Grymt jobbat
@Mini_me! Tuff första mara.
Ska se om jag kan få ihop något sammanhängande om min tur också..
Klockan ringde halv två. Försökte lista ut om det var tidigt eller sent medan jag packade på mig alla grejer som skulle med på ryggen och till dropbagen. Sen var det bara att knalla iväg till torget där bussen gick en timme efter väckning. Gick smidigt och med många bussar, så det var rätt luftigt. I alla fall i min buss så fick man ett eget säte.
Efter tre kvart eller så så kom vi fram till Lövåsen där starten skulle gå. Lite huttrande och käkande hanns med innan det var dags att gå en gemensam kolonn längs marschaller till starten där det sjöngs och kullades innan startskottet gick.
Starten gick i trädgränsen, så det började med fem kilometer över kalfjället. Bitvis stenigt, men såhär tidigt i loppet var det löpbart utan bekymmer.
När man kom ner i skogen bjöds det på mestadels fin stig fin stig medan solen höll på att gå upp fram till första kontrollen vid 15 km. Det blev ett snabbt stopp för att fylla på vätska innan det bar av igen.
Direkt efter kontrollen var det en kilometer eller så grusväg modell jeep innan det bar hyfsat brant och stenigt upp och ner för nästa kulle, dagens första rejäla gåbacke på uppvägen, för att sedan landa i ett lårdjupt vad vid halvmaran ungefär. De hade spänt upp rep, men jag sprang med stavar så jag körde på dem och det var inga bekymmer med dagens vattenflöden. Jag var där och rekade i början av sommaren och då var det lite mer sketchy, men det kan ha berott på att de drog banan bättre än där jag gick över också.
Efter vadet så var det slut på stig för ett tag. Mestadels hyfsat lättsprunget ris blandat med lite sumpmark i ett par kilometer innan vi kom ut på ett fyrhjulingsspår som vi följde-ish genom 7-8 kilometer ospångad myr. Det sliter lite när man har tyckt loss foten typ var tredje steg i några kilometer, både fysiskt och mentalt, men jag var fortfarande rätt pigg och tog den tid jag behövde för att inte bonka senare.
Vid 32 kilometer blev det grusväg. Skönt med lite lättsprunget. Mindre skönt med typ fyra av sex kilometer spikrak slakmota. Men framåt gick det till den andra kontrollen vid 38 km som även var dropbag-station. Bytte ut kläder för fem grader på morgonen till de förväntade 16 grader på dagen och kom iväg efter en tio minuter eller så. De bjöd även på linssoppa, men tyvärr hade det gjort kaos med min redan knasiga mage, så det fick vara.
Ut från stationen blev det propagandastig, lättsprunget och svagt utför i några kilometer innan stigen mer eller mindre försvann och det blev till att bara följa snitslar och de markeringarna som fanns kvar efter stigen som inte gjorde det. Det var också rätt stenigt bitvis, så i kombination med distansen som vi hade hunnit med så började tempot dala lite. Några kilometer innan nästa kontroll vid 50 km blev det dags för några kilometer badning i myr igen. Stor eloge till funktionärerna som höll god min trots att många löpare var lite gnälliga över väntan i marken den sista biten. Det märktes att en del började bli lite slitna, om vi säger så.
Sen följde några kilometer som jag inte minns så mycket av, men jag började märka att de där uteblivna långpassen hade uteblivit, svagt uppför upp på kalfjället på mestadels fin stig innan vår bana gick ihop med 45an vid för oss 56 kilometer. Det ligger ju i sakens natur att startfältet hinner glesa ut sig lite på den sträckan, så det var skönt när det blev mer folk. Folk som dessutom både var pigga och snabba, samtidigt som stigen blev mer lättlöpt igen. Jag hakade på ett tåg med glada 45or och höll rätt god fart en bit ner för fjället innan jag tappade det I en uppförsbacke. Bättre att göra sitt eget lopp än att kämpa med näbbar och klor för att hänga kvar.
I botten på backen ner för hade invånarna i fäboden en inofficiell vätskekontroll. Sjukt trevligt och bra eftersom det till nästa officiella kontroll vid 62 km var rakt upp till ryggen på Nipfjället. Sten och lera blandat i över 45 graders lutning är fest för benen efter sex mil. Var än en gång mycket tacksam över stavarna. Annars hade det tagit en evighet upp. Och förmodligen hade jag ramlat ner igen ett par gånger också.
Väl uppe på toppen var det kontroll igen, men nu med även löpare från 27 km- banan och således en massa coronakö. Som tur var hade jag ju fyllt på nedanför backen, så efter viss tvekan skippade jag kontrollen då jag kände mig stressad över reptiderna. Något annat som kände vid tvekan var tyvärr benen som berättade att de inte tänkte vara med mer på förmodligen den finaste biten på hela banan, löpning i lätt nedförslut längs ryggen på Nipfjället så det blev lite löpning och mycket gång innan det brantade på nedåt igen i en stenig slänt ned under trädgränsen igen och näst sista kontrollen vid 73 km. Här någonstans i backen eller myrarna efter kom jag med hjälp av några 45-löpare med mer hjärna kvar än mig fram till att reptiderna nog skulle vara ganska lugna och att jag, som vanligt i slutet på en ultra, inte kunde räkna.
Eftersom vi nyss sprungit (nåja) ner så skulle vi ju så klart upp igen. Tre kilometer fest upp till Städjan. Här någonstans slutade jag bekymra mig om resultat och började bekymra mig mer om överlevnad. Men till slut kom vi upp över trädgränsen och såg högsta punkten samtidigt som det började flacka av lite.
Jag lät mig inte tänka tanken att stanna och fota som de flesta andra utan körde ner skallen och vände neråt direkt igen. Lättsprunget från början och sen stenfest ner under träden igen, igenom den första samlingen hus och första metrarna asfalt på hela banan innan det var dags för sista stationen vid 80 km i botten på Chocken-backen på Idrefjäll. Detta var också sista reptiden, så nu kunde man slappna av riktigt. Bestämde mig för att skita i tiden och ta det lugnt i sista backen upp över Idrefjäll, som var rätt snäll med grusväg det mesta, och ner igen till målet på torget i Idrefjäll. Har nog aldrig haft så svårt att ta mig NER för en grusväg som sista biten mot mål. Sög rejält i låren.
Orkade i alla fall jogga in nöjd och glad sista biten.
Sammanfattningsvis om någon orkat läsa ända hit så var det en tuff men fin bana som inte blev sämre av det fantastiska vädret under dagen. Ungefär en tredjedel vardera av myr, skog och kalfjäll och de flesta höjdmetrarna på slutet.
