Du vill bara vara tvärsöver (mot mig) och hålla med "dom" andra. :) Jag tycker ju det jag tycker. Det gör mig knappast benhård. Om "de" tycker annorlunda om "dem" så tycker jag fortfarande det jag tycker (om "dem"). Om "dom" tycker annorlunda om "dom" tycker jag det saknas nåt. Det blir platt. Ointressant. Kanske går det att vänja sig. Eller så tappar man nåt med detta ickeOrwellska "nyspråk".Jag har också en åsikt, men den förändras lite grand beroende på vad andra tycker. Som nu t ex, bara för att du är benhård i ditt tyckande om ”de” och ”dem” och att de ska vara kvar blir jag, som inte bryr mig särskilt om frågan utan försökte ge en historisk bakgrund, lika benhård i att de ska bort. Nu. Gärna i går. 😀
Du vill bara vara tvärsöver (mot mig) och hålla med "dom" andra. :) Jag tycker ju det jag tycker. Det gör mig knappast benhård. Om "de" tycker annorlunda om "dem" så tycker jag fortfarande det jag tycker (om "dem"). Om "dom" tycker annorlunda om "dom" tycker jag det saknas nåt. Det blir platt. Ointressant. Kanske går det att vänja sig. Eller så tappar man nåt med detta ickeOrwellska "nyspråk".
Vi kan ju programmera oss till en massa saker. Detta är enklare än mycket annat. Tycker att vi/oss tydligare visar skillnaden mellan de och dem. Ett språk utan vi och oss (som ersatts av ETT ord) är (i mina ögon) ett fattigare språk. Men, ja ba. Och Kashmirsocialist ba!Fast en stor skillnad med vi/oss jämfört med de/dem är att dem inte uttalas lika i talspråk, vilket jag gissar är bakgrunden till utvecklingen. Vi är liksom inte lika bra programmerade att skilja på de.
//Johan
Jag förstår din poäng. Min åsikt kvarstår trots den. Helt utan hänsyn tycker jag precis som innan. :) En debatt behöver inte alls vara ge och ta. Jag kan lyssna på argument OCH avfärda dem helt. Jag blir inte stött om nån inte tycker som jag (men jag vill gärna ha relevanta/faktiska motargument). Jag har diskuterat en del med bla nazister. Det finns inte mycket att ta till sig. Känner inte för nåt: "Vi möts halvvägs.".Men du kan omöjligt erkänna att jag har en poäng. Då är du benhård. Och då blir jag lika hård. 🤷🏼♂️
En debatt är ett givande och tagande. Det är det jag menar med att jag kan ändra mig p g a andras åsikter. Är det tvärsäkert och bom stopp så blir jag anti. Vissa åsikter tar jag istället till mig och då kan det hända att jag ändrar mig. Jag har sällan bestämt på förhand vad jag ska tycka - då blir debatten lite tråkig. Ett jävla pennfäktande bara. Men kan vara värd att ta ändå om den man debatterar med saluför ren skit, som främlingsfientlighet eller ovetenskapligt trams.
Jag förstår din poäng. Min åsikt kvarstår trots den. Helt utan hänsyn tycker jag precis som innan. :) En debatt behöver inte alls vara ge och ta. Jag kan lyssna på argument OCH avfärda dem helt. Jag blir inte stött om nån inte tycker som jag (men jag vill gärna ha relevanta/faktiska motargument). Jag har diskuterat en del med bla nazister. Det finns inte mycket att ta till sig. Känner inte för nåt: "Vi möts halvvägs.".
I detta ämne tycker jag att en "dom"-reform blir sämre. Det kommer (trots att jag verkligen, verkligen INTE vill hålla med Ranelid) att göra språket fattigare.
Och min åsikt är och förblir: språket blir fattigare. "De och dem" slår "dom och dom" med hästlängder. Det är inte livsviktigt med ett rikt språk (jag kan säkert kommunicera med grymtningar, armviftningar och emojis), men jag föredrar ett rikt språk. Trots att det är "krångligare". Jag tror dessutom det är viktigt att lära sig mer än man behöver. Hjärnan behöver sitt.Okej. En bra debatt är ett givande och tagande tycker jag. Jag vill alltid lära mig mer och förstå den andres bevekelsegrunder. Det finns nästan jämt något litet att ta till sig.
Nassar är oftast så hjärntvättade att det är meningslöst att debattera med dem, men som sagt: Man kan behöva ta debatten ändå.
ja för bövelen; återgå till fulla kasus, dativ och verb med pluralformer, nu genast. stoppa förfallet.
kan för övrigt rekommendera läsning av boken 'the unfolding of language'. där lär man sig hur språk historiskt uppstått, hur de bildmässiga beskrivningar som konstituerar ständigt nyflöde av nya ord och begrepp sedan likaså ständigt förenklas ( men det fylls på sas uppifrån).
hur ljuden också förenklas eller också bara förändras. vokalskiften. där jag är tillfälligt nu säger man t ex att man bor i astersönn. eller danskan som är på god väg göra sig av med konsonanter. det pågår en ständig förändring.
hur ord kommer att betyda sin motsats. hur isolerade språk tendensvis krånglar till sig, och hur förenklingen accelererar när ett språk börjar användas mera spritt som handels- och andraspråk.
läs och begrunda. de/dem är ett piss i mississippi.
en kex eller ett kex, det är frågan:)
nu har kungälvsfabriken stängt och flyttat till baltikum, så det återstår att se🤣
ser inte bra ut det här. inte bara språket förflackas🤪Baddarmaskinen finns kvar!
Att det inte stavas tjex är en språklig skandal (för de som inte kan uttala kex kex). Eller så ska kedja stavas tjedja. Språket är för svårt!Att det uttalas ”tjex” är i alla fall ställt bortom allt tvivel. 👌🏻
Du verkar bry dig tillräckligt för att försöka göra den ännu tråkigare. :)Happys tråkigaste tråd .... Vem fan bryr sig ...🙄
Är ni så här krångliga jämt ?
Det är väl dessutom någon form av grundläggande princip för att kunna föra mänskligheten framåt, tänker jag. Är vi ställer krav på oss själva och vår omgivning; att vi lär av det som har varit och att vi för varje generation blir lite bättre.Jag tror dessutom det är viktigt att lära sig mer än man behöver. Hjärnan behöver sitt.
En språklig förändring behöver inte per automatik försämra språket. Men i detta fall anser jag att det gör det. Det går att införa ett enklare "nyspråk" som i teorin funkar lika bra (bra är bra, varför ska andra ord för bra användas?) men det tar bort mycket av nyanserna och mystiken.Det är väl dessutom någon form av grundläggande princip för att kunna föra mänskligheten framåt, tänker jag. Är vi ställer krav på oss själva och vår omgivning; att vi lär av det som har varit och att vi för varje generation blir lite bättre.
Visst är det så, det hållet jag med om.En språklig förändring behöver inte per automatik försämra språket. Men i detta fall anser jag att det gör det. Det går att införa ett enklare "nyspråk" som i teorin funkar lika bra (bra är bra, varför ska andra ord för bra användas?) men det tar bort mycket av nyanserna och mystiken.
I teorin. Det har gått en rätt lång tid, men språket är inte enkelt. Språket förändras (eftersom miljön språket används i förändras) men stommen är kvar. Och när miljön/omvärlden blir mer komplex, och nya substantiv och verb uppstår, är det svårt att göra språket enklare. Svårigheten är snarare att språket ska hinna med och kunna beskriva/förklara miljön/omvärlden/verkligheten. Allt är inte enkelt här i världen. Om de och dem är ett oöverstigligt problem som måste lösas, hur gör vi då med alla riktiga problem?det är som sagt närmast en naturlag att språket förenklas med tiden. när nyanser då försvinner läggs det på förklarande omskrivningar.
Visst är det så, det hållet jag med om.
Språket är i första hand ett verktyg (och först i andra hand ett njutningsmedel). Det skall givetvis utvecklas, förfinas och förbättras. Men inte långt bekostnad av dess precision och möjlighet att erbjuda nyanser och skiftningar, det skulle begränsa oss som människor och individer.
Happys tråkigaste tråd .... Vem fan bryr sig ...🙄
Är ni så här krångliga jämt ?
ja, nya ord tillkommer hela tiden, och i en mycket snabbare takt än förenklingarna i själva grundspråket. ordmängden och deras precision blir allt rikare.I teorin. Det har gått en rätt lång tid, men språket är inte enkelt. Språket förändras (eftersom miljön språket används i förändras) men stommen är kvar. Och när miljön/omvärlden blir mer komplex, och nya substantiv och verb uppstår, är det svårt att göra språket enklare. Svårigheten är snarare att språket ska hinna med och kunna beskriva/förklara miljön/omvärlden/verkligheten. Allt är inte enkelt här i världen. Om de och dem är ett oöverstigligt problem som måste lösas, hur gör vi då med alla riktiga problem?
ja, nya ord tillkommer hela tiden, och i en mycket snabbare takt än förenklingarna i själva grundspråket. ordmängden och deras precision blir allt rikare.
de kan i vissa fall komma att kompensera för den mer strukturmässiga förenkling som pågår i bakgrunden.
Och samma sak med lagar och förordningar. Det speglar samhället. Ska vi släppa på lagarna för att folket bryter mot dem? Såklart inte.Ganska många förändringar i skriftspråket sker utan att minska precisionen. Och gör den det är det för att den äldre formen inte längre speglar hur människor verkligen talar.
Visst är det intressant. Men, vi människor är människor. Vi är de biologiska maskiner vi är. Vi har vår nedärvda flockmentalitet, osv.Jag tycker ändå att det är intressant med denna språkliga konservatism. Den tycks liksom skära igenom alla samhällsklasser. De flesta människors spontana reaktion på språkliga reformer verkar vara negativa. Man vill bevara just det språk som man själv växte upp med och har lärt sig. Att detta språk är ett resultat av exakt samma förändringsprocess spelar uppenbarligen ingen roll.
Inget hot (eftersom de flesta svenskar, speciellt yngre, behärskar mer språk än svenska utan att känna sig det minsta hotade). Det är en princip. Jag vill inte se nåt språk utarmas (pga lathet/lättja). Nya hus är bättre än gamla men inte ska alla gamla hus rivas för det. Kultur!Det verkar faktiskt finnas ett upplevt hot i språkförändringar. Superspännande!
I längden är det förstås meningslöst att kämpa emot men debatten i sig är utvecklande. Gott så.
Om språklig konservatism innebär att värna människors möjlighet att ge tydliga och precisa uttryck för sina tankar, ideer och vilja sällar jag mig gladeligen till den konservativa ringhörnan.Ganska många förändringar i skriftspråket sker utan att minska precisionen. Och gör den det är det för att den äldre formen inte längre speglar hur människor verkligen talar.
Jag tycker ändå att det är intressant med denna språkliga konservatism. Den tycks liksom skära igenom alla samhällsklasser. De flesta människors spontana reaktion på språkliga reformer verkar vara negativa. Man vill bevara just det språk som man själv växte upp med och har lärt sig. Att detta språk är ett resultat av exakt samma förändringsprocess spelar uppenbarligen ingen roll.
Det verkar faktiskt finnas ett upplevt hot i språkförändringar. Superspännande!
I längden är det förstås meningslöst att kämpa emot men debatten i sig är utvecklande. Gott så.
Och det har jag inget problem med. Nya ord, eller nya sammansatta ord, kan vara nödvändiga. Eftersom de beskriver nåt som aldrig fanns på 1800-talet. Eller 2021. Att försöka möta en ökad komplexitet med förenklingar anser jag vara kontraproduktivt. Om det är för svårt att skilja på de och dem, hur ska man då kunna beskriva betydligt svårare saker? Jag anser, om det inte framkommit tidigare, att "de och dem" är mycket bättre än "dom och dom". "Dom och dom" skulle jag inte beskriva som en strukturmässig förenkling. Vi och oss må låta mer olika än de och dem, men de har samma språkliga funktion.ja, nya ord tillkommer hela tiden, och i en mycket snabbare takt än förenklingarna i själva grundspråket. ordmängden och deras precision blir allt rikare.
de kan i vissa fall komma att kompensera för den mer strukturmässiga förenkling som pågår i bakgrunden.
Och samma sak med lagar och förordningar. Det speglar samhället. Ska vi släppa på lagarna för att folket bryter mot dem? Såklart inte.
Visst är det intressant. Men, vi människor är människor. Vi är de biologiska maskiner vi är. Vi har vår nedärvda flockmentalitet, osv.
Inget hot (eftersom de flesta svenskar, speciellt yngre, behärskar mer språk än svenska utan att känna sig det minsta hotade). Det är en princip. Jag vill inte se nåt språk utarmas (pga lathet/lättja). Nya hus är bättre än gamla men inte ska alla gamla hus rivas för det. Kultur!
Om språklig konservatism innebär att värna människors möjlighet att ge tydliga och precisa uttryck för sina tankar, ideer och vilja sällar jag mig gladeligen till den konservativa ringhörnan.
Om språklig konservatism innebär att med näbbar och klor slåss för att "korrekt språkbruk" handlar om att skilja på de, dem och dom tycker jag mig vid det flertalet tillfällen gett uttryck för att jag inte är tillräckligt kunnig eller insatt för att välja sida.
Språk förändras det har jag inga problem med (annat än att estetiska, vilket i mångt och mycket är en vanesak i det här sammanhanget) så länge vi får samma möjligheter att uttrycka oss som tidigare. I de fall (det klassiska exemplet är väl du-reformen) då det kan anses innebära ett mer jämställt samhälle och minskad exkludering är jag en stark förespråkare av förändringarna. Problemet, för min del, blir var gränserna mellan dessa (i de fall sådana finns) dras.
de och dem ersatta med dom kan alltså i vissa fall kräva en omskrivning, till exempel lägga till ett 'åt' för att bestämma riktning.Och det har jag inget problem med. Nya ord, eller nya sammansatta ord, kan vara nödvändiga. Eftersom de beskriver nåt som aldrig fanns på 1800-talet. Eller 2021. Att försöka möta en ökad komplexitet med förenklingar anser jag vara kontraproduktivt. Om det är för svårt att skilja på de och dem, hur ska man då kunna beskriva betydligt svårare saker? Jag anser, om det inte framkommit tidigare, att "de och dem" är mycket bättre än "dom och dom". "Dom och dom" skulle jag inte beskriva som en strukturmässig förenkling. Vi och oss må låta mer olika än de och dem, men de har samma språkliga funktion.
Jag tycker det är en rätt bra analogi. Lagarna i andra demokratiska länder går inte nödvändigtvis åt rätt håll. Att det tar tid att ändra på tex grundlagar anser jag vara bra. Det kan såklart ta tid att förbättra lagar men det är också en tröghet som stoppar försämringar av samma lagar. Att det är tillåtet med homosexualitet nu betyder inte att det är det om 30 år.Lagar är egentligen en rätt dålig analogi, men ok. Lagar skrivs om hela tiden för att adressera nya problem och nya värderingar i samhället. Annars hade det fortfarande varit förbjudet med homosexualitet t ex. Språket bör göra detsamma.
Absolut. Jag omprövar gärna saker. I detta fall hittar jag dock inget jag finner positivt med "dom och dom" jmf med "de och dem". Jag har inget emot reformer som förbättrar språket. Jag hade nog kunnat fortsätta med ni istf du, iaf till äldre personer (av nån sorts nedärvd respekt för äldre, antar jag) men vägrat att kalla min chef för ni. Så, inga problem med du-reformen. Ingen försämring. En förbättring. Man kan ju visa respekt på andra sätt.När man känner ett automatiskt motstånd mot något är det bra, tycker jag, att ifrågasätta det och inte bara leta upp sådant som stöder ens första känsla. Det är klart att alla har principer, men det är (tycker jag) nyttigt att ompröva dem.
Jag kommer inte att gå i taket om det blir dom och dom (med ett riktningsgivande åt), men jag kommer inte att gilla det! Det är min "medfödda" rätt som 50+.de och dem ersatta med dom kan alltså i vissa fall kräva en omskrivning, till exempel lägga till ett 'åt' för att bestämma riktning.
jag gillar de/dem, men kan inte göra mycket åt att de försvinner. gilla läget. det blir fel ibland.
det här med förenklingar och rationaliseringar är inget unikt för språket. inom t ex teknik inte minst cykling uppstår återkommande nya koncept och uppfinningar. kännetecknas mer än ofta av overengineering. följt av gradvis förenkling till det nödvändigt optimala.
språket fungerar på liknande sätt.
Absolut. Jag omprövar gärna saker. I detta fall hittar jag dock inget jag finner positivt med "dom och dom" jmf med "de och dem". Jag har inget emot reformer som förbättrar språket. Jag hade nog kunnat fortsätta med ni istf du, iaf till äldre personer (av nån sorts nedärvd respekt för äldre, antar jag) men vägrat att kalla min chef för ni. Så, inga problem med du-reformen. Ingen försämring. En förbättring. Man kan ju visa respekt på andra sätt.
Det handlade inte om språk på slutet utan om rättsfrågor. Jag såg för min inre syn hur Happyhögern snart skulle rusa in med krav på kastrering o s v.
Historia är nödvändig kunskap för att förstå hur ett språk utvecklas och varför det är meningslöst att i längden opponera sig mot förändring på grundval av sin egen konservatism och att man ”stör sig”.
Jag tror att du förstår ganska väl vad jag lär ut om du tittar på hur jag själv behandlar språket.
Språk är makt och eleven som lär sig behärska detta skriftligt kommer att få en lättare och roligare resa genom livet.
Lite kastrering har ju ingen dött av. 😉
Historiskt var det naturligtvis den "respekten" påtvingad. Och det är/var ju inte alls bra. Lyckligtvis har vi kommit en bit ifrån den tidsperioden.Fair enough.
Ska tillägga att jag brukar rätta unga människor som niar mig i butiker etc. ”Ni” uttrycker historiskt nämligen inte alls respekt utan var snarast ett nedlåtande tilltal. Respekt (underdånighet) visades genom titlar. ”Vill bergsingenjören ha mer kaffe?”
Historiskt var det naturligtvis den "respekten" påtvingad. Och det är/var ju inte alls bra. Lyckligtvis har vi kommit en bit ifrån den tidsperioden.
Jag tycker det är ett bra (kanske från affärsinnehavaren påtvingat) sätt att visa respekt. Att kalla en äldre (än unga butiksbiträden, för du/vi är ju inte gamla!) kund för "ni" är väl mest respekt?
Nästa ihopslagning: their och they're. :)OH NO!
![]()
Forskaren upptäckte barnens språkbeteende av en slump
Att förskolebarn använder engelska som lekspråk är mycket vanligare i mångkulturella områden, enligt en ny studie. På de undersökta förskolorna är det främst när pedagogerna inte deltar i leken som barnen växlar över till engelska. – Det var ett oväntat fynd. Hade jag inte filmat fri lek till...www.svt.se
det är en påklistrad respekt. värsta sorten.Historiskt var det naturligtvis den "respekten" påtvingad. Och det är/var ju inte alls bra. Lyckligtvis har vi kommit en bit ifrån den tidsperioden.
Jag tycker det är ett bra (kanske från affärsinnehavaren påtvingat) sätt att visa respekt. Att kalla en äldre (än unga butiksbiträden, för du/vi är ju inte gamla!) kund för "ni" är väl mest respekt?
Jag tar inte illa upp om nån initialt kallar mig ni. Jag föredrar definitivt du (av flera anledningar än mitt ringa antal). Blev fö kallad farbror i en tågvagn (av ett barn) då jag var 15-16. Tog inte illa upp då heller, även om farbror inte riktigt passade in på nån som inte ens hade fått moppemustasch.Jag är ju inte ett flertal, så jag tycker att det är ett dåligt sätt. 👊🏻