Någon tyckte att Monglos frukosttallrik skulle förevigas, och jag kan nog hålla med.
Det pratades om att vila idag, så alla förutom s beslöt sig för att cykla en sväng. Tanken var att ta det lite stillsamt och åka liften upp och sen antingen rulla ungefär samma som första dagen minus Slåtta, eller rulla ner till Björkis. Jag hade lite förkylningskänningar, så det kändes ju helt perfekt.
Våra planer om att slippa cykla uppför grusades dock när vi kom upp till liften, som visade sig vara trasig. Utsikterna var dåliga, "i bästa fall öppnar den imorgon men vi kan inte lova något".
Efter att ha diskuterat lite med lokalbefolkningen bestämde vi oss för att rulla upp längs Abiskojokken istället, och sen antingen köra ner samma väg eller köra över hedarna till Paddus och ner därifrån. Paddus är en klippa som sticker upp mitt på heden, och användes av samerna som offerplats.
Vi börjar cykla längs Kungsleden, rena motorvägen. En stenig och skojig motorväg
När den svänger över jokken fortsätter vi rakt fram på en smal stig. Det mesta var cyklingsbart, om än tungcyklat
Fikadags, här stötte vi på något konstigt djur
Ibland får vi titta ner i canyonen jokken flyter i.
Vi gnetar vidare och klättrar till slut upp över trädgränsen. Stigen snirklar sig vidare uppåt...
...så det är bara att följa med
En missbedömning av kartan gör att vi rullar ner genom skogen mot Jokken
Fika, vattenpåfyllning och toa när vi kommit ända ner och insett att det är en återvändsgränd
och när Monglo vurpar och trasslar in sig i vegetationen är vi såklart hjälpsamma och både skrattar och fotograferar
Efter den lilla navigationsfadäsen vänder vi tillbaka upp på heden, och bjuds på lite utsikt och lokalt väder
Utsikten från Paddus
Nu är det bara utförsåkning kvar, skönt! Ganska stillsam lutning för en gångs skull, och fin stenig stig. Tjohoo
Snart är vi nere under trädgränsen, idel glada miner
och när vi äntligen surrat klart och ska rulla iväg igen, kommer den klassiska "du, ska det verkligen vara såhär?". Gissa vem som hade dragit på sig en punka
Efter lagade punkor rullar vi vidare ner mot Abisko på fina rotiga skogsstigar som vindlar sig ner bland fjällbjörkarna.
Under tiden har s ovetandes tränat på kvällens aktivitet
På kvällen tänkte vi lyxa till det med grillbuffe på Turisten. En förkylningsslak marran, en halvskeptisk martinpetter och en Adden som inte kan beskrivas med ord väntar på att restaurangen ska öppna
Käket kan verkligen rekommenderas, grymt gott. Här är en stilstudie av Monglos buffeteknik, imponerande tallrik!
Med fulla magar knatar vi sen ner till Abisko Canyon, där Jokken flyter ut i Torne träsk. Imponerande klippväggar och strömt vatten. Martinpetters kommentar: "men de har ju inga räcken, man kan ju falla ner och dö har, det är ju farligt".
Det kittlar lite att stå här
Fast man inte har snubblat på flera år blir man ändå väldigt medveten om att man skulle kunna göra det. Approachen är försiktig
Kvällens sport, "extreme sitting". Hitta en utskjutande klippa, sätt dig ner och njut av att det är 20m ner till strömt iskallt vatten alternativt stenhäll.