PBP 2023

PBP 2023
uandt sa:
Här är en bild på när jag blir repad i loppet:
Visa bilaga 648898
Började frysa på flyget idag och har nästan 39 graders feber nu. Hoppas inte PBP var någon slags superspridarevent så att fler blir sjuka
Klicka för att se resterande...
Jag hamnade bakom en begravningskortege. Några cyklister hade tänkt sick-sacka sig igenom kortegen. Jag skrek åt dem att bete sig och visa lite respekt, de sansade sig då och ganska snabbt blev vi tillräckligt många bakom kortegen för att bilda en propp för andra hetsig cyklister.
 
PBP 2023
En lååång RR

Min målbild vara att komma in på 79 h och ha 11 h till godo för eventuella problem, trötthet mm mm .

Starten gick, jag rullade ut med Erik och Petra som jag kört lite med tidigare. Vi höll ihop några mil men det var så ryckigt runt i kring oss så jag tryckte till och drog ikapp en liten grupp längre fram. Trampade på i värmen och hade det allmänt trevligt, men det gick fort både uppför, utför och på platten.

Rullade in i första stopp som bara är matutfodring, var rätt effektiv och trampade på ut i kvällningen nu var det mörkt så det var skönt med bra belysning… som dog helt när det var 1 h kvar till nästa kontroll… skumt de ska kunna gå 5½h på max och jag hade inte kört bägge på max. så det blev till att ligga bakom andra med starka lampor. Kom fram till nästa kontroll 01:38. Fick i mig lite mat , köpte batterier, och tog sedan 2 timmars slumrande på en luftmadrass mellan två snarkande herrar. Ut igen på vägarna och det var skön temperatur ca 18 grader så svetten pumpade redan innan gryningen.

Kom så in till Fourges kl 08 och var lite pömsig, snackade lite med Petra, Erik och Bengt, satte mig mot en vägg, mulade i mig macka och juice samt tog några minuter slumrande innan det var dags att rulla ut igen. Kroppen kändes bra och det rullade på fint till Tinteniac där jag träffade flera andra Svenskar, köpte lunch och kände att Brest till kl 01:00 kanske är görbart, dvs 60 mil på 31h30min. planen var annars att sova efter 52 mil.

Upp och ner och upp och ner, backarna fortsatte avlösa varandra och jag trampade förbi folk utför som sedan trampade om uppför. Kom efter 40 mil fram till Loudeac, rullade in i kontrollen, snabbt stopp sedan ner till Dropbagbilen för att packa om lite, få lite pepp och dricka.

Vidare trampning mot Carhaix, stötte på lite andra svenskar som hade lite problem, rullade iväg men vart snart ikappåkt av ett par varav Stefan och jag hängde ihop till extra matstoppet i St Nicolas du Pélem. Här stötte jag på Freidrich som jag cyklade halva Uppsala-Trondheim-Uppsala med förra året, Stefan och jag fick sällskap av Magnus och vi tog sikte på Carhaix. Väl där bestämde Jag och Magnus för att sikta vidare mot Brest och försöka hitta sovplats. Det var en tung, riktigt tung sträcka och vi fick gräva djupt inombords för att klara det. Vi hade sällskap av en annan svensk, några amerikaner och lite annat löst folk i olika omgångar.

Väldigt trötta rullade vi in på kontrollen och tog oss till sovstället. Typ en boardingschool med 2bädds sovrum, men det var kö för att ens komma in. Såg Kaj och Gina från Örebro längst fram i kön och gick och pratade med dem, så vart jag framkallad till en ledig farbror som kunde ge oss två bäddar i olika rum. Oups, ja så kan det gå när man går förbi kön. På övervåningen fick Magnus sitt rum, men det var ju tomt i andra sängen så rumsansvarige fixade till så vi delade rum. Sov 4,5 timmar! Upp käka frukost och prata lite med andra svenskar innan vi trampade iväg hemåt. Obligatoriskt stopp på bron sedan en jäkla massa uppförsbackar och stigande temperatur.

Vi stannade vid en affär runt kl 12 och handlade yoghurt, bananer, chips, cola, juice och satt i skuggan och åt med en trevlig britt. Vi trampade iväg och det gick hyfsat ok, snabb stämpling i Carhaix och sedan sikte på Donken. Men de tappade bort Manges order så det vart ett vääääldigt långt stopp. Ut på vägarna igen och slita i värmen, hittade plötsligt Peder i en klunga och han drog med oss till Loudeac där vi tog ett snabbstopp och sedan rullade förbi Dropbagbilen. Glömde helt plocka på mig extra energi från min väska innan vi rullade ut på vägarna igen. Stannade i en liten by och fick kaffe och muffins, mot att vi skickade vykort hemifrån.

In i Tinteniac fixade jag fram två tältsängar i ett större rum medan Mange fixade varm choklad och macka. Vi sov 4,5 h här med. Sedan upp och iväg, Mange var starkare och jag sa åt honom att trampa på vilket han gjorde. Kom ikapp honom i Fourgeres och vi tog sikte på Donken igen. I uppförbacken på utvägen försvann han igen och i utfarten från stan vart jag alldeles virrig, jag hittade inte vilken utfart jag skulle ta, alla pilarna pekade ju mot Paris… efter en felkörning ut och totalt 2 varv i rondellen var jag på rätt väg igen.

Varm, jäkligt varmt men det gick ändå hyfsat till Villaines-la-Juhel, snabb stämpling, några minuters vila i gräset för att vila fötterna, då kom ett par droppar från himlen. Hade haft brännande smärta i tårna redan dagen innan och det vart värre och värre. Men det avtog när jag inte satt på cykeln. Men ingen rast och vila, tog sikte på en mataffär för att handla dricka, mat och batterier, men där satt ju Mange helt plötsligt vid en liten affär som micrade kyld mat som man köpte. Så jag mulade i mig en ris rätt, sedan trampade jag till affären medan han drog vidare. En jäkla massa långa sega uppförsbackar och det där regnet som jag hoppades på hade dragit förbi och efterlämnat sig en fuktigt äcklig värme. Jag kokade inombords och fick stanna flera gånger för att låta kroppen vila. Vid ett stopp blev det lägligt kaffe och ett annat en Crepe :).

Rullade in i näst sista kontrollen och där stod Mange igen, som nu var rätt trött och inte hade bråttom. Vi kom överens om att jag skulle käka, sedan peppade vi varandra att ta en kontroll till så vi bara skulle ha 45 km kvar in i mål. Det var tunga, väldigt tunga mil i mörker och det låg folk och sov lite överallt i dikena. Väl i Dreux hittade vi en Budosal som var tom och vi smög in och ställde klockan på 4 timmars sömn på sköna budomattor.

Upp och iväg till första Boulangerie där vi mulade i oss kaffe och pain au chocolat innan vi trampade på mot Brest. Det gick riktigt bra och med bara 3 km till mål vart Mange och en Australiensare som låg lite före mig stoppade av arga poliser för att de likt alla andra inte stannade för en STOP skylt. Efter en evighet så fick vi trampa vidare mot mål.

1219 km, 12000 höjdmeter och 87h49min (55h28min rullandes) senare var jag äntligen i mål. Det var tufft, det var backigt, det var varmt, det var kul, det var underbart, det var roligt. Men så skönt att det är över! Efter 4 års pepp och träning så har jag klarat av det.
 
PBP 2023
Ber om ursäkt för Wall of text.

Förberedelserna inför Paris-Brest-Paris, som med sina 122 mil är mitt överlägset längsta cykeläventyr, bestod av för lite cykling, för mycket mat och stress samt nätter med alldeles för lite sömn. Det fick gå ändå.

