Sann historia; Jag skulle cukla till Gråbo och lite runt i trakterna där, ringde veloform-anders för att gnälla på en styrlinda som släppt, och han nämnde i förbifarten att retaarden skulle gå i de trakterna, tänkte inte mer på det. Men efter ett par timmars cyklande (varav av majoriteten var helt i blindo och i återvändsland), en punka och ett flertal fikor senare satt jag och donnan vid en busshållplats där det var lite pilar markerade. Var det retaarderna, hade de kört förbi eller var de påväg? Spänningen var olidlig. Tajmingen var helt sinnessyk, för döm av vår förvåning när de första cyklisterna dyker upp och helt sonika skiter i att svänga av vid markeringarna utan fortsätter rakt mot gbg, på pint kiv. Det var dock efter dessa första ignoranta blindstyren cyklat förbi oss som de första retaarderna som kunde läsa markeringar dök upp. Den ena mer osportsligt klädd än den andra. Underbart! Favoriterna var mannen som valde att kasta sig med ansiktet före i en gräsvall, istället för att svänga, och han på slutet med BiBen på frampakethållaren. Som grädde på moset fick vi den lätt uppgivna frågan "Är det målet här?" ett antal gånger varvid vi svarade hojtandes "Allez! Allez!".
I väntan på följebilen eller nåt valde vi att ställa oss lite mer strategiskt så att inga mer kunde åka rakt fram. Det kom ingen följebil eller tävlingsledning, så vi började trampa hemåt, varpå vi mötte den sista felkörande återvändaren, stackarn, men han var snugg i sin brooklynjersey.
Jag är mycket impregnerad över allas prestationer. Var det markus f man såg på en blå-ish cannondale med skivbromsar?
