Alltså, jag har ju dålig koll på geografin. Hade något sånär koll på att jag skulle till Kranjska Gora som konken tipsade om. Men inte förrän jag cyklade in på avtagsvägen mot Vrsic pass insåg jag att jag skulle över det (som konken också så vänligt tipsat om). Turligt nog var vägen stängd för genomfartstrafik med bil och mc, de fick bara köra upp till själva passet och vända, annars är det sjukt mycket motorcyklar på alla fina slingervägar, och de är tydligen immuna mot hastighetsbegränsningar. Men med cykel gick det att komma över hela vägen till andra sidan, bara att lirka sig förbi en sträcka med vägarbeten om man släpade cykeln ute i skogen.
Riktigt trevlig cykling uppför faktiskt, lagom lutning och det var bara på slutet när jag hade slut på vatten och det började regna som jag tvingades knuffa. På toppen träffade jag en tysk som kunde svenska: Ah, Schweden jaa! Sverige! Svenska flicka, vill du knulla?
Uppförscyklingen var som sagt fin. Men utförs! Ååå! Ryska krigsfångar vet hur man bygger cykelstig. Lagom lutning, lagom grusigt, bra svängradie i switchbacksen för att rulla ner fullastad cykel (och antagligen för att rulla upp kanoner till fronten).
De stackars krigsfångarna passade dessutom på att bygga ett mycket litet kapell.
Maffigt berg, maffig bunker från första världskriget.
Och precis när det började åska hittade jag bergets enda platta plätt bakom en kurva. Visserligen bara ca 200 m från närmsta "tältning förbjuden"-skylt, men jag såg det som en nödsituation och det var ju knappast någon trängsel däruppe på berget i ovädret, så ingen skulle ju märka av mig. Vaknade kl 5 på morgonen av en galen råbock som sprang fram och tillbaka och skällde som en hes hund. Han kanske var irriterad på mitt val av tältplats.
Frågan om eventuella slovenska giftormar tycks vara avslutad. Jag har frågat ut flera tvättäkta slovener, och ormarna är inte farliga.
Svarta aggressiva ormarna: nä, ingen känns vid dem, de finns nog bara i Italien. En ormkännare påpekade dessutom att de låg med varandra, då biter dom tydligen varandra i halsen. Förlåt att jag kom och störde.
Gulsvarta ormar: samma där, nog italiensk.
Gul orm: ofarlig snok.
Slovenska fästingar är det däremot bra drag i! Jag besparar era ömma ögon från synen av ett vitblekt hårigt lår med en svullen röd blaffa i storleksordningen DH-bromsskiva.
Tack vare konkens tips om att kolla in Kranjska Gora stannade jag kvar ett par dagar. Såg annars rätt trist ut när jag rullade in på tingel-tangel-turistgatan, och jag tänkte först fortsätta rätt genom stan och bort mot nästa berg. Men både jag och Honzo hittade kompisar att leka med i bikeparken, så det var riktigt schysst ändå.
Honzo var kanske enda DH-hojen i parken som hade fyra flaskställ.
Kiwi var glad att äntligen, efter en vecka undanstoppad i ett hörn på ett hotellrum, få luft under vingarna igen (hö hö, kiwi, vingar, hö hö). Därnere till höger är bikeparken, där i mitten nånstans är Vrsic pass.
Norr om Kranjska Gora, mot Österrikiska gränsen var det tokbrant (fast det syns ju inte på bilden). Kollade på kartan gång på gång för att se om det verkligen var tänkt att jag skulle över där. Gick någotsånär en bit, men sen fick jag plocka av alla väskor och bära upp i flera omgångar. Tokjobbigt. Men sen vart det utsikt mot Österrike, och det var fint.
Ska kolla in Vipava och Col också, hade annars trott att den sydligare halvan av rundan skulle vara rätt trist och platt. Montenegro...tjae...varför inte. Lär ju vara en fin transportsträcka längs Kroatiska kusten. Får se hur jag känner om några veckor. Kanske nästa år annars.
