Ja jäklar vilken resa. Jag hade förberett mig framförallt på två sätt: jag köpt saker (däck, ryggsäck m/Större) och jag hade kokat rejält med kaffe.
Lugnt och skönt imorse, fram till att Grizzly "upptäckte" att lagret till en trissa i bakväxeln packat ihop. Jag tycker inte han ser alltför besviken ut när han säger att han måste bryta precis när det börjar regna efter typ 1km:
(Fast allvarligt, jäklar vilken osis/tur att det inte hände mitt inne i pitbull-land med en mil till transport).
Sedan bar det av. Jag satt och jublade över mina Stansifierade Nevegals ("Vad gör du när Kenda gör jobbet?"). Enda missödet var väl att en lokal byracka lyckades bita i bakdäcket, som omedelbart började uppvisa tecken på rabies:
Mer om däcken senare.
Det här var ungefär det enda man såg av Road_Runner, jäklar vilken speed och teknik du hade!
(Branten på bilden klarade han dock inte på första försöket... eller alls, den var typ 25m hög och lutade i 85grader). Den figurerar i bakgrunden på denna rätt misslyckade gruppbild:
Det rullade på bra i regnet första två milen, med stormsus i trädkronorna. Här mickelino som forcerar "vargklämman":
Muntra avbrott blev det när mindre vattendrag skulle forceras över nästan farsartat hala och instabila spänger. Exemplaret på bilden var relativt kort, men gjordes intressant pga ett vattendjup på nånstans mellan en och femtio meter. Såväl Kattis
som mamme1 (notera för övrigt vattenslangen lindad på ryggsäken. Vätskesystem för den som behöver få i sig vatten
snabbt):
Nånstans här blev det fikapaus i ett vindskydd som vätte rakt mot vinden och verkligen inte gjorde skäl för namnet. Kaffe, bullar, hamburgare, frukt, godis, bars och annat som hör happycyklingen till delades broderligt. Jag hade för övrigt en klädselstrategi som gick ut på att inte försöka hålla vattnet ute, utan istället bejaka det. Denna implementerades mha underställströja över kortärmad cykeltröja, lykratights under shorts, knäskydd, korta strumpor, skor och windstopper handskar. Fungerade bra utom vid stoppen tycker jag, aldrig kallt under cyklingen.
Efter fikat var det slut på de hittils rätt sköna och lättcyklade stigpartierna och istället dags för "200m kånka cykel, 20m cykla" upprepat under säkert tre timmar. Det regnade också mer och mer. Några roliga bitar var det dock, här syns Kattis, Mamme1 med slangen och Road_Runner susa nedför en backe:
Härnånstans började krafterna tryta lite här och var. MAH slaknade rätt ordentligt, men gjorde en bragdartat comeback!
Jag härdade ut ok fram till Paradiset, men när vi efter lite klädbyte (jag växlade till en mer vind- och vattenavvisande strategi med tanke på kommande vägcykling) cyklade mot Farsta Strand kroknade jag helt. Jäklar vad svor (men tyst eftersom jag inte kunde andas) över de jävla trögrullade Nevegalsen... Hemma var det dags cykelvård följt av varmt bad, i förväg upptappat av mina exemplariska barn. Då ser man såhär glad ut (notera tusenmetersblicken, och nej, det är inte acne utan lera):
Efter badet: fisksoppa med fem sorters fisk och nybakt bröd följt av hembakt äppelpaj med vaniljsås. Till detta öl resp kaffe. Som en bonus hade svärföräldrarna fått förhinder. Nu har jag hällt upp en lagom stor konjak och har kanske 15 minuter på mig innan jag däckar.
En förklaring till slakningen på slutet kan vara att jag vägde mer än 7hg mindre när jag kom hem än före frukost i morse?
Jag vill inte riktigt kalla det för en skön och kul ride, men det var
nånting, det var det. Tack alla ni som var med!
