[RR] 4 punkor och en trasig peddal. Bikepacking
Äntligen, lång helg och jag tar ut fredagen som kompledigt, cykeln står packad och vi har äntligen blivit utsläppta efter att suttit instängde efter ännu en lock down.
Tar mig snabbt ut ur Barcelona, och rör mig mot Rio Besos. Under 70 och 80 Talet var den Europas mest förorenade, men man har gjort en rejäl uppryckning. Man har anlagt 10km lång park längs flodbankarna, där samsas cyklister, inlinesåkare, hundägare joggare och folk som bara njuter i solen. Det var här min son första gången tog 10km på sin enpetare.
Jag har vinden och solen i ryggen, snart kommer jag till slutet av asfalten och här börjar grusväg blandat med single track som följer floden.
Kommer ifatt en get herde med sin vallhund, när jag kommer närmare ser jag att de är en punktjej med en grön liggande tuppkam.
Stigen fortsätter och blandas upp med asfalterad cykelleder, om jag skall vara ärlig är det en ganska tråkig sträck, vid Granollers stoppar jag för en Clara och Oliver. Det är fortfarande för tidigt för lunch. Montseny massivet tornar upp sig framför mig och jag känner mig lite nervös för vad jag har gett nig in på.
Tar mig fram på små grusvägar det är bra skyltat och de mesta är gång och cykelleder med skyltar för sevärdheter genom det Katalanska jordbruksbygden. Lador och vägar är smyckade med politiska budskap för den Katalanska självständigheten.
Vid foten av berget börjar en brant stigning, det bli ömsom att knuffa och ömsom att cykla. Tar några pauser och käkar godis. Det är varmt tung och underbart. Kommer upp till ett kloster och är säker på att högsta toppen är nådd. Hittar en källa och fyller på kamelbaken tar mig runt en krök och ser att det är en bra bit till toppen, solen gassar och vinden är kylig. En stor rovfågel seglar på de uppåtgående vindarna jämte mig.
Kommer fram till ett ruskigt spökslott som tydligen heter Castell De Berti. Nu äntligen börjar nerföres åket och jag behöver knappt trampa tills jag stoppar i Taradell för vätska och mat. Jag hade först tänk att sova där och den sträckan hade nog varit lagom för första dagen men bestämde mig tidigt i planering att sova på en camping närmare Giron. Återigen är det jordbruksbygd, tycker att jag ligger bra till med tid, incheckning skulle stänga 2100.
Hamnar återigen i skogsmark och får knuffa en del, men hinner till http://www.campingelpont.net/en/ med en lite marginal. Campingen ligger i en ravin med terrasser och är extremt vacker, restaurangen och affären var stängd så blev Bolognesa från Decathlon, har ett nytt tält från Alpkit Ordos 2 som jag invigde, satte alarmet på 06 sedan kröp jag ner i min sovsäck från Lidl och somnade gott. Det sista jag tänkte var hur smidigt allt gått.
Nästa dag skulle jag möte min fru klockan 11 i Girona, räknade med att turen skulle ta 3 timmer så hade bra med tid, jag cyklade ut från campingen 07 och hamnade på en vacker single track. Gör ett hopp på c:a 25 cm och känner att jag slår igenom. Är lite orolig att jag fått punka men känner inget så fortsätter. Kommer upp på en asfaltsväg, då känner jag att luften har gått ur.
Ingen fara, jag har extra slang med mig, slänger i den nya slangen och börjar pumpa upp slangen. Då smäller den rakt i ansiktet, jag är täckt av vatten sand och grus. Försöker att inte få panik och trycker på lagningslappar på den första slangen så gott det går. Hoppas att det skall hålla och tar mig neråt mot floden Tier. Självklart gör det inte det, börjar få panik och min enda chans är att träffa på någon snäll MTB åkare med extra slang.
Kommer ner till en damm och ser en kvinna komma gående över vägen som leder över dammen, och hon har cykelkläder, när jag kommer närmare ser jag att hon håller sig om armbågen och blöder. Självklart frågar jag om hon är ok. Hon Heter Montse och blivit på sprungen av en bergsget i en nerförsbacke, hon misstänker en fraktur. Tyvärr har hon ingen slang men hon ringer sin man som skall komma och hämta henne och ber honom att ta med slang och en stor pump. Jag erbjuder smärtstillande men hon har redan tagit. Vi står och pratar, det passerar massa gravalbikes och all stannar och frågar om vi behöver hjälp, Slutligen kommer några tonåringar på MTB som stannar och har en extra slang med. De tom erbjuder sig att byta slangen och en joint till mig medans jag väntar. Jag avböjer tacksamt och börjar montera nya slangen, då går pumpjäveln sönder. Det var väldigt nära att både cykeln och pumpen åkte ner i dammen.
Det är bara att vänta på Montses man och käka frukost, han svänger in och jag pumpar upp däcket, han ger mig en extra slang för att vara på den säkra sidan.
Jag ser att det inte är en chans i världen att jag hinner till Girona i tid, ringer frun och förklarar läget. Drar på allt jag kan och känner mig lagom stressad. Hinner 3km och hör en smäll. Då har ventilen skjutets ur slangen, det är bara att börja gå igen. Kommer en äldre man på MTB som stannar och har en pump med sig. Han är 76 år gammal, älskar Lappland där han varit flera gånger, när han blev 70 slutade han med MTB för han var för gammal, 3 år senar köpte han en ny och skulle köra ett lopp veckan efter.
Nu måste väl oturen vara över?
Jag dundrar på och landskapet är vykortsvackert, men inte en chans att jag kunde ta några foton, i en nerförsbacke kommer en landsvägscycklist ifatt mig, Det är Jesus som lägger sig jämte mig och vi börjar prata. När han hör om min olycka säger han: Ingen fara grabben jag guidar dig till Girona. Han ringer sin fru och säger att han måste hjälpa en vilsen svensk så han bli sen till lunchen. Han kör mig till Via Verde och sedan säger vi hejdå. Sista 15km är riktigt tunga men jag kommer slutligen fram till Girona där frun väntar otåligt. Klockan är nu 14:30 hon vill inte käka lunch utan vill att vi skall to oss till Lescala så efter en Clara var det bara att sätta sig på cykeln igen för ytterligare 40km genom jordbrukslandskap, även denna gång han vi precis innan incheckningen stängde.
Med 6km kvar så knakar min trampa till och faller i bitar, sista biten får tas med hjälp av pinnen.
Så vad lärde jag mig?
Jag är stark, det finns underbara människor i världen, 120km med väskor är för långt, kring 60km per dag så man hinner titta på saker och njuta. Sist men inte minst jag kommer garanterat fortsätta med bikepacking
Totalt blev det 215km och 2236 höjdmeter
Tar mig snabbt ut ur Barcelona, och rör mig mot Rio Besos. Under 70 och 80 Talet var den Europas mest förorenade, men man har gjort en rejäl uppryckning. Man har anlagt 10km lång park längs flodbankarna, där samsas cyklister, inlinesåkare, hundägare joggare och folk som bara njuter i solen. Det var här min son första gången tog 10km på sin enpetare.
Jag har vinden och solen i ryggen, snart kommer jag till slutet av asfalten och här börjar grusväg blandat med single track som följer floden.
Kommer ifatt en get herde med sin vallhund, när jag kommer närmare ser jag att de är en punktjej med en grön liggande tuppkam.
Stigen fortsätter och blandas upp med asfalterad cykelleder, om jag skall vara ärlig är det en ganska tråkig sträck, vid Granollers stoppar jag för en Clara och Oliver. Det är fortfarande för tidigt för lunch. Montseny massivet tornar upp sig framför mig och jag känner mig lite nervös för vad jag har gett nig in på.
Tar mig fram på små grusvägar det är bra skyltat och de mesta är gång och cykelleder med skyltar för sevärdheter genom det Katalanska jordbruksbygden. Lador och vägar är smyckade med politiska budskap för den Katalanska självständigheten.
Vid foten av berget börjar en brant stigning, det bli ömsom att knuffa och ömsom att cykla. Tar några pauser och käkar godis. Det är varmt tung och underbart. Kommer upp till ett kloster och är säker på att högsta toppen är nådd. Hittar en källa och fyller på kamelbaken tar mig runt en krök och ser att det är en bra bit till toppen, solen gassar och vinden är kylig. En stor rovfågel seglar på de uppåtgående vindarna jämte mig.
Kommer fram till ett ruskigt spökslott som tydligen heter Castell De Berti. Nu äntligen börjar nerföres åket och jag behöver knappt trampa tills jag stoppar i Taradell för vätska och mat. Jag hade först tänk att sova där och den sträckan hade nog varit lagom för första dagen men bestämde mig tidigt i planering att sova på en camping närmare Giron. Återigen är det jordbruksbygd, tycker att jag ligger bra till med tid, incheckning skulle stänga 2100.
Hamnar återigen i skogsmark och får knuffa en del, men hinner till http://www.campingelpont.net/en/ med en lite marginal. Campingen ligger i en ravin med terrasser och är extremt vacker, restaurangen och affären var stängd så blev Bolognesa från Decathlon, har ett nytt tält från Alpkit Ordos 2 som jag invigde, satte alarmet på 06 sedan kröp jag ner i min sovsäck från Lidl och somnade gott. Det sista jag tänkte var hur smidigt allt gått.
Nästa dag skulle jag möte min fru klockan 11 i Girona, räknade med att turen skulle ta 3 timmer så hade bra med tid, jag cyklade ut från campingen 07 och hamnade på en vacker single track. Gör ett hopp på c:a 25 cm och känner att jag slår igenom. Är lite orolig att jag fått punka men känner inget så fortsätter. Kommer upp på en asfaltsväg, då känner jag att luften har gått ur.
Ingen fara, jag har extra slang med mig, slänger i den nya slangen och börjar pumpa upp slangen. Då smäller den rakt i ansiktet, jag är täckt av vatten sand och grus. Försöker att inte få panik och trycker på lagningslappar på den första slangen så gott det går. Hoppas att det skall hålla och tar mig neråt mot floden Tier. Självklart gör det inte det, börjar få panik och min enda chans är att träffa på någon snäll MTB åkare med extra slang.
Kommer ner till en damm och ser en kvinna komma gående över vägen som leder över dammen, och hon har cykelkläder, när jag kommer närmare ser jag att hon håller sig om armbågen och blöder. Självklart frågar jag om hon är ok. Hon Heter Montse och blivit på sprungen av en bergsget i en nerförsbacke, hon misstänker en fraktur. Tyvärr har hon ingen slang men hon ringer sin man som skall komma och hämta henne och ber honom att ta med slang och en stor pump. Jag erbjuder smärtstillande men hon har redan tagit. Vi står och pratar, det passerar massa gravalbikes och all stannar och frågar om vi behöver hjälp, Slutligen kommer några tonåringar på MTB som stannar och har en extra slang med. De tom erbjuder sig att byta slangen och en joint till mig medans jag väntar. Jag avböjer tacksamt och börjar montera nya slangen, då går pumpjäveln sönder. Det var väldigt nära att både cykeln och pumpen åkte ner i dammen.
Det är bara att vänta på Montses man och käka frukost, han svänger in och jag pumpar upp däcket, han ger mig en extra slang för att vara på den säkra sidan.
Jag ser att det inte är en chans i världen att jag hinner till Girona i tid, ringer frun och förklarar läget. Drar på allt jag kan och känner mig lagom stressad. Hinner 3km och hör en smäll. Då har ventilen skjutets ur slangen, det är bara att börja gå igen. Kommer en äldre man på MTB som stannar och har en pump med sig. Han är 76 år gammal, älskar Lappland där han varit flera gånger, när han blev 70 slutade han med MTB för han var för gammal, 3 år senar köpte han en ny och skulle köra ett lopp veckan efter.
Nu måste väl oturen vara över?
Jag dundrar på och landskapet är vykortsvackert, men inte en chans att jag kunde ta några foton, i en nerförsbacke kommer en landsvägscycklist ifatt mig, Det är Jesus som lägger sig jämte mig och vi börjar prata. När han hör om min olycka säger han: Ingen fara grabben jag guidar dig till Girona. Han ringer sin fru och säger att han måste hjälpa en vilsen svensk så han bli sen till lunchen. Han kör mig till Via Verde och sedan säger vi hejdå. Sista 15km är riktigt tunga men jag kommer slutligen fram till Girona där frun väntar otåligt. Klockan är nu 14:30 hon vill inte käka lunch utan vill att vi skall to oss till Lescala så efter en Clara var det bara att sätta sig på cykeln igen för ytterligare 40km genom jordbrukslandskap, även denna gång han vi precis innan incheckningen stängde.
Med 6km kvar så knakar min trampa till och faller i bitar, sista biten får tas med hjälp av pinnen.
Så vad lärde jag mig?
Jag är stark, det finns underbara människor i världen, 120km med väskor är för långt, kring 60km per dag så man hinner titta på saker och njuta. Sist men inte minst jag kommer garanterat fortsätta med bikepacking
Totalt blev det 215km och 2236 höjdmeter
