[RR] Söder om Ammarnäs
I slutet av augusti stod jag med en vecka oanvänd semester. Jag skulle egentligen till Cornwall för att paddla, med det blev p.g.a coronaosäkerhet för få deltagare för att finansiera en hjälpguide, så jag blev hemma. I stället började jag fundera på en liten fjälltur, men det visade sig att ingen i det vanliga gänget kunde komma med. I början av september då jag var ute på en övernattningstur kom i alla fall Jarkko förbi mitt tält på morgonen och vi cyklade en bit tillsammans och tog en lång frukost vid en brasa. Det visade sig att han nog var intresserad, men ville inte att det skulle vara lika tungt som under tidigare turer. Det krävdes således inte mycket övertalning när jag kom fram med en trevlig rutt och en reservdag. Rutten bestod till hälften av stigar jag redan cyklat på och hälften av en led som av Google att döma var okänd för mänskligheten, precis som jag vill ha det. Allt får inte vara färdigtuggat...
Morgonen den 23 september körde vi ombord på den nya färjan till Umeå, anlände dit före tolv och körde till Ammarnäs. Vi packade cyklarna och kom iväg lite för fem på eftermiddagen, med målet av komma någonstans till trädgränsen innan det blev mörkt. Det började med nästan 400 höjdmeter stigning.
Vi stannade vid första acceptabla ställe två timmar senare, slog upp tältet och gjorde middag.
Det började så småningom regna, men slutade precis när vi steg upp klockan sex. Vi hade färskt bröd och skinka, så frukosten var snabbt avklarad.
Vi kom iväg lite före åtta. Vädret var grått, men det regnade inte. Nästa sektion förväntade jag mig vara väl cykelbar, baserat på att den mestadels gick ovan trädgränsen och var mycket lite använd, då det inte fanns någon information på nätet. Förväntningarna gick i uppfyllelse.
Jag, bild av Jarkko Holopainen.
Uppförsbacke.
Stigen var mestadels lätt att följa, men en karta behövs givetvis ändå.
En ensam gran.
Stigen nådde ungefär 950 höjdmeter innan den började luta åt andra hållet.
Morgonen den 23 september körde vi ombord på den nya färjan till Umeå, anlände dit före tolv och körde till Ammarnäs. Vi packade cyklarna och kom iväg lite för fem på eftermiddagen, med målet av komma någonstans till trädgränsen innan det blev mörkt. Det började med nästan 400 höjdmeter stigning.
Vi stannade vid första acceptabla ställe två timmar senare, slog upp tältet och gjorde middag.
Det började så småningom regna, men slutade precis när vi steg upp klockan sex. Vi hade färskt bröd och skinka, så frukosten var snabbt avklarad.
Vi kom iväg lite före åtta. Vädret var grått, men det regnade inte. Nästa sektion förväntade jag mig vara väl cykelbar, baserat på att den mestadels gick ovan trädgränsen och var mycket lite använd, då det inte fanns någon information på nätet. Förväntningarna gick i uppfyllelse.
Jag, bild av Jarkko Holopainen.
Uppförsbacke.
Stigen var mestadels lätt att följa, men en karta behövs givetvis ändå.
En ensam gran.
Stigen nådde ungefär 950 höjdmeter innan den började luta åt andra hållet.






































