Jag, Torbjörn, Pierre och Peter W hade ordnat flyg till Paris och ett boende bara en mil från starten i Rambouillet. Vad vi inte fixat var transfer till och från flygplatsen. Till slut bestämde vi oss för tåg och tunnelbana, vilket visade sig vara ett spännande val som skulle ta ca fyra timmar och en massa bärande av cykelväskor i trappor – hiss är tydligen inget man jobbar med i Paris. Väl framme i boendet monterades de cyklar innan vi cyklade iväg en sex sju km för att handla mat.

Lördagen spenderades i Rambouillet bland massor av cyklister och cyklar. Vi passade på att hämta ut våra dokument och reflexvästar, senor cykelutställning, prata med en hel del människor och äta på restaurang innan vi cyklade tillbaka till boendet.
Pierre och Peter W hade starttid på söndag eftermiddag medan jag och Tobbe startade tidigt måndag morgon. Så även söndagen spenderades till stor del i Rambouillet. Vi hade i samband med anmälan betalat för en middag och jag hade kryssat i det vegetariska alternativet. Ett alternativ som visade sig bestå av samma mat som alla andra, minus kalkon – dvs potatismos och kokta grönsaker. Värdelös, eller icke-existerande mat för vegetarianer skulle visa sig vara en av få organisatoriska besvikelser på resan. Efter att startgrupp A gett sig iväg, ledd av en tutande bil genom folkmassor som fotade och skrek – värsta touren-stil, så begav sig jag och Tobbe tillbaka för att fixa det sista med packningen och lite mat innan tidig sänggång.

Väckarklockan ringde kvart i tre på morgonen och vi slängde i oss frukost, satte på oss cykelkläder, tände belysningen på cyklarna och rullade iväg i ett kompakt mörker mot starten och den obligatoriska cykelkontrollen. Och så klockan fem, efter en halvtimmes väntan rullar startgrupp W, beståendes av 260 cyklister, iväg mot Brest. Redan i den tidiga morgontimmen är det massor med folk ute för att heja och bjuda på vatten/kaffe/kakor, och det kommer att fortsätta så i 120 mil – magiskt! De första 10 kilometrarna rullar gruppen bakom en masterbil som håller 25 km/tim. Därefter dras tempot upp och det trycks på nåt hemskt i uppförsbackarna. Jag rycks med i tempot och kör lite för hårt, men lyckas hejda mig innan det är för sent. Sen tar jag och Tobbe det lite lugnare in mot första stoppet i Mortagne efter 12 mil som inte är någon kontroll, men väl ett tillfälle att fylla på vatten och att äta lite. Det blev en baguette och en cola. Hittills hade det varit ganska platt och snabbcyklat i rimlig temperatur. Det skulle ändras, kapitalt.
På väg mot första kontrollen, Villaines, som ligger efter drygt 20 mil slutade det vara platt, de långa och ganska branta backarna avlöste varandra. Väl framme i Villaines visar det sig vara svårt att få tag på något att äta som inte innehåller kött. Efter att ha letat runt ett tag så får det bli lite pommes och en läsk.
Nu har middagssolen letat sig upp och det börjar bli varmt på riktigt. Rapporter gör gällande att temperaturen den här dagen gick en bit över 35 grader och cykeldatorn sa 38. När vi kommer fram till kontrollen i Fougeres så är vi båda helt slut och beslutar oss för att vila i skuggan tills temperaturen börjar sjunka. Med facit på hand ett ganska dåligt beslut då tiden inte riktigt skulle räcka till alltför långa stopp på kontrollerna. Inte heller i Fougeres gick det att få vegetarisk mat, men de ordnade fram en baguette med smör åt mig.
Med lite svalare luft så gav vi oss iväg mot Tinténiac. Jag minns inte speciellt mycket av vägen dit, mer än att det blev mörkt och vi stannade för att tända våra lysen, och lite senare även för att ta på våra fina PBP-reflexvästar. När vi rullar in på kontrollen vid 10-snåret är det däremot folkfest med musik och massor med åskådare som applåderar och hejar. Kaffe, kaka, en läsk och en halv baguette. Andra halvan åker ner i ryggfickan för framtida bruk.
På vägen mot Loudeac där vi planerar sova efter 43 mil cyklar vi tillsammans med lite andra människor. Jag blir hungrig och rotar runt efter baguetten och förlorar de andra ur sikte och fortsätter på egen hand. Efter nån mil eller så, så står Tobbe och väntar vid ett tält där åskådare bjuder på vatten, kaffe och kakor – mitt i natten! Tobbe är klart den starkaste av oss två, så jag blir glad och tacksam att få draghjälp igen. Strax efter två på morgonen anländer vi Loudeac och vi betalar gladeligen för dusch och sovplats. Gissar att jag sover tre timmar och fryser en hel del.

Det blir en seg morgon där vi tar mer tid på oss än vad vi borde och när vi väl kommer iväg har klockan passerat nio. Vi trampar på i god fart till Carhaix. När vi kommer dit möter vi Pierre som brutit. En förkylning med feber omöjliggjorde fortsatt deltagande – verkligen surt. Vi äter lunch, veggoalternativet var ris och en veggobiff (ingen sås), när vi upptäcker att vi ligger väldigt nära maxtiden. Vi måste sluta söla vid kontrollerna, sova kortare och cykla snabbare helt enkelt. Sagt och gjort, upp i sadeln och full fart mot Brest!

På vägen till Brest träffar vi Martin från Montreal. Han hänger på och vi får till ett fint samarbete i det kuperade landskapet. Det går rätt fort och helt plötsligt är vi framme och vi har nu knappat in en timme. Köpa ny sportdryck, äta lite i solen och sen iväg igen. Martin följer med en bit innan han släpper oss och vi trycker på för att återigen ta in lite tid på vägen tillbaka till Carhaix, men först blir det lite turistfotografering på bron i Brest.
Vi anländer Carhaix vid 23:30, skaffar något att äta och lägger oss sedan på golvet i matsalen för en kort tupplur. Torbjörn somnar som en klubbad säl, jag gör det inte. Larmet på telefonen går och det är bara att kliva upp och bege sig mot Loudeac. Minns inte mycket av natten, mer än att vi stannar och dricker kaffe längs vägen och att det är väldigt mycket uppförsbackar och nästan inga utförsbackar. Konstigt. Klockan halv sex på morgonen kommer vi i alla fall fram och även nu betalar vi för en sängplats och ber om väckning efter två timmar. Jag vaknar efter en timme och kan inte somna om.

Vid frukosten blir jag, troligtvis på grund av sömnbrist, sur när det inte finns mackor utan skinka. Äter en omelett och en macka med smör. Kaffet serveras i en annan lokal, så det struntar jag i. Allt är blött, kläder, skor, cykel har blivit genomvåta av kondens. Dessutom börjar jag få ont i underredet. Nåväl, bara att bita ihop och gilla läget. Vi kommer för en gångs skull iväg i god tid och vi rullar vidare mot solen och ännu en dag.
Vid 10-tiden börjar det blåsa ganska bra – motvind såklart. Och vinden håller i sig resten av resan. Men vi (eller kanske främst Tobbe) pressar på och några mil innan Tinténiac kommer vi fram till en liten kul tillställning där det serveras riktig mat. Jag får en galette med ost, specialgjord bara för mig. Vilken humörhöjare!
I Tinténiac så har de ordning på maten så där trycker vi i oss en macka och en efterrätt. De har till och med tvål på toan, om man smyger in på damernas för att tvätta händerna, vilket man gjorde. Tobbe lägger sig på gräsmattan och somnar, jag pratar med lite andra svenska randonnörer innan jag går och väcker honom och vi cyklar vidare mot Fougeres.

I Fougeres blir det en massiv middag bestående av grönsaker, fisk, sås, ris och haricot verts (hur det nu stavas). Sen, efter att ha ringt och pratat med familjen så händer det. Jag somnar och sover i säkert 10 minuter och nu är det Tobbe som får väcka mig!

Cyklingen går liksom på räls, och det finns inte mycket att berätta. Vi cyklar om massor av cyklister som vi cyklat om tidigare – sådana som kanske är lite långsamma på cykeln, men desto snabbare på kontrollerna och det blir mörkt. På med västar och lampor för natt nummer tre. I Villaines är det fest när vi kommer dit. Folk jublar och gör vågen åt oss (och åt alla andra också i ärlighetens namn). Vi stämplar, äter och sen hittar vi en plats att sova på. Jag finner mig tillrätta i en stol med trasigt ryggstöd, sätter klockan på en timme och somnar på två röda. Vaknar pigg och fräsch som en ros och letar reda på Tobbe som redan vaknat och gör sig i ordning för att cykla vidare.

Runt midnatt lämnar vi kontrollen och cyklar vidare i mörkret. Det är andra randonnörer överallt på vägarna och man ser deras bakljus lysa från långt håll. Riktigt häftigt! Tobbe behöver kaffe, men det dröjer innan vi hittar någon som serverar längs vägen. När vi väl gör det så finns där en hel foodtruck och vi köper glass och godis. Efter ett par timmar så börjar det märkas på Tobbe att han sovit för lite. Han börjar kalla mig för Tomas och blir seg i reaktionerna. Som på beställning dyker det upp ett tält längs vägen där ett par bjuder på kaffe. Jag säger till Tobbe att lägga sig och sova, han somnar omgående och jag väcker honom tio minuter senare. Jag märker att allt gående i grus på kontrollerna har förstört klossarna under skorna och har svårt att få högerskon att fastna i pedalen. Efter en del svärande och sparkande för att få bort grus så sitter den till slut fast, men för hur länge?

Halv fem kommer vi fram till Mortagne, nu är det bara 12 mil och en kontroll kvar. Vi börjar i alla fall med att äta en rejäl frukost innan vi letar upp varsin plats att sova på. Jag hittar ett mysigt hörn och bara slocknar. Klockan ringer en timme senare och då kommer Tobbe och berättar att han tappat sitt stämpelhäfte som man måste ha med sig för att bli godkänd. Han går och letar medan jag försöker vakna till liv. Precis då kommer en funktionär gåendes med två upphittade häften. Jag springer ikapp och mycket riktigt så tillhör ett av dem Tobbe. Vilken lycka!

Vi rullar ut i gryningen genom väldigt tät skog. Skog = mindre motvind = bra. Tobbe behöver kaffe och lagom till att det börjar regna så kommer vi fram till en by med ett kafé och vi sätter oss under tak, dricker en kaffe och väntar ut regnet. Sen är det påt igen. Nu vill vi hem så det går rätt fort, trots trötta ben.

Sista kontrollen ligger i staden Dreux, ingen vacker stad vad jag kunde se. Här gör vi nog vårt snabbaste stopp. Toabesök, snabbt i med lite mat och cykla vidare. Nu vill vi verkligen hem och med bara fyra mil kvar tänds hoppet om en tid under 80 timmar. Jäklar vad vi cyklar och turas om att dra. Tror detta är de snabbaste fyra milen på hela turen, trots nästan 120 mil i benen och sömnbrist. Vi påminns dock om att det inte är helt ofarligt detta när vi cyklar förbi två cyklister som blir omplåstrade av ambulanspersonal. Hoppas det gick bra.

Vi flyger fram, och passerar massor av andra cyklister, varav en kvinna som troligtvis drabbats av Shermer’s neck (googla det) och som spänt upp huvud och hjälm med hjälp av hängslena i cykelbyxorna – svårt att förklara.
Klockan 12:40 dundrar vi in i Rambouillet och folk applåderar och hejar.
Vi klarade det!

Sen var det bara det här med att ta sig tillbaka till boendet, packa ner cykel, åka buss, tåg, promenera, åka tåg igen, flyga och till sist åka bil från Arlanda till Bollnäs. Men, det gick ju det med. Fast jäklar vad trött jag var.
 
PBP 2023
Tack för länkarna (båda)! Nu gick det ju att enkelt få en överblick över svenskarna och det är egentligen det enda som är intressant för mig, förutom min egen cykling.

Ganska många DNF, var det ungefär som vanligt?
 
PBP 2023
bigmollo sa:
Jag tror Magnus Hektor var snabbast det året. Det regnade och var kallt hela vägen och sånt gillar han, den dåren. ?
Klicka för att se resterande...
Råkade hamna i 2007 års tråd igen (av annan anledning) och råkade då se en topp-10-lista bland svenskarna och mkt riktigt var Hektor snabbast.

Kopierar för enkelhets skull in listan:
 1. 6743 Hektor Magnus     1964 Värmdö      CK Valhall          58:43:00
 2. 6730 Christiansen Jan  1967 Stockholm   CK Distans          59:17:00
 3. 1734 Mellsop Tony      1955 Malmö       CK Distans          59:41:00
 4. 1732 Tonér Peter       1964 Köping      CK Distans          60:40:00
 5. 6744 Mölleborn Johan   1973 Hässelby    Fredrikshofs IF CK  61:21:00
 6. 3986 Heinermark Tommy  1947 Sollentuna  Fredrikshofs IF CK  62:31:00
 7. 6725 Ohlanders Gunnar  1954 Järvsö      CK Distans          65:27:00
 8. 1731 Keskitalo Lasse   1957 Garphyttan  Örebrocyklisterna   66:42:00
 9. 1733 Hinkkanen Olavi   1951 Frändefors  Hisingens CK        67:28:00
10. 6732 Iivonen Ari       1961 Sundbyberg  CK Distans          68:32:00
 
PBP 2023
Funderar lite kring Ulf Sandberg och Bengt Sandborgh som båda stod på sju fullföljda PBP innan denna upplaga och som med ett fullföljt lopp skulle tangerat Muzellecs rekord på åtta. Båda startade också loppet.

Ulf har tider fram till Loudéac (på utvägen). Dit kom han på knappt 27 timmar. Om jag förstår det rätt var det med några timmars till maxtiden som väl är 435 km/(15 km/h)=29 h. Sen finns ingen tid registrerad före målet, dit han skulle ha kommit på 73 timmar. Om det är korrekt skulle han ha åkt lite snabbare från Loudéac till mål än från starten dit, vilket verkar lite konstigt då farten verkade sjunka vartefter, vilket väl också är rätt vanligt. Ska man gissa att målregistreringen är "falsk" och att han bröt?

Bengt har enligt resultatrapporteringen Loudéac (också på utvägen) som sista inrapporterade kontroll och står markerad som DNF. Någon som vet om det var några problem, kroppsliga eller utrustningsmässiga som ställde till det?
 
PBP 2023
Av övriga svenskar med minst tre tidigare fullföljda PBP hittar jag följande som ökade på sin skörd.

Namn
Gunnar Ohlanders		Tid
78.42		Antal fullföljda PBP
7
Tommy Heinermark76.156
Kristian Lindgren89.176
Henrik Eliasson72.165
Anders Linder74.435
Stefan Biberg89.274
Åke Haraldsson76.374
Krister Jönsson67.424
Mattias Molin71.314
Per Eric Rosén87.174

Noterbart i övrigt är att Christian Behre kom till mål, men drygt 3,5 timmar för långsam för att klara maxtiden och fullfölja för 6:e gången.
 
Senast ändrad:
PBP 2023
GoranS sa:
Funderar lite kring Ulf Sandberg och Bengt Sandborgh som båda stod på sju fullföljda PBP innan denna upplaga och som med ett fullföljt lopp skulle tangerat Muzellecs rekord på åtta. Båda startade också loppet.

Ulf har tider fram till Loudéac (på utvägen). Dit kom han på knappt 27 timmar. Om jag förstår det rätt var det med några timmars till maxtiden som väl är 435 km/(15 km/h)=29 h. Sen finns ingen tid registrerad före målet, dit han skulle ha kommit på 73 timmar. Om det är korrekt skulle han ha åkt lite snabbare från Loudéac till mål än från starten dit, vilket verkar lite konstigt då farten verkade sjunka vartefter, vilket väl också är rätt vanligt. Ska man gissa att målregistreringen är "falsk" och att han bröt?

Bengt har enligt resultatrapporteringen Loudéac (också på utvägen) som sista inrapporterade kontroll och står markerad som DNF. Någon som vet om det var några problem, kroppsliga eller utrustningsmässiga som ställde till det?
Klicka för att se resterande...
Ja, Ulf bröt. Hur han lyckats få chipet att passera mållinjen är oklart. Själv bröt jag pga dålig moral och låg fart. Jag var helt enkelt inte tillräckligt tränad i år. Det tog 25 timmar till Loudeac. Det brukar ta mellan 18 och 20… En massa trevliga människor som jag i normala fall hade kunnat göra sällskap med passerade utan att jag hade en chans att haka på. Gunnar, Lisa, Magnus mfl.
 
PBP 2023
Petert sa:
Vilken nostalgi!

Åter till nutiden; Tommy Heinermark född 1947 cyklade även detta värmens år och det på 76.15! Enastående!

För egen del återupptar jag PBP 2027 (utan någon förväntan på att bli fjärde svensk fast jag säkert kan hålla samma fart nu som 2007).
Klicka för att se resterande...
Tommy är hur stark som helst. Jag tog rygg på Tommy från Brest 2019, men kunde inte hålla hans hjul, han körde cirklar runt mig. Så jag släppte. Stötte dock på honom igen vid min första sovpaus i Carhaix-Plougur. Kände igen ryggtavlan... =)
 

Bilagor

  • Tommy H.jpg
    Tommy H.jpg
    426.5 KB · Besök: 130
PBP 2023
mzi sa:
Vilka andra ACP-lopp tillåter följebil?
Klicka för att se resterande...
Från reglerna för BRM-lopp:

Article 7​

Each rider must be self sufficient. No follow cars or support of any kind are permitted on the course. Personal support is only allowed at checkpoints. Any violation of this requirement will result in immediate disqualification.

Som jag läser det är det alltså generellt tillåtet med servicebil, men de får ge service bara vid kontrollerna.
 
PBP 2023
Apropå följebil, såg någon velomobilen som såg ut att vara registrerad som "följebil" (alltså personlig support åt någon på kontroller), snarare än deltagare? Det var en aning kaxigt :-)
 
Senast ändrad:
PBP 2023
kontrapunkt sa:
Apropå följebil, såg något velomobilen som såg ut att vara registrerad som "följebil" (alltså personlig support åt någon på kontroller), snarare än deltagare? Det var en aning kaxigt :-)
Klicka för att se resterande...
Någon nämnde att han mötte den och att han trodde att det var den som sedan blev första ekipage i mål.

Kaxigt är väl ett rätt bra ord för den lösningen.
 
PBP 2023
Jag misstänker att jag har en liten kvarvarande pbp-åkomma. Min högra tå, när det är lite kallt och jag gått en bit. Då känns det exakt som om jag trampat med tån i en liten vattenpöl. Eller så har jag skor som läcker...
 
PBP 2023
Hypotes 2 torde vara testbar utan alltför stor ansträngning om du, mot förmodan, skulle vilja hamna i ett tillstånd där du inte behöver ägna stor tankemöda åt detta. ?
 
PBP 2023
Jag har nästan alltid yllestrumpor på mig så det där med att kolla om tån är våt är inte så enkelt som det låter. Jag har tänkt ut och slaska någon dag i bommulsstrumpor som håller vätan ordentligt för att testa hypotesen med läckande skor men samtidigt vill jag ju inte att mina bestående, ganska menlösa men pga långcykling bara ska försvinna sådär. Nåt måste jag ha att skryta om
 
PBP 2023

Senaste inläggen

Köp & Sälj

Ny annons

Artiklar

Tillbaka
Topp