Rydell skrev:
-------------------------------------------------------
> Hep skrev:
> --------------------------------------------------
> -----
> > Oskar skrev:
> >
> --------------------------------------------------
>
> > -----
> > > Grejen e ju att många tror att att "dem" är
> > den
> > > skrivna formen av "dom". D.v.s. de använder
> > "dom"
> > > i sitt dagliga tal och när de skall skriva
> > blir
> > > det "dem".
> > >
> > > Skulle jag tro.
> >
> >
> > +1 på det
> >
> > Jag har kollegor som konsekvent skriver dom
> när
> > de skickar mail internt, för att sedan ändra
> > till dem när de mailar kunder.
> >
> > Det där med att det är bättre att försöka
> > göra rätt kan jag hålla med om i många
> fall,
> > men inte om försöket leder till att man står
> > med brallorna nere på fel ställe. Testa hemma
> > och på polare (och på Happy), men skriv inte
> dem
> > där det borde vara de om man verkligen vill
> få
> > något sagt. Risken är för stor att texten
> > läses av mig eller någon annan surgubbe som
> inte
> > kan se förbi bristen, utan bara tänker på
> hur
> > obildad personen är.
> >
> > Så länge det finns såpass många som
> reagerar
> > på felaktigt användande av de och dem, borde
> det
> > ligga i den som skrivers intresse att det ska
> bli
> > rätt (dom är en variant av rätt). Vi blir
> > kanske lite irriterade, medan det är de som
> > skriver fel som blir ignorerade. Surt och
> > trångsynt, men likväl sant.
>
> Så det är alltså den med en kognitiv
> funktionsnedsättning som ska lära sig att skriva
> rätt? Om jag inte misstolkat det sista stycket
> fel. Om jag tolkar det rätt så är det samma sak
> som att säga åt en döv att lära sig att
> lyssna, att säga åt en en person som är
> förlamad att ställa sig och gå.
> Detta är saker som ej går att träna bort. :)
Om du tolkat fel eller jag skrivit klantigt kan vi kanske låta bli att fundera på. Nej, jag vill absolut inte att de som är dyslektiker på riktigt ska sluta vara det. Lika lite som att den som är döv ska lära sig att höra.
För att fortsätta jämförelsen med dövhet - det är stor skillnad på att höra och att lyssna. På samma sätt är det en stor skillnad mellan att vara dyslektiker, att stava som en kratta och att bara vara okunnig om hur språket funkar. De första två varianterna kan ofta med hjälp av datorer eller korrekturläsare blir väldigt bra skribenter eller författare, vilket det finns många bra exempel på, medan den sista varianten helt enkelt får "skärpa till sig" om man får uttrycka sig så.
Hoppas det blev mer begripligt nu vad jag vill få fram. Har man ett verkligt handikapp av något slag får man lära sig leva med det och hantera det på bästa sätt, men om det bara handlar om att man helt enkelt aldrig lärt sig att t ex skriva rätt är det en helt annan sak. Jag själv kan skylla en del av mina brister på ADHD, medan de flesta sakerna jag inte är bra på enbart beror på att jag inte brytt mig tillräckligt om att lära mig det eller tränat på att bli bra på det.
