Alla stilar ser bättre ut än min (behöver jag nog inte tillägga).
Du har säkert rätt utan vetenskapen, nu har jag inte kört så mycket intervaller efter nyår. Men fokuserade mycket på det som tempoökande träning innen dess, men där blev bålstyrkan styrande för mig. Jag klarade inte att hålla hållningen när jag tryckte på ordentligt.
Om tävlingsfarten är snabbare än vanlig distansfart så är väl intervaller i någon form det som behövs? För att samla tid i det tempo man tänker sog att hålla. Att man skulle klara ett högt satt mål på 10k med bara zon 2 har jag svårt att tro..Jag börjar bli lite skeptisk till löpintervaller generellt men det är väl åldern.
Mina tankar:
1. Jag upplever det som att skaderisk, tex risk för sträckningar och sådant går upp enormt under vissa typer av intervaller. Risken blir större ju kortare ju mer hysteriska intervaller det är.
2. Vad har jag egentligen för ambitioner? I år är mitt mål att klocka någonstans mellan 2:20 - 2:30 på Lidingöloppet 30 (det landar sannolikt runt 2:30 om jag inte har ett riktigt bra år). Men behövs egentligen intervaller för detta under förutsättning att jag regelbundet tränar på kuperade rutter? Kuperad terräng blir ju i sin tur ändå på sätt och vis i sin natur intervall-lik?
3. Om jag nu eventuellt vill försöka springa snabbare på milen igen så bör det ju rimligen räcka med 1 km "intervaller" (vet knappt om man ens behöver kalla det för intervaller, låång intervall i så fall).
Jag är skeptisk men vad säger ni andra med koll?
Jag börjar bli lite skeptisk till intervaller generellt men det är väl åldern.
Jag är skeptisk men vad säger ni andra med koll?
1 k intervaller klarar jag åtminstone av utan att gå sönder, allt snabbare är lite mera hmmm "spännande".
Men jag kommer absolut inte kunna hålla 4 min tempo (eller lite drygt) på LL 30 som jag kanske kan klara på 10 k plattlöpning (runt ca 41:00 - 42:30, typ). Så frågan är om jag inte får avsevärt bättre effekt av riktigt kuperad träning vs att härja runt i 4 min tempo under 1 km bursts, jag vet inte. (eller annars är kanske det tråkiga svaret att båda är bra)Ja finns ju en term för det: fartlek1 k intervaller klarar jag åtminstone av utan att gå sönder.
Men jag tycker samtidigt kuperad terräng blir lite intervallbetonad av naturen, det blir åtminstone väldigt varierat sett till hur man anstränger sig. Dock självklart beroende av hur mycket eller lite man tar i.
Det där håller jag med om egentligen, men resultatet uteblir om man inte trycker. Jag har svårt att ta en tempoökning mitt i en runda för att pusha mig och det förstör resten av sträckan.
1 km tar väl för många ca 4 min och fyror är ju klassiska intervaller. Dock är de jobbiga, så jag väljer oftast kortare intervaller, bekväm som man är. 200-/300-/400-metersintervaller är mer överskådliga och känns lättare att ta sig an för mig.
Absolut klokt att tänka på skaderisken, men tror baserat på det jag läser hur du verkar träna att några intervaller inte kommer att utsätta dig för onödig risk, men istället för att foksuera på alltför höga farter kan du köra lite längre intervaller (men lugnare), speciellt om du siktar på att köra LL (eller andra långa lopp). Att köra naturliga intervaller baserat på terrängen är ju också bra men risken är att du får lite onödigt mkt vila ibland eller inte tar i tillräckligt för att du ska orka hela passet (vilket jag har full förståelse för).1 k intervaller klarar jag åtminstone av utan att gå sönder, allt snabbare är lite mera hmmm "spännande".
Men jag tycker samtidigt kuperad terräng blir lite intervallbetonad av naturen, det blir åtminstone väldigt varierat sett till hur man anstränger sig. Dock självklart beroende av hur mycket eller lite man tar i.
bra råd! På jojo temat kan jag tipsa om att läsa / lyssna lite på Steve Magness och "flux training" konceptet som bygger på att man pulserar hela tiden först lite över så man börjar bygga upp laktat och sen går man ner lite grann till en intensitet där man börjar kunna använda laktatet som bränsle igen och flushar ut det laktat som bildats. Sen håller man på så en given tidsperiod i syfte att bygga upp förmågan att kunna hantera laktat mer effektivt och således vara bättre rustad för eventuella ryckigheter i ett lopp respektive kunna hålla en högre fart över tid.
Jag och två kompisar satte under pandemin igång och körde rätt hårda intervallpass tillsammans varje vecka under lunchen. Jojo-passen skulle jag vilja påstå var de som hjälptes oss mest att bli snabbare (alltså inte toppfartsmässigt utan snitthastighetsmässig på 10/21/42km). Samtidigt var jojo-passen bland de jobbigaste jut pga utebliven lugn vila.
intressant pass! I sammanhanget: vad var ungefärlig 10k-fart för er? Tänker att det är skillnad om det är 3:10-3:30 eller 6:00-6:20 som man växlar mellan. Det första märker nog löparen mer än det senare.
Det är inte bata i huvudet. Du byter delvis energisystem. Men det kommer bara kännas lättare en liten stund om du ökar.
Vi tre var rätt likvärdiga på milen, strax under 38min på 10k, så för passet ovan körde vi oftast följande farter: 3min @ 3.50/2min @ 4.20/1min @ 3.40/2min @ 4.20. Vi körde alltid utomhus, oftast runt Södermalm i Stockholm som är platt men lite småhinder här och där (gångare, någon gata, lite grusväg etc) så självklart låg vi ju inte helt slaviskt på rätt fart men grunden var som ovan. Ett tips är att lägga in passet i klockan så man slipper ha koll på vart i passet man är.
Ska inte uttala mig om trail gynnar löptekniken eller inte men min konklusion är ändå att traillöpare kan bli riktigt snabba på asfalt då de ofta har bra styrka i ben och bål och när de kommer ut på hinderlös platt asfalt går det lätt och de kan hålla bra fart.. Detta gäller kanske bara oss motionärer, när vi prata eliten är det nog annorlunda. Finns å andrasidan några orienterare som är ruggigt snabba på plan asfalt...
