Reflex åt sidorna - ett föråldrat krav?

Reflex åt sidorna - ett föråldrat krav?
Det är bara att inse, bilister kommer alltid blända cyklister, göra farliga omkörningar oavsett hastighet och de kommer försöka ligga nära gränsen för att riskera cyklistens säkerhet.
De bilister som inte beter sig så är så få att de inte räknas.

I min värld har bilisterna vunnit och det är lika bra att ge upp. Därför kör jag 90% gravel och lvg på avkrokar tidiga helgdagsmornar eller sent på vardagar.

I helgen blev jag omkörd av en lotus super-7 av en silverhårig gubbe. Han kom sjukt nära och det blåste så pass att han hade hörselkåpor på sig i bilen. Dvs jag hörde honom knappt när han var precis i sidan.

Några mil senare ser jag honom på uteserveringen på lokala fiket. Jag hade såklart redan övat in vad jag skulle säga om jag stött på honom igen. Och jag räds absolut inte en konfrontation. Men i sista sekund kände jag att,

”Ingen idé, han kommer aldrig bättra sig och samtliga på uteserveringen kommer automatisk ta hans parti och jag hamnar väl i nåt viralt klipp märkt ”Karen”.”

Så det fick vara. Istället om jag ser bilen på en parkering så kanske jag kommer gå lite för nära med nyckeln i hand..
 
Reflex åt sidorna - ett föråldrat krav?
Det är bara att inse, bilister kommer alltid blända cyklister, göra farliga omkörningar oavsett hastighet och de kommer försöka ligga nära gränsen för att riskera cyklistens säkerhet.
De bilister som inte beter sig så är så få att de inte räknas.

I min värld har bilisterna vunnit och det är lika bra att ge upp. Därför kör jag 90% gravel och lvg på avkrokar tidiga helgdagsmornar eller sent på vardagar.

I helgen blev jag omkörd av en lotus super-7 av en silverhårig gubbe. Han kom sjukt nära och det blåste så pass att han hade hörselkåpor på sig i bilen. Dvs jag hörde honom knappt när han var precis i sidan.

Några mil senare ser jag honom på uteserveringen på lokala fiket. Jag hade såklart redan övat in vad jag skulle säga om jag stött på honom igen. Och jag räds absolut inte en konfrontation. Men i sista sekund kände jag att,

”Ingen idé, han kommer aldrig bättra sig och samtliga på uteserveringen kommer automatisk ta hans parti och jag hamnar väl i nåt viralt klipp märkt ”Karen”.”

Så det fick vara. Istället om jag ser bilen på en parkering så kanske jag kommer gå lite för nära med nyckeln i hand..
Där nånstans är det läge att VB Fredrik Falks inlägg om varför cyklister är så avskydda bland somliga bilister:

"Några rader till cyklismens lov.

Cyklismen är enastående till sin karaktär och väcker, med rätta, starka och primitiva känslor.

Det är ingen slump att cyklismen är av den digniteten att Polens utrikesminister Witold Waszczykowski pekade ut den som en "sjukdom" och huvudfiende mot staten och "traditionella polska värden", tillsammans med bland annat "blandning av kulturer och raser". Eller att Finlands dåvarande utrikesminister Timo Soini utnämnde "vegetarian-bög-cyklister" till fienden nummer ett. I trafikpolitiska diskussioner i sociala medier är hatet mot cyklism alltid starkast när sverigedemokrater har ordet.

Cykeln är utomordentligt enkel till sin konstruktion och så genialisk till sin funktion att det har sagts att den upptäcktes snarare än uppfanns. I grunden har samhällets transportinfrastruktur sedan mer än hundra år tillbaka byggts för fotgängare, bilar och spårbunden trafik. Cyklisten har uppfattats som parasit, inkräktare och obehörig. Cyklisterna har tagit plats trots planeringen, inte tack vare den. Detta trots att den moderna cykeln som uppfinning är precis lika gammal som den moderna bilen.

Cyklismen erbjuder ett oberoende och en frihet som är unik. Bilister emellan är trafikmiljön den kanske mest jämlika vi har i samhället. Den är tvingande. En bilist kan inte köpa sig förbi trafikreglerna, hindren, vägdragningen, omvägarna, köerna. Oavsett om du har en bil värd en miljon eller en tusenlapp sitter du fast i samma bilkö och är tvungen att ta samma omväg.

Men så kommer där en cyklist, på samma väg och under samma regelverk som bilisten, och glider snabbt förbi hela kön, hoppar av, förvandlar sig till fotgängare och leder cykeln en kort genväg som bilisterna inte kan ta. Sedan upp på sadeln igen och iväg längs raden av bilar, suveränt, lätt, smart, intelligent, utan att bryta mot en enda trafikregel. På gatan gäller exakt samma regler för cyklister som för bilister, men inte samma villkor. Det är ett underläge, men också ett suveränt övertag.

Bilister kan lätt köra ihjäl cyklister. Cyklister kan inte köra ihjäl bilister. Bilistens fysiska övertag omintetgörs av andra bilister. Det är ödets ironi.

En muskelbil med mullrande motor som står hjälplöst inlåst i kön till parkeringskaoset vid ett köpcentrum är ett komiskt och patetiskt fenomen. Att rulla förbi den på cykel, fram till entrén, och parkera är en upplevelse jag kan rekommendera.

Cyklismhatet får sin energi av att cyklisten mer än någon annan hotar trafikmaktordningen, grundad på den starkes rätt. Liksom feminism och hbtq hotar cyklismen den rådande maktordningen och den traditionella värdehierarkin. Bilismen står för en manlig och auktoritär princip, cyklismen för en kvinnlig och frihetlig.

----------

Illustration: Egen bearbetning av en affisch för Stoewer's Greif Fahrräder Stettin år 1900.
FB_IMG_1778501814959.webp
" slut citat.
 
Reflex åt sidorna - ett föråldrat krav?
Det är bara att inse, bilister kommer alltid blända cyklister, göra farliga omkörningar oavsett hastighet och de kommer försöka ligga nära gränsen för att riskera cyklistens säkerhet.
De bilister som inte beter sig så är så få att de inte räknas.

I min värld har bilisterna vunnit och det är lika bra att ge upp. Därför kör jag 90% gravel och lvg på avkrokar tidiga helgdagsmornar eller sent på vardagar.

I helgen blev jag omkörd av en lotus super-7 av en silverhårig gubbe. Han kom sjukt nära och det blåste så pass att han hade hörselkåpor på sig i bilen. Dvs jag hörde honom knappt när han var precis i sidan.

Några mil senare ser jag honom på uteserveringen på lokala fiket. Jag hade såklart redan övat in vad jag skulle säga om jag stött på honom igen. Och jag räds absolut inte en konfrontation. Men i sista sekund kände jag att,

”Ingen idé, han kommer aldrig bättra sig och samtliga på uteserveringen kommer automatisk ta hans parti och jag hamnar väl i nåt viralt klipp märkt ”Karen”.”

Så det fick vara. Istället om jag ser bilen på en parkering så kanske jag kommer gå lite för nära med nyckeln i hand..
Jo, jag undviker landsvägen så mycket jag kan då jag är mountainbike-dåre. Men på ett par ställen i krokarna är det oundvikligt om man inte vill sätta cykeln på axeln och gå genom snåriga skogspartier i nån kilometer. Då är det enklare att ta riksvägen ett par minuter, men det är läskigt under kvällen då många kör som tokar längs den vägen.

Förstår hur du menar med att bli märkt på det viset, alla lär väl ha sett han Gary Peacock vid det här laget och man vill väl inte liknas den stereotypen.
 
Tillbaka
Topp