[RR] Katterjåkk - Unna Allakas - Abisko, september 2018
2018 gjorde jag och Ogami denna tur. Trots att jag varit mycket i Kirunafjällen var det mesta av denna turen i okänd terräng. Framförallt sträckan Katterjaure till Unna Allakas var helt okänt. Trots flitig googling gick det inte få fram om sträckan var lämplig för cykling eller ej men den såg spännande ut på kartan så vi ville prova den här turen. Denna gång hade vi med oss tält då vi ville testa tälta och det var dessutom långt mellan stugorna.
6 september Katterjåkk - Katterjaure ca 5km
Även om vi bor i Norrbotten så är det långt att ta sig Luleå - Riksgränsen med bil. Omkring 50 mil är drygt att köra men vi kom fram till Katterjåkk innan Ebbes kök stängde så vi kunde äta vår sista måltid färsk mat på några dagar. Mätta och belåtna cyklade vi på fin stig ca 5 km upp till Katterjaure där det finns utmärkta tältplatser. Vi slog upp vårt tält och fick en vacker solnedgång innan vi kröp ner i sovsäcken.
7 september Katterjaure - vadplats ca 15km
Väderprognosen var lovande och på morgonen var det blå himmel. Vi packade våra cyklar och började rulla söderut. Målet var att nå Unna Allakas omkring 30km söderut. Första kilometrarna var lättcyklade men ganska snart började det gå brant uppför, brant nedför samtidigt som det blev stenigare och stenigare. Vi lunchade vid vindskyddet Stuor-Kärpel. Sedan fortsatte vi men vi gav ganska snart upp tanken på att cykla. Vi ledde och släpade cyklarna upp till 1000möh och började inse att vi inte skulle hinna till Unna Allakas innan det mörknade. Det var sten, sten och åter sten. Vi mötte två vandrare som bara hejade och skakade på huvudena. Vi fortsatte framåt och efter mycket slit kom vi till nedförsbacken ner mot vadplatsen, en sträcka som faktiskt var cykelbar. Vi ville åtminstone klara av vadet innan vi skulle slå läger för att hinna torka skor under natten om det skulle behövas.
Vi var lite oroliga för vadet. Det är farligt att vada och man vet aldrig hur mycket vatten det är i jokken innan man kommer fram. Men 2018 var ju en mycket torr sommar och det hade inte regnat på ett tag så vadet var inga problem. Vi slog läger på andra sidan vadet, lagade mat och somnade kvickt.
6 september Katterjåkk - Katterjaure ca 5km
Även om vi bor i Norrbotten så är det långt att ta sig Luleå - Riksgränsen med bil. Omkring 50 mil är drygt att köra men vi kom fram till Katterjåkk innan Ebbes kök stängde så vi kunde äta vår sista måltid färsk mat på några dagar. Mätta och belåtna cyklade vi på fin stig ca 5 km upp till Katterjaure där det finns utmärkta tältplatser. Vi slog upp vårt tält och fick en vacker solnedgång innan vi kröp ner i sovsäcken.
7 september Katterjaure - vadplats ca 15km
Väderprognosen var lovande och på morgonen var det blå himmel. Vi packade våra cyklar och började rulla söderut. Målet var att nå Unna Allakas omkring 30km söderut. Första kilometrarna var lättcyklade men ganska snart började det gå brant uppför, brant nedför samtidigt som det blev stenigare och stenigare. Vi lunchade vid vindskyddet Stuor-Kärpel. Sedan fortsatte vi men vi gav ganska snart upp tanken på att cykla. Vi ledde och släpade cyklarna upp till 1000möh och började inse att vi inte skulle hinna till Unna Allakas innan det mörknade. Det var sten, sten och åter sten. Vi mötte två vandrare som bara hejade och skakade på huvudena. Vi fortsatte framåt och efter mycket slit kom vi till nedförsbacken ner mot vadplatsen, en sträcka som faktiskt var cykelbar. Vi ville åtminstone klara av vadet innan vi skulle slå läger för att hinna torka skor under natten om det skulle behövas.
Vi var lite oroliga för vadet. Det är farligt att vada och man vet aldrig hur mycket vatten det är i jokken innan man kommer fram. Men 2018 var ju en mycket torr sommar och det hade inte regnat på ett tag så vadet var inga problem. Vi slog läger på andra sidan vadet, lagade mat och somnade kvickt.
Och vad fint vädret ni har!
