[RR, lvg] En midsommarvecka i Norge (nu komplett)

[GoranS]

Inspirerad av Sigge Stars sommararkivsgrävande https://happyride.se/forum/read.php/1/3060042 tänkte jag försöka mig på en RR från en drygt veckolång tur i Norge i somras. Var ingen renodlad cykelresa utan målet var att kombinera backcykling med att få se lite av Norge. Jag har själv tidigare varit på några av platserna vi besökte, men de är fina och tål att besökas igen och för mina två medresenärer var det helt nya erfarenheter.

Vi gav oss iväg från Borlänge på lördag morgon, veckan innan midsommar. Åkte Rv 70 norrut förbi Rättvik, Mora, Särna och Idre och upp till norska gränsen. Efter att ha kommit in i vårt västra grannland gick färden söder om sjöarna Femunden och Isteren och därefter åter norrut på väg 26 upp till Tolga där det blev lunchstopp. Planen var att ta en pizza, men pizzerian var stängd så det fick bli en omelett för 150 NOK på Malmplassen Gjestegård. Gjorde i alla fall att magen slutade kurra. Vi stötte f.ö. på en trädkramare.

Färden gick sedan mer åt väster, förbi Tynset, Alvdal och Folldal upp mot Hjerkinn. När vi kom på E6:an såg vi några enstaka cyklister som höll på att ta sig från Trondheim till Oslo (Styrkepröven). Vi åkte några km mot Dombås och tog sedan av in till Hageseter turisthytte där vi bokat en hytte. Efter ombyte gav vi oss ut på en liten tur, mest för att få röra lite på benen. Vi cyklade några km norrut på en liten väg s.a. vi kom ut på väg 29.

Färden gick sedan ner till Folldal, i stort sett den väg vi kommit med blien med undantag för en liten bonusbacke vid Dalholen. Nere i Folldal vände vi och cyklade tillbaka upp till E6:an. Var som synes på höjdprofilen nedan mest en lång slakmota.

Uppe vid E6:an tog vi av till höger och körde någon kilometer upp till dess att vi kom till stenen som indikerade högsta punkten på vägen över Dovrefjell.

Totalt sett såg rutt och höjdprofil ut något i stil med följande:

Lite grå och trist inledning, men det skulle bli bättre (och sämre). To be continued ...

 

[nisseson]

... To be continued ...

Utmärkt! Det behövs lite sommarinspiration, och Norge är lite exotiskt på Happy som RR-land när det gäller landsväg.

 

[Sigge Star]

Kul! Ser fram emot att se mer

 

[26er]

Ja, Norge är ju helt underbart att cykla till skillnad fr Sverige. Tog mig upp för den här för ett par år sen.Ska va Norges brantaste belagda väg. Underbar utsikt.

 

[Hasse#7]

Heja Göran! Mera......

 

[K ristian]

Fint! Blir nostalgi för mig. Har släktingar på Dovrefjäll så jag har varit mycket i de där trakterna både sommar och vinter.

 

[GoranS]

När vi vaknade nästa morgon var det strålande solsken.

Efter att ha packat ihop och städat efter oss åkte vi E6:an ner till Dombås och fortsatte sedan väg E136 mot Åndalsnes. Vädret blev gradvis sämre och när vi kom in i Romsdalen började det regna.

En liten bit söder om Åndalsnes tog vi av från väg E136 och styrde kosan söderut in på Trollstigen, en av 18 norska nationella turistvägar; https://www.visitnorway.se/planera-resan/restips/norges-nationella-turistvagar/

Vattnet i Rauma såg väldigt grönt ut.

En nackdel med landsvägscykling i dessa delar av Norge är att det ofta är svårt att få till rundturer om man vill hålla sig till längder som är rimliga för en dagstur. Ursprungsplanen var därför i detta fall att åka upp till toppen av Trollstigsvegen, parkera, cykla ner, vända och cykla tillbaka upp. Då en i sällskapet dock inte var så pigg på att cykla i regnet blev det istället att vi stannade till direkt efter att vi svängt av från E136:an och lastade av två cyklar och att vi sen cyklade upp medan sista medlemmen i sällskapet körde upp bilen till toppen.

Första sju kilometerna är i stort sett platta.

Har för mig att det var runt 12 grader när vi startade cyklingen och det var ett lätt regn. Inte riktigt mitt favoritväder men jag ville ytterst ogärna låta tillfället att få cykla uppför denna backe gå om intet så det var bara att gilla läget. Dessutom, är det någon gång man ska cykla i regn och svalt väder är det när man ska betvinga en backe.

När det började gå uppför kändes det som vägen också blev smalare.

Stigningen är aldrig våldsam, men det lutar emot skapligt mest hela tiden. Låter ett antal bilder illustrera klättringen upp till besökscentret istället för att försöka mig på någon ytterligare beskrivning med ord.

Besökscentret ligger på ca 700 möh.

Därifrån finns en gångväg bort till en utsiktsplatå varifrån man har fin utsikt över dalen som vägen går upp genom. Då gångvägen inkluderar en hel del trappor och då vädret var som det var hoppade den cyklande delen av sällskapet över detta och fortsatte istället upp till toppen på ca 850 möh.

Från toppen var det åter bil som gällde då det inte alls kändes lockande att ge sig utför i vätan och med en lufttemperatur som snarare indikerade höst än sommar. Vi åkte ner till Linge där vi tog färjan över till Eidsdal varifrån vi fortsatte söderut och upp förbi Eidsvatnet där solen sken (bilden tagen strax efter Eidsvatnet).

Vi stannade sedan till där vägen började gå ner mot Geirangerfjorden och fick i alla fall en skymt neråt fjorden.

När vi en liten bit längre ner kom fram till Ørnesvingen hade dock molnen dragit in och regnet åter börjat så av den klassiska vyn ner mot fjorden syntes bara detta!

Vi åkte sedan ner till Geirangerfjordens feriesenter nere vid fjorden där vi hade en hytte bokad inte långt från fjordens kant.

Karta och höjdprofil för cyklingen uppför Trollstigsvegen:

 

[heffe]

Häftigt! Skulle gärna cykla både trollstigen och atlantvägen.

 

[GoranS]

Då prognoserna talade om att det skulle klarna upp under senare delen av eftermiddagen tog vi det lite lugnt några timmar och mycket riktigt började molnen skingras s.a. vi framemot seneftermiddagen kunde hoppa på cyklarna igen. Denna gången var målet Dalsnibba, en klättring på närmare 1500 höjdmeter under loppet av en halvmara. Tror att denna profil är hyggligt korrekt: http://www.cyclingcols.com/col/Dalsnibba

Vi började med att ta oss längs fjorden in till själva Geiranger.

Klättringen börjar där omedelbart.

På knappt 300 meters höjd finns en "klippa", Flydalsjuvet, varifrån en hel del bilder tagits. Med cykel och cykelskor nöjde jag mig dock med att ta en bild från utsiktsplatsen.

Dalsnibba syns rakt fram.

Det är sedan ett parti som är lite mer lättåkt då man åker längsmed norra kanten av en plattare del av dalen.

Efter att i början ha varit en del trafik avtog trafiken rätt raskt och det var rätt trivsamt att sträva på uppför.

Upp mot 900 möh började det bli mer och mer snö vid sidan av vägen.

Då man kommer fram till Djupvasshytta, vid Djupvatnet, tar man av åt vänster från stora vägen och börjar klättringen sista knappa halvmilen upp till toppen. För cyklister är det gratis att åka upp, men om man vill åka upp med bil kostar det en dryg hundralapp (om jag minns rätt). Vägen asfalterades f.ö. först 2013.

Detta är den tuffaste delen av klättringen. Dessutom började jag här känna att energin började sina. Tyvärr hade jag glömt att trycka ner något ätbart i bakfickorna så det var bara att bita ihop. Utsikten gick dock inte att klaga på!

Låg en hel del snö uppe i bergen.

Ner mot Djupvasshytta.

Med ungefär en kilometer till toppen var jag totalbonkad och var tvungen att sätta mig på vägräcket några minuter och försöka hämta krafter för att klara sista biten upp.

När jag äntligen lyckats släpa mig upp till toppen blev det en bild ner mot Geiranger innan det var dags att ge sig utför. Var inte så många plusgrader uppe på toppen och i kombination med energidippen och det faktum att det lutar på rätt skapligt blev det en inte helt angenäm färd ner till Djupvasshytta. Där stannade vi till och tog en fika för att fylla på energidepåerna lite.

Efter Djupvasshytta är det lite uppför och platt innan det börjar gå utför igen. När jag kom fram till utförspartiet blev det dock till att ta till det gamla knepet med att bromsa och trampa samtidigt för att försöka hålla uppe värmen. Satt trots det och skakade en stund innan kroppen kommit igång.

Vi passade på att ta den gamla vägen där den gör en 270-graderssväng och går under sig själv.

Var tillbaka vid hytten vid halv tio. Skönt med långa ljusa nordiska sommarkvällar så att man inte behöver riskera mörkerkörning även om är ute lite senare!

 

[GoranS]

Ja, Norge är ju helt underbart att cykla till skillnad fr Sverige. Tog mig upp för den här för ett par år sen.Ska va Norges brantaste belagda väg. Underbar utsikt.

Ja den är rätt festlig. Körde den på Viking Tour 2007. Tidtagningen startade då i Gudvangen så det var en mils "uppvärmning" innan man kom fram till foten på backen. Var en del som antingen kört för hårt på den biten eller som inte hade tillräckligt lätt utväxling för i de bakre leden nyttjades på flera håll apostlahästarna. Mitt mål var primärt att ta mig upp utan att behöva gå och det lyckades jag med. Hade dock förberett mig och bytt till kompakt innan vilket gav 34/27 som lättaste växel. Med standardvevparti tror jag inte att jag hade grejat det.

 

[Hasse#7]

Magiskt! Cykelfest så här i början på mörkvintern.

 

[GoranS]

Fantastiskt vacker morgon på resans tredje dag.

Prognoserna utlovade dock sämre väder ju längre dagen led så det blev ingen sovmorgon utan vi var iväg strax efter åtta. Färden gick upp samma väg som vi cyklat dagen innan, dock inte upp till Dalsnibba utan vi fortsatte rakt fram vid Djupvasshytta och kom neer på väg 15 vid Langvatnet. Där tog vi höger och åkte genom tre längre tunnlar med en total längd på strax över milen.

Vi parkerade vid Oppstryn skule i Hjelle vid Oppstrynsvatnets östra strand. Därifrån cyklade vi sedan tillbaka längs vägen vi kommit.

Strax före vi kom fram till tunnlarna vi tidigare åkt igenom tog vi av och svängde in på Gamle Styrnefjellsvegen, en annan av de nationella norska turistvägarna.

Första biten när man svängt av från stora vägen var nog den brantaste delen av stigningen. Har sett en del höjdprofiler på nätet för denna stigning, men jag har inte hittat någon som känns som den helt stämmer. Den som finns i slutet på detta inlägg och som är vad ridewithgps anser känns inte heller helt korrekt. Inledningsvis var man fortfarande omgiven av lite skog, men i trakterna av Vidsæter hotel efter någon kilometer började den glesna allt mer.

Snart var det mest lite busk vid sidan av vägen. På vägen dök dock några får upp.

Snösmältningen var igång och det vattnet forsade neråt i dalen.

Vy ner över dalen.

När vi började närma oss toppen tilltog snömängden vid sidan av vägen.

Vissa kunde inte hålla sig från att försöka sig på lite snöcykling. Visade sig dock att friktionen mellan däck och snö var alltför låg för att det skulle funka. En fatbike hade nog varit mer adekvat cykelval. Skidor hade funkat ännu bättre. Liftarna var i full gång och det åkte en del människor i backen. Högre upp finns dessutom möjlighet att åka längdskidor på sommaren för de som så önskar.

Vi fortsatte en liten bit bort förbi husen med skidutrhyrning och afterski. Vid fylkesgränsen mellan Sogn og Fjordane och Oppland vände vi. Där tar också asfalten slut och det blir grusväg. Stenens namn anger gränsen mellan två amt, någon slags äldre geografisk/administrativ indelning kopplad till kyrkan.

Var tvungna att fota lite plogvallar också ...

Första delen av utförskörningen, ner till stora vägen, var inte riktigt i min smak då vägen var rätt skumpig så jag tog det hyggligt lugnt för att inte riskera något. Sen gick det dock att stå på dess bättre bortsett från ett kortare avsnitt med lite sämre asfalt.

När vi kom ner till Hjelle lastade vi på cyklarna och åkte sedan vidare västerut på väg 15 till Stryn där vi tog av söderut och passerade Loen på väg ner till Olden där vi tog av och fortsatte rakt söderut.

Målet var Melkevoll Bretun där övernattning var bokad. Visade sig vara en riktigt rymlig hytte. Minns inte om det var 6 eller 7 ordinarie bäddplatser. Får allmänt säga att då det mesta varierar mellan ganska och mycket dyrt med svenska mått mätt är hyttepriserna rätt rimliga. Denna hytte kostade en knapp tusenlapp per natt. Är man sex personer blir det i mina ögon faktiskt ett riktigt hyggligt pris per person.

Tyvärr hade det börjat regna rätt ordentligt så den planerade vandringen upp till den lilla sjön nedanför Briksdalsbreen fick ställas in. Nöjer mig med en bild från hytten upp mot glaciären. Lite osäker på exakt vad namnet på denna del är. Antingen är det Melkevollsbreen eller också är det en del av Briksdalsbreen.

Karta och höjdprofil för cykelturen:

 

[IngvarW]

Strålande!!

 

[JLarsson]

Trollstigen: Du kunde fått låna bilder av mig (från 2006) :)

Samma vy. Samma väder.

 

[GoranS]

Man vill ju uppleva regnmisären själv!

Skämt åsido så hade det gärna fått vara 20 grader varmare och soligt, men så länge man cyklar uppför är regn och småkyla ändå hanterbart.

 

[Jeppe_E]

Åhhh.. så fint. Vilka minnen man får. Vi bilade precis där för några år sedan. Känner så väl igen platserna. Tror bestämt att man får ta en ny tur upp dit, fast denna gången på cykel.

 

[GoranS]

Nästa morgon hade regnet slutat. Vi åkte tillbaka upp till Stryn samma väg som vi kommit. En bild söderut från Oldevatnets norra strand

Strax nott om Olden stötte vi på detta flytetyg. Vackra är den där typen av båtar sannerligen inte.

I Stryn tog vi av västerut på väg 15 men tog rätt snart av från den och åkte den lilla vägen längs Innvikfjordens norr kant. Finns en utsiktsplats varifrån man har riktigt fin vy över fjorden.

Vi fortsatte via Lote och återanslöt i Nordfjoreid till väg 15 som vi följde västerut tills vi kom fram till väg 61 som vi åkte norrut till Åheim där vi tog väg 620 ut på Stadlandet, en halvö vars spets är precis ute i yttersta kustbandet och det finns inga öar utanför. Havet utanför Stadlandet (Stadhavet) är ökänt för sitt hårda väder och det finns långt gångna planer på att bygga en 1,7 km lång, 36 meter bred och 49 meter hög tunnel genom inre delen av halvön som båtar ska kunna åka igenom för att inte behöva gå utanför halvön.

Bilden nedan är tagen vid Sandevika.

I Leikanger hade vi tänkt att vi skulle försöka få oss lunch innan vi började cykla. Visade sig dock inte vara helt lätt. Enda stället vi hittade öppnade inte förrän klockan ett och klockan var bara strax över tolv, så vi åkte en liten sväng längs norra sidan av halvön för att fördriva tiden.

När matstället sen väl öppnade var människan som jobbade där så totalt ointresserad att vi istället gick in på affären och köpte oss något att äta innan vi gav oss iväg.

Vi inledde med en mindre klättring på drygt 200 höjdmeter.

Sedan gick det utför ner till ett par sjöar (Sætrevatnet och Dalsbøvatnet)

Från norr änden av Dalsbøvatnet blev det åter igen klättring. Först var det drygt en kilometer med kanske 8% snitt.

Därefter var det platt och lite utför innan det blev uppför igen, denna gång ca tre kilometer med runt 11% snittlutning. Tyvärr kom vi efter ett tag in i molnen så utsikten var inte mycket att hurra för (första bilden nedan visar avtaget varefter och inledningen på andra halvan av stigningen).

När vi kom upp till toppen på Kjerringa, eller Vestkapp som den numera ofta kallas, var sikten inte många meter. Efter några minuter verkade det dock som att molnen (som åkte förbi i expressfart) var på väg att lätta lite.

Vi väntade därför en liten stund i hopp om att få lite utsikt.

Då det snarare kändes som att molnen blev tätare gav vi oss nerför. En liten bit ner skingrades dock molnen lite grann och det gick att se ner mot kusten norrut.

Fortsatte neråt.

När vi kom ner till avtaget så svängde vi vänster och gjorde en liten avstickare ner till Årvika och vidare längs kusten till Honningsvåg. Klart värt mödan (som inte var så stor).

I Honningsvåg slutade vägen så det var bara att vända. På bilden nedan ser man molnskärmen som ligger över Kjerringa.

I Årvika pågick grässlåttern och höet hässjades. Inte ofta man ser sådant numera.

Då det inte fanns några alternativa asfalterade vägar fick vi ta samma väg tillbaka som den vi åkte ut.

 

[GoranS]

[Fortsättning från föregående inlägg då jag slog i taket för max antal bilder per inlägg]

En vy över Leikanger.

Vi åkte sedan tillbaka mot Åheim. I vattnet såg vi något som bör ha varit fiskodlingar.

Innan vi kom till Åheim tog vi väg Fv 631 och åkte över till Selje på andra sidan halvön och fortsatte därifrån söderut längs kusten ner till Rundereim där nattens boende var bokat. Vi hade en lägenhet i halva nedre rödmålade våningsplanet av detta hus. Var riktigt välutrustat med både diskmaskin och, framför allt, tävttmaskin!

Gick på kvällskvisten en liten promenad söderut längs vägen.

Slutligen en karta och höjdprofil för cykelturen.

 

[sänket]

Tycker det är väldigt få kommentarer i tråden. Men de flesta gör väl som jag, tittar och njuter. Hoppas du förstår att ditt RR är uppskattat. Fortsätt så.

 

[GoranS]

Nästa dag blev ganska mkt transport. Först åkte vi väg 618 så att vi kom ner till väg 15. Vi kunde här skymta Hornelen, en sandstensklippa som enligt vissa är den högsta havsklippan i Europa (860 meter).

Vi följde väg 15 till Nordfjordeid tar vi tog E39 söderut ner till Lote där det blev en stunds väntan på färjan över till Anda. Fortsatte sedan på E39 ner till Skei där vi svängde av in på väg 5 som vi följde ner till Sogndalsfjøra där vi beslutat att vi skulle käka lunch. Slutade med att vi hamnade på en pizzeria. Vi fortsatte sedan förbi Kaupanger till Mannheller där det blev färja över till Fodnes. Sedan gick färden vidare via Laerdal, där vi passade på att handla lite, till Borgund där vi skulle komma att bo tre nätter. Noteras kan att tunnelkontot denna dag uppgick till ca 37 km.

Två tredjedelar av gänget gav sig på seneftermiddagen ut på en kortare tur (den sista tredjedelen kändes sig inte fullt kurant). Vi åkte upp till Borlaug, huvudsakligen på gamla vägen, en välbekant sträckning för Jotunheimen runt-cyklister.

I Borlaug tog vi av och följde väg 52 (mot Hemsedal). Är en lite större väg och ärligt talat inte den roligaste backen i Norge. Var dock skönt att få röra på benen och stigningen är rätt snäll, huvudsakligen mellan 4 och 7% lutning.

Vände i trakterna av denna skylt.

Uppe på fjället höll de på och asfalterade om vägen, så bara ena körfältet var öppet och trafiken släpptes omväxlande på åt vardera hållet.

Utförskörningen ner till Borlaug var riktigt kul. Var en blandning av att sitta och krypa ihop och att låta benen spinna på då farten låg mellan 55 och 70 km/h mest hela tiden och det bara var någon enstaka gång man behövde bromsa. Måste också få med en bild på hytten vi bodde i. Den var "intressant". Golvet var minst sagt oplatt och varje rum var målat i sin egen (klara) färg. Om man kan säga att ett boende har karaktär så hamnar nog denna hytte i den kategorin, och det är inte sagt i någon egentlig negativ mening. Jag gillade det.

En liten nackdel var att vår hytte låg högst upp och dit nådde inte wifi:t så för att kunna följa Åke Haraldssons kamp mot reptiden vid Mississippifloden i RAAM var det bara att knata ner halvvägs ner i backen och ta fajten med de, lyckligtvis inte alltför mångtaliga, blodsugande flygfäna.

Profil och karta för cykelturen:

 

[GoranS]

Tycker det är väldigt få kommentarer i tråden. Men de flesta gör väl som jag, tittar och njuter. Hoppas du förstår att ditt RR är uppskattat. Fortsätt så.

Tack. Är alltid roligt med postiva kommentarer.

 

[Rock]

Snyggt men jag tror att du måste muta yr till nästa gång!

 

[GoranS]

Värdermässigt är ju Norge alltid lite av en chansning. Får nog säga att jag ändå var rätt nöjd med vädret. Har man otur kan det ju vara en vecka med mest regn. Var t.ex. sämre väder då jag körde Viking Tour 2007, och det var ändå en månad senare, d.v.s. slutet på juli.

Nu hade vi cykelmässigt sett regn på Trollstigen och sen kom det lite regn en annan dag. I övrigt var det uppehåll när vi satt på cyklarna. Att det är lite kyligt uppe på höjderna får man nog räkna med att det finns risk för. Och moln uppe på Vestkapp/Kjerringa är om jag förstått det rätt inte alls ovanligt. Vi klarade oss i alla fall från de kraftiga vindar som ibland kan vara där (dock huvudsakligen på vinterhalvåret om jag fattat det rätt).

 

[vanm]

Underbart med dessa bilder, nu när regnet öser ner ute.

 

[kontorsråttan]

Härligt! Även om det stundom ser litet fuktigt ut... men riktigt vackert och grönt!

Hur gör du för att få de fina topografiska kartbilderna med höjdprofil från google maps?

 

[Bele]

Mycket intressant och som vanligt välskrivet. Sparar alla frågor utom en tills hela RR:en är klar - är cross ett alternativ? Även om jag inte ser det som en huvudkandidat i alperna har vi några gånger konstaterat att vi hade velat fortsätta lite längre när asfalten tagit slut, men med hyrracer (och sannolikt gjort så även med egen för den delen) brukar vi vända efter max någon km i gruset. På vissa asfalterade sträckor skulle en cross sannolikt funka lika bra som en racer. På bilderna ser asfaltskvalitén jämförbar ut med den i alperna, dvs skiftande. Är det korrekt iakttagelse? Och därmed blev det två frågor... även om de delvis hänger ihop.

 

[GoranS]

Härligt! Även om det stundom ser litet fuktigt ut... men riktigt vackert och grönt!

Hur gör du för att få de fina topografiska kartbilderna med höjdprofil från google maps?

Använder ridewithgps. Tycker det är hyggligt lättanvänt.

 

[GoranS]

Mycket intressant och som vanligt välskrivet. Sparar alla frågor utom en tills hela RR:en är klar - är cross ett alternativ? Även om jag inte ser det som en huvudkandidat i alperna har vi några gånger konstaterat att vi hade velat fortsätta lite längre när asfalten tagit slut, men med hyrracer (och sannolikt gjort så även med egen för den delen) brukar vi vända efter max någon km i gruset. På vissa asfalterade sträckor skulle en cross sannolikt funka lika bra som en racer. På bilderna ser asfaltskvalitén jämförbar ut med den i alperna, dvs skiftande. Är det korrekt iakttagelse? Och därmed blev det två frågor... även om de delvis hänger ihop.

Det är varierande beläggning även om jag har en känsla av att det kanske finns fler besvärliga vägar i Dolomiterna som är den del av Alperna jag har ordentlig erfarenhet av. Har tyvärr dålig uppfattning om hur mkt en cross hjälper på asfalt med dålig beläggning. Längsgående sprickor känns som de borde vara rätt läskiga även med en cross. Men, jag har precis som du ibland stött på vägar där det känts som man skulle kunnat och velat fortsätta om man haft lite bredare och grövre däck. Och det finns garanterat en del vägar i Norge som man nog kan få en trevligare färd på om man har en cross. Satt inför denna resa och tittade på Tron (Alvdal) och Blåhö som intressanta backar men valde bort dem då det dels är grusväg och jag var rädd för att det fortfarande skulle kunna ligga snö där. Med en cross och lite senare på året kan jag dock tänka mig att de kan bjuda på riktigt fina färder.

 

[kart]

+1

Tycker det är väldigt få kommentarer i tråden. Men de flesta gör väl som jag, tittar och njuter. Hoppas du förstår att ditt RR är uppskattat. Fortsätt så.

 

[K ristian]

Tack för fin RR. Norge är så otroligt vackert!

 

[garfunkel]

GoranS bjuder på ännu en skopåse! Fast med tanke på hur vackert det är i Norge, så är det lite svårt att misslyckas ;)

 

[GoranS]

Även dag 6 blev det p.g.a. sjukdomskänning en duo som stod för cyklingen. Vi cyklade neråt i dalen. Inledningsvis försökte vi oss i möjligaste mån hålla oss från stora vägen och istället köra mindre parallella vägar.

Efter några kilometer passerade vi Borgund stavkyrka, en av de mer kända och välbevarade stavkyrkorna i Norge.

Medan E16 går genom ett par tunnlar så finns den gamla vägen kvar för turister och cyklister. Den går nära inpå Lærdalselva mest hela tiden.

Närmare Lærdal kom vi genom lite odlingar med fruktträd.

Vi gjorde en liten felnavigering på väg in mot Lærdal då jag var lite ouppmärksam på ett ställe. Blev dock inte så många hundra meter vi behövde cykla tillbaka. Efter att ha tagit oss igenom byn kom vi sedan ut och fick Sognefjorden precis bredvid oss.

Sen stod det inte på förrän det var dags att ge sig i kast med vägen upp över Aurlandsfjellet, en väg som även den ingår bland de nationella norska turistvägarna. Den är en relativt ny väg, invigd 1967 och det dröjer ofta till in i juni innan den öppnas för året.

Då man startar på havsnivå blir det en skaplig klättring då man ska upp till 1300 möh. Från norra sidan är det dock bara kortare bitar som är lite branta och dessa kommer föresträdesvis under första delen av klättringen. En bild ner mot fjorden då vi kommit en bit upp:

Visade sig att det var en relativt populär väg och trots att den bitvis var rätt smal var det en hel del husbilar som körde upp. Trafiken var dock inte så farlig att den var direkt störande.

Efter ett tag började man se att man närmade sig snön.

Snösmältningen var verkligen igång och både här och var rann och porlade det vid sidan av vägen.

När man kommer upp till 1200 möh så går det sedan upp och ner uppe på fjället i en dryg mil. Här såg man verkligen varför vägen också kallas Snøvegen. Var verkligen häftig cykling och den strålande solen gjorde inte saken sämre. Kör en liten fotokavalkad utan några ytterligare kommentarer

När vi sedan började köra utför tätnade molnen lite. Tror södra sidan är lite tuffare upp än vad den norra (som vi åkte) är. Rullade i alla fall på rätt bra utför. Bitvis fick man dock ta det lite försiktigt med tanke på hur smal vägen var och att det, som nämnts, var en del husbilar och de är rätt breda.

När man kommit ner ca halvvägs kommer man till Stegastein och utsiktplatsen där. Är en ganska häftig konstruktion där man går ut på en "brygga" som viker sig neråt och man stoppas av en glasskiva.

Utsikten ner mot Aurland går inte av för hackor.

Även vyn norrut över Aurlandsfjorden skulle kunna kallas vacker!

En bild söderut över fjorden, tagen lite längre ner i backen.

Nere i Aurland mötte vi upp med sista tredjedelen av sällskapet som tagit bilen genom tunneln till Aurland och dessutom rekat fikamarknaden i Aurland och hade ett ställe att rekommendera. Vi cyklade ner till bilen som stod på en parkering nedanför caféet och dumpade av några saker. När vi sen skulle till att rulla uppför en liten ramp för att ställa in cyklarna på caféets veranda lyckades jag klanta mig och växla ner från stora klingan precis innan rampen. Tyckte jag var försiktig, men det som jag tror hände var att kedjan inte gick ner ordentligt utan kilades fast mellan framväxeln och klingan vilket gjorde att när jag började trampa var det enda som hände att kedjan drog upp bakväxeln som la sig utanpå kedjestaget. Insåg uppenbarligen rätt raskt att något var fel och när jag såg bakväxelns position fick jag ett rätt rejält adrenalinpåslag. Alla möjliga otrevliga tankar for genom huvudet. Visade sig dock att det gick att få ner bakväxelns till sin normala position utan att bruka något våld och utan det såg jättekonstigt ut. Lite lätt skakig inmundigade jag sedan en våffla med rømme og syltetøy.

Ursprungligen hade vi haft funderingar på att cykla tillbaka samma väg vi kommit men efter lite funderande beslutade vi oss för att ta bilen tillbaka över fjället. Då det blev samma väg som vi cyklade nöjer jag mig med en bild uppifrån fjället.

Rutten och en höjdprofil för cykelturen. Tyvärr är det något knas med det data som finns för höjden mellan 15 och 20 km. Bör kanske påpekas att rutter och profiler är helt baserade på manuell inritning, det är inget eget data.

Ett litet efterspel till växelstrulet kom vid kvällens cykelvård. Upptäckte att framväxeln var så sned att när jag la upp kedjan på stora klingan så gick lilla klingan emot inre plåten på växeln (eller hur man nu ska beskriva det). Vi försökte inse hur man skulle kunna få den rak men vi kunde inte fatta det genom att titta på den. Lyckades inte heller googla fram något. Det vi kunde konstatera var att det gick att köra utan skrap på lilla fram så länge jag inte använde ett större drev än det med 19 tänder. Då jag ogärna kör på de två minsta dreven när jag ligger på lilla klingan fram innebar det att jag hade fått en cykel med utväxling från 34/19 till 34/13! Vi hade funderingar på om man med milt våld skulle försöka böja tillbaka växeln, men det kändes som att det var en påtaglig risk att man skulle kunna ställa till med något riktigt elände så vi lät bli. Kollade istället på nätet och såg att det fanns ett par cykelaffärer inom rimligt avstånd från där vi tänkt befinna oss kommande dag. Var dock svårt att från beskrivningarna på nätet inse hur deras kompetens på Di2 var. Så, det var bara att sova på saken och se vad morgondagen skulle komma att erbjuda.

 

[Bikzz]

Härliga bilder !! Körde faktiskt en runda genom Norge i Sommras, med Räcern i baksätet... Delvis samma vägar, Trollstigen och Sognefjälls-vägen. Men det var kallt, regnigt och dimmigt så jag bangade och stannade mest i bilen, och slappade i hytterna med lite sprit & music ....

 

[swedo]

Underbart!

 

[GoranS]

Dag 7 på resan bjöd, förutom osäkerheten kring min framväxel, även på lite osäkerhet kring vädret. Eller, rättare sagt var det ganska klart att det skulle vara uppehåll på morgonen och att det någon gång under dagen skulle börja regna och att det sedan skulle fortsätta regna under resten av midsommaraftonen.

Detta väderläge gjorde att vi hamnade i ett läge med två motstridiga mål, dels ville vi komma iväg tidigt för att hinna cykla innan regnet kom och dels skulle vi vilja vänta ett tag så att cykelaffärerna skulle hinna öppna. En affär fanns i Lærdal och den andra i Øvre Årdal där vi tänkt starta dagens cykling. Vi stannade till i Lærdal och kollade, men de skulle (om jag minns rätt) öppna klockan nio och det skulle innebära mer än en halvtimmes väntan. Dessutom såg det inte direkt ut som någon racerspecialist. Vi beslutade oss därför för att fortsätta norrut upp till Øvre Årdal. Minns jag rätt var det över två mil tunnel på vägen upp dit.

Då det var en bra stund till dess att affären där skulle öppna beslutade jag mig för att testa att köra med den utväxling jag hade. Ner kommer man ju alltid även om man inte har någon användbar storklinga och då stigningen inte var alltför brutal tänkte jag att 34/19 nog skulle kunna funka. Fick väl bli till att stå en del (vilket jag ofta gör ändå). Första milen är ungefär 7% snittlutning och maxlutningen är nog inte så mkt mer än 10%, så även om det inte var helt idealisk utväxling med tanke på min kapacitet så funkade det faktiskt helt OK.

Vi startade som sagt nere i Øvre Årdal:

Är en del serpentiner på vägen upp och en del av dem ligger inne i tunnlar. De är dock inte längre än att de nog går att klara sig igenom utan lyse på cykeln. Som försiktig general hade jag dock satt på fram och baklampa. En bit upp kommer man till ett avtag där den gamla vägen från Øvre Årdal till Tyin leder upp. Är som synes grusväg och jag är inte säker på om man kommer fram hela vägen med racer. Har dock läst att det ska gå att köra upp en bit med racer i alla fall. Totalt sett är det om kartan är korrekt 23 serpor på ca 6 km.

Var inte alls mycket trafik på vägen. Vet inte om vädret spelade in eller om det var typiskt. Efter första milen blev det mer lättcyklat och jag kände knappt ens att det var någon nackdel med min lite tunga lättaste växel.

Ligger ganska mycket små stugor uppe på fjället.

Då vi började närma oss Tyin började det droppa. Vi åkte dock fram till vad jag tror är högsta punkten på vägen innan vi vände. Misstänker att det varit riktigt fint om solen varit framme.

På vägen ner fick jag lite bra kadensträning - med 34/13 får man pinna på rätt bra om man ska ha drivning när det börjar gå utför. Någonstans strax över 40 km/h hade jag svårt att få något vettigt arbete uträttat.

Tillbaka nere vid bilen beslutade jag mig för att strunta i att försöka få växeln fixad i Norge. Även om det inte var idealisk utväxling bedömde jag att det inte skulle hindra mig från att genomföra den planerade turen kommande dag och det var sista cykeldagen på resan, så vi åkte tillbaka till hytten och njöt av en äkta nordisk midsommar - regn och bara med måttlig marginal tvåsiffrigt antal grader över nollan.

Karta och profil för rutten (vi gjorde en liten avstickare upp på en grusväg, det är det som syns som en liten tarm ut från huvudrutten).

 

[marr]

Rejält trevlig RR :)

 

[Bele]

Väntar med spänning på fortsättningen...

 

[GoranS]

Efter tre dagar med Borgund som bas var det dags att röra på oss. Vi åkte ner mot Lærdal, men tog av söderut och följde E16 genom Lærdalstunneln, världens längsta biltunnel med sina 24,5 km. Vi fortsatte ner till Flåm och sedan vidare genom ett par rätt långa tunnlar till bort till Gudvangen.

Ca en mil efter Gudvangen finns ett avtag till vänster in på en liten väg som leder upp till Stalheim. Det som gör vägen speciell ur cykelhänseende är att de första 1,5 km går uppför och gör så riktigt brant. De facto är det den brantaste statliga vägen i Norge. Har sett lite olika uppgifter på exakt lutning, men den branta delen av backen är någonstans runt 17% snitt över 1,3 km. Själva backen är enkelriktad för biltrafik (man får åka ner men inte upp) men man får cykla och gå i bägge riktningarna.

Vi missade avtaget då det kom lite hastigt och vi hade trafik bakom oss så vi kunde inte göra någon häftig inbromsning. Istället åkte vi av s.a. vi kom till backen från ovansidan. Vi parkerade vid toppen och släppte loss gruppens bergakung. Körde som jag nämnde i en kommentar tidigare i tråden backen på Viking Tour 2007 och hade inte haft något emot att återknyta bekantskapen. Den gången hade jag 34/27 och fick ta i en del för att komma upp. Även om jag hade en känsla av att det kanske skulle gå att komma upp med lite tyngre växel kändes 34/19 som jag nu hade som att det inte fanns något hopp om att det skulle vara tillräckligt. Nöjde mig därför med att gå ner en bit i backen och ta en del bilder. Tyvärr är det, som så ofta, väldigt svårt att riktigt återge hur brant det är. Kanske kan dessa bilder ge en liten indikation på det i alla fall.

Vi fortsatte sedan på E16 förbi Vinje och bort till Vossevangen där vi tog en snabbfika på en mack. Färden gick sedan på väg 13 ner till strax efter vi hade passerat Hardangerbrua och kommit över på södra sidan om Hardangerfjorden. Vi gjorde dock en liten avstickare och körde förbi Skjervsfossen, ett vattenfall med fallhöjd på 150 meter.

Efter att ha passerat Hardangerbrua, f.ö. Norges längsta hängbro med en längd på 1380 meter, åkte vi ner i en tunnel och möttes av denna syn.

Inte alltför ofta man stöter på en rondell i en tunnel!

Vi följde sedan fjordens södra kant österut bort till Eidfjord där sista natten i Norge skulle tillbringas. Det var dock långt kvar till natten och vi hade en backe kvar att betvinga så vi lastade av cyklarna och började trampa. Vi åkte väg 7 söderut och nyttjade längs Eidfjordvatnet den gamla vägen som lämnats kvar för cyklister och fotgängare att nyttja. Var ingen väg som man kör för att cykal fort då det låg en hel del sten och grus på den, men den var inga som helst problem att ta sig fram på och som synes var den ganska spektakulär.

Förbi Øvre Eidfjord höll vi oss på cykelvägen, men sedan fick vi ge oss ut på bilvägen. Var dock inga problem att köra en bit på denna.

Efter ca fyra km är det dock inte längre tillåtet att cykla på stora vägen och jag tror inte jag skulle velat göra det heller med tanke på den mängd tunnlar den bjuder på då den tar sig upp genom Måbødalen. Vi nyttjade istället, återigen, den gamla vägen vilken även här var omgjord till gång- och cykelväg.

Vi kom sen upp till denna mindre roliga syn. Vi hade dock redan nere i början av turen sett en skylt som varnade för att vägen skulle vara avstängd så vi var lite förberedda på det.

Dock ska man inte alltid lita alltför mycket på den där typen av information. Ofta går det att ta sig fram ändå, så vi smet förbi hindret med planen att se om det ändå gick att ta sig upp. Bilden tagen på nervägen då jag glömde att ta en bild på uppvägen.

Här och var hade det rasat ner sten, grus och kvistar på vägen.

Detta var dock så illa det blev. Var 10-15 meter som man var tvungen att gå med cykeln (i alla fall om man inte kände för en lite mer äventyrlig cykling).

Efter ett tag började man kunna ana Vøringsfossen.

Vi fortsatte uppåt på cykelvägen som slingrade sig hit och dit och här och var kom man i närheten av bilvägen då den dök ut ur en tunnel för att omedelbart dyka in i nästa.

Innan man kommer upp till slutet på cykelbanan passerar man genom en kortare tunnel.

Man kommer sedan upp s.a. man ser Vøringsfossen ordentligt. Detta var ett riktigt turisttillhåll och några japanska(?) turister verkade t.om. tycka att några svettiga svenska cyklister var värd att föreviga!

Efter detta var det stora vägen som gällde för fortsatt färd upp på Hardangervidda. Var inledningsvis rätt dålig beläggning, men det verkade som de var på gång att förbättra vägen. Efter ett tag blev dock asfalten bättre.

På ett par ställen längs vägen stod skyltar bredvid som propagerade för byggnaden av en 15 km lång tunnel under övre delen av Hardangervidda. Norge är verkligen tunnlarnas förlovade land. Och när vi ändå är inne på ämnet kan nämnas att av bilåkandet denna dag skedde runt 6 mil i tunnel!

Uppe vid Dyranut Fjellstova som är där vägen når sin högsta punkt vände vi tillbaka ner, dock först efter att ha lyxat till det med en fika.

 

[GoranS]

En bild ner i Måbødalen tagen under återfärden.

Då vi kom till partiet som inte gått att cykla upp passade vi på att göra en liten rensningsinsats så att kommande cyklister fick en liten ränna som det gick att cykla i.

Tyvärr var vägen i behov av underhåll. Jag hoppas verkligen att de lägger lite oljepengar på att fixa till den, för den är verkligen sevärd och det var en del människor som gick och även några som cyklade på den.

Avslutar resans cykelbildsorgie med denna bild från Eidfjordvatnets västra kant.

Karta och profil (åter strul med höjddata gör att man får gissa lite på hur det egentligen såg ut höjdmässigt):

När vi kom tillbaka till Eidfjord och skulle checka in så visade det sig att de lyckats boka in oss på dagen före (trots att jag varit extremt tydlig på vilken natt det var vi ville boka en hytte för. Lyckligtvis hade de dock ett par rum lediga i ett annat boende. Betydligt enklare med gemensamt kök och toalett/dusch, men också en del billigare än hytten.

Gick på kvällen en promenad inåt fjorden/viken.

Morgonen var vi uppe i skaplig tid för att hinna tillbaka till Borlänge i hygglig tid (jag skulle ner till Sthlm och jobba dagen därpå). Vädret var resans sämsta med regn fram till en stund efter lunch. Vi åkte via Geilo till Gol. En bild som kanske i alla fall antyder vädret.

Vi tog den väg 51 och kom på E16 i trakterna av Aurdal. Åkte E16 en bti österut innan vi tog väg 33 via Dokka till Gjøvik. Sedan väg 4 norrut upp till E6:an som vi åkte ner till Hamar på (blev hamburgerlunch där). Sen gick färden på väg 3 förbi Elverum. Vi tog sedan vägen över Lutnes och Rörbäcksnäs tills vi strax norr om Lima åter anslöt till E16 som vi följde till Djurås varifrån till blev väg 70 till Borlänge.

Som framgått av tråden är jag inte ensam om att tycka att Norge är fantastiskt vackert. Om man funderar på en tripp till Norge för att cykla lvg så ska man dock vara medveten om två saker:

1) Vädret är osäkert. Svenskt sommarväder är förvisso inget att lita på Norge är nog värre i det avseendet. Dessutom, om man vill cykla backar så kommer man typiskt upp på lite högre höjd och där är det normalt sett kallare. Så man bör i alla fall se till att ha med sig ordentligt med kläder.

2) I de delar av Norge där vi cyklade är vägnätet typiskt väldigt glest och det görs värre av att en del vägar går i tunnlar där man vare sig får eller vill cykla och där inga bra alternativa vägar finns. Detta gör att det ofta är svårt att få till någon vettig rundtur utan det blir att cykla fram och tillbaka.

Dock tycker jag att om man gillar att åka på cykelresor till bergiga trakter och varit på lite olika ställen men inte besökt vårt västra grannland så är det väl värt ett besök. Kombinationen med berg och vatten är riktigt häftig. Och även om norska kronan fallit är Norge fortfarande för en svensk i många avseenden är dyrt. Om man är några stycken och delar på en hytte och kör självhushåll går det att klara sig riktigt skapligt undan. Med lite planering kan man bo riktigt skapligt för 150-250 kronor per natt och person beroende på hur många man är som delar på kostnaderna.

 

[heffe]

Ruggigt häftigt!

 

[DeLiQ]

Väldigt trevlig rapport.
Frugan och jag påbörjade för några år sedan en liknande tur i mitten av juli. Då hade vi med oss både racer och MTB.
Tyvärr hann vi bara med ett par nätter vid Skei innan vi tvingades avbryta på grund av att min mor blivit allvarligt sjuk.
Annars hade vi fortsatt med en rundtur inte alls olik den ni gjorde.

 

[jonas-ni]

Tycker det är väldigt få kommentarer i tråden. Men de flesta gör väl som jag, tittar och njuter. Hoppas du förstår att ditt RR är uppskattat. Fortsätt så.

Som jag misstänkte blev jag ju inte mindre sugen på Jotunheimen Super Randonnée http://www.randonneurs.no/ritt/jotunheimen-super-randonnee/ efter denna RR. För övrigt var Åke Haraldsson (nämnd ovan) den förste som klarade av den, http://www.randonneurs.no/2013/08/12/forste-deltager-i-super-randonnee-norvege/ .

 

[GoranS]

Väldigt trevlig rapport.
Frugan och jag påbörjade för några år sedan en liknande tur i mitten av juli. Då hade vi med oss både racer och MTB.
Tyvärr hann vi bara med ett par nätter vid Skei innan vi tvingades avbryta på grund av att min mor blivit allvarligt sjuk.
Annars hade vi fortsatt med en rundtur inte alls olik den ni gjorde.

Trist att behöva avbryta semestern, men vissa saker är trots allt viktigare än cykling. Hann ni köra någon trevlig backe som du kan tipsa om?

Jag åkte igenom Skei när jag åkte Viking Tour. Den etappen gick från Viksøyri till strax norr om Sandane. Vi körde tre stigningar den dagen: a) över Gaularfjell, b) en backe mellan Haukedalsvatnet och Holsavatnet, samt c) uppför backen norr om Byrkjelo. Tidtagningen slutade på toppen av den sista och sen var det transportsträcka tillbaka ner och bort till boendet. Men de tre stigningarna är de enda jag kört i hygglig närhet av Skei.

 

[GoranS]

Tycker det är väldigt få kommentarer i tråden. Men de flesta gör väl som jag, tittar och njuter. Hoppas du förstår att ditt RR är uppskattat. Fortsätt så.

Som jag misstänkte blev jag ju inte mindre sugen på Jotunheimen Super Randonnée http://www.randonneurs.no/ritt/jotunheimen-super-randonnee/ efter denna RR. För övrigt var Åke Haraldsson (nämnd ovan) den förste som klarade av den, http://www.randonneurs.no/2013/08/12/forste-deltager-i-super-randonnee-norvege/ .

Sträckningen är onekligen fin. Har man otur med vädret kan den nog vara riktigt tuff dock.

 

[DeLiQ]

Väldigt trevlig rapport.
Frugan och jag påbörjade för några år sedan en liknande tur i mitten av juli. Då hade vi med oss både racer och MTB.
Tyvärr hann vi bara med ett par nätter vid Skei innan vi tvingades avbryta på grund av att min mor blivit allvarligt sjuk.
Annars hade vi fortsatt med en rundtur inte alls olik den ni gjorde.

Trist att behöva avbryta semestern, men vissa saker är trots allt viktigare än cykling. Hann ni köra någon trevlig backe som du kan tipsa om?

Jag åkte igenom Skei när jag åkte Viking Tour. Den etappen gick från Viksøyri till strax norr om Sandane. Vi körde tre stigningar den dagen: a) över Gaularfjell, b) en backe mellan Haukedalsvatnet och Holsavatnet, samt c) uppför backen norr om Byrkjelo. Tidtagningen slutade på toppen av den sista och sen var det transportsträcka tillbaka ner och bort till boendet. Men de tre stigningarna är de enda jag kört i hygglig närhet av Skei.

Det finns visst flera Skei...
"Vårt" Skei var vid Skeikampen Alpinsenter ca 4 mil norr om Lillehammer. Den enda landsvägsrundan vi hann göra gick över Segalstad ner till Lillehammer och sedan tillbaka via Hafjell och Tretten.
Det fanns massor av fina MTB-leder runt Skeikampen, men vi hann som sagt inte med så många som tänkt.