[RR med barn] Göta kanal, abbrv.

mzi

Aktiv medlem
[RR med barn] Göta kanal, abbrv.
Sexåringen har pratat sedan han var fem om att cykla Göta kanal, inte minst för all glass som man kan äta om man gör det. Vi skulle ha åkt på fredagen från Sjötorp men vädret var så kass att vi sköt på start i både tid och rum och kom iväg först på söndagen. Vi letade efter skutan Constantia som skulle till Göteborg, och hann se en glimt av aktern ute på Viken men jagade henne inte till Tåtorp utan blev avsläppta i Forsvik. I ösregn.

Dag 1, Forsvik till Skackastugan. 9km
I regnet och efter att ha lämnat mamma (som skulle möta oss om en mil igen) så var modet lågt och jag kände att det här kunde nog vara lite vatten över huvudet... Men sexåringen gnetade på och det sprack upp och solen tittade fram! Vi skulle upp på Vaberget där riksdagen skulle inrymmas i händelse av krig. Sista biten var nedför berget och det var betydligt roligare.

Mötte mamma, jag fick packa om lite innan bilen försvann och vi kröp in i det gigantiska vindskyddet. Middag med torrmat, tyvärr hade jag glömt packa bestick så det blev till att improvisera. (bild från frukost). Somnade i ösregn.

PXL_20250706_135806230.webp
PXL_20250707_053544697.webp


Dag 2, Skackastugan till Borensberg, 37km
Det utlovades uppehåll på förmiddagen och risk för regn på eftermiddagen. Båten över Vättern skulle gå 10.30 så jag manade på så vi inte skulle missa den. Det var fina vägar fram till 49an som vi enligt kartan skulle ta in till Karlsborg och vi kommer fram till den och korsningen vaktas av en stoppskylt. Jag förklarar stopplinje och att vi måste vara snabba över och att det är suuuperviktigt att sexåringen ligger till höger, för det är tung trafik på vägen. Allt medan bilen bakom tutar otåligt. Jag vänder mig om och är lite vresig på damen i bilen bakom. Hon ler och pekar på cykelvägen som går bredvid och tycker vi ska ta den istället. Ahem..

Vi hinner till båten och får en fin överfärd och sexåringen gillar att vara på sjön. Kommer fram till Motala i regn. Under ett parasoll på Motala verkstäder så äts resans första glass. Det är få bilder, för det regnade typ hela tiden, jag hade dragit rutten på södra sidan Boren och istället för att åka in mot Motala ett par hundra meter hade jag dragit den genom en fårhage med ganska många lyft av touringhoj. Sexåringen tyckte det var spännande. Jag var mindre nöjd.

Väl ute från grusvägarna vid Ulvåsa var det otroligt fina och lättcyklade vägar. Regnet och distansen började göra sitt och i Borensberg så spöregnade det. Jag var inte helt övertygad om att slå upp tält i regn och köra fem kilometer till. Så när sexåringen vill stanna och titta på slussningen kommer jag ihåg att jag stannade på ett vandrarhem ett par hundra meter längre fram så vi drar dit och får sova inomhus.

Dåligt med bilder idag.

PXL_20250707_072104609.webp
PXL_20250707_152254378.webp


Dag 3, Borensberg till Linköping, 32km
Stoppet i Borensberg var ju imporviserat, men jag hade bokat in oss i Gamla Linköping i förväg. Så dit ska vi idag! Från faster får vi reda på att det är en luffarskola 15.30, så det sätter ramen för dagen. Men först ska vi till Berg och se på Stora Lyftet. Här blir det premiär för oss att cykla längs kanalen på riktigt, och det är fint och platt! Längs kanalerna är det också en del trafik! Fram till nu har vi bara sett bilar och kanske nån motionär men nu är det mycket cykister. De flesta verkar ha hyrt eller lånat en cykel där de bor, för hojarna är likadana och de har ingen packning. Vi såg också många får! Vid lyftet blir det glass och sedan iväg till Linköping. Väldigt bra cykelväg fram till banorna i stan, om än lite trist. Men kändes helt tryggt.

Gamla Linköping var jättefint! Nu på sommaren har de "Tidernas sommar" med massor av aktiviteter. Vi hann till luffarskolan.

PXL_20250708_110555681.webp
PXL_20250708_124004084.webp


Dag 4, Linköping till Ekängen, 12km
Vi hade hela förmiddagen i Gamla Linköping och gick på dockteater, en liten guidad visning, slog rep, lekte och åt glass. Jag hade planerat in det här som en mellandag och vi rullade ut ur Linköping i strålande solsken med målet vid vindsurfudden ovnaför Ekängen. Där byggde vi murar på stenstranden, lagagade mat och hängde. Vi tältade och det mest spännande var att det visade sig att grusplanen var en spot för traktens bilburna ungdom. Jag skrämde bort dem genom att visa mig i kalsonger.

PXL_20250709_114537103.webp
PXL_20250709_123235036.webp


Dag 5, Ekängen till Mem, 52km
Redan vid Berg för två dagar sedan så hade vi fått ett vykort med Söderköpings fyr på, det är angöringsfyren för kanalen från Östersjön och blev lite av en målbild. Jag hade börjat titta på bra ställen att campa på och inte riktigt hittat något bra när sexåringen på kvällen innan säger att han vill cykla till Mem. Så vi gör en plan. Cykla en mil, äta glass om det är öppet på gårdsbutiken. Sedan cykla en mil och äta glass i Norsholm. En mil till och ta båten över Aspelången, sedan bara en mil till och glass i Söpring. De sista sju kilometrarna till Mem borde i praktiken cykla sig själva!

Det är ren propagandacykling idag. Vi använder vår allemansrätt och kortar den officiella leden till Norsholm genom att köra lite grusväg. Känns som att köra i Bullerbyn. Jag tror vi har lätt medvind också bara som grädde på moset. Grimstad (det finns två?! inom några kilometer från varandra?) hade öppet så det blir Sänkdalenglass och ett avsnitt av Djupet. I Norholm får jag kaffe och vi tittar på broöppning av både svängbron och klaffbron för tåget. Träffar även några Happyiter från Vallentuna som är på tour med. De kommer för raggmunken precis när vi ska dra.

Sexåringen får väldigt stolt köra båten hela vägen över och på överfarten så får vi sällskap med Vallentuna igen (jag glömde såklart till och med att fråga vad ni hette!). Middag i Söderköping och köpte lite frukost. Vi tittade på vad som visade sig vara den sista slussning vi såg den här turen innan vi rullade ut den sista biten till Mem, på sparlåga.

Inklusive ett nödstopp ett par kilometer från Söderköping så tror jag det blev fem glassar totalt, och två avsnitt av Djupet.

Framme i Mem så ville sexåringen cowboycampa så det var lätt att slå läger.

PXL_20250710_083358902.webp
PXL_20250710_163147146-EDIT.webp


På morgonen efter cyklade vi in två mil till Norrköping och tog tåget hem.

Trots vädret så var det otroligt lyckat, en bra premiär för en cykelsemester mer än bara en övernattning. Sexåringen har redan börjat planera nästa tur.
 
Senast ändrad:
[RR med barn] Göta kanal, abbrv.
Härlig läsning!😍

Man blir ju lätt lite avtrubbad efter att läsa om Sverigetempon, Unmapping och andra tokerier, men dessa typer av äventyr slår nästan ännu högre i min bok. Jag har alltid längtat till ganska stora äventyr men de senaste snart 11 åren som förälder med exakt den här typen av turer är ju riktigt stora upplevelser för de inblandade!😊

Man får komma ihåg det när förberedelserna för Sverigetempon och annan långcykling går i stöpet pga något oväntat föräldraansvar som plötsligt dyker upp. Min veckolånga cykling på egen hand bland en massa natursköna berg verkar istället bli blott några dagar lång, på helt annan ort och i sällskap med två peppiga barn 9+10 år - men det ger livslånga minnen det med!😊

Tack för att du delar med dig!
 
[RR med barn] Göta kanal, abbrv.
Det är väldigt platt på kanalen - så det är lätt att cykla - men han är väldigt uthållig också. Glass var hans motivation, men det gäller att hitta den!
 
[RR med barn] Göta kanal, abbrv.
Jag är mäkta imponerad av din son! Sådana distanser i den åldern kan det inte vara många barn som klarar.

Men en eloge till dig, den vuxne, också förstås. Att hålla ett barn motiverad och på humör kräver mycket mentalt arbete och det är fint att se lite förälder-son-magi skapas såhär på avstånd.

Jag blir inspirerad till att ta mitt äldsta barn på cykelsemester (men får kanske avvakta ett år eller två).
 
[RR med barn] Göta kanal, abbrv.
Ja, man blir lite bortskämd! Men det har bara varit enkla steg upp: förra året var rekordet att cykla till Sköndal, med moroten att fika på BAK och leka i flygplansparken. I år var det första rekordet att köra till och från skolan med lite omväg på slutet. och på den här resan slogs rekordet två gånger.

Men det finns ett litet pannben där inne. Idag var han med mamma till jobbet och fick stanna på vägen hem uppför Östbergabackarna för att benen tog slut. Mamman fick övertala honom att kliva upp på ettan och lämna fyran, och efter att han motvilligt gjort det så kom han upp.

Andra dagar så behöver han hjälp med att ta på sig strumporna.
 
[RR med barn] Göta kanal, abbrv.
Jag är mäkta imponerad av din son! Sådana distanser i den åldern kan det inte vara många barn som klarar.

Men en eloge till dig, den vuxne, också förstås. Att hålla ett barn motiverad och på humör kräver mycket mentalt arbete och det är fint att se lite förälder-son-magi skapas såhär på avstånd.

Fysiskt borde det inte vara nån problem, det är "bara" motivation som borde hållas uppe. Min son cyklade STHLM-bike (~50 km) när han
var sex år gammal. Det var mindre spännande för att vi hade kunna bryta av rundan vid behov. Nu, vid dubbla ålder, kan det vara svårare att motivera honom. En anledning är att äldre barn tycker att de kan säga nej, men också för att äldre barn har en bättre uppfattning av distansen (och frågor om den innan). Nu jag tänker på det var längre tur, både på cykel och på turskidor, enklast vid 6/7 år hos min son.
 
[RR med barn] Göta kanal, abbrv.
!I ditt fall handlar det nog mycket om vad man odlar. Ni kör ju i skog och nedförs, så gnetandet över distans är inte var dopaminet hittas, trots att orken nog finns. Hos min son är det att "komma fram" som är det stora målet, så att bryta ned distanserna till munsbitar som går att greppa och nå är tricket. Och såklart lite lek också, det har varit mycket Julian Alaphilppe och Paris-Roubaix (som Alaphilippe aldrig har kört?).
 
[RR med barn] Göta kanal, abbrv.
!I ditt fall handlar det nog mycket om vad man odlar. Ni kör ju i skog och nedförs, så gnetandet över distans är inte var dopaminet hittas, trots att orken nog finns. Hos min son är det att "komma fram" som är det stora målet, så att bryta ned distanserna till munsbitar som går att greppa och nå är tricket. Och såklart lite lek också, det har varit mycket Julian Alaphilppe och Paris-Roubaix (som Alaphilippe aldrig har kört?).

Nja, jag tänkte på STHLM-bike och var tur på lvg och gruscykel på Gotland. Men barn är tydligt olika. Hos min son funkar fokus på att komma fram ofta inte. Det är bättre att fokusera på intressanta saker längs vägen.
 
[RR med barn] Göta kanal, abbrv.
Vilken härligt tur! 😍 och det verkar ju som att du haft ett perfekt upplägg. Nyckeln är väl att just vara flexibel. Hoppas ni får fler fina turer framöver.
 
[RR med barn] Göta kanal, abbrv.
Imponerande! Kämpar just nu med att lära vår sexåring att cykla ordentligt, problemet är mest att han tycker att han kan. Bara att svänga och bromsa under kontrollerade former som inte går så bra. Och att stanna. Hans äldste bror fixade det här när han var tre trots att han var/är klart mera försiktig :-)
 
Tillbaka
Topp