[RR Italien] Sakta i backarna.
Vi har nu bott nästan 4 månader i Italien, kom hit till Lucca i början på September och vi ska vara här åtminstone ett år med mitt jobb. Min plan var förstås att cykla.
Nu blir det ju som det vill med den saken när man har familjen med sig, men ett par rundor i veckan försöker jag hinna med. Både lvg och mtb.
Några RR har jag inte hunnit producera, mycket pga lättja, men jag cyklar oftast lvg med en klubb här och deras söndagsrundor går såpass hårt att det inte blir mycket dokumenterande av det hela, men närområdet får man lära sig.
Jag har märkt att vi har lite olika åsikt om när det blir för kallt att cykla backar. Italienarna tycker att det börjar bli så kallt att man helst åker på platten denhär tiden på året.. Det är faktist lite kallt på mornarna och en bra bit in på dagen på skuggsidan av backarna, men för en som kommer norrifrån så är detta så långt från misär man kan komma till årstiden sett.
Nu råkar det dessutom vara bästa december i mannaminne, och igår kändes som en perfekt vårlänk där man lätt kunde ha kört utan handskar och i kortben i solen.
Jag var lite sliten efter Lördagens runda, så jag hade en plan att på Söndag åka en lätt tur med några backar nordväst om Lucca. Området här består av klassisk Toscana miljö med korta stigningar ofta på 200-400hm och smala vägar genom olivodlingar. Löjligt vackert kan man nog beskriva det som utan att överdriva det minsta!
Jag tänkte ta SS439 från Lucca, och söka mig upp från Massarosa till Pieve da Elci, och sen ner tillbaka till 439an och sen ta SP1 genom Camaiore upp via bergen och för att sedan skarva med något på norrsidan om Lucca. Den planen höll ända till stigningen upp mot Pieve da Elici när jag kom ikapp några Italienare.
Två av dom såg ut att vara i god form, men de hade en kompis med sig som höll ner farten lite. När jag stannade jag och tog en bild uppe på toppen kom de 2 snabbare fram och började snacka lite medan de väntade på sin kompis.
Grabbarna bodde i Milano, men var hemma i Pisa över jul. Efter en stund kom vi fram till att de enes bästa polare jobbar med mig! Otroligt vad världen kan vara liten. Inte bara i Svenskfinland och Sverige!!
Efersom de höll lämpligt tempo och bad mig hänga på så slog jag följe med dom. De samlade festive 500 kilmterar, och planerade köra några backar som jag inte testat nära Pietrasanta. (deras polare vände hemåt efter nästa backe, så farten blev jämnare.)
Efter att ha åkt ner mot Stiava och en ner på 439an norrut tog vi en ny fin klättring på 350hm mot Bargecchia och Corsanico. Härifrån åkte vi ner till Camaore och SP1an, nu kunde jag ha vänt av till höger mot Nocchi och fått en enklare väg hem, men som tur svarade inte sambon i telefon när jag skulle meddela att detta ser ut att ta länge, så jag bestämde mig utan desto mer funderande att hänga med på resten av deras tur mot Monteggiori och Caprezzano/Capriglia.
Vi tog alltså vänster på SP1an en stund innan vi tog Via Montebello mot Monteggiori. Man visste berätta att det körs en deltävling i Dolimiti Marthon cup här i Mars, (vilket lät klart intressant...)
Efter klättringen for vi ner tillbaka mot 439an och tog den mot Pietrasanta. Just innan Pietrasanta tog vi av till höger på Via Capezzano. Vilken väg detta! Smal liten väg som klättrar genom olivodligar, kort mellan serpentinerna, och 7-8% lut. Ren lyx!
Stannade och åt något på ett kafe upp i Capriglia, och sedan blev det fin utförsåkning ner mot Pietrasanta. Härifrån blev det hemfärd längs 439an samma väg som jag kom. Italienaren drog i 35-40 hela vägen ti Qiesa där vi tog avsked och jag fortsatte på mosiga ben hemåt.
Det var rätt jobbigt uppför mot Maggiano, 7% och 150 meter kändes nu rejält i benen.
Summa sumarum en fin runda, (trots att jag körde samma väg tillbaka som jag kom) på ca 90km och 1620 meter i vackert Decemberväder.
Italienarna som kör Festive 500 har det alldeles för enkelt jmf med oss nordbor. Ingen misär så långt man kan ser!
Cari Saluti
Mats
Blev en del suddiga bilder i farten.
Uppe på Corsanico
Monte Gabberi
Upp mot Capezzano
Vy mot Piertasanta/Massa
Nu blir det ju som det vill med den saken när man har familjen med sig, men ett par rundor i veckan försöker jag hinna med. Både lvg och mtb.
Några RR har jag inte hunnit producera, mycket pga lättja, men jag cyklar oftast lvg med en klubb här och deras söndagsrundor går såpass hårt att det inte blir mycket dokumenterande av det hela, men närområdet får man lära sig.
Jag har märkt att vi har lite olika åsikt om när det blir för kallt att cykla backar. Italienarna tycker att det börjar bli så kallt att man helst åker på platten denhär tiden på året.. Det är faktist lite kallt på mornarna och en bra bit in på dagen på skuggsidan av backarna, men för en som kommer norrifrån så är detta så långt från misär man kan komma till årstiden sett.
Nu råkar det dessutom vara bästa december i mannaminne, och igår kändes som en perfekt vårlänk där man lätt kunde ha kört utan handskar och i kortben i solen.
Jag var lite sliten efter Lördagens runda, så jag hade en plan att på Söndag åka en lätt tur med några backar nordväst om Lucca. Området här består av klassisk Toscana miljö med korta stigningar ofta på 200-400hm och smala vägar genom olivodlingar. Löjligt vackert kan man nog beskriva det som utan att överdriva det minsta!
Jag tänkte ta SS439 från Lucca, och söka mig upp från Massarosa till Pieve da Elci, och sen ner tillbaka till 439an och sen ta SP1 genom Camaiore upp via bergen och för att sedan skarva med något på norrsidan om Lucca. Den planen höll ända till stigningen upp mot Pieve da Elici när jag kom ikapp några Italienare.
Två av dom såg ut att vara i god form, men de hade en kompis med sig som höll ner farten lite. När jag stannade jag och tog en bild uppe på toppen kom de 2 snabbare fram och började snacka lite medan de väntade på sin kompis.
Grabbarna bodde i Milano, men var hemma i Pisa över jul. Efter en stund kom vi fram till att de enes bästa polare jobbar med mig! Otroligt vad världen kan vara liten. Inte bara i Svenskfinland och Sverige!!
Efersom de höll lämpligt tempo och bad mig hänga på så slog jag följe med dom. De samlade festive 500 kilmterar, och planerade köra några backar som jag inte testat nära Pietrasanta. (deras polare vände hemåt efter nästa backe, så farten blev jämnare.)
Efter att ha åkt ner mot Stiava och en ner på 439an norrut tog vi en ny fin klättring på 350hm mot Bargecchia och Corsanico. Härifrån åkte vi ner till Camaore och SP1an, nu kunde jag ha vänt av till höger mot Nocchi och fått en enklare väg hem, men som tur svarade inte sambon i telefon när jag skulle meddela att detta ser ut att ta länge, så jag bestämde mig utan desto mer funderande att hänga med på resten av deras tur mot Monteggiori och Caprezzano/Capriglia.
Vi tog alltså vänster på SP1an en stund innan vi tog Via Montebello mot Monteggiori. Man visste berätta att det körs en deltävling i Dolimiti Marthon cup här i Mars, (vilket lät klart intressant...)
Efter klättringen for vi ner tillbaka mot 439an och tog den mot Pietrasanta. Just innan Pietrasanta tog vi av till höger på Via Capezzano. Vilken väg detta! Smal liten väg som klättrar genom olivodligar, kort mellan serpentinerna, och 7-8% lut. Ren lyx!
Stannade och åt något på ett kafe upp i Capriglia, och sedan blev det fin utförsåkning ner mot Pietrasanta. Härifrån blev det hemfärd längs 439an samma väg som jag kom. Italienaren drog i 35-40 hela vägen ti Qiesa där vi tog avsked och jag fortsatte på mosiga ben hemåt.
Det var rätt jobbigt uppför mot Maggiano, 7% och 150 meter kändes nu rejält i benen.
Summa sumarum en fin runda, (trots att jag körde samma väg tillbaka som jag kom) på ca 90km och 1620 meter i vackert Decemberväder.
Italienarna som kör Festive 500 har det alldeles för enkelt jmf med oss nordbor. Ingen misär så långt man kan ser!
Cari Saluti
Mats
Blev en del suddiga bilder i farten.
Uppe på Corsanico
Monte Gabberi
Upp mot Capezzano
Vy mot Piertasanta/Massa
Senast ändrad:
