PBP 2019

Schlocum

Medlem
En halv RR.
Lördag, packar upp och sätter ihop cykeln. Börjar provpacka enligt min packlista för cykel och droppbag som kommer vara i Loudeac efter ca 45 mil. Beslutar för redigering och gör lite bra val. Cyklar till stationen och tar tåget till Rambouillet för Bikecheck hämta startbevis och lämna Dropbag till Svenska supportbilen. Tycker att den växlar skumt men vet att jag kan få hjälp.
Det regnar en hel del.
Väl i Rambouillet hade regnet avtagit så det var bara lätt dugg och uppehåll. Kommer fram till starten och letar upp svenskbilen. Dumpar väska och får återkomma om en stund för växlarna. Ställer mig i långa kön för Bikecheck men det går rätt fort. Kontroll av lampor samt att allt sitter fast.
Parkerar cykeln och hämtar ut starpåsen med tröja väst och nummerlappar.
Tillbaka vid svenskbilen visar det sig att jag satt en bricka på fel sida bakvägen, så efter att först ha justerat med sådär resultat vårt det bra med brickan på rätt plats. Oljar upp kedjan lite. Justerat igen i Dropbag och efterracepåsen där jag har ombyte för efter turen.
Tar mig tillbaka till Versailles där jag bor, lämnar cykeln och ger mig ut i regnet för sista minuten inköp av rakblad för det plockade dem på Arlanda. Kör med riktiga rakblad.
Går och äter middag o h sedan till hotellet för packning, bad och sömn.
Finns inget varmvatten!
Jaja får sova utan bad.
Går upp, inget varmvatten!
Går och äter frukost så mycket jag får i mig.
Får en termos varmvatten så jag kan raka mig.
Upptäcker att ena delen av telefonskalet, som jag låser fast mobilen på cykeln med är borta.
Letar igenom packningen som är kvar, rotar igenom cykelväskorna.
Nop nada borta.
Går förbi restaurangen men den var inte där.
Suck! Jaja det ska vara pilar i alla korsningar så bättre nu än på 60-mila hemma i ensamheten.
Kan ju fortfarande plocka upp telefonen och titta på kartan, vilket jag fick göra några gånger i mörkret.
Mulade i mig lite fmfikamacka.
Sedan tåget till Rambouillet igen. Nu vart det mycket cyklar på tåget. Cyklar mot starten och ser några andra svenskar på en restaurang, stannar och äter lite. Cyklar vidare till start och går på toa, tar en Brownie, upptäcker att jag knäckt mina klara glasögon så det blir sista minuteninköp i ett tält.


Rullar ner till start och pratar i väntan med en trevlig amerikan som jag även stöter på senare.
Starten går och vi börjar sakta rulla ut på väldigt vacker väg.
Det går lite ryckigt uppför och långsamt utför så jag går ut och rullar om en hel del. Hamnar med Seattle Randonneur gruppen men rullar om dem nedför. Trycker på lite för att fånga en annan som cyklat om mig men han slutar trampa så jag rullar ifrån honom med. Jaja jag är ju van att cykla ensam.
Matar på lite och kör om samt blir omkörd men ingen vill hålla samma tempo.
Får tag i en tysk som drar lite men främst gillar att ligga bakom. Det börjar mörkna och vi tar ett pissstop och justerar lite kläder.
Ut på vägen igen rullar vi på bra, han tar ett par förningar men då går det väldigt långsamt.
Jag går om och upptäcker att han klev av tåget, jaja ensam igen. Sedan kommer några ur Seattlegruppen med två danskar och lite annat folk i svansen.
Jag hakar på och det går riktigt fint.
Märker att lampan lyser nedåt, fippla lite så det blir bättre. Märker igen att den lyser mer nedåt, inser att styret vridit sig nedåt en hel del.
Jaja bara att försöka hålla det så det inte vrider sig mer, vill inte stanna utan mata på till kontrollen efter 11 mil.
plötsligt stannar Seattlegruppen för mat så det blir lite oreda
Danskarna kör på och några till så jag jagar ikapp dem med ett par till på rulle.
Vi blir 8-9 st men Danskarna verkar krokna, vi snittar runt 30-32 km/h. Plötsligt ligger jag ensam igen med en annan på rulle. Matar på och vi blir omkörda av två ryssar som vi hakar på.
I en by är vi nära köra på en igelkott men vi får slänga oss åt olika håll runt den stackarn.
Ryssarna stannar hos en grupp andra vid vägkanten så det vart soloåkning sista milen. Härlig utförslöpa där jag rullar om alla följt av en mindre härlig uppförskörning. Väl i kontrollen äter jag lite och går och lägger mig enligt plan.
Sover dåligt men fick lite vila, i med mat och iväg. Det var jag och asiater kvar på kontrollen.
Till nästa kontroll kör jag helt solo, 9 mil. Kör om ena asiater efter den andra, strax innan kontrollen börjar andra vakna till liv som sovit ute på marken.
Stämplar in, cyklar till En Boulangerie för kaffe macka pain-au-chock.
Har haft växel strul hela vägen men får hjälp i kontrollen, men det kostade tid, bakväxeln var sned. Passar på att byta till svalare kläder. Detta kostade dock tid så jag är efter plan.

Trampar vidare stämplar i Fougères, vid utfart från Dingé tror jag det var cyklar jag ikapp en annan svensk och vi håller ihop till Tinténiac. Passar på att få massage och äter upp mig en bit, det kommer mörka moln och jag drar på mig lite kläder. Precis när jag ska dra iväg börjar det regna. Det lättar och jag trampar iväg, blir stående under ett träd när det plötsligt öser ner. Matar på till Loudéac där jag stämplar, äter, borstar tänderna och planerar sova till 05:30.

Det blir en kall natt men är inomhus på en tälstsäng. Väcks kl 04:00. Fattar inte riktigt detta utan tar mig kall till restaurangen och inser att klockan bara är 4. Äter soppa och lägger mig över bordet och slumrar till 06:30, äter lite till och ger mig iväg kl 07:00.
Stannar förbi svenskbilen och byter lite kläder, men när jag trampar iväg får jag inte skorna att klicka i pedalerna. Tar mig högst upp innan utförslöpan ur staden och stannar. Har ett par nya klossar med ig och byter till dem och sedan funkar det klockrent.
Blir i kappåkt av två andra svenskar och vi håller ihop nästan hela vägen till nästa kontroll, de stannar och jag gör bara kort stopp och matar vidare.

I Carhaix blir det ett längre stopp då det bara finns en toalett, följt av ordentligt med mat.
Drar iväg och det går bra utför ut från stan.
Efter en liten stund kommer de andra två ikapp och vid frågan när sista kontrolltiden vid brest är tittar jag ner på ramväskan och ser att jag har tappat mitt stämpelkort.
Surt, bara att vända tillbaka och hela tiden stirra på andra sidan vägen samtidigt som det ska klättras hela vägen tillbaka. Väl i kontrollen ringse det och pratas, jag får en stämpel på löst papper och de säger att jag kan fortsätta. Ligger nu bra efter plan.
Biten ut till Brest bjuder på en strax över 20 km lång klättring på ca 250 höjdmeter till Émetteur de Roc'h Trédudon.
Sedan går det utför, i 20 km och 240 höjdmeter.
Sista biten i centrala Brest inna kontrollen är 3 km klättring på 100 höjdmeter.

Var helt slut när jag kom till kontrollen, kroppen skrek efter vila/sömn. Ringde min coach som försökte få mig att köra vidare.
Jag gick och mulade i mig lite mat och började räkna på hur långt tid det skulle ta mig att ta mig tillbaka till Carhaix. Kontrollen stängde kl 1:30 så det hade gett mig 5 timmar att köra de 9 milen, men då hade jag inte kunnat vila inomhus och med natttemp på 4-5 grader skulle det bli galet tufft. En viss rädsla för att somna vid styret eller vara tvungen att stanna mitt i ingenstans mitt i natten kändes inte lockande.
Så jag beslöt mig för att kliva av.
Insåg efteråt att det tagit mig 47 timmar till Brest och jag hade aldrig klarat att cykla in den tiden, max 90timmar.
61 tuffa mil vart det och jag har lärt mig massor.

Nu laddar jag om till 2023.
 

emilh

Aktiv medlem
T0TTE sa:
Kort RR som beskrivning på min Strava: https://strava.app.link/BSurWKOAsZ

TL;DR - det gick som det gick och inte som det skulle.

PS Ja, John är samme Mr. Barkman som Johan och gänget cyklade med 2015.
Samma upplevelse som mig av de första 20 milen med krascher och incidenter. Fattar inte hur en de som cyklar så med över 1000km framför sig är funtade?
En polack höll på att dra med sig ett helt gäng rakt framför mig när han drog omkull i en rondell i på tok för hög fart, innan hade en man tappat ett schabrak till sadelväska mitt i en grupp varpå han tvärnitade och försökte vända om över vägen.
 

T0TTE

Ny medlem
Har cyklat långa brevetar och ultralopp sedan 2016 då jag doppade tårna i Sverigetempot och fick blodad tand.

Min akilleshäl då som nu är utan jämförelse magen (sju #2-stopp under årets PBP). Behöver inte nämnas vilka tidstjuvar det är och hur stressigt det är när man cyklar i grupp (ultracykling är dock solo med ligga på rulle-förbud).

Tänker att man är bland vänner här och att det torde vara bästa platsen att be om hjälp.

Har naturligvis googlat som en galning, men hittar inget annat än IBS och FODMAP (som jag inte testat pga komplexitet och att många nyttigheter ryker).

Tusen tack på förhand!
 

trgis

Medlem
Är det bara vid fysisk aktivitet som magen krånglar? Du kan ju alltid testa loperamid inför och under cyklingen. Brukar fungera bra att bromsa överaktiva tarmar.

/trgis
 

Oooh

Medlem
GoranS sa:
Är det lika hetsigt och galet i de senare startgrupperna eller är det något som främst existerar i 80-timmarsgrupperna?
Startade i K
Första 5milen
Man lär sig ganska snabbt vilka som är de "farliga" men de lättaste är ju att bara försöka ta de lugnt eller undvika de "större" klungorna.
 

T0TTE

Ny medlem
Tack. Skulle varit tydligare. Det är särskilt under fysisk aktivitet, men det är aldrig bra.

Hade med mig Imodium som jag aldrig använde då jag inte var lös, men det skulle jag kanske ha gjort sett i backspegeln.

Under årets Race Around Denmark (unsupported extreme) fick jag typ två bra dygn med Imodium innan det brakade loss så att säga ;-)
 

IngvarW

Aktiv medlem
GoranS sa:
Är det lika hetsigt och galet i de senare startgrupperna eller är det något som främst existerar i 80-timmarsgrupperna?
Jag startade i andra halvan av C, faktiskt knappt en incident första 20 milen förutom några som råkade kroka i varandra när det gick långsamt i en by. Det var då D-cyklister som hade kommit ikapp och skulle om och det var lite rörigt. I övrigt såg jag inte en enda incident men jag cyklade mycket ensam eller i mindre grupper.
 
Senast ändrad:

welovewei

Medlem
Jag tänkte höra vad ni andra har för åkommor såhär några dagar efter målgång? Förutom ömhet i de bakre regionen. I år slapp jag öppna skavsår på sittknölarna. Men mina händer lider av någon typ av ”reumatism”. Jag saknar greppstyrka och finmotoriken, kan tex inte knäppa skjortknapparna, skriva med vanlig penna eller vrida om nyckeln i dörren hemma. Skitjobbigt!! De brukar ju annars domna efter så här långa lopp i några veckor.

Fötterna svullnade dagarna efter och kroppen samlade på sig massor med vätska. Blev väldigt plufsig. Som tur är så har det släppt något. Idag känns det som tårna är fyllda med vätska och när jag går så känns det som tårna skall spricka.
 

T0TTE

Ny medlem
Ländryggen fortfarande kass, vänster tumme fortfarande bortdomnad liksom lite domningar i tårna. En hel del vätska i kroppen, så jag känner inte igen mina anklar då fotknölarna knappt syns Rumpan har i princip läkt.
 

Jocke77

Medlem
Blev förvånad över att jag inte fick några problem med nacke, rygg eller händer under eller efter loppet. Dock har jag känselbortfall i lilltån och tån bredvid på båda fötterna, det är inget som stör men får väl räknas som åkomma. Får också svullna ben vid hård fysisk belastning så jag har kört kompressionstrumpor ett par dagar efter.
 

bigmollo

Aktiv medlem
Förutom psyket som är helt mosat så är jag stel i knän och hälsenor. Är lite domnad i fingrar och tår. Annars inget värre. Å andra sidan körde jag inte hela distansen.
 
Vänster pekfinger och tumme är lite domnade men händerna är klart bättre än på kvalificeringsloppen.
Har nu lärt mig vad jag har för problem undertill.
Det är som en bula med hud som jag sitter på och där blir det skav.
Jag är lite framåtroterad i bäckenet så jag sitter inte som fina sadelbilder säger att man ska.

Ska forska lite i detta framöver
 

GoranS

Aktiv medlem
ooms sa:
Jag har lite ont i nacken och träningsvärk i scroll-fingret :)

#PBP-internetcyklist
Efter TABR, RAAM och TCR så tycker jag snarast att PBP var ett skönt uppmjukningspass. Då internetlångcyklingssäsongen nu i stort sett är över gäller det att efter lite vila snart börja träningen inför 2020 där Sverigetempot känns som den givna höjdpunkten.
 

Vagueism

Medlem
Vår lilla grupp som rullade in på 89.13 var främst orutinerade i kontrollerna. Rullsnittet var ungefär som vi trodde, men vi drällde för mycket i kontrollerna. Vi hade tänkt sova 10 timmar i sovsal, men det blev tre timmar + 2 på golv och diken.

Ett stressmoment för mig var också magen, något som spökat under hela våren. Jag kunde inte få i mig fast föda, med både kväljningar och kräkningar som resultat. Tur att det serverades soppa nästan överallt, inte lika stärkande som jag hade behövt men tillräckligt för att ta sig runt. Tror det är dags att fråga doktorn vad problemet är?
 

desmo

Aktiv medlem
Här är mina minnesfragment.

- Träffade på Jocke, Christian, Wei, Erik och Sven i startfållan. Skönt med sällskap. Ingen hade direkta planer utan vi kom överens om att ta hand om varandra så bra det gick. Starten rullade iväg och de första 10-milen gick i snabb klunga. Ingen idé att släppa nu! Inför första (frivilliga) kontrollen blev det några backar som splittrade klungan effektivt. Vid första kontrollen väntade Christian, Jocke, Erik och Sven och vi rullade sedan vidare tillsammans. Nu när hetsen försvunnit fanns det lite tid att se sig om på landskapet, innan mörkret kom. Efter ett tag kom B-gruppens snabbaste ikapp och vi sögs med i den gruppen. Det gick fort i mörkret! Efter ett gupp hör jag "you drrroped something" på brytning. Visar att mina tre bananer i matpungen på styret hade lämnat mig. Skit, men inte hela världen. Värre senare då min framlampa slutade fungera! Som tur var hade jag en batterilampa med mig som backup. Dock bara lilla batteripacket så det skulle inte räcka två nätter. Inför nästa kontroll (Villaines?) så fick jag och Erik släppa gruppen. Sven hängde på och han träffa Jocke och Christian vid depån, men det var det sista jag hörde från dem. Med facit på hand var det nog bra för båda parter att vi splittrades här. Vilken raketrunda de körde! Kudos! Härifrån kör jag Erik och Sven på i mörkret. Minns inte om det var fler? Någonstans ligger jag först genom en by och missar (?) en hopträngning i vägen. Ser den i sista stund och hinner inte markera i tid och hör hur det smäller i fälgarna bakom. Som försteperson vågar jag inte bromsa utan rullar och försöker förstå vad som hänt bakom mig. Vi passerar säkert 5-7 personer som står och lagar punktering direkt efteråt. Jag var alltså inte den enda som missat att se kantstenen. Liten tröst för ett dåligt samvete. Erik och Sven klarar sig som tur är, även om Sven dängde i kanten och tycker hjulet är konstigt. Vi stannar för att kontrollera men det verkar okej. I stoppet i Loudeac är Sven sömnig och bestämmer sig för att vila. Jag och Erik är lite söliga och tappar några svenska cyklister vi tänkte ta rygg på. Istället får vi sällskap av Ari. Härifrån till Brest har jag en dålig period. Det är för backigt, det är för varmt, det går för långsamt. Ja, jag hittar ingen rytm alls. Så det är skönt att få komma fram till Brest och äta lite. Jag köper en batterilampa att ha som reserv när mitt batteripack tar slut.

- Ut från Brest är det åter backigt. Men nu känns det som det är mer nedförsbackar än uppförsbackar. Och jag tycker det rullar på riktigt bra. Är det maten som gett energi? Eller är det den svalare kvällstemperaturen? Jag har det riktigt bra tillbaka till Carhaix. Här har Ari bestämt sig för att sova. Jag känner mig bra, Erik likaså (som dock kräver en 15-min vila innan avfärd), så vi tänker fortsätta. När vi börjar samla oss för avfärd kommer en annan svensk cyklist och undrar om vi ska ta sällskap. Perfekt! Det är Fredrik Millertson som är riktigt stark. I mörkret känner jag inte igen vägarna alls. Det känns som vi cyklar helt annorlunda vägar. Det känns lättare!? I Loudeac är vi trötta. Men 15-min powernapp får räcka. Stoppet blir dock ganska långt då vi är oorganiserade. Här hade vi säkert kunnat sova 15-20min till utan att stopptiden blivit längre. På morgonkvisten har jag min trötthetsperiod igen. Typ mellan 05-08. När solen värmer, och jag har fått frukost, då är jag med i matchen igen. Vi har sällskap med några norrmän, med någon belgare. Folk kommer och går. Men jag, Erik och Fredrik håller ihop. Men jag minns inte vägarna från utvägen. Det är backigt utav helvete. Och de tar aldrig slut. Byarna ligger på topparna, så mönstret återkommer. Uppförbacke - by - nedförsbacke. Och rondeller. Om och om igen. Börjar titta på cykeldatorn. Hur långt är det kvar? Vilket tempo kan vi hålla? Hur många timmar till blir det? När vi passerar 1000km så har vi ca12h kvar för Sub60 räknar mitt trötta huvud fram. Kanske möjligt?

Efter stoppet i Mortagne kommer mörkret igen. Det börjar med några rejäla backar, både upopför och nedför. Men sedan planar det ut lite. Men farten försvinner. Jag vet inte varför. Mörkret? Trötthet? Känns som om vi står still. Det blir diverse stopp för kläder, lampor, kisseri, navigering. Känns som vi aldrig ska komma till Dreux. Erik får stora trötthetssläggan och vi hjälps åt att prata oss genom milen till kontrollen. Väl där tror jag möjligheterna till Sub60 är bortblåsta. Erik har bestämt sig för att vila. Ytterligaren en svensk som jag inte uppfattade namnet på (sorry!) är kall och stannar. Jag och Fredrik vill fortsätta och får sällskap av Martin. Efter kontrollräknande så verkar vi ha ca2,5h på oss att cykla ca50km. Så Sub60 kändes rimligt. Vi trampade på i mörkret. Martin hade massa kul berättelser att underhålla med. Fast jag var sömnig igen. Sista milen kom en större grupp ikapp oss, farten höjdes en aning, och det gick bra till Rambouillet. Något förvirrad skyltning och målgång.

För mig har den stora behållningen av PBP varit utmaningen att cykla långt, och alla trevliga, spännande och underhållande cyklister från Sverige som jag träffat. För faktum är att jag orkade/ville inte socialisera med fransoser, italienare osv under resans gång. Men hade turen att få cykla med flertalet kända och okända svenska supercyklister.
 

NLC

Aktiv medlem
T0TTE sa:
Ländryggen fortfarande kass, vänster tumme fortfarande bortdomnad liksom lite domningar i tårna. En hel del vätska i kroppen, så jag känner inte igen mina anklar då fotknölarna knappt syns Rumpan har i princip läkt.
Men det var det väl värt ;-) ?
 

nypan

Aktiv medlem
JLarsson sa:
nypan sa:
IngvarW sa:
Här har vi en till. Man ser i alla fall lite sliten ut efter målgång :)

http://www.sumocycling.se/2019/08/26/paris-brest-paris-120-mil/
Kul läsning Ingvar, man känner igen sig men har nog förträngt det sen 2011....

Men det heter "Shermans neck", ej att förväxla med "Schindlers list" ;-)
Det heter "Shermers neck", inte att förväxla med "Sherman Tank"
Hur fan kunde jag skriva fel!!!
Det är ju uppkallat efter Shermer, inte Sherman. Jag avslutar mitt engagemang med både Randonné och att kommentera i den här tråden.
#PINSAMT
 

1888

Aktiv medlem
nypan sa:
JLarsson sa:
nypan sa:
IngvarW sa:
Här har vi en till. Man ser i alla fall lite sliten ut efter målgång :)

http://www.sumocycling.se/2019/08/26/paris-brest-paris-120-mil/
Kul läsning Ingvar, man känner igen sig men har nog förträngt det sen 2011....

Men det heter "Shermans neck", ej att förväxla med "Schindlers list" ;-)
Det heter "Shermers neck", inte att förväxla med "Sherman Tank"
Hur fan kunde jag skriva fel!!!
Det är ju uppkallat efter Shermer, inte Sherman. Jag avslutar mitt engagemang med både Randonné och att kommentera i den här tråden.
#PINSAMT
Det är fult att luras ?
 

bigmollo

Aktiv medlem
nypan sa:
JLarsson sa:
nypan sa:
IngvarW sa:
Här har vi en till. Man ser i alla fall lite sliten ut efter målgång :)

http://www.sumocycling.se/2019/08/26/paris-brest-paris-120-mil/
Kul läsning Ingvar, man känner igen sig men har nog förträngt det sen 2011....

Men det heter "Shermans neck", ej att förväxla med "Schindlers list" ;-)
Det heter "Shermers neck", inte att förväxla med "Sherman Tank"
Hur fan kunde jag skriva fel!!!
Det är ju uppkallat efter Shermer, inte Sherman. Jag avslutar mitt engagemang med både Randonné och att kommentera i den här tråden.
#PINSAMT
Det heter "randonnée", inte att förväxla med "gonorré".
 

IngvarW

Aktiv medlem
Vagueism sa:
Ett stressmoment för mig var också magen, något som spökat under hela våren. Jag kunde inte få i mig fast föda, med både kväljningar och kräkningar som resultat. Tur att det serverades soppa nästan överallt, inte lika stärkande som jag hade behövt men tillräckligt för att ta sig runt. Tror det är dags att fråga doktorn vad problemet är?
Det kändes som min strupe/magmun eller vad det nu är fick lite spader av all sportdryck i början. Blev lite illamående av vatten till och med under större delen av rundan, inte skönt. Ingen större lust att dricka något överhuvudtaget. I övrigt fungerade magen fint trots allt käk jag vräkte i mig. Dagarna efter var tungan och svalg lite känsliga men det har gått över nu.
 

GoranS

Aktiv medlem
nypan sa:
JLarsson sa:
nypan sa:
IngvarW sa:
Här har vi en till. Man ser i alla fall lite sliten ut efter målgång :)

http://www.sumocycling.se/2019/08/26/paris-brest-paris-120-mil/
Kul läsning Ingvar, man känner igen sig men har nog förträngt det sen 2011....

Men det heter "Shermans neck", ej att förväxla med "Schindlers list" ;-)
Det heter "Shermers neck", inte att förväxla med "Sherman Tank"
Hur fan kunde jag skriva fel!!!
Det är ju uppkallat efter Shermer, inte Sherman. Jag avslutar mitt engagemang med både Randonné och att kommentera i den här tråden.
#PINSAMT
Jag tycker att ett lämpligt straff är att du tvingas cykla PBP 2023.
 

T0TTE

Ny medlem
Ja!

... men värt att notera är att jag utan några som helst liknande problem cyklade 160 mil RAD solo på snälla danska vägar tidigare i år.

210 mil GiroSardigna1000 + 6+6 Isole i våras på italienska ö-vägar vållade inte heller i närheten av samma skada.

Skakig fransk tur detta mao...
 
Skruvade ihop cykeln i går och till min förvåning vart min nya R7000 pedal säregen, ja den särade på sig.
Så jag har en axel och en pedal.
Har pratat med Shimano så ska in till LBS så får de reklamera.
Kanske var bra att inte få pedalhaveri mitt i natten på väg tillbaka :)
 
Topp
Happyride sparar data i cookies. Genom att använda våra tjänster godkänner du det. Läs mer