[RR] MTB Tour of Guernsey (med bilder)
Lilleputtön i Engelska kanalen är britternas svar på Gotland fast mindre och med lägre skatter, fler blommor, smalare vägar och rikare människor. Guernsey är också ett Mecka för cyklister och har en cykelklubb som är aktiv nog att kunna diagnostiseras med en bokstavskombination, eller vad sägs om två till tre tävlingar per vecka året om? Det är visserligen enklare arrangemang som påminner om Smackserien vi har här i Stockholmsområdet. Man hjälps åt med både förberedelser och städningen efteråt, stämningen är god och alla känner alla. Men man ska inte luras av den enklare formen, Guernsey är nämligen hem åt flera av Englands toppcyklister så motståndet kan bli riktigt tufft emellanåt. Jag och Lasse åkte dit för att delta i årets stora MTB-evenemang – ett etapplopp under en veckas tid med syfte att utse den mest mångsidige MTB-cyklisten.
På väg till tävling:
Reglerna är enkla. Du får välja en cykel och en uppsättning däck som du ska köra på hela veckan oavsett diciplin. Under veckan körs bl.a. cross country, downhill, hill climb, tempo och criterium. Etappsegrare utses och ledartröjor delas ut som vilket proffsigt etapplopp som helst. Ännu festligare blir det när lokal media snappar upp det hela och följer evenemanget. Etapperna är förhållandevis korta samt spridda över hela ön, men samtidigt är allt inom rimligt cykelavstånd. Detta gör arrangemanget och ön till ett utmärkt semesterresmål där sedvanligt turistande med familjen på dagen kan kombineras med tävlingar på kvällen. Bra dagar lockar stränderna.
Lasse och jag lånade ihop gamla avlagda cyklar av bekanta och trots en del små problem här och var, så funkade det ok, men nog saknade vi våra egna tävlingscyklar. Tyvärr blev jag ensam tjej i år. Tidigare års kvinnliga deltagare hade tydligen blivit gravida och inga nya fanns att locka till sig just nu. Lasse tävlade i veteranklass. Veteran är man från 40 år i England, så undomar under 40 kör Senior eller Novice. Lasses mål var självklart att vinna och det började bra. Första etappen var ett XC-lopp på ett tungtrampat, kuperat fält som normalt sett används som betesmark. Tänk er lummiga gröna kullar med en stor herrgård i sten i mitten. Tänk er morden i Midsomer minus mordoffren. Lasse tog en solklar ledning som höll hela vägen i mål. Guernseycyklisterna muttrade lite om att han kanske borde köra Senior istället.
Dag två blev dock en omsvängning. Det var en downhillbana som nog var av den lite snällare varianten med tanke på att nästan alla kör på XC-cyklar och inte störtloppsmonster. Lasse testade bromsarna på en träbro under uppvärmningen med ett mindre lyckat resulat och den vurpan satte sig nog både i skrubbsåren och i huvudet. Att vurpa på uppvärmningen på samma skada blev sedemera hans grej för veckan. Lite för försiktig under loppet och sekunderna var inte på hans sida. Själv ville jag bara komma ner i mål i hyfsat helt skick, men nånstans vid start kickade tävlingsinstinkten in och jag körde på med bättre fart än jag vågade hoppas. Mycket nöjd med min instats då det faktiskt var premiär för mig att köra downhill och jag var inte långt efter veteranerna.
Tredje dagen bjöd på en hill climb på södra delen av västkusten. Först en snutt asfalt, sedan en seg och brant stig med rötter och med en tvärbrant avslutning, lite mer asfalt och så en lång slakmota på grusväg till mål. Här gällde tempostart med en minut mellan varje. En efter en kom de i mål och kastade sig på marken klagandes över att de hade vänt lungorna ut och in. Eliten körde på strax under 3 minuter. Lasse klarade sig strax över 3 minuter och låg mycket bra till i totalen, men skulle pga DH-resultatet förmodligen behöva vinna varje kvarvarande etapp för att vinna hela loppet.
Det blev dags för fjärde etappen, ett criterium på gräs i en parkmiljö. Banan var relativt oteknisk och snabb vilket var till fördel både för Lasse och mig. Till skillnad från XC-banan var gräset jämt och fint och utan komockor som stänkte upp i ansiktet. Vi körde 20 minuter plus ett varv. Jag startade med herrar veteraner, juniorer och sportklassen och gav allt för att kunna lägga några av dem bakom mig. Den här gången kunde jag faktiskt vara med och leka med de stora pojkarna på riktigt. Var mycket nöjd med att jag kom in på en motsvarande 6:e plats i H-vet och hade flertalet sport och juniorer bakom mig. Äntligen fick jag känna på riktig tävlingskänsla i loppet. Lasse vann utan någon större dramatik, men vinnaren i DH, Mark, låg fortfarande ruskigt bra till för totalseger.
Vi fick en vilodag och därefter en spännande utmaning; en motocrossbana som skulle köras i två heat. Ettorna och tvåorna i första heatet möttes i det andra heatet för att göra upp om topplaceringarna. I stort sett var banan oteknisk, men det fanns en riktigt brant backe med ett hopp i mitten som kändes läskigt för en timid cyklist som jag själv. Banan innehöll också ett antal doserade kurvor där det dividerades om man tjänade på att gå upp högt i kurvan eller skära spåret på insidan. Man ska betänka att underlaget är konstruerat för motorcyklar. Det kan vara både löst och spårigt och doseringen och vägvalet blir annorlunda då man kör banan i en lägre hastighet än den den är avsedd för. Att välja rätt väg i kurvorna var a och o för en bra placering i loppet. Både jag och Lasse krigade för fullt i våra respektive heat. För Lasse räckte det helt till seger och för egen del var jag nöjd med att kunna pressa och till och med komma förbi någon av de väldigt tekniska juniorerna i mina heat.
De sista två etapperna gick av stapeln precis vid vårt hotell som låg vid klipporna på norra sidan av ön. Lördagen bjöd på ett kort tempolopp över klippformationer som jag troligtvis inte kommer att våga cykla om jag så tränar på dem i åratal. Jag hoppade av och sprang på några ställen och imponerades av de lokala förmågornas teknik på klipporna. Men så är det hemmabanor för dem också. Förutom klippor fanns det gått om taggbuskar. Något som visade sig i sex punkteringar på två dagar efter den här etappen. Lasse lyckades tyvärr vurpa under loppet och kanske var det avgörande för totalen. Mark körde 9 sekunder snabbare och poängskillnaden mellan de två var minimal inför det avgörande racet.
Sista etappen bjöd på strålande sol och klarblå himmel. Ljuset på Guernsey är verkligen speciellt och det blev tacksamt att fotografera. Varje bana får köras som uppvärmning och här testas vissa tekniska partier lite extra.
Den tekniska tempobanan var nu en XC-bana som skulle köras på en timme+ett varv. Det som inte fick hända hände; Lasse punkterade efter halva loppet och trots att kompisen Paul bröt och lånade ut sitt hjul till Lasse, så räckte det inte till att vinna över Mark. Lasse kom ändå tvåa i etappen och blev också tvåa i totalen. Det var självklart en stor besvikelse att inte få vinna tröjan och få ta med den hem som en souvenir från loppet. Min tröja hade jag ju hela veckan såklart, men det var ju självskrivet. Mark visade dock på en otrolig vänlighet och imponerade stort när han överlämnade tröjan till Lasse med önskan om att få möta honom i nästa års tävlingar.
Tävlingen avslutas med en gemensam middag med prisutdelning under högtidliga former. Dessutom finns ett lotteri med massor av bra vinster att kamma hem om man har tur i spel. Det hade inte vi, men kom ändå hem med varsin ledartröja plus varsin t-shirt från loppet, lite prispengar och troligen en större portion självförtroende på tekniska banor. Som extra bonus fick vi också ett antal härliga minnen av en lyckad cykelsemester och fantastiska medtävlanden. Några ”laget runt” fick det bjudas på också, både till vinnaren och till cykelbutiken med verkstadskillarna som hjälpt oss dagligen hela veckan.
Benen stärkta efter veckans bravader och vi passade på att utnyttja detta genom att vandra upp och ner längs med hela sydkustens klippor; en utflykt som tar ca 6-7 timmar.
Om du är sugen på att köra loppet nästa år eller att cykla på Guernsey i allmänhet är du välkommen att kontakta oss, så hjälper vi gärna till med detaljer och råd och tips.
Bilder från Dave Patten och våra egna kameror.
På väg till tävling:
Reglerna är enkla. Du får välja en cykel och en uppsättning däck som du ska köra på hela veckan oavsett diciplin. Under veckan körs bl.a. cross country, downhill, hill climb, tempo och criterium. Etappsegrare utses och ledartröjor delas ut som vilket proffsigt etapplopp som helst. Ännu festligare blir det när lokal media snappar upp det hela och följer evenemanget. Etapperna är förhållandevis korta samt spridda över hela ön, men samtidigt är allt inom rimligt cykelavstånd. Detta gör arrangemanget och ön till ett utmärkt semesterresmål där sedvanligt turistande med familjen på dagen kan kombineras med tävlingar på kvällen. Bra dagar lockar stränderna.
Lasse och jag lånade ihop gamla avlagda cyklar av bekanta och trots en del små problem här och var, så funkade det ok, men nog saknade vi våra egna tävlingscyklar. Tyvärr blev jag ensam tjej i år. Tidigare års kvinnliga deltagare hade tydligen blivit gravida och inga nya fanns att locka till sig just nu. Lasse tävlade i veteranklass. Veteran är man från 40 år i England, så undomar under 40 kör Senior eller Novice. Lasses mål var självklart att vinna och det började bra. Första etappen var ett XC-lopp på ett tungtrampat, kuperat fält som normalt sett används som betesmark. Tänk er lummiga gröna kullar med en stor herrgård i sten i mitten. Tänk er morden i Midsomer minus mordoffren. Lasse tog en solklar ledning som höll hela vägen i mål. Guernseycyklisterna muttrade lite om att han kanske borde köra Senior istället.
Dag två blev dock en omsvängning. Det var en downhillbana som nog var av den lite snällare varianten med tanke på att nästan alla kör på XC-cyklar och inte störtloppsmonster. Lasse testade bromsarna på en träbro under uppvärmningen med ett mindre lyckat resulat och den vurpan satte sig nog både i skrubbsåren och i huvudet. Att vurpa på uppvärmningen på samma skada blev sedemera hans grej för veckan. Lite för försiktig under loppet och sekunderna var inte på hans sida. Själv ville jag bara komma ner i mål i hyfsat helt skick, men nånstans vid start kickade tävlingsinstinkten in och jag körde på med bättre fart än jag vågade hoppas. Mycket nöjd med min instats då det faktiskt var premiär för mig att köra downhill och jag var inte långt efter veteranerna.
Tredje dagen bjöd på en hill climb på södra delen av västkusten. Först en snutt asfalt, sedan en seg och brant stig med rötter och med en tvärbrant avslutning, lite mer asfalt och så en lång slakmota på grusväg till mål. Här gällde tempostart med en minut mellan varje. En efter en kom de i mål och kastade sig på marken klagandes över att de hade vänt lungorna ut och in. Eliten körde på strax under 3 minuter. Lasse klarade sig strax över 3 minuter och låg mycket bra till i totalen, men skulle pga DH-resultatet förmodligen behöva vinna varje kvarvarande etapp för att vinna hela loppet.
Det blev dags för fjärde etappen, ett criterium på gräs i en parkmiljö. Banan var relativt oteknisk och snabb vilket var till fördel både för Lasse och mig. Till skillnad från XC-banan var gräset jämt och fint och utan komockor som stänkte upp i ansiktet. Vi körde 20 minuter plus ett varv. Jag startade med herrar veteraner, juniorer och sportklassen och gav allt för att kunna lägga några av dem bakom mig. Den här gången kunde jag faktiskt vara med och leka med de stora pojkarna på riktigt. Var mycket nöjd med att jag kom in på en motsvarande 6:e plats i H-vet och hade flertalet sport och juniorer bakom mig. Äntligen fick jag känna på riktig tävlingskänsla i loppet. Lasse vann utan någon större dramatik, men vinnaren i DH, Mark, låg fortfarande ruskigt bra till för totalseger.
Vi fick en vilodag och därefter en spännande utmaning; en motocrossbana som skulle köras i två heat. Ettorna och tvåorna i första heatet möttes i det andra heatet för att göra upp om topplaceringarna. I stort sett var banan oteknisk, men det fanns en riktigt brant backe med ett hopp i mitten som kändes läskigt för en timid cyklist som jag själv. Banan innehöll också ett antal doserade kurvor där det dividerades om man tjänade på att gå upp högt i kurvan eller skära spåret på insidan. Man ska betänka att underlaget är konstruerat för motorcyklar. Det kan vara både löst och spårigt och doseringen och vägvalet blir annorlunda då man kör banan i en lägre hastighet än den den är avsedd för. Att välja rätt väg i kurvorna var a och o för en bra placering i loppet. Både jag och Lasse krigade för fullt i våra respektive heat. För Lasse räckte det helt till seger och för egen del var jag nöjd med att kunna pressa och till och med komma förbi någon av de väldigt tekniska juniorerna i mina heat.
De sista två etapperna gick av stapeln precis vid vårt hotell som låg vid klipporna på norra sidan av ön. Lördagen bjöd på ett kort tempolopp över klippformationer som jag troligtvis inte kommer att våga cykla om jag så tränar på dem i åratal. Jag hoppade av och sprang på några ställen och imponerades av de lokala förmågornas teknik på klipporna. Men så är det hemmabanor för dem också. Förutom klippor fanns det gått om taggbuskar. Något som visade sig i sex punkteringar på två dagar efter den här etappen. Lasse lyckades tyvärr vurpa under loppet och kanske var det avgörande för totalen. Mark körde 9 sekunder snabbare och poängskillnaden mellan de två var minimal inför det avgörande racet.
Sista etappen bjöd på strålande sol och klarblå himmel. Ljuset på Guernsey är verkligen speciellt och det blev tacksamt att fotografera. Varje bana får köras som uppvärmning och här testas vissa tekniska partier lite extra.
Den tekniska tempobanan var nu en XC-bana som skulle köras på en timme+ett varv. Det som inte fick hända hände; Lasse punkterade efter halva loppet och trots att kompisen Paul bröt och lånade ut sitt hjul till Lasse, så räckte det inte till att vinna över Mark. Lasse kom ändå tvåa i etappen och blev också tvåa i totalen. Det var självklart en stor besvikelse att inte få vinna tröjan och få ta med den hem som en souvenir från loppet. Min tröja hade jag ju hela veckan såklart, men det var ju självskrivet. Mark visade dock på en otrolig vänlighet och imponerade stort när han överlämnade tröjan till Lasse med önskan om att få möta honom i nästa års tävlingar.
Tävlingen avslutas med en gemensam middag med prisutdelning under högtidliga former. Dessutom finns ett lotteri med massor av bra vinster att kamma hem om man har tur i spel. Det hade inte vi, men kom ändå hem med varsin ledartröja plus varsin t-shirt från loppet, lite prispengar och troligen en större portion självförtroende på tekniska banor. Som extra bonus fick vi också ett antal härliga minnen av en lyckad cykelsemester och fantastiska medtävlanden. Några ”laget runt” fick det bjudas på också, både till vinnaren och till cykelbutiken med verkstadskillarna som hjälpt oss dagligen hela veckan.
Benen stärkta efter veckans bravader och vi passade på att utnyttja detta genom att vandra upp och ner längs med hela sydkustens klippor; en utflykt som tar ca 6-7 timmar.
Om du är sugen på att köra loppet nästa år eller att cykla på Guernsey i allmänhet är du välkommen att kontakta oss, så hjälper vi gärna till med detaljer och råd och tips.
Bilder från Dave Patten och våra egna kameror.
Senast redigerad av en moderator:
