[RR] LVG - Bland vingårdar i Italien Del 1
Hej, tänkte jag skulle förmedla lite svammel samt bilder från cykling i Italien.
All eventuell information som ser ut som fakta kan vara totalt fel men det skyller jag på tre veckors badande, vingårdsbesökande och cyklande, om än inte samtidigt.
Vi befinner oss i Marche och då närmare bestämt i provinsen Ascoli Piceno. Provinsen har som slogan "Italys best kept secret" och det stämmer nog bra för när vi säger att vi är i Marche eller Ascoli har folk ingen aning om var det ligger, (söder om Rimini vid Adriatiska havet). Vi startar från bergsbyn Ripatransone som ligger på 500m höjd, bara 15 minuter från havet. Landskapet är böljande och vidsträckt med fantastisk utsikt upp mot bergen som tillhör Appeninerna.
Skall man ut och cykla när temperaturen lovar 34 grader mitt på dagen får man börja tidigt. Här är för övrigt utsikten från vår terrass.
Frukosten blev kanske lite spartansk.
Bra med passande klädsel. Skomärket sägs vara vanligt i Italien enligt min lokale LBS.
Ner i Vinkällaren, inte mycket vin här.
Desto högre värde på cyklarna. Jag tar nog min vanliga så slipper jag göra en bikefit så här klockan 0645.
OK, nu är jag redo, ser ut att bli en fin morgon. Cykel mot räcke. Nu är det nedför som gäller, bara att välja antalet höjdmetrar man skall åka i 55 blås.
Efter första svängen har vi skyltning mot närmaste vingård - Le Caniette. De producerar ett stort antal flaskor per år och finns även på systembolaget med 2 röda och en vit variant. Vingården har anor från början av 1900-talet och har även den lyxigaste vinprovningsanläggningen i området.
När jag ändå var i närheten kan jag inte undslippa er en bild på detta kloster. Här inne är de passionerade minst sagt och det sägs att damerna som bor innanför murarna bara kan prata med varandra 15 minuter om dagen. Det stället passar inte min fru kan jag lugnt säga.
Men nu är det dags att börja cykla. Efter någon km efter flera serpentinkurvor och 121 meter neråt är vi i första korsningen. Området är bra skyltat även om de ofta snålar på avståndssiffror. Bra om man lär sig namnen på de närmaste byarna.
Vi kör mot Cossignano som är närmaste by en mil västerut. Först är det nedför i 4,65km och den här utsikten blir man aldrig trött på. Solen har knappt kommit upp.
Bevis på att jag cyklar.
Kurvor och stenhus har de gott om här i Marche.
Här har vi så några av de miljontals vinodlingar som man kan passera när man cyklar.
I Marche och Ascoli odlar de många olika druvor men Montepulciano och Sangiovese är nog de vanligaste. De har hittat på en blandning de kallar för Rosso Piceno som de flesta odlare har i sitt sortiment och de baseras just på de druvorna och har även en del regler för hur vinet skall tillverkas.
Nästa vingård strax innan Cossignano. De större vingårdarna har anställda som tar hand om besökarna, ger korta föreläsningar om vinproduktionen samt korkar upp vin för provning. På de mindre vingårdarna är det någon i familjen som gladeligen och gärna på italienska berättar massor av information om gården, druvor, produktionen, etc. Ofta blir det en form av happening på de mindre gårdarna, vi har blivit bjudna på korv och massor av vin, tappat vin direkt ur cisterner, tittat på hundvalpar, fått det lokala museet öppnat för en runda, väckt klart berusad son, (han skyllde på att det var lördag), mm. Man kan inte lämna en vingård utan att handla så det blir nog en del vin till källaren till slut.
I Cossignano cyklar jag direkt upp på det lilla utsiktstorget och här har de förstås haft något event. Italien har cirka 8000 kommuner och varje kommun hittar på en massa saker, speciellt på sommaren, för att glädja befolkningen och locka besökare. Är det inte mat- och vinfestival så är det någon form av kulturevent med musik och teater. Även vingårdarna hittar på grejer och på gården Colli Ripani lyssnade vi på rockmusik och drack gratis vin med kanske 1000 andra personer en kväll. Polisen var där och skötte parkeringen, kändes tryggt.
Mer utsikt, här från lilla torget ser man även min fortsatta väg för cykelturen.
Odlar man inte vin så kan man köra solrosor. Alla rosor tittar ofta åt samma håll, där är det verkligen disciplin.
Den här skylten kanske inte behövs. Har man inte märkt att det är kurvor så är det nog dags att byta ut föraren.
Jag cyklar på och bara en mil från Cossignano ligger Montalto Delle Marche. Nu går det lite uppåt och snart är vi på 500m höjd igen.
Självklart har varje bergsby någon historisk anspelning. Bakom skylten ligger för övrigt en restaurang där vi åt en braklunch med massor av antipasto, pasta och sedan kött. Allt vin i lagom mängd ingick i det facila priset 25 Euro. Vi rullade därifrån, utan cyklar.
Montalto har ett trevligt torg med fler caféer och affärer. Jag rullar dock vidare...
Till Rotella dit det behagligt nog är nedför i fina kurvor.
Smyger in till läskiga cafégubben som ser ut som om han är med i någon sliskig filminspelning, han får dock inte vara med på bild, kanske hänger han här.... En taktik som svensk är att yttra orden "Sono Svedese". Det är bra så att man inte misstas för att vara tysk. De flesta av byarna har monument över stupade italienare i de två världskrigen och just tyskar är inte alltid så jättepopulära - sägs det.
Min taktik gick bra och jag fick en cappuccino för 1,2 Euro, dagens första men inte alls den sista. Att beställa en cappuccino efter lunch ger ofta en del blickar men man får alltid sin kopp. Italienarna dricker med mjölk endast på morgonen, om ens då. Biter man i ena änden av briochen brukar det spruta ut gul kräm i den andra så man får vara lite försiktig. Bra med lite kalorier när man cyklar.
Ups. Nu kom jag upp i maximala antalet bilder, del två kommer snart....
All eventuell information som ser ut som fakta kan vara totalt fel men det skyller jag på tre veckors badande, vingårdsbesökande och cyklande, om än inte samtidigt.
Vi befinner oss i Marche och då närmare bestämt i provinsen Ascoli Piceno. Provinsen har som slogan "Italys best kept secret" och det stämmer nog bra för när vi säger att vi är i Marche eller Ascoli har folk ingen aning om var det ligger, (söder om Rimini vid Adriatiska havet). Vi startar från bergsbyn Ripatransone som ligger på 500m höjd, bara 15 minuter från havet. Landskapet är böljande och vidsträckt med fantastisk utsikt upp mot bergen som tillhör Appeninerna.
Skall man ut och cykla när temperaturen lovar 34 grader mitt på dagen får man börja tidigt. Här är för övrigt utsikten från vår terrass.
Frukosten blev kanske lite spartansk.
Bra med passande klädsel. Skomärket sägs vara vanligt i Italien enligt min lokale LBS.
Ner i Vinkällaren, inte mycket vin här.
Desto högre värde på cyklarna. Jag tar nog min vanliga så slipper jag göra en bikefit så här klockan 0645.
OK, nu är jag redo, ser ut att bli en fin morgon. Cykel mot räcke. Nu är det nedför som gäller, bara att välja antalet höjdmetrar man skall åka i 55 blås.
Efter första svängen har vi skyltning mot närmaste vingård - Le Caniette. De producerar ett stort antal flaskor per år och finns även på systembolaget med 2 röda och en vit variant. Vingården har anor från början av 1900-talet och har även den lyxigaste vinprovningsanläggningen i området.
När jag ändå var i närheten kan jag inte undslippa er en bild på detta kloster. Här inne är de passionerade minst sagt och det sägs att damerna som bor innanför murarna bara kan prata med varandra 15 minuter om dagen. Det stället passar inte min fru kan jag lugnt säga.
Men nu är det dags att börja cykla. Efter någon km efter flera serpentinkurvor och 121 meter neråt är vi i första korsningen. Området är bra skyltat även om de ofta snålar på avståndssiffror. Bra om man lär sig namnen på de närmaste byarna.
Vi kör mot Cossignano som är närmaste by en mil västerut. Först är det nedför i 4,65km och den här utsikten blir man aldrig trött på. Solen har knappt kommit upp.
Bevis på att jag cyklar.
Kurvor och stenhus har de gott om här i Marche.
Här har vi så några av de miljontals vinodlingar som man kan passera när man cyklar.
I Marche och Ascoli odlar de många olika druvor men Montepulciano och Sangiovese är nog de vanligaste. De har hittat på en blandning de kallar för Rosso Piceno som de flesta odlare har i sitt sortiment och de baseras just på de druvorna och har även en del regler för hur vinet skall tillverkas.
Nästa vingård strax innan Cossignano. De större vingårdarna har anställda som tar hand om besökarna, ger korta föreläsningar om vinproduktionen samt korkar upp vin för provning. På de mindre vingårdarna är det någon i familjen som gladeligen och gärna på italienska berättar massor av information om gården, druvor, produktionen, etc. Ofta blir det en form av happening på de mindre gårdarna, vi har blivit bjudna på korv och massor av vin, tappat vin direkt ur cisterner, tittat på hundvalpar, fått det lokala museet öppnat för en runda, väckt klart berusad son, (han skyllde på att det var lördag), mm. Man kan inte lämna en vingård utan att handla så det blir nog en del vin till källaren till slut.
I Cossignano cyklar jag direkt upp på det lilla utsiktstorget och här har de förstås haft något event. Italien har cirka 8000 kommuner och varje kommun hittar på en massa saker, speciellt på sommaren, för att glädja befolkningen och locka besökare. Är det inte mat- och vinfestival så är det någon form av kulturevent med musik och teater. Även vingårdarna hittar på grejer och på gården Colli Ripani lyssnade vi på rockmusik och drack gratis vin med kanske 1000 andra personer en kväll. Polisen var där och skötte parkeringen, kändes tryggt.
Mer utsikt, här från lilla torget ser man även min fortsatta väg för cykelturen.
Odlar man inte vin så kan man köra solrosor. Alla rosor tittar ofta åt samma håll, där är det verkligen disciplin.
Den här skylten kanske inte behövs. Har man inte märkt att det är kurvor så är det nog dags att byta ut föraren.
Jag cyklar på och bara en mil från Cossignano ligger Montalto Delle Marche. Nu går det lite uppåt och snart är vi på 500m höjd igen.
Självklart har varje bergsby någon historisk anspelning. Bakom skylten ligger för övrigt en restaurang där vi åt en braklunch med massor av antipasto, pasta och sedan kött. Allt vin i lagom mängd ingick i det facila priset 25 Euro. Vi rullade därifrån, utan cyklar.
Montalto har ett trevligt torg med fler caféer och affärer. Jag rullar dock vidare...
Till Rotella dit det behagligt nog är nedför i fina kurvor.
Smyger in till läskiga cafégubben som ser ut som om han är med i någon sliskig filminspelning, han får dock inte vara med på bild, kanske hänger han här.... En taktik som svensk är att yttra orden "Sono Svedese". Det är bra så att man inte misstas för att vara tysk. De flesta av byarna har monument över stupade italienare i de två världskrigen och just tyskar är inte alltid så jättepopulära - sägs det.
Min taktik gick bra och jag fick en cappuccino för 1,2 Euro, dagens första men inte alls den sista. Att beställa en cappuccino efter lunch ger ofta en del blickar men man får alltid sin kopp. Italienarna dricker med mjölk endast på morgonen, om ens då. Biter man i ena änden av briochen brukar det spruta ut gul kräm i den andra så man får vara lite försiktig. Bra med lite kalorier när man cyklar.
Ups. Nu kom jag upp i maximala antalet bilder, del två kommer snart....
