Berk
Aktiv medlem
[RR] Cykelglädje i Hellas
Fick inspiration av @H. riktigt fina RR. Jag har inte lika vackra bilder men tänkte att dela lite cykelglädje med likasinnade.
Jag köpte min första MTB i Nederländerna i 1995. Där finns dock inga roliga stigar och säkert ingen mountains så jag sålde den snabbt.
Har cyklat MTB i Tyskland och lite i Sverige efter flytt till Stockholm, men där skulle jag välja gruscykel nuförtiden.
"Riktiga" stigcykling började när jag köpte första MTBn till sonen när han hade fyra år. Vi lärde tillsammans och det blev ännu roligare när vi upptäckte Hellasgården när sonen var fem.
Tyckte att det var värt att investera i en fin stigcykel till sonen och han fick en Vpace Max24 just innan han fyllde sex år. Han utvecklade sig snabbt och jag insåg att han snart skulle vara duktigare än jag.
Vid 9 år sade han att cykla i Hellas var tråkig och att jag inte var tillräckligt duktig. Därefter cyklade vi tillsammans i Hellas nästa bara med barngrupp.
Men det har hänt något. Vi har cyklat mer sista åren. För en månad sen ville sonen köra gamla klassisker men då snabbare. Det blev helt fantastiskt, stigarna kändes helt annorlunda! Och jag fick min första äkta shinny när sonen fick mig att träna på att hoppa över falna träd med plattisar, som jag ännu inte är helt van med. Nu är jag också en riktig stigcyklist.
På måndag körde vi snabbt igen. Sonen på sin Bird FS som han byggde för lite mer än ett år sen.
Jag köpte samtidigt en FS för att försöka att hålla med sonen.
Vi körde snabbt, men sonen har hela tiden koll på intressanta features. "Tänka out of the box" sade han. Här vände han för att tar ett fint hopp.
Brant uppför är alltid bra.
Och sedan en månad är det nosie utför.
På sista bilden såg han att någon hade lagt en sten mellan andra sten (som man inte ser på bilden), så att man kan drar framhjulet över ett gap för att sen hoppa bakhjulet over gapet och rulla ner.
Hela Hellas är en stor lekpark! Sonen sade också att det var fint att köra på kvällen, som vi inte hade gjort på länge.
Jag är tacksam att jag har ett barn som tycker lika mycket (eller ännu mer?) om stigcykling än jag, och som dessutom fortfarande vill cykla med sin far :)
Jag köpte min första MTB i Nederländerna i 1995. Där finns dock inga roliga stigar och säkert ingen mountains så jag sålde den snabbt.
Har cyklat MTB i Tyskland och lite i Sverige efter flytt till Stockholm, men där skulle jag välja gruscykel nuförtiden.
"Riktiga" stigcykling började när jag köpte första MTBn till sonen när han hade fyra år. Vi lärde tillsammans och det blev ännu roligare när vi upptäckte Hellasgården när sonen var fem.
Tyckte att det var värt att investera i en fin stigcykel till sonen och han fick en Vpace Max24 just innan han fyllde sex år. Han utvecklade sig snabbt och jag insåg att han snart skulle vara duktigare än jag.
Vid 9 år sade han att cykla i Hellas var tråkig och att jag inte var tillräckligt duktig. Därefter cyklade vi tillsammans i Hellas nästa bara med barngrupp.
Men det har hänt något. Vi har cyklat mer sista åren. För en månad sen ville sonen köra gamla klassisker men då snabbare. Det blev helt fantastiskt, stigarna kändes helt annorlunda! Och jag fick min första äkta shinny när sonen fick mig att träna på att hoppa över falna träd med plattisar, som jag ännu inte är helt van med. Nu är jag också en riktig stigcyklist.
På måndag körde vi snabbt igen. Sonen på sin Bird FS som han byggde för lite mer än ett år sen.
Jag köpte samtidigt en FS för att försöka att hålla med sonen.
Vi körde snabbt, men sonen har hela tiden koll på intressanta features. "Tänka out of the box" sade han. Här vände han för att tar ett fint hopp.
Brant uppför är alltid bra.
Och sedan en månad är det nosie utför.
På sista bilden såg han att någon hade lagt en sten mellan andra sten (som man inte ser på bilden), så att man kan drar framhjulet över ett gap för att sen hoppa bakhjulet over gapet och rulla ner.
Hela Hellas är en stor lekpark! Sonen sade också att det var fint att köra på kvällen, som vi inte hade gjort på länge.
Jag är tacksam att jag har ett barn som tycker lika mycket (eller ännu mer?) om stigcykling än jag, och som dessutom fortfarande vill cykla med sin far :)
