schture ringde när de kom fram till Hällefors, visste att jag inte hade jättemycket marginal så jag trampade på i mitt tycke rätt bra uppför backarna till Fredriksberg. I ett par svackor/kurvor låg fruset slask och det var lite halkigt, men i huvudsak var det torr asfalt eller upptorkande. Fin dimma här:
Bara åtta minuter efter jag kom till Fredriksberg rullade klungan in. På fiket i Fredriksberg hade de ingen gästbok, istället uppmuntrades man sticka en bit på den kollektiva sjalen. Tille drog sitt strå till stacken...
...så även Magnus (eller vem det nu är).
Huvudklungan samlad till bords, Jonas och Magnus beställde in våfflor med hjortronsylt.
Sen bar det av på den kurviga och fina vägen till Nås, en del backar här med. Tror vi mötte fyra bilar eller så på lika många mil...
Jag hade drömt om att få ligga i en klunga och småtrampa lite efter solokörningen, glöm det! Jösses vilket tempo det blev! Jag är inte van att cykla över 30, alldeles för bekväm av mig.
Tille pekar ut vilken stock han vill ha.
Lite sten på vägen pajjade peterts bakslang. Petert blev sur på sin pump som dels inte gav särledes bra tryck men framförallt inte ville släppa ventilen utan att pysa ur all luft. I vredesmod hade petert därför av ventilen på den nya slangen. cerberos passade på att tömma en patron i den knäckta ventilen, sen sattes ytterligare en ny slang i. :)
Framme och på väg ut ur Nås, passerar Västerdalälven. Sorry, hörde aldrig ditt namn.
Framme vid lunchstoppet vid Fänforsen i Björbo. Sista milen var en hård kamp mellan mig och mjölksyran.
Fortfarande mätt från midnattspizzan igår nöjde jag mig med socker...
Efter lunchen rullade vi vidare in i Björbo...
...och över Västerdalälven igen. Skönt att vara på
rätt sida igen! ;)
Tille stannade för pisspaus och drog klart över tre gånger i dasen efteråt, men en snabbrunk piggar alltid upp!
Mina ben var nu döda och det sattes en alldeles för hög fart uppför de långa men inte så branta backarna. Jag tappade klungan rejält, ställde in mig på solokörning hem...
Men petert och Jonas var snälla gossar och höll igen tills jag var ikapp, bakom deras ryggar knappade vi långsamt in på huvudklungan igen. Stort tack! Notera den fina fläcken på Peters ryggficka. :)
Framme vid natursköna Malingarna där en rullstensås vindar sig fram med sjöar på båda sidor.
Efter min hemby Nyhammar blev det ännu en pisspaus...
Medan det pissades passade jag istället på att ta den här ortsskylten, tihi!
Någon som är sugen på Kyrkstigen? Förra året spenderade
en happyride sex timmar med att släpa cyklarna runt stigens myrar. Jag var inte i närheten av att vara lika slut då som idag...
Äntligen hemma igen! De andra trampade tappert vidare mot Kopparberg och Nora medan jag la mig på verandan och väntade på att illamåendet och tandvärken från senaste fem kilometrarna skulle gå över...
Stort tack alla för turen! Jag måste helt klart försöka få lite fart i min slappa kropp om jag ska hålla på med sådana här tokerier, hade på något vis inbillat mig att det inte gick så fort på en trettimilare. :-O
Eftersom flera frågade, min cykel väger
14 kilo och 217 gram. Fast jag har hängt på lite lysen, reflexer och en kamera sedan vägningen så lägg på i vart fall ett halvkilo till. Men som sagt, med 99 kg cyklist är det tämligen egalt...
Nu ska jag duscha, sen sova i soffan med en öl i handen. Börjar nog med en 2007 års blå Chimay...
