Transwave
Aktiv medlem
[RR] Bikepackingäventyr Vänern runt!
Att upptäcka landskapen genom att cykla långt med campingutrustning på cykeln är något jag länge haft i tankarna, men aldrig riktigt gjort det till verklighet förutom några kortare turer med sambon där fokus har legat på camping och havsbad snarare än cyklingen. Efter att ha kört årets fjälltur (både lvg & mtb) fick jag sån stark mersmak av att vara ute i naturen på två hjul så jag beställde allt jag saknade för att ge mig ut på cykelsemester samma dag som jag kom hem (bland annat riktiga touringväskor, ett lätt enmannatält, uppblåsbar kudde mm). Cykeln jag skulle ta var en 3-växlad stadshoj som jag haft sedan 2001. Välanvänd men fullt fungerande. Framför allt var den bekväm att sitta på. Den enda modifieringen jag gjorde var att byta ut de platta pedalerna mot spd för att öka min effektivitet. Jag funderade länge på vad jag verkligen kommer att behöva i hopp om att ta med precis rätt mängd packning. Efter att ha provpackat och testat allt var det dax att åka iväg! Jag hade 4 semesterdagar kvar och de skull utnyttjas till fullo!
På torsdagsmorgonen rullade jag iväg från Göteborg, norrut mot Vänern via Sollebrunn och Grästorp. Vädret var strålande sol, benen var pigga och vinden samarbetsvillig. Det kändes toppen och jag for fram snabbare och med mindre ansträngning än väntat. Efter Grästorp åkte jag turistvägen som går längst med Vänern som skulle ta mig till Lidköping.
'
På väg till Lidköping hittade jag en badbrygga (arken badplats) som jag hade helt för mig själv! Självklart passade jag på att ta ett dopp. Jag hade som ambition att bada minst en gång per dag för att slippa krypa ner i sovsäcken klibbig av svett. Du kanske undrar varför jag har en stång på cykeln? Tältet marknadsfördes som ett ultralätt vandringstält, vilket innebar att det ingick inga tältpinnar som skulle hålla uppe den i mitten! Istället förväntades man använda sin vandringsstav som tältpinne. Smart lösning, men jag önskar att det framgick mera tydligt! Tur att jag testade sätta upp tältet dagen innan avfärd. Att köpa stavar var inget jag hade tid med så istället fiskade jag upp en tvättstång från soporna. Ibland får man taga det man haver. Den var i alla fall lätt och styv.
'
I Lidköping hittade jag till min stora glädje en asiatisk bufferestaurang. Man blir riktigt hungrig efter en hel dags cyklande och jag vräkte i mig mat tills jag inte kunde få i mig en smula till. Det var inte särskilt sent efter att jag hade ätit klart och jag hade fortfarande gott om energi kvar så jag fortsatte cykla mot Kinnekulle, en plats jag längtade efter att få uppleva.
'
I Lidköping fann jag Vänerleden, som jag bestämde mig för att följa. Jag kände till att den existerade men har inte studerat den i detalj. Den såg i alla fall till att jag passerade vackra platser.
'
Jag cyklade ut på en udde för att ta en kortare paus och såg ut över Lidköping som syns vid horisonten. Kände mig redan nöjd över hur långt jag hade cyklat men dagen var inte riktigt över än.
'
Vänerleden tog mig ofta ut på grusvägar, ibland även lättare stigar. Här börjar området som är en del av Kinnekulle. Det började bli ganska sent så jag började hålla utkik efter potentiella övernattningsplatser att sätta upp tältet på.
'
Jag åkte på små, mysiga landsvägar och bara njöt av att vara ute i sommaridyllen!
'
Till slut hittade jag ett gräsfält som låg avskilt och satte upp tältet som jag för första gången skulle sova i. Marken var dock lite knölig så det var trixigt att hitta en bekväm position. Jag fick mindre sömn än vad jag hade hoppats på men ändå tillräckligt för att vila upp. Att inte sova så bra första natten är något jag är van vid från tidigare campingutflykter, då kroppen behöver vänja sig vid att sova i helt andra förhållanden jämfört med sängen där hemma.
'
Dagen därpå fortsatte jag utan att äta någon frukost, utöver ett par bananer jag hade med mig. Jag var fortfarande ganska mätt från gårdagens buffe så jag skippade laga mat på stormköket. Jag fortsatte genom Kinnekulles naturreservat och såg många näst intill sagolika små gårdar. Alla hus var i gammaldags stil och i perfekt skick. De flesta bedrev småskalig odling på sin mark av frukt och bär, både traditionella svenska såväl som mer exotiska. Det kändes som att befinna sig i ett hobbitland, det enda som fattades var att Gandalf skulle rulla in på sin kärra! :) Jag kompletterade min frukost med plommon som växte längst vägen.
'
Snart var jag framme i Sveriges grand canyon! Självklart stannade jag till för att beundra landskapet.
'
Vänerleden tog mig den snabba vägen nerför kullen. Ett paradis för gravelentusiasten! Min stadshoj svek mig dock inte och all packning satt stadigt.
'
Jag rullade in i Hällekis och satte kurs mot Mariestad där jag planerade att äta lunch. Himlen blev gradvis molnigare och det skulle komma en hel del regn snart enligt prognosen. Detta var något jag kände till innan turen men hoppades ändå slippa i möjligaste mån.
'
Regnet kom strax innan jag åkte in i Mariestad. Jag hittade följande foodcourt där jag åt lunch och bytte om till regnkläder. Jag kände mig inte alltför sugen på att åka vidare men tänkte samtidigt att det är bra om jag får lite erfarenhet av att cykla i regn. Det är trots allt oundvikligt om man ska ut på någon längre cykelsemester. Jag hade bra byxor & jacka men saknade vattenavvisande skoskydd. Istället drog jag på ett par fryspåsar över skorna som jag tejpade fast med silvertejp. Inte så snyggt men det fick duga, ville väldigt gärna slippa åka i blöta skor, idag såväl som dagen därpå.
'
Efter Mariestad cyklade jag genom skogen på en tom cykelväg i regnet, bredvid järnvägen. Det började kännas att jag var långt borta.
'
Jag hittade ett äldre tåg, som såg ut som en uppskalad modelljärnväg. Regnet fortsatte jag jag blev van att cykla i regnet, till den grad att jag upplevde det som uppfriskande. Jag hade tillräckligt bra kläder för att hålla mig varm och någorlunda torr så det var bara att köra på.
'
Tog en kort paus i Gullspång, där jag hittade en typ av cykel som jag aldrig hade prövat. Dessa gick att hyra för några hundringar över dagen och det fanns ett kortare (ca 15km) och ett längre (ca 35km) spår att cykla. Jag sparade testet av järnvägscykling för ett framtida tillfälle.
Min ursprungliga plan var att slå läger strax efter Kristinehamn, då regnet skulle avta enligt prognosen men insåg att jag skulle kunna hinna hela vägen till Karlstad och sova i svärföräldrarnas hus istället. Att sova i en säng, ducha och torka kläderna kändes lockande så jag körde på så gott jag kunde. Väl i Kristinehamn åt jag middag och fortsatte vidare. Det började bli kväll och det började kännas i knäna, nacken och rumpan men jag körde på. Efter matpausen kände jag mig riktigt kall när jag åkte iväg men var inte alltför bekymrad, jag hade mat i magen och jag visste att jag skulle få upp värmen om en stund, trots att jag var rätt blöt vid det här laget. Att regnet fortfarande höll i sig bekymrade inte mig det minsta, jag var nu van vid det.
Halvvägs till Karlstad avtog regnet och när jag började närma mig solstaden så dök kvällssolen upp genom det uppspruckna molntäcket, som om vädret firade min ankomst och ville motivera mig att köra på den sista biten, trots att jag var riktigt trött!
'
Äntligen framme, klockan var nästan halv 10. De improviserade skoskydden gjorde sitt jobb, plasten var hel och höll vattnet borta! Till nästa gång ska jag skaffa ett par riktiga skoskydd. Jag blev bjuden på köttsoppa, tog en duch och la mig.
Dagen därpå var vädret åter igen fint, om än blåsigt. Efter att ha sovit i nästan 9h åt jag en rejäl frukost, hjälpte till med att palla äpplen och plocka svarta vinbär från tomten och cyklade därefter iväg. Nu hade jag bara hälften kvar av turen!
'
Det var ett nöja att passera Karlstad. Jag har tidigare bott här så navigering var inget problem. Lustigt nog så hade jag exakt samma cykel som jag cyklade till jobbet med för 15 år sedan i dessa krokar! Det mesta har dock bytts flera gånger om sedan dess :)
'
Tillbaka på Vänerleden efter att ha passerat Bomstad. Hade gärna tagit en simtur på den fina stranden som finns där men jag hade inte riktigt tiden för det denna gång.
När jag började närma mig Grums hade jag flera alternativ vad gäller färdväg. Jag kunde åka vad jag tyckte såg ut som den rakaste vägen men skulle innebära navigering i bebyggelse och en hel del cykling precis intill en tät trafikerad motorväg. Vänerleden kändes lite för krokig och gjorde för många utflykter på grusvägar i mitt tycke, så jag bestämde mig för att följa Sverigeleden, som skulle ta mig runt Grums och sedan raka vägen till Åmål. Det innebar dock inte att cyklingen skulle bli lätt. Jag kunde konstatera att jag tog ut mig för mycket igår och jag kände mig fortfarande trött. Backarna var många och smärtsamt jobbiga. Vinden blåste för det mesta åt fel håll vilket inte gjorde några underverk för mitt tempo. Igår låg jag oftast på 3:ans växel, idag låg oftast på 1:ans växel. Varje meter fick jag kämpa för kändes det som.
'
Landskapen var i alla fall vackra!
'
En random kyrka som jag stannade vid för att spänna kedjan. Jag kunde ha väntat med att spänna kedjan till senare men vid det här laget tog jag till alla ursäkter jag kunde för att få stanna och ta en paus. Lite senare stannade jag för att koka middag och således för första gången få nytta av stormköket jag hade packat ner. Jag har tidigare skippat det för att det går fortare att bara köpa mat längst vägen men nu behövde jag paus oavsett. Varför inte passa på lätta på lasten samtidigt.
'
Om du inte vill ha stridsvagnar körandes på din tomt så ska du bygga detta. Jag fattar dock inte varför man valde att bygga dessa just på denna punkt utanför Borgvik? Vem förväntade man sig att stoppa här?
Efter en lång dag av mödosamt trampande, kämpandes mot både trötthet, vind och backar så var jag framme i Åmål, där jag åt en kebabtallrik till middag. Under dagens gång började jag vänja mig vid tanken på att förmodligen inte klara av att cykla hela vägen till Göteborg. Det började bli kväll och jag gjorde planen att cykla ut ur Åmål och hitta en plats att slå upp tältet på.
'
En fungerande strategi är att cykla ut på någon grusväg och sen hitta en plats i skogen. Jag ville inte slå upp tältet alltför nära en trafikerad väg eller där det var hög sannolikhet att bli upptäckt.
'
Jag behövde inte leta länge innan jag hittade mitt hem för natten. Jag hörde korpar medan jag slog upp tältet, de måste ha haft sitt bo i närheten. Det började snabbt bli molnigt och lysa med spännande färger på himmelen, innan det kom ett kortvarigt regn. Denna gång var jag mer noga med att slå upp tältet på en jämnare yta för att slippa gropar och bulor så gott det gick. Jag sov bättre denna natt än föregående natt, kanske inte lika mycket som jag hade hoppats på men fullt tillräckligt för att känna att jag har fått den vila som kroppen behövde för att återhämta sig.
'
Dagen därpå kokade jag frukost på den närliggande skogsvägen och njöt av morgonsolen, som sakta värmde mig efter en relativt kall natt. Det kändes riktigt mysigt att vara i en djup skog en tidig sommarmorgon och efter ett ha fått i mig maten kände jag mig betydligt piggare jämfört med gårdagen! Att trampa fram cykeln gick lättare och gårdagens starka vind har avtagit, vilket gjorde att jag kunde cykla med ett klart högre tempo och började återfå hoppet om att kunna nå Göteborg innan dagens slut!
'
Denna skyltkombination väckte min entusiasm för den här vägen. Jag kom tänka på mina tidigare motorcykelturer då det var just branta och slingriga småvägar som var de roligaste. Mycket riktigt fanns det branta partier, tyvärr inte bara nerför. Vid en brant uppförsbacke övervägde jag att kliva av cykeln och gå, när jag möttes av följande inspirationstext:
På torsdagsmorgonen rullade jag iväg från Göteborg, norrut mot Vänern via Sollebrunn och Grästorp. Vädret var strålande sol, benen var pigga och vinden samarbetsvillig. Det kändes toppen och jag for fram snabbare och med mindre ansträngning än väntat. Efter Grästorp åkte jag turistvägen som går längst med Vänern som skulle ta mig till Lidköping.
'
På väg till Lidköping hittade jag en badbrygga (arken badplats) som jag hade helt för mig själv! Självklart passade jag på att ta ett dopp. Jag hade som ambition att bada minst en gång per dag för att slippa krypa ner i sovsäcken klibbig av svett. Du kanske undrar varför jag har en stång på cykeln? Tältet marknadsfördes som ett ultralätt vandringstält, vilket innebar att det ingick inga tältpinnar som skulle hålla uppe den i mitten! Istället förväntades man använda sin vandringsstav som tältpinne. Smart lösning, men jag önskar att det framgick mera tydligt! Tur att jag testade sätta upp tältet dagen innan avfärd. Att köpa stavar var inget jag hade tid med så istället fiskade jag upp en tvättstång från soporna. Ibland får man taga det man haver. Den var i alla fall lätt och styv.
'
I Lidköping hittade jag till min stora glädje en asiatisk bufferestaurang. Man blir riktigt hungrig efter en hel dags cyklande och jag vräkte i mig mat tills jag inte kunde få i mig en smula till. Det var inte särskilt sent efter att jag hade ätit klart och jag hade fortfarande gott om energi kvar så jag fortsatte cykla mot Kinnekulle, en plats jag längtade efter att få uppleva.
'
I Lidköping fann jag Vänerleden, som jag bestämde mig för att följa. Jag kände till att den existerade men har inte studerat den i detalj. Den såg i alla fall till att jag passerade vackra platser.
'
Jag cyklade ut på en udde för att ta en kortare paus och såg ut över Lidköping som syns vid horisonten. Kände mig redan nöjd över hur långt jag hade cyklat men dagen var inte riktigt över än.
'
Vänerleden tog mig ofta ut på grusvägar, ibland även lättare stigar. Här börjar området som är en del av Kinnekulle. Det började bli ganska sent så jag började hålla utkik efter potentiella övernattningsplatser att sätta upp tältet på.
'
Jag åkte på små, mysiga landsvägar och bara njöt av att vara ute i sommaridyllen!
'
Till slut hittade jag ett gräsfält som låg avskilt och satte upp tältet som jag för första gången skulle sova i. Marken var dock lite knölig så det var trixigt att hitta en bekväm position. Jag fick mindre sömn än vad jag hade hoppats på men ändå tillräckligt för att vila upp. Att inte sova så bra första natten är något jag är van vid från tidigare campingutflykter, då kroppen behöver vänja sig vid att sova i helt andra förhållanden jämfört med sängen där hemma.
'
Dagen därpå fortsatte jag utan att äta någon frukost, utöver ett par bananer jag hade med mig. Jag var fortfarande ganska mätt från gårdagens buffe så jag skippade laga mat på stormköket. Jag fortsatte genom Kinnekulles naturreservat och såg många näst intill sagolika små gårdar. Alla hus var i gammaldags stil och i perfekt skick. De flesta bedrev småskalig odling på sin mark av frukt och bär, både traditionella svenska såväl som mer exotiska. Det kändes som att befinna sig i ett hobbitland, det enda som fattades var att Gandalf skulle rulla in på sin kärra! :) Jag kompletterade min frukost med plommon som växte längst vägen.
'
Snart var jag framme i Sveriges grand canyon! Självklart stannade jag till för att beundra landskapet.
'
Vänerleden tog mig den snabba vägen nerför kullen. Ett paradis för gravelentusiasten! Min stadshoj svek mig dock inte och all packning satt stadigt.
'
Jag rullade in i Hällekis och satte kurs mot Mariestad där jag planerade att äta lunch. Himlen blev gradvis molnigare och det skulle komma en hel del regn snart enligt prognosen. Detta var något jag kände till innan turen men hoppades ändå slippa i möjligaste mån.
'
Regnet kom strax innan jag åkte in i Mariestad. Jag hittade följande foodcourt där jag åt lunch och bytte om till regnkläder. Jag kände mig inte alltför sugen på att åka vidare men tänkte samtidigt att det är bra om jag får lite erfarenhet av att cykla i regn. Det är trots allt oundvikligt om man ska ut på någon längre cykelsemester. Jag hade bra byxor & jacka men saknade vattenavvisande skoskydd. Istället drog jag på ett par fryspåsar över skorna som jag tejpade fast med silvertejp. Inte så snyggt men det fick duga, ville väldigt gärna slippa åka i blöta skor, idag såväl som dagen därpå.
'
Efter Mariestad cyklade jag genom skogen på en tom cykelväg i regnet, bredvid järnvägen. Det började kännas att jag var långt borta.
'
Jag hittade ett äldre tåg, som såg ut som en uppskalad modelljärnväg. Regnet fortsatte jag jag blev van att cykla i regnet, till den grad att jag upplevde det som uppfriskande. Jag hade tillräckligt bra kläder för att hålla mig varm och någorlunda torr så det var bara att köra på.
'
Tog en kort paus i Gullspång, där jag hittade en typ av cykel som jag aldrig hade prövat. Dessa gick att hyra för några hundringar över dagen och det fanns ett kortare (ca 15km) och ett längre (ca 35km) spår att cykla. Jag sparade testet av järnvägscykling för ett framtida tillfälle.
Min ursprungliga plan var att slå läger strax efter Kristinehamn, då regnet skulle avta enligt prognosen men insåg att jag skulle kunna hinna hela vägen till Karlstad och sova i svärföräldrarnas hus istället. Att sova i en säng, ducha och torka kläderna kändes lockande så jag körde på så gott jag kunde. Väl i Kristinehamn åt jag middag och fortsatte vidare. Det började bli kväll och det började kännas i knäna, nacken och rumpan men jag körde på. Efter matpausen kände jag mig riktigt kall när jag åkte iväg men var inte alltför bekymrad, jag hade mat i magen och jag visste att jag skulle få upp värmen om en stund, trots att jag var rätt blöt vid det här laget. Att regnet fortfarande höll i sig bekymrade inte mig det minsta, jag var nu van vid det.
Halvvägs till Karlstad avtog regnet och när jag började närma mig solstaden så dök kvällssolen upp genom det uppspruckna molntäcket, som om vädret firade min ankomst och ville motivera mig att köra på den sista biten, trots att jag var riktigt trött!
'
Äntligen framme, klockan var nästan halv 10. De improviserade skoskydden gjorde sitt jobb, plasten var hel och höll vattnet borta! Till nästa gång ska jag skaffa ett par riktiga skoskydd. Jag blev bjuden på köttsoppa, tog en duch och la mig.
Dagen därpå var vädret åter igen fint, om än blåsigt. Efter att ha sovit i nästan 9h åt jag en rejäl frukost, hjälpte till med att palla äpplen och plocka svarta vinbär från tomten och cyklade därefter iväg. Nu hade jag bara hälften kvar av turen!
'
Det var ett nöja att passera Karlstad. Jag har tidigare bott här så navigering var inget problem. Lustigt nog så hade jag exakt samma cykel som jag cyklade till jobbet med för 15 år sedan i dessa krokar! Det mesta har dock bytts flera gånger om sedan dess :)
'
Tillbaka på Vänerleden efter att ha passerat Bomstad. Hade gärna tagit en simtur på den fina stranden som finns där men jag hade inte riktigt tiden för det denna gång.
När jag började närma mig Grums hade jag flera alternativ vad gäller färdväg. Jag kunde åka vad jag tyckte såg ut som den rakaste vägen men skulle innebära navigering i bebyggelse och en hel del cykling precis intill en tät trafikerad motorväg. Vänerleden kändes lite för krokig och gjorde för många utflykter på grusvägar i mitt tycke, så jag bestämde mig för att följa Sverigeleden, som skulle ta mig runt Grums och sedan raka vägen till Åmål. Det innebar dock inte att cyklingen skulle bli lätt. Jag kunde konstatera att jag tog ut mig för mycket igår och jag kände mig fortfarande trött. Backarna var många och smärtsamt jobbiga. Vinden blåste för det mesta åt fel håll vilket inte gjorde några underverk för mitt tempo. Igår låg jag oftast på 3:ans växel, idag låg oftast på 1:ans växel. Varje meter fick jag kämpa för kändes det som.
'
Landskapen var i alla fall vackra!
'
En random kyrka som jag stannade vid för att spänna kedjan. Jag kunde ha väntat med att spänna kedjan till senare men vid det här laget tog jag till alla ursäkter jag kunde för att få stanna och ta en paus. Lite senare stannade jag för att koka middag och således för första gången få nytta av stormköket jag hade packat ner. Jag har tidigare skippat det för att det går fortare att bara köpa mat längst vägen men nu behövde jag paus oavsett. Varför inte passa på lätta på lasten samtidigt.
'
Om du inte vill ha stridsvagnar körandes på din tomt så ska du bygga detta. Jag fattar dock inte varför man valde att bygga dessa just på denna punkt utanför Borgvik? Vem förväntade man sig att stoppa här?
Efter en lång dag av mödosamt trampande, kämpandes mot både trötthet, vind och backar så var jag framme i Åmål, där jag åt en kebabtallrik till middag. Under dagens gång började jag vänja mig vid tanken på att förmodligen inte klara av att cykla hela vägen till Göteborg. Det började bli kväll och jag gjorde planen att cykla ut ur Åmål och hitta en plats att slå upp tältet på.
'
En fungerande strategi är att cykla ut på någon grusväg och sen hitta en plats i skogen. Jag ville inte slå upp tältet alltför nära en trafikerad väg eller där det var hög sannolikhet att bli upptäckt.
'
Jag behövde inte leta länge innan jag hittade mitt hem för natten. Jag hörde korpar medan jag slog upp tältet, de måste ha haft sitt bo i närheten. Det började snabbt bli molnigt och lysa med spännande färger på himmelen, innan det kom ett kortvarigt regn. Denna gång var jag mer noga med att slå upp tältet på en jämnare yta för att slippa gropar och bulor så gott det gick. Jag sov bättre denna natt än föregående natt, kanske inte lika mycket som jag hade hoppats på men fullt tillräckligt för att känna att jag har fått den vila som kroppen behövde för att återhämta sig.
'
Dagen därpå kokade jag frukost på den närliggande skogsvägen och njöt av morgonsolen, som sakta värmde mig efter en relativt kall natt. Det kändes riktigt mysigt att vara i en djup skog en tidig sommarmorgon och efter ett ha fått i mig maten kände jag mig betydligt piggare jämfört med gårdagen! Att trampa fram cykeln gick lättare och gårdagens starka vind har avtagit, vilket gjorde att jag kunde cykla med ett klart högre tempo och började återfå hoppet om att kunna nå Göteborg innan dagens slut!
'
Denna skyltkombination väckte min entusiasm för den här vägen. Jag kom tänka på mina tidigare motorcykelturer då det var just branta och slingriga småvägar som var de roligaste. Mycket riktigt fanns det branta partier, tyvärr inte bara nerför. Vid en brant uppförsbacke övervägde jag att kliva av cykeln och gå, när jag möttes av följande inspirationstext:
Senast ändrad:
