[RR, landsväg] Tävlingar i Guatemala

Whenthingsgowrong

Aktiv medlem
[RR, landsväg] Tävlingar i Guatemala
Jag tänkte att jag skulle skriva ner känslorna, tankarna och vad som egentligen gick till då jag körde mitt första criterium, för att kunna blicka tillbaka till i framtiden. Jag tyckte också att det kunde vara en trevlig idé att dela med mig av min RR då jag uppskattat att läsa era rapporter från jordens alla hörn. Okej, då kör vi igång med min första RR som kommer från ”Presentacion por equipos 2019”.

Det var säsongens första tävling i elitklassen i Guatemala och enligt tradition så är det ett criterium i Guatemala City, inte bara för eliten utan även för juniorer och masterklasser samt en efterföljande presentation av alla lag som tävlar kommande säsong. En bana på knappt tre kilometer skulle avverkas oklart antal gånger, inte ens antal minuter loppet skulle pågå visste jag men jag gissade på 40 + ett sista varv eftersom att fjolårets sluttid var strax över 40 minuter. Banan innehöll två U-svängar och jag var mycket orolig över min fysiska förmåga då jag är en rätt liten och vek typ, men jag var ännu mer orolig över min tekniska förmåga eftersom att det skulle bli mitt första criterium och endast min tredje tävling under de 1,5 åren jag cyklat.

Klockan fem på morgonen ringde alarmet i gästrummet hos min sambos bror och efter gröt och kaffe begav jag och min sambo oss iväg mot ”Obeliscotorget” för att möta upp mitt lag. Givetvis var alla utom en försenade, Hormiga, myran på spanska, men så småningom dök resten upp och vi fick ut våra nummerlappar. Vi var sist att registrera oss och missade därför rekognoseringen vilket inte kändes särskilt bra. Vädret var inte optimalt och det såg för en stund ut att bli regn vilket gjorde mig riktigt nervös då mina kolfiberhjul är lite sisådär vid blött väglag, men vädret klarnade upp och regnet uteblev allt eftersom junior och masterklasserna avverkades. Första klassens tävling var försenad med nästan en timme enligt guatemalansk sed men under tiden ”minglade” jag lite med cyklister jag lärt känna under det senaste året. Jag talar som bäst värdelös spanska men den är fortfarande tusentals gånger bättre än hela mitt lags gemensamma engelskkunskaper så det är lite svårt ibland. Klockan passerade nio och det var dags att rulla till startfållan och fick då reda på att taktiken är att följa klungan så länge vi orkar. Det finns flera professionella cyklister i startfältet och en körde OS i London så att tro att man ska kunna surfa i klungan var lite naivt.

Starten går och såklart klickar jag inte i pedalen omedelbart och hamnar rätt långt bak i den 95 man stora klungan och jag inser att jag måste avancera om jag inte ska vara avhängd redan efter ett varv då jag vet att det finns en hel del som är rent ut sagt dåliga. Strax efter start blir vägen som en flaskhals då två filer blir till en och jag fick accelerera kraftigt in i den första U-svängen, jag tog position för position och upptäckte också att asfalten i svängen inte var klockren men i utgången av första kurvan ser jag Tony som jag lärt känna och cyklar med ibland och jag väljer att följa honom då jag vet att han desperat försöker ta sig framåt, och mycket riktigt så tar vi oss framåt genom en utsträckt klunga där luckor redan börjar uppstå. När vi närmar oss andra U-svängen så ser jag duktiga cyklister inom räckhåll och jag har avvärjt den första faran, men jag tar svängen ganska dåligt och framför killen jag ligger bakom spricker det av men det är en stark cyklist jag ligger bakom, en som blir uttagen i Guatemalas landslag med jämna mellanrum. Trodde jag. Det visade sig vara hans lillebror. Han täpper inte luckan så jag gör det själv och nästan hela startfältet är i en samlad klunga när vi går in på andra varvet. Min puls är riktigt hög och det är redan riktigt jobbigt, jag hoppas inte jag blir sämst placerad i mitt lag och hoppas att jag kan slå så många som möjligt från mitt gamla lag. Men jag hinner inte tänka så mycket innan det är flaskhals och det bromsas, det är många som har sämre känsla än mig och jag förstår att jag måste fram annars är energin snart slut från onödiga accelerationer till följd av osmidiga inbromsningar. Jag tar mig framåt i klungan och ser en duktig lagkompis passeras och jag lägger mig på rulle bakom en proffscyklist som jag är lite förvånad över att se att han inte ligger framme bland de 15-20 främsta. Jag följer honom någon kilometer men jag är trött och efter varje spurt ut ur svängarna tänker jag att det var den sista ”nästan maxansträngningen” jag kunde leverera idag och när jag hamnar ute i vinden när alla ligger på en rad anar jag att det kan vara över, men jag känner att jag har ett mentalt övertag och att jag är tuffare än de flesta så jag går helt enkelt bara in i ledet och flyttar ut en annan, utan att röra honom, helt juste. Jag börjar hitta min linje i kurvorna för att få med mig maximal fart ut och även fat jag måste ta i ordentligt så känner jag att jag kanske kan hänga med ett tag till ändå. Vid ”flaskhalsen” bromsar en cyklist lite onödigt enligt mig och när jag passerar honom skriker jag på honom på svenska och han ger mig en nervös blick. Jag följer en duktig cyklist som jag tror ska avancera fram för att jobba för sitt lag längst fram men helt plötsligt förstår jag att vi attackerar, satan vad dumt tänker jag men klungan reagerar blixtsnabbt och vi är inhämtade efter endast några sekunder. Skönt. När jag ser en proffscyklist som är oerhört duktig se riktigt sliten ut så stärks jag än mer mentalt och efter att ha satt mig ner fint på rulle så slänger jag en blick bakåt och ser att det bara är två killar bakom mig och kanske 30 framför mig så känns det riktigt bra och vi passerar mållinjen och klockan ringer, mycket tidigare än väntat, redan efter 30 minuter. Vid det här laget har jag slutat tänka och jag hamnar hyfsat långt fram på den nästsista raksträckan vilket inte var så bra då nästan hela klungan kunde glida förbi mig in i sista kurvan. Ut ur sista kurvan och inöver mållinjen ser jag bara till att få samma tid som vinnaren och jag rullar i mål på 26e plats. OS-killen vann och hans lagkamrat kom tvåa, jag är ibland med och tränar med dem så jag gratulerar på ”spengelska” när vi rullar runt en sista gång.
Crit.jpg

Jag rullar över mållinjen längst till vänster i bild, med munnen på vid gavel =)

Tyvärr blev filen från tävlingen fördärvad och all statistik försvann, men jag hann se i cykeldatorn att snitthastigheten var 44,9 km/h och att min snittpuls var rekordhög. Vi hann avverka 24 km på drygt 32 minuter och mina lagkompisar gick i mål med olika grupper några minuter bakom tätgruppen. Vi varvade en hel del cyklister vilket visar vilken skillnad det var på vinnaren och de sista cyklisterna.
Jag kraschade inte, jag kom inte sist, jag hade skitkul och jag fick ett kvitto på att jag tagit ytterligare steg och jag lärde mig massor. Jag ser nu med spänning fram mot nästa lopp som är ett etapplopp på fyra dagar som jag tror avslutas med ett criterium. Den som lever på söndag får se!
 
Senast ändrad:

Whenthingsgowrong

Aktiv medlem
[RR, landsväg] Tävlingar i Guatemala
Miss Lycka 2.0 sa:
Härligt! Dags att förbättra spanskan. Det är så få som pratar engelska i Latinamerika.

Ja, väldigt få. Och de pratar ingen engelska ALLS. I min stad är det många som inte heller behärskar spanska till fullo och har då väldigt svårt att förstå min kassa spanska som saknar bindeord och har fel grammatik.
 

qma

Aktiv medlem
[RR, landsväg] Tävlingar i Guatemala
Jag kan inget om LVG men hajade till på staden, då jag varit där en gång. Tack för rapporten!
 

Whenthingsgowrong

Aktiv medlem
[RR, landsväg] Tävlingar i Guatemala
Kul att några av er uppskattade RR´n. Jag kanske fyller på tråden med en ny imorgon, etapplopp som stundas.
Profiletapp1.png

Här har ni banprofilen på första etappen som ska vara 90 km lång, två varv á 45 km och temperaturer mellan 27-30 grader.
 

Whenthingsgowrong

Aktiv medlem
[RR, landsväg] Tävlingar i Guatemala
Tour por la Paz 2019 - Säsongens första etapplopp bestående av fyra etapper på lika många dagar. På den första etappen väntade 86 hyfsat kuperade kilometer med 1300 höjdmeter som följdes av en 100 kilometer lång etapp som endast skulle bjuda på 270 höjdmeter de första 80 km men för att avslutas uppför med en stigning på 3,5 km på 5% och cirka 15 km på runt 3% innan den sista stigningen. Tredje etappen var 83 km med 1600 höjdmeter och på tävlingens sista dag väntade ett 50 minuter långt criterium i Guatemala City.
Cykelförbundet hade bjudit in utländska lag och ett lag från Belize och ett lag från El Salvador stod på startlinjen och totalt var vi runt 60 cyklister till start vilket är färre än vanligt och flera lag saknades. Tydligen prioriteras denna tävling bort av ekonomiska skäl och pengarna sparas till "klassikerna" som kommer senare under säsongen. Däremot så är tävlingen viktig rent sportsligt då den ger poäng till den nationella rankingen som i sin tur kan ge startplats i tävlingar på Amerikatouren.

Nåväl, dagen innan den första etappen begav jag mig till Guatemala City som jag skulle använda som bas för denna tävling. Självförtroendet var på topp efter den första tävlingen och jag kände mig pigg, fräsch och redo att gå riktigt långt ner i källaren. Efter ett besök på svenska ambassaden så vankades det lunch och efter det skulle jag köra en timme i velodromen, för att hålla kroppen pigg och på hugget. Tyvärr kom jag aldrig iväg till velodromen pga logistiska skäl och att cykla i Guatemala City är inget alternativ (de har verkligen målat in sig i ett hörn med stadsplaneringen). Jag har vanligtvis svårt för dagar utan träning, eller rättare sagt; jag har svårt att komma igång efter vila eftersom att min kropp går i dvala. Jag oroade mig en del över det faktum att jag inte kunde sätta igång blodcirkulationen men kände ändå trygghet i min form och att jag kunde göra en sämre första etapp men komma igen starkare på de efterföljande etapperna då jag förhoppningsvis "vaknat" till liv igen. Jag bör tillägga att jag inte går för någon topplacering.

Etapp 1 - Vaknar tidigt och gör mig i ordning att åka söderut, min sambo kör oss ut genom den vidriga trafiken till platsen för starten som ligger beläget på cirka 1000 meters höjd vilket är betydligt lägre än min hemstad som ligger på 2400 meter över havet. På 1000 meter är det ganska varmt, som en bra svensk sommar med temperaturer på 25-30 mitt på dagen men starten gick av stapeln klockan nio på morgonen så det var ganska behagligt i luften.
Jag är ensam till start från mitt lag och taktiken är ganska klar; häng på så länge jag orkar, kriga hela första backen och häng med så kommer det att bli en bra tid och position. Starten går och vi störtar nedför de första sju kilometerna och nu börjar korta backar att avlösa varandra, och även attacker. Jag avancerar fram och ligget långt fram, kanske lite för långt fram då jag får ta lite vind emellanåt. Jag reagerar på någon attack utan att egentligen veta varför, de rinner ut i sanden lika fort som de initierades. Jag kan se att en grupp på kanske fem-sex cyklister är loss och förstår att jag var med i ett försök att ansluta till den gruppen vilket jag inte har någon avsikt att göra, för det är cyklister som jagar bergsprispoäng. Jag känner att jag ödslar en del energi men jag vill heller inte ligga långt bak och behöva täppa luckor när det spricker av, här visar sig min brist på erfarenhet, rutin och självsäkerhet som allra tydligast anser jag. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra och jag är redan trött! Pang säger det och den första av fyra riktiga stigningar inleds och jag har absolut inget krut att ge. Klungan spricker av i tusen delar och framför mig formas en grupp av cyklister som jag försöker ansluta till. Min vän Tony accelererar upp vid min sida och förbi mig och skriker "set the pace, set the pace" och ansluter till gruppen framför men jag orkar verkligen inte och en känsla av grav oförståelse sköljer över mig. "Vad fan är det som händer?" Tony sopar jag banan med åtta dagar i veckan. Trodde jag. Jag tittar i cykeldatorn och ser att siffrorna är riktigt usla och jag inser att det är kört, jag kommer inte bli nöjd med min insats. Jag hamnar i en eftersläntrande grupp på cirka åtta cyklister och tillsammans arbetar vi uppför stigning nummer ett och två och påbörjar det andra och sista varvet tillsammans, vi har kört ikapp några andra cyklister som sätter ordentlig fart uppför de korta backarna, som om det skulle spela någon roll för tävlingen. I botten av den tredje kategoriserade stigningen släpper jag och jag orkar inte ens hålla zon 3 watt, tilläggas ska att mina zoner är satta efter betydligt högre höjd. Jag kör de sista tre milen solo, blir passerad av några till på slutet och kommer i mål långt efter vad jag hoppats på.
Nu gäller det bara att slicka såren och försöka återhämta mig så gott jag kan och återupprätta min heder, för jag skäms över min insats och känner nästan att jag inte förtjänar att vara med och tävla. Under eftermiddagen mår jag inte alls särskilt bra och det känns som att jag har feber och jag tvekar om jag ska starta den andra etappen.

På fredagsmorgonen känner jag mig bättre, jag har inte feber, jag är inte sjuk men jag är oerhört sliten men bestämmer mig för att köra vidare. Jag har funderat på hur jag ska lösa langning av vatten, eftersom att jag inte har något lag med mig så har jag heller ingen support och på den första etappen tog vattnet slut. Jag beslutar mig för att ha en tredje flaska i ryggfickan och min svärfar ska försöka langa en flaska från vägkanten ungefär halvvägs till mål. Den andra etappen körs på låglandet där det är hög luftfuktighet och hett redan tidigt på morgonen. Folk frågar mig innan start vad som hände på gårdagens etapp och jag har inget bra svar, framförallt inte på spanska eller engelska någon kan förstå. Starten går och vi rullar iväg mot havet genom en savannliknande natur. Vägen är bedrövlig, mycket potthål och farthinder och trafik som kommer från motsatt riktning. Vi har endast en fil till vårt förfogande och vid ett tillfälle är jag säker på att en av cyklisterna från Belize kommer att bli överkörd av en gammal amerikansk skolbuss, men allt går väl och jag missuppfattade förmodligen situationen lite. Vi kör i ett lugnt tempo, cirka 40 km/h och punkteringarna avlöser varandra men jag klarar mig undan mekaniska problem vilket hade inneburit att jag slängt in handduken. Vi kommer till en punkt där vi gör en u-sväng och vänder norrut mot bergen och nu sluttar det svagt uppför hela tiden. Min svärfar stod mycket tidigare än väntat och jag har ingen möjlighet att få en flaska men Guatemalas cykehjälte (representerar Guatemala i OS och andra internationella tävlingar) som kommer från samma stad som jag bor i rullar upp till mig med en flaska kallt vatten som han ger mig och oron för eventuell vätskebrist upphör. Klungan kör vidare i samma tempo och därför krävs lite mer kraft nu eftersom vi har svagt uppför och ett lag har bestämt sig för att hämta in utbrytningen med två killar från Belize och en från El Salvador som inte har något med totalen att göra. Jag känner mig dålig, svag och vek och funderar på om jag ska köra hela helgen ut, är det värt det? Jag får en svag huvudvärk och nu börjar det gå uppför och jag behöver ge 6-7 watt/kg för att följa med vilket jag fixar men det är jobbigt speciellt eftersom att jag behöver passera cyklister som inte orkar idag. Det lugnar ner sig lite och ökar igen i samband med att det börjar luta lite mer och jag känner att jag inte gör mig själv rättvisa och att jag just nu misshandlar mig själv utan att få något resultat tillbaka. Jag vänder på huvudet och ser en tävlingskommisarie på en motorcykel femton meter bakom mig, vinkar förbi de jag har bakom mig och söker upp kommissarien och meddelar att jag bryter. Jag rullar ut i vägrenen och plockar av min nummerlapp samtidigt som karavanen kör förbi och jag börjar fundera på var min svärfar är men han visar sig ligga i karavanen med sin lilla Toyota och jag behöver inte vänta länga. Han ger mig vatten att hälla över huvudet och från vägkanten ser jag Tony passera några minuter efter och se riktigt trött ut och ytterligare efter honom passerar cyklister från Belize som inte vet var de ska och de ropar efter vägbeskrivning. Tony berättade i efterhand att han var helt färdig under hela andra etappen, repade mod och gjorde en ok etapp 3 för att sedan vara hela tjugo minuter efter vinnaren i det avslutande criteriumet.

Jag fattade beslutet att bryta ganska kvickt men i efterhand så tycker jag att jag tog rätt beslut, kanske att jag skulle kört de sista 20 kilometerna av den andra etappen och sedan kastat in handduken men att fortsätta på samma spår i två dagar till kändes endast kontraproduktivt.

Den här tävlingen var ingen höjdare alls men som tur är har jag effektmätare på cykeln och kan därför se att jag gjorde dåligt ifrån mig med mina egna mått mätt, istället för att jämför mig med andra. Jag vet att jag kan bättre än såhär även om det känns tungt och jobbigt samt att självförtroendet efter första tävlingen är som bortblåst. Men "elitträningen" fortsätter och ny tävling väntar 27e februari - 3 mars med idel klättring vad jag har förstått. Ingen information om något ännu...bortsett från datum och region.
IMG_20190210_180345_458.jpg

Bild från andra etappen. Jag befinner mig i mitten av bilden, på blå cykel i den världskända Australian Sacatepequeztröjan =). Är ganska säker på att jag pratar med killen till höger om mig, han är från Belize och talade engelska så jag passade på
 

Miss Lycka 2.0

Aktiv medlem
[RR, landsväg] Tävlingar i Guatemala
Taktiken kommer du att lära dig om du fortsätter att köra tävlingar. Träningen behöver du analysera efter säsongen. Se till att föra en utförlig dagbok. Ha så skoj på vägen!
 

Whenthingsgowrong

Aktiv medlem
[RR, landsväg] Tävlingar i Guatemala
Miss Lycka 2.0 sa:
Taktiken kommer du att lära dig om du fortsätter att köra tävlingar. Träningen behöver du analysera efter säsongen. Se till att föra en utförlig dagbok. Ha så skoj på vägen!

Ja så är det, mycket får man lära sig den hårda vägen som självutnämnd autodidakt =). En fråga om dagboken, menar du att jag ska skriva ner med ord om tävlingarna som jag kan se tillbaka på eller hålla en träningsdagbok som trainingpeaks eller liknande?

/Niclas
 

Miss Lycka 2.0

Aktiv medlem
[RR, landsväg] Tävlingar i Guatemala
Det viktiga är trots allt hur du genomför din träning. Det är ju framförallt den som du kan förbättra. Tävlingarna ger ju mest ett kvitto på vad som fungerar och inte fungerar. Klarar du inte tempoväxlingar/toppfart/tempolopp/backar/spurter och så vidare så måste du förändra träningen.
 

me.I.am

Aktiv medlem
[RR, landsväg] Tävlingar i Guatemala
Oj det här blir jobbigt att läsa, var min första reaktion när jag såg textmassan, men sen kunde jag inte sluta läsa.

Spännande läsning.
 

Whenthingsgowrong

Aktiv medlem
[RR, landsväg] Tävlingar i Guatemala
Miss Lycka 2.0 sa:
Det viktiga är trots allt hur du genomför din träning. Det är ju framförallt den som du kan förbättra. Tävlingarna ger ju mest ett kvitto på vad som fungerar och inte fungerar. Klarar du inte tempoväxlingar/toppfart/tempolopp/backar/spurter och så vidare så måste du förändra träningen.

Absolut. Jag känner att jag har någorlunda koll på vad jag kan och bör förbättra. Jag kan givetvis förbättra allt men vissa saker är viktigare än andra =).

me.I.am sa:
Oj det här blir jobbigt att läsa, var min första reaktion när jag såg textmassan, men sen kunde jag inte sluta läsa.

Spännande läsning.
Fjärdebrunn sa:
Kul och intressanta RR
Tack

Tack! Fortsätter förmodligen med uppdateringar här sålänge det finns intresse. Personligen tycker jag det är givande att återge det i text för istället för att ha situationer som tankar. Vill tro att det kan förbättra mig som tävlingscyklist =) Är det något någon undrar över så tveka inte att fråga, jag ska svara så gott jag kan.
 
Senast ändrad:

Hasse#7

Aktiv medlem
[RR, landsväg] Tävlingar i Guatemala
Väldigt bra skrivet. Sjukt starkt cyklat också. Klart läsvärt. Hoppas du får ihop hela konceptet genom att ge det lite tid och anpassning. Håller koll på tråden för mer välskriven action. Tack!
 

Botis

Medlem
[RR, landsväg] Tävlingar i Guatemala
Superintressant läsning!

Vore även kul med mer bakgrund och kontext kring ditt tävlande där, om du känner att du vill dela med dig. Hur hamnar man på racingscenen där, kan ju inte vara så vanligt :)
 

Hasse#7

Aktiv medlem
[RR, landsväg] Tävlingar i Guatemala
Botis sa:
Superintressant läsning!

Vore även kul med mer bakgrund och kontext kring ditt tävlande där, om du känner att du vill dela med dig. Hur hamnar man på racingscenen där, kan ju inte vara så vanligt :)

Jag tycker också det verkar spännande men vill inte vara för påflugen. Skäliga antaganden brukar ju vara jobb eller kärlek. Möjligen en kombination eller till och med ett udda sätt att vara föräldraledig kanske? Kräver inga svar.....
 

Whenthingsgowrong

Aktiv medlem
[RR, landsväg] Tävlingar i Guatemala
Botis sa:
Superintressant läsning!

Vore även kul med mer bakgrund och kontext kring ditt tävlande där, om du känner att du vill dela med dig. Hur hamnar man på racingscenen där, kan ju inte vara så vanligt :)

Hasse#7 sa:
Jag tycker också det verkar spännande men vill inte vara för påflugen. Skäliga antaganden brukar ju vara jobb eller kärlek. Möjligen en kombination eller till och med ett udda sätt att vara föräldraledig kanske? Kräver inga svar.....

För ganska exakt två år sedan träffade jag en dam från Guatemala hemma i Sverige. Några månader senare började jag cykla och ytterligare ett par månader senare så gick jag tillbaka till skolbänken. Min sambo fick inte lov att stanna i Sverige och var tvungen att återvända hem så mitt beslut att hoppa av utbildningen jag inte trivdes bra med i en stad jag inte hade någon koppling till var inte särskilt svårt. Sade upp lägenhet, köpte en enkelbiljett och drog iväg. Jag tror att det redan var på min tredje cykeltur i Guatemala som jag stötte på en snubbe som pratade en del engelska. Han hade ett cykellag som han också tävlade för och helt plötsligt var jag en del av samma lag. Jag körde två tävlingar förra säsongen för hans lag men denna säsongen kör jag för ett annat lag som jag kom i kontakt med redan förra året. Laget heter Australian Sacatepequez, Sacatepequez är namnet på regionen som laget kommer ifrån och Australian är sponsorn som tillverkar någon form av mjölkpulver och såna konstiga saker.

Jag studerar på distans och kan träna nästintill varje dag vilket jag också gör. Oftast tränar jag ensam men ibland tränar jag med ett proffslag som kommer härifrån stan (Quetzaltenango), lättare träning kör jag ibland med en kille som kommer från USA som också bor här.

Nästa vecka är det nytt etapplopp på fem dagar, jag vet knappt något om tävlingen men enligt ett av proffsen är etapperna 60-70 km långa och 0 platta meter och jag kommer inte ha några lagkamrat med mig denna gången heller. Imorgon ska jag därför förbereda mig mentalt genom att klättra uppför en 4 km stigning som lutar i genomsnitt 12,5% =).
 

Hasse#7

Aktiv medlem
[RR, landsväg] Tävlingar i Guatemala
Jag kan alltså få full pott om du blir proffs och ni skaffar barn som du har huvudansvaret för när du inte tränar eller tävlar. :)
 

Fjärdebrunn

Aktiv medlem
[RR, landsväg] Tävlingar i Guatemala
Kul å få en bakgrund. Svenska immigrationsregler är tyvärr som de är. Roligt att det verkar ha löst sig. Ett riktigt äventyr du är ute på.
Heja!
 

Whenthingsgowrong

Aktiv medlem
[RR, landsväg] Tävlingar i Guatemala
Miss Lycka 2.0 sa:
UD behöver hitta någon efter Anders Kompass. Där är en öppning.

Om stackars presidenten inte klarar av att höra att Kompass tycker att Guatemalas samhälle är korrupt så hade han fått gå i terapi resten av livet och fått ptsd utslag varje gång han sett en Volvo om jag varit ambassadör en dag.
Det finns mycket bra att säga om det här landet, men det finns också mycket dåligt att säga. Alltså många mycket dåliga saker.

Nog med tråkigheter och lite cykelsnack istället: Som ni vet (kanske inte haha) så går Vuelta Altiplano Marquense av stapeln nästa vecka. Det är fem etapper på fyra dagar varav två den första dagen, ett linjelopp och ett tempolopp. Jag har försökt göra rutter men ingen bryr sig om att berätta ordentligt var etapperna går så jag kan inte förbereda mig riktigt. Guatemala i ett nötskal. Första och sista etappen vet ingen riktigt hur långa dem kommer att vara. Min lagledare har inte anmält mig till tävlingen och jag vet inte om jag kommer till start. Om jag gör det så kommer jag att köra för mig själv, alltså inte representera mitt lag. Förhoppningsvis kommer min polare Tony, vars lag heller inte ställer upp, hänga med mig och också köra "individuellt". Vi kommer isåfall givetvis köra för varandra. Vad jag vet är att det endast kommer att vara upp och ner, korta etapper med väldigt branta stigningar, och därmed väldigt branta utförslöpor vilket känns lite sådär på förhand. Tony höll på att köra över en hund i denna tävlingen förra gången, han bröt nyckelbenet.

Läge för att byta namn på trådens titel? =)
 

Hasse#7

Aktiv medlem
[RR, landsväg] Tävlingar i Guatemala
Whenthingsgowrong sa:
Miss Lycka 2.0 sa:
UD behöver hitta någon efter Anders Kompass. Där är en öppning.

Om stackars presidenten inte klarar av att höra att Kompass tycker att Guatemalas samhälle är korrupt så hade han fått gå i terapi resten av livet och fått ptsd utslag varje gång han sett en Volvo om jag varit ambassadör en dag.
Det finns mycket bra att säga om det här landet, men det finns också mycket dåligt att säga. Alltså många mycket dåliga saker.

Nog med tråkigheter och lite cykelsnack istället: Som ni vet (kanske inte haha) så går Vuelta Altiplano Marquense av stapeln nästa vecka. Det är fem etapper på fyra dagar varav två den första dagen, ett linjelopp och ett tempolopp. Jag har försökt göra rutter men ingen bryr sig om att berätta ordentligt var etapperna går så jag kan inte förbereda mig riktigt. Guatemala i ett nötskal. Första och sista etappen vet ingen riktigt hur långa dem kommer att vara. Min lagledare har inte anmält mig till tävlingen och jag vet inte om jag kommer till start. Om jag gör det så kommer jag att köra för mig själv, alltså inte representera mitt lag. Förhoppningsvis kommer min polare Tony, vars lag heller inte ställer upp, hänga med mig och också köra "individuellt". Vi kommer isåfall givetvis köra för varandra. Vad jag vet är att det endast kommer att vara upp och ner, korta etapper med väldigt branta stigningar, och därmed väldigt branta utförslöpor vilket känns lite sådär på förhand. Tony höll på att köra över en hund i denna tävlingen förra gången, han bröt nyckelbenet.

Läge för att byta namn på trådens titel? =)

Tour de Guatemala, pale riders äventyr.
 

Whenthingsgowrong

Aktiv medlem
[RR, landsväg] Tävlingar i Guatemala
Quetzaltenango, 06.15, torsdag. Kort odetaljerad uppdatering:

Var uppe i granndepartementet San Marcos skobygd igår och körde de två första etapperna av den nationella elittävlingen Vuelta Altiplano Marquense. Det var en kort linjeetapp på 30 km och en 6 km tempoetapp. Nästan bara uppför. Endast de bästa lagen är här så endast starka cyklister. Mitt lag var därför inte inbjudna :D. Det var en jävligt märklig dag, alla ska ta foto med mig, tidningar, facebookcykelsidor, föräldrar med sina barn. Några intervjuer och väldigt många som vill prata. Oftast är det trevligt men det kan bli lite påfrestande i längden, jag vet att det endast är pga hur jag ser ut och mitt ursprung.

Sportsligt så var det ett steg framåt efter de 25 stegen bakåt jag tog i den senaste tävlingen. Jag visste på förhand att det skulle bli tufft att ha många cyklister bakom sig då de svaga lagen saknades. Jag lyckades klå några duktiga cyklister på den första etappen och var ganska nära en stark grupp framför mig. Tempoetappen gick inte lika bra trots att det kändes rätt bra, jag hade inte lika många bakom mig denna gången och tappade två platser i totalen. Lite förvånad över att cyklister jag kört ifrån uppför på förmiddagen var minuten snabbare än mig men när jag tänker tillbaka på genomförandet så körde jag lite dumt och är ganska säker på att jag kunnat köra betydligt bättre om jag känt till vägen. Men jag var nog inte den enda som var här för första gången.

Uppdaterar mer utförligt om etapperna efter tävlingen, det är tre etapper till men jag vet inte om jag kommer att kunna köra dem pga att jag helt enkelt kan ta mig dit.

Kuriosa: Jag heter Niclas I förnamn men i resultatlistan heter jag Midas och alla tror att jag är Australiensare. Jag har även blivit kallad Österrikare och schweizare.

Drar upp lite mer bilder framöver så att ni ska få en bättre känsla av hur Guatemala är och hur det ser ut. En bild säger mer än 1000 bedrövliga ord. På återseende.
VueltaAltiplano.jpg

Här ser ni foten på stigningen på den första etappen, jag sitter i klungan och har ångest över smärtan som komma skall. Vi kommer att klättra samma backe idag och nu vet jag hur lång den är så att jag kan kontrollera mig bättre =)
 
Senast ändrad:

Whenthingsgowrong

Aktiv medlem
[RR, landsväg] Tävlingar i Guatemala
Quetzaltenango, 8.40, fredag.

Nu är tre etapper avklarade och igår var det väl den s.k. queen-stage, även fast dagens etapp inte verkar vara mycket lättare. 45 km igår och 45 km idag så det är ju väldigt korta etapper på den här tävlingen. Var en rolig dag igår som jag tänker berätta mer om när jag har mer tid, förhoppningsvis innan jag glömmer bort alltför mycket :). Jag har väldigt roligt och försöker njuta av hur alla hejar på oss från vägkanterna, först eller sist. Här kommer lite bilder från gårdagens etapp, nummer tre i ordningen. Jag har nummer 65, röd tröja och svarta shorts =)

hr1.jpg

På väg genom Comitancillo, obligatoriskt kaos för att visa upp klungan. Trasiga farthinder, hål, dräneringsdiken som sväljer landsvägsdäck, hundar, fyllon och cyklister som stressar. Jag ligger alltid längst bak för att undvika onödiga incidenter.

hr2.jpg

Här är vi på väg att påbörja den första stigningen på 6 km och 9,5% i genomsnitt.

hr3.jpg

Så här ser det ut alltsomoftast. Många har radio igång som sänder från tävlingen, igår lyckades jag faktiskt snappa upp vad som hände i ledargruppen från en radio. Barnen hejar på och ibland kastar de vatten på oss, vare sig vi vill eller inte.

hr4.jpg

Finns det inga cyklister att heja på så kan man alltid vända sig om och beskåda den fantastiska utsikten.

hr5.jpg

Foto från när "ledarmoppen" och polisen kör igenom Tejutla. Här var det ingen höjdare att cykla, speciellt när man kommer in i staden i en jävla fart, man bara håller i bocken och hoppas att man inte ska krascha. Vägarna mellan byarna är bra men inne i staden finns det så mycket som kan sänka en. Men det gick bra igår bortsett att jag tappade 5-10 sekunder på gruppen jag var i men det tog jag snabbt igen.=)
 

izar

Aktiv medlem
[RR, landsväg] Tävlingar i Guatemala
Kul att läsa om dina tävlingar, måste bara fråga, hur gammal är du? Du verkar grymt stark så jag gissar på runt 25.
 

Whenthingsgowrong

Aktiv medlem
[RR, landsväg] Tävlingar i Guatemala
skier sa:
Kul med lite annorlunda tävlingsrapport!
Blir det inte väldigt hetsigt tempo med så korta etapper?
Jo väldigt, det är full gas från the gun som de engelskspråkiga säger. Det gäller att ha is i magen och inte spränga sig.

Jag är 30 nu. Jag har cyklat i 1,5 år. Innan dess spenderade jag fritiden med att röka, dricka öl och äta värdelöst.
 

Whenthingsgowrong

Aktiv medlem
[RR, landsväg] Tävlingar i Guatemala
Vuelta al Altiplano Marquense

Säsongens tredje tävling på elitkalendern i Guatemala hölls i departementet San Marcos i sydvästra Guatemala. I San Marcos finns Centralamerikas högsta topp på 4202 meter över havet, vulkanen Tajumulco och det är från San Marcos min svärmor kommer ifrån. Det var första gången som Vuelta al Altiplano Marquense hade status som elittävling och gav rankingpoäng, tidigare har tävlingen avgjorts strax innan jul men nu flyttats inom säsongens ram (februari-november) och därmed attraktivt för många lag.

Organisationen runt tävlingen stod för hotellnotan för alla lag, men eftersom att en budget ska hållas så var endast åtta lag inbjudna och självfallet bjöds de åtta bästa lagen in, därmed inte mitt lag så jag fick åka ensam för andra tävlingen i rad. Anledningen att jag ställer upp i alla tävlingar är pga att regelverket säger att utlänningar i inhemska lag måste köra alla nationella tävlingar för att få representera sagda inhemska lag i säsongens sista tävling, Vuelta a Guatemala, som är en professionell tävling.

Alltså; 8 lag, jag och tre lokala cyklister stod på startlinjen för den första etappen. Tanken var att jag endast skulle köra de två första etapperna som kördes den första dagen, då jag inte hade möjlighet att få skjuts de följande dagarna.

Etapp 1 - onsdag, 10.00. Tejutla - Aldea Venecia.
Första etappen var endast 28 kilometer men bjöd på 908 vertikala meter. Vi cirkulerade kring de mest centrala kvarteren i Tejutla några gånger innan vi bogserades ut på landsvägen som omedelbart störtdök och vi bromsade oss ner för en serpentinväg någon kilometer innan vi cyklade över en bro i botten av en dal/ravin. På andra sidan väntade en 6 kilometer lång backe med en lutning på 9% i genomsnitt. Jag hade planen klar, jag släpper direkt och sätter en hastighet som jag vet att jag orkar hålla hela vägen upp. Sagt och gjort, jag släppte kontakten direkt och de enda jag hade bakom mig var de lokala cyklister men det dröjde inte lång tid innan jag såg att flera andra cyklister trillade av klungan och snart var jag ikapp och förbi cyklister som knappt hade styrfart. Jag passerade en kille som heter Isaac som jag känner hyfsat, han kör för ett av de stora lagen med pengar och han är därför en duktig cyklist. Jag var förvånad över att han inte klarade av att följa mig och jag satte måltavlan på några cyklister längre upp i backen. Backen var oerhört brant och jag fick ofta stå upp vilket jag inte tycker om särskilt mycket, men det gick snabbare för mig än cyklisterna runtomkring mig. Vägarna var avspärrade så vi kunde använda ytterspår i serpintinsvängarna vilket är betydligt flackare, lättare och snabbare i det lång loppet än att ta den korta vägen. Jag tycker att de flesta tog dumma val genom svängarna men kanske handlar det endast om vad man föredrar. Tyvärr hade jag ingen aning om hur lång klättringen var så jag tog det lite lugnare än vad jag behövt men trots det var jag rätt trött på toppen av klättringen men orkade ändå brygga de sista meterna till nästa cyklist som tillhörde Quetaltenangos departementslag. Det fortsatte svagt uppför för det mesta med några korta branta backar både uppför och nedför och jag samarbetade med Quetzaltenangocyklisten men i de lite längre uppförsbackarna där man inte kunde använda sin fart hela vägen upp fick jag släppa för han körde otroligt hårt, men han orkade aldrig hålla tempot utan jag var ikapp innan toppen varje gång och till sist hade han varit korkad en gång för mycket och han fick släppa. Jag är nu ensam och nu är det mer svagt utför överlag, inte så bra. Jag försöker hålla tempo så gott det går men det är många blinda svängar där jag känner att jag tappar mycket tid och snart kan jag se en grupp på 5-6 cyklister närma sig. Hur jävla långt är det kvar? Ska jag köra på eller vänta in dem? Jag slår av på tempot då jag känner att de kommer ikapp mig förr eller senare och på krönet av en liten backe kommer de ikapp, lite utspridda så jag går in som nummer tre och vi åker nedför en kortare backe innan en brant uppförsbacke visar sig och på krönet ser jag ballonger, massa människor och parkerade bilar. De två första som anförde gruppen var från San Marcos departementslag och visste exakt var varje backe var, hur skarp varje sväng var och framförallt; var mållinjen var. Jag lyckades ta tillbaka min position från en av San Marcoscyklisterna men killen som var längst fram hade för mycket fart över sista krönet för att jag skulle hinna ikapp. Så med facit i hand väntade jag in en grupp med 500-800 meter kvar men å andra sidan kom jag 34a istället för 33a, inte hela världen trots allt.
happy1.jpg

Här passeras mållinjen. Jag i rött, Quetzaltenango i marinblått, San Marcos i lösgodispåsekulör och Sololadepartementet i vitt.

Nu var det dags att ladda om inför den andra etappen som avgjordes samma dag, en tempoetapp på sex kilometer idel klättring.

Vi startade i omvänd ordning som vi avslutade första etappen. Siste man i mål på morgonen var först ut. Jag var ganska nervös innan start, det var min första tempotävling och också första gången jag tävlade två gånger på samma dag. Jag var också orolig över att bli passerad av San Marcoscyklisten som startade efter mig, inte ett särskilt framgångsrikt tankemönster.
Tres, dos, uno och jag var iväg. Accelererade iväg och försökte hålla igen men såg att watten var väldigt höga men klarade inte att sänka intensiteten förrän det brantade riktigt ordentligt och jag gick ner på lilla klingan fram. Då lyckades jag samla mig och fokusera på att hålla en kraft jag faktiskt skulle orka med. Men det här var svårt och jag växlade intensitet om och om igen och lyckades inte riktigt samla fart när lutningen gick ner till 3-4 %. En gul tröja skymtar där bak och det var väl själve fan att San Marcos kommer mosa mig. Men det visar sig vara en av proffscyklisterna som startade fyra positioner efter mig och det kändes bra att det var han som passerade mig. Jag manar på honom när han passerar mig och snart skymtar jag mål och jag rullar i mål med en hyfsat bra känsla trots att det jag kände att jag kunde gjort en del saker bättre. Det visade sig att det inte gick särskilt bra och jag kom i mål som 40e cyklist och efter första första dagen med två etapper låg jag 35a i sammandraget. Nu började jakten på transport för dag två.
happy2.jpg

Körde tempoetappen i Sverigetröja från Kina för att förtydliga att jag varken är australiensare, amerikan, österrikare eller schweizare som folk har fått för sig.
 

Whenthingsgowrong

Aktiv medlem
[RR, landsväg] Tävlingar i Guatemala
Vuelta al Altiplano Marquense - Etapp 3. Comitancillo - Sipacapa, 45 kilometer.

Den tredje etappen var tillsammans med den fjärde den längsta, hiskeliga 45 kilometer. Det låter inte så förfärligt men i kombination med 1300 höjdmeter (fördelade på två klättringar) och aggressiv körning hela vägen, avhängd eller ej så blev det ändå lite tuggmotstånd. I sedvanlig ordning så startade vi vid "Parque central" men här i Comitancillo var parken ersatt av någon halv nedgräven marknadsbyggnad som var oerhört sunkig och här var det inte mycket till åskådare som det varit i de andra byarna och kanske var det lika bra för vi blev eskorterade raka vägen ut ur byn istället för att åka runt på trasiga stenvägar och stressa. Väl ute ur byn så gick det nedför och det var bara att krama bromsarna precis som tävlingskommisarien men så snart det börjar gå upp så hör jag hur fordonen framför klungan accelerera och cyklisterna runtomkring mig klickar frenetiskt på växlarna, nu börjar det!

Jag försöker följa samma strategi som på första etappen, hålla ett jämnt tempo som passar mig och eventuellt försöka brygga framförvarande grupp på krönet. Därför släpper jag nästan omedelbart klungan, det går så långsamt så det finns inget som heter slipstream i vilket fall. Jag ser cyklister som var bakom mig under gårdagen försöka hålla kvar klungan så länge de orkar men redan efter några hundra meter börjar klungan trasas sönder och snart börjar jag passera dem, en efter en. Efter några kilometer av den fem kilometer långa första stigningen så börjar jag känna att det kanske inte känns så bra ändå trots allt och jag blir passerad av min vän Isaac, men snart har jag repat mod och passerar honom på nytt. Så här håller jag och tre andra cyklister på och tramsar ytterligare några kilometer tills jag känner att de är starkare än mig idag, men idag vet jag var toppen på backen är så jag håller kraften över krönet och befinner mig i en grupp på fyra cyklister och jag vet att jag har några starka cyklister bakom mig vilket ger mig lite mental styrka. Jag vet att Isaac och hans lagkamrat kan engelska så jag säger att jag inte har någon energi att hjälpa till vilket får betraktas mer som sanning än lögn, men snart bär det brant utför med skarpa svängar så ingen behöver ändå ligga och dra. Jag känner mig inte alls bekväm på denna för mig nya väg och jag släpper en lucka till de tre andra och nu närmar vi oss Tejutla och vägen blir genast riktigt obehaglig. Det går fort och vägen är dålig och in på byns trånga gator är det trasiga farthinder som kunnat välta en bandvagn. Det är hål överallt och jag måste hoppa hela tiden och vetskapen om att en skrämd hund kan springa in i mig närsomhelst gör mig inte lugnare. Och så plötsligt en polis som pekar höger, just det, här var vi igår och körde lite uppvisningsvarv. En högersväng och direkt efter ett farthinder och en kort brant backe upp till torget. Jag bedömer svängen fel och får ingen fart med mig in i den lilla backen men jag kämpar på utan att ta i alltförmycket, all fart jag bygger upp ska strax bromsas bort igen i en 90graders vänstersväng. Jag tar det ganska lugnt de sista trehundra meterna ut genom byn och tänker bara på mitt tempo,snart kommer nästa backe och där har jag inte direkt nytta av de andra ändå.
En kilometers utförsåkning ut från Tejutla, över den lilla bron och rätt in i en backe som påminner mer om en vägg. I botten av den andra stigningen är jag ikapp mina gamla grupp som växt sig lite större, minns inte exakt hur mycket större. Jag är kvickt förbi de flesta men Isaac når jag inte riktigt och jag märker ganska tidigt att han kör lite snabbare än mig så jag siktar istället in mig på två stycken San Marcoscyklister som Isaac hinner ikapp, passerar och kör ifrån. Jag försöker köra så behärskat och kallt jag kan, alltid ta den flackaste vägen genom kurvorna och hela tiden tänka tiotals minuter framåt. Jag känner att i sinom tid kommer jag att komma ikapp San Marcoscyklisterna men det går väldigt långsamt för luckan att krympa men jag vet att jag har tid på mig tills vi når toppen och jag är väldigt nära vid flera tillfällen innan det blir en något större lucka igen, det är frustrerande men jag fokuserar för jag vill till varje pris ha dem med mig efter krönet eftersom att detta är deras hemmabana, de vet var du kan offra kraft för att få med maximal fart över krönen, de vet var du ska vara kall och inte förhastad sig, men framförallt så vet de hur utförsåkningen ska tas omhand.
Snart delar de på sig och innan jag bestämt mig för vem jag ska försöka följa så är jag mittemellan de och jagar den första. Snart har de bytt plats, jag fortfarande i mitten. Men när vi närmar oss krönet är de återigen ett tiotal meter framför mig men när jag klättrar igenom den sista serpentinen blir jag ivrigt påhejad av ett gäng killar med flaggor som springer vid min sida som om jag var på väg mot den gula tröjan i Tour de France. Det ger mig energi och jag ser att de där framme inte växlar och ökar farten när det flackar ut, jag gör det och jag är strax ikapp, perfekt timing.
Jag har bestämt mig för att stå över så många förningar jag kan men det är inte populärt alls, därför släpper den ena av cyklisterna sin lagkamrat när han har mig bakom sig för att tvinga fram mig. Jag avvaktar lite innan jag täpper igen luckan och ser till att han inte ligger på mitt hjul. "Vad sysslar jag med?", tänker jag. Jag vill ju bli bästa polare med de här och se till att de hjälper mig i mål utan att dököttet där bak ska komma ikapp. Jag försöker kommunicera så gott jag kan och jag får tummen upp och vi verkar vara sams, vi hjälps nu åt och snart kommer vi ikapp en av de bästa cyklisterna i landet, han hänger med och hjälper till men efter några kilometer av böljande terräng så är han helt plötsligt trettio meter bakom och inte långt efter det så tvärdör den ena San Marcoscyklisten, jag trodde först att han fick punktering men han orkade inte följa sin lagkamrat helt enkelt. Nu är vi bara två och min nya cykelpolare signalerar att det är bara nedför från och med nu, jag gör klart för honom att jag inte tänker försöka köra ifrån honom och att han ska få passera mållinjen först. Det är en helt sagolik utsikt och vägen är hyfsat rak så jag når 85 knyck vid något tillfälle. Jag håller San Marcos på ett säkert avstånd hela tiden och när det blir flackt är jag fastklistrad vid hans bakhjul. Jag tar ett par korta förningar för att visa att jag vill hjälpa honom också. Underlaget byts mot asfalt till betong och snart sten, det betyder att vi snart är i mål och mycket riktigt kan jag se "målbågen" och höra speakern. Vi går i mål som 31 och 32a vilket jag är nöjd med. Isaac gick i mål 30 sekunder före mig och därmed behåller jag ett försprång på honom inför de två sista etapperna och är jag före honom så har jag gjort riktigt bra ifrån mig med mina förutsättningar.

etapp3.jpg

Första stigningens inledning, strax innan den officiella starten går.
 

GoranS

Aktiv medlem
[RR, landsväg] Tävlingar i Guatemala
Bara att hoppas att guatemalesiska(?) cyklister inte hänger på happy, nu när du avslöjer dina taktiska överväganden. ;-)
 

JojjeM

Aktiv medlem
[RR, landsväg] Tävlingar i Guatemala
Shit vilken kul tråd. Fantastiska rapporter, starkt cyklat och kul med lite bakgrund.

Skrattade åt denna (svinjobbigt när det händer):
"...en stark cyklist jag ligger bakom, en som blir uttagen i Guatemalas landslag med jämna mellanrum. Trodde jag. Det visade sig vara hans lillebror."

/Johan
 

Whenthingsgowrong

Aktiv medlem
[RR, landsväg] Tävlingar i Guatemala
GoranS sa:
Bara att hoppas att guatemalesiska(?) cyklister inte hänger på happy, nu när du avslöjer dina taktiska överväganden. ;-)

Denonymen är guatemalteker =). Vi får hålla tummarna för att de inte hittar hit =)

JojjeM sa:
Shit vilken kul tråd. Fantastiska rapporter, starkt cyklat och kul med lite bakgrund.

Skrattade åt denna (svinjobbigt när det händer):
"...en stark cyklist jag ligger bakom, en som blir uttagen i Guatemalas landslag med jämna mellanrum. Trodde jag. Det visade sig vara hans lillebror."

/Johan

Tack Johan. Jag tycker det är ganska kul att tänka tillbaka på tävlingarna och skriva ner vad som hände så jag fortsätter nog ett tag till. Har två etapper till från Vuelta al Altiplano Marquense att rapportera om.
Haha, det var en smått snöplig händelse det där men det gick rätt bra till slut.

Är det något ni undrar över så tveka inte att fråga så ska jag svara så utförligt jag kan =). Jag funderar på att presentera och förklara hur systemet ser ut här, tävlingar, lag osv om det skulle vara av intresse för er? Önskemål för trådens utveckling mottages med öppna armar!

På återseende
 
Senast ändrad:
Topp
Happyride sparar data i cookies. Genom att använda våra tjänster godkänner du det. Läs mer