[RR] Handen - Östertälje 13 juli
Det blev ensamsegling idag mellan Handen och Östertälje. Jag hade underskattat tiden detta projekt skulle ta, hur mycket mat jag behövde och hur stökig terrängen var. Detta blev en framgångssaga.
I bilder:
Avfärd från Årstaberg
Första spännande hindret, den rörde sig när man cyklade:
Spången ner från bron ar inte fastskruvad, så plankorna åkte iväg. Detta ledde till att framhjulet fastnade och jag gjorde dagens första OTB.
På mina happyrides är det folkölsfika som gäller.
Spängerna förbrukade tidigt sitt förtroende och temat för dagen var ofta att bära cykeln över spänger.
Efter ett tag var jag så trött att sådana här avsnitt gjorde mig mycket glad:
Det var mycket nerfallna träd och som gjorde det svårframkomligt. Återigen, mycket bära cykel.
Jag kom till Lida och tänkte att jag i stort sett var klar, firade med en öl och skippade att köpa med något att äta.
Efter detta blev allt total misär. Dels bonkade jag, dels var sista delen mycket sämre. Det var dåligt markerat och jag blev vilse flera gånger. På vissa ställen var stigen helt igenvuxen så att man inte kunde se vart man skulle kunna cykla. På något ställe hade man avverkat alla träden, även de med markeringarna för leden. Telefonen dog och jag gav upp allt hopp. Det kände som jag i princip bar en 14 kg tung cykel från en bit efter Lida till Östertälje.
Varning för mördarbävrar:
Efter jag tog min sista bild och telefonen dog fortsatte jag några meter till. Då träffades jag i bröstet av ett bäverfällt träd som jag inte såg och höll på att köra ut för ett stup. Jag lyckades just clippa ur och hänga mig fast vid ett träd. Om det inte hade varit för detta hade jag legat nere i en sjö och bölat med ett brutet ben iställt för att nu skriva RR.
Sammanfattning: 9 timmar stök, jag hade gärna avslutat det hela vid Lida istället för sista misär-delen. Jag är jättetrött.
I bilder:
Avfärd från Årstaberg
Första spännande hindret, den rörde sig när man cyklade:
Spången ner från bron ar inte fastskruvad, så plankorna åkte iväg. Detta ledde till att framhjulet fastnade och jag gjorde dagens första OTB.
På mina happyrides är det folkölsfika som gäller.
Spängerna förbrukade tidigt sitt förtroende och temat för dagen var ofta att bära cykeln över spänger.
Efter ett tag var jag så trött att sådana här avsnitt gjorde mig mycket glad:
Det var mycket nerfallna träd och som gjorde det svårframkomligt. Återigen, mycket bära cykel.
Jag kom till Lida och tänkte att jag i stort sett var klar, firade med en öl och skippade att köpa med något att äta.
Efter detta blev allt total misär. Dels bonkade jag, dels var sista delen mycket sämre. Det var dåligt markerat och jag blev vilse flera gånger. På vissa ställen var stigen helt igenvuxen så att man inte kunde se vart man skulle kunna cykla. På något ställe hade man avverkat alla träden, även de med markeringarna för leden. Telefonen dog och jag gav upp allt hopp. Det kände som jag i princip bar en 14 kg tung cykel från en bit efter Lida till Östertälje.
Varning för mördarbävrar:
Efter jag tog min sista bild och telefonen dog fortsatte jag några meter till. Då träffades jag i bröstet av ett bäverfällt träd som jag inte såg och höll på att köra ut för ett stup. Jag lyckades just clippa ur och hänga mig fast vid ett träd. Om det inte hade varit för detta hade jag legat nere i en sjö och bölat med ett brutet ben iställt för att nu skriva RR.
Sammanfattning: 9 timmar stök, jag hade gärna avslutat det hela vid Lida istället för sista misär-delen. Jag är jättetrött.
Senast ändrad:
